Etikettarkiv: C-Uppsats

Grön Rehabilitering – ett nytt alternativ?

Under senare år har ”Grön Rehabilitering” diskuterats flitigt. Isabell Axner och Sara Handzic vid Mittuniversitetet i Östersund skrev sin C-uppsats ”Grön rehabilitering – En väg till hälsa?” höstterminen 2010. I den har de talat med tre olika anställda på verksamheter där grön rehabiliteringsträning pågår. De har även talat med några av deltagarna.

Empowerment
Det som genomsyrar verksamheten är Empowerment, vilket på svenska brukar kallas egenmakt, vilket kort kan beskrivas som att alla människor har insikter, färdigheter och förmågor vilka ska bekräftas då alla människor duger som de är. Empowerment uppmärksammar att människan har rätt att själv definiera viktiga problem och lösningar på dessa. Ett annat ord för Empowerment är bemästrande, som används i rehabiliteringssammanhang. En viktig aspekt i rehabiliteringsarbetet är att hjälparen inte ska vara styrande, utan istället verka som en samtalspartner som ger stöd i ett samarbets- och lösningsinriktat samtal samt att möta individen där denne är. Fokus ska ligga på individens resurser istället för på problem och brister. Detta ska bidra till att individen känner att den har inflytande över sitt eget liv.

Känsla av sammanhang – KASAM
Enligt uppsatsen används denna metod inom Grön Rehabilitering för att kartlägga deltagarnas behov och hur de ser på sin situation. Aaron Antonovsky införde begreppet salutogenes 1978. Perspektivet handlar om att förstå hälsans ursprung och vad som gynnar den. Detta kom som en motreaktion till det patogena synsättet där fokus ligger på vad som orsakar ohälsa och sjukdom. Det viktigaste är att identifiera och förklara vilka skyddande faktorer och processer som leder till rörelse i riktning mot hälsa. Antonovsky beskriver med hjälp av KASAM människans rörelse mot hälsa oberoende av hälsotillstånd. Det ingår tre delar i KASAM; begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Det är ett sätt för att försöka tolka individens personlighet, mottaglighet för förändring, hur eventuella problem hanteras och hur meningsfull tillvaron är för individen. En deltagare som har tappat hoppet om att hitta ett nytt arbete tar längre tid på sig att bli bra medan en som är positiv behöver en kortare tid.

Grön rehabilitering i Sverige
Det finns tre olika verksamheter som arbetats fram av Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp.

Det som är gemensamt för alla tre är att deltagarna är mycket ute i skogen och naturen, både på promenader, svamp- och bärplockning, stavgång, dessutom ingår samtal och deltagarna umgås i största allmänhet.

Upplägg av verksamheten
Inom verksamhet 1 pågår rehabiliteringen i 16 veckor med tre träffar i veckan. Dagen börjar med fika som följs av aktiviteter i skogen, exempelvis promenader och svampplockning. En eftermiddag i veckan får gruppen träffa en beteendevetare. Då diskuteras stress, återhämtning, kommunikation, sömn och konsten att säga nej. Det ingår även övningar i qigong och mindfulness. En eftermiddag i veckan kommer en friskvårdare och talar om motion och kost och berättar var i samhället de kan få hjälp. Ett verktyg som används är mindmapping för att bryta ner sina mål i delmål.

I verksamhet 2 håller rehabiliteringen på under 14 veckor med två eller fyra träffar i veckan. Kärnverksamheten är naturaktiviteter och samtal, både i grupp och enskilt. Naturaktiviteterna kan vara stavgång, qigong och skogspromenader. Dessutom får de lära sig kroppsmedvetande, basal kroppskännedom, medveten närvaro och trädgårdsodling.

Verksamhet 3 har ett varierat program från sex veckor upp till ett år. Tanken är att deltagarna ska träffas totalt tio timmar i veckan, uppdelat på tre dagar. Dagen börjar med fika och avstämning, vilket avgör hur dagen kommer att se ut. Aktiviteterna är väldigt varierande och kan vara promenader, hantverk, avslappningsövningar, yoga, mindfulness, odling. Ibland förekommer föreläsningar eller att gruppen åker på studiebesök. Även i denna grupp förekommer samtal, både i grupp och individuellt. Men till skillnad från verksamhet 2, så är inte dessa samtal schemalagda, utan deltagaren får själv ta initiativ till dem.

Vilka deltagare återfinns i de olika verksamheterna
I verksamhet 1 återfinns många som har (haft) en dysfunktionell familj med bland annat missbruk, andra har upplevt problem på arbetsmarknaden med långvarig stress eller en känsla av att inte passa in.

Även i verksamhet 2 finns ett mönster. I denna grupp återfinns till största delen väldigt högpresterande personer som jobbat sönder sig: ”(…) engagerade och driftiga som blir väldigt, väldigt vilsna när de inte längre klarar av att prestera på den nivå de är vana vid. De andra personerna har egentligen aldrig fått fotfäste på arbetsmarknaden och med den stressen som det innebär, ofta blir ganska omfattande social problematik kopplad till det.” Citatet är taget från en medarbetare inom verksamhet 2.

Inom verksamhet 3 är de flesta deltagarna högpresterande och produktiva individer. De har höga krav på sig själva och när de inte längre kan prestera som tidigare uppstår prestationsångest.

Text: Liselotte Frejdig
Foto: Per Rhönnstad

Några röster från informanterna i uppsatsen

* Det viktigaste var att jag blev avstressad. Naturen har inte bråttom, så att det är bara att anpassa sig till det.

* Det var väldigt prestigelöst, eftersom alla hade samma problembild.

* Det var inga problem att komma in i gruppen som ny deltagare, eftersom de andra också hade varit nykomlingar och mindes hur det kändes.

* Vi deltagare blev även ett stöd åt varandra. Eftersom vi hade samma ”problematik” var det ingen som behövde skämmas.

* Det var en helt ny upplevelse att gå ut i skogen, utan att behöva känna stress eller måsten. Precis som när vi fick odla själva och vara med hela tiden, från frö till blomma eller växt.

Ett annat gemensamt drag hos deltagarna var att alla var nöjda med verksamheten och tyckte att den verkligen hade hjälpt och stöttat dom. Men Axner och Handzic lägger in en brasklapp, i och med att de hade så pass få informanter, är det osäkert om de utgör ett tillräckligt representativt urval för samtliga deltagare.

Att praktisera på ASP/ANA – Studenter skriver C-uppsats om sin praktik på enheten

Linn Lagerkvist och Rickard Odin, studerande på Karlstads Universitets socionomlinje, har under hösten/vintern gjort praktik på ASP-ANA, vi mötte upp med dem för ett samtal kring deras upplevelser.

Vad och vart studerar ni? – Socionomlinjen på Karlstads Universitet, med inriktning på administration och ledarskap.

Hur långt gångna är era studier? – Vi tar examen i juni 2010. Om ett halvår.

Hur lång är utbildningen?­ – Tre och ett halvt år.

Vilka yrkeskategorier är aktuella för en socionom? – Man kan jobba med i stort sett allt inom kommunal verksamhet, som att bli handläggare, socialpedagog eller exempelvis vara enhetschef, med mera.

Sökte ni praktiken själva, eller hur går det till?– I våras kom Bjarne Olsson och Sigge Säll till universitetet och informerade om ett samarbetsprojekt som förvaltningen och universitetet har. Genom att låta studenter gå in i verksamheten på praktikantbasis får de insyn i hur verkligheten på golvet ser ut, dessutom skapas förutsättningar för framtida personalförsörjning i förvaltningens verksamheter. Till detta kommer att praktikanterna skriver en C-uppsats där man fokuserar kring ett specifikt tema. Tanken är att detta ska ge universitetets socionomprogram en bredare kunskapsbas, att man genom samarbetet kopplar utbildningen till den praktiska verkligheten.

Ni väljer själva inriktning på C-uppsatsen? – Vårt huvudämne är brukarinflytande, vilket är ramen för detta projekt. Eftersom vi gjort en ledarskapspraktik från organisationens sida vill vi titta på brukarinflytande ur ett organisationsperspektiv (och kanske mer ett personalperspektiv), hur personalen ser på brukarinflytande, men eftersom vi bara är i planerings stadiet än det är svårt att tala om exakt hur uppsatsen kommer att se ut.

Vad har er praktik inneburit? – Vi läser ju inriktningen administration och ledarskap, så vi gör alltså ledarskapspraktik.

Innebär det att ni utbildas till chefer då, eller? – Vi läser som sagt den inriktningen, men det innebär ju inte att man garanterat kommer att bli chef.

Men inriktningen innebär att ni har den möjligheten? – De kurser vi läser handlar mycket om ledarskap, organisationsteori och personalpolitik, och i vår praktik har vi fått göra det mesta som en enhetschef gör.

Hur mycket tid har ni lagt ner på praktiken? – Trettio timmar i veckan, och vi har en dag ledig för studier, för vi har fortfarande studier att sköta på universitetet: skriva tentor, gå på seminarier och sådant.

Blev praktiken vad ni hoppats på, har ni fått ut det ni önskat? – Det har gått bättre än vi kunnat föreställa oss, det finns egentligen ingenting att klaga på, det har funkat jättebra. Vi har mottagits väldigt väl av alla enhetschefer och deras personal, man har fått lära sig otroligt mycket. Sedan är ju detta, i jämförelse med exempelvis VOF (vård och omsorg), en relativt liten avdelning, (cirka 175 anställda inom ASP-ANA), så vi har fått lära känna många människor.

Och vad har ni fått göra? – Vi har till exempel varit ute på arbetsplatsträff (APT), där personalen träffas och tillsammans med chefen diskuterar frågor som kommit upp. Vi har också deltagit i handläggningsärenden, där kan vi ju inte ta några beslut – man är ju praktikant och inte anställd, så man får ju inte det fulla ansvaret – men vi kan ändå vara med och lära och förbereda oss bättre för framtiden. Och det är ju det detta handlar om egentligen, att lära. Man har varit väldigt bra på att släppa fram oss. Dessutom har det ju varit en omorganisation, då ASP och ANA gått ihop, och det har varit intressant att få vara med och se utvecklingen av sammanslagningen.

Vet ni redan idag vad ni vill göra i framtiden, vilken inriktning ni kommer att välja? – Nej, men vi läser ju administration och ledarskap.

Ni avslutar snart era studier, hur ser arbetsmarknaden ut för socionomer? – Behovet finns. Kanske inte just chefsjobb, dem är det väl inte så lätt att få. Innan man blir chef behöver man dessutom samla på sig erfarenhet. Man hoppas ju att det ska lösa sig fram i sommar, att man kan få ett sommarjobb, och gå vidare därifrån.

Blir ni kvar i Karlstad, eller är ni villiga att flytta på er? – Vi blir nog kvar i Karlstad.

Kan ni tänka er att arbeta inom ASP-ANA när ni tagit er examen? – Ja, det kan vi absolut, svarar både Rickard och Linn.

Text: Christer Adrian Bild: Per Rhönnstad