Ett café som skapar bra dagar

Café Russinet på Seniorernas hus

ASP Bladets utsände reporter besökte Café Russinet på Seniorernas hus och träffade kaféansvarig Benny Sörensen, samt en av gästerna, Ronny Norring.

ASP Bladet träffar Benny Sörensen i Seniorernas Hus som ligger vackert beläget vid Klarälven.

– Det bästa med att jobba på Café Russinet är att det händer saker hela tiden, man måste alltid vara beredd, säger Benny.

Benny berättar att Café Russinet har funnits i sex års tid. Han är ansvarig för caféet och deltar i det dagliga arbetet.

– De som kommer till caféet deltar i husets olika aktiviteter. De medverkar bland annat i läsgrupper. Det finns en bridgeklubb som väldigt många är med i, på fredagar det kan vara 50 personer som spelar, berättar han.

Det finns också en datasal som fungerar som datasupport. Där kan man få hjälp med olika dataproblem. Förutom detta berättar Benny att det dessutom finns målargrupper och en konstgrupp. Lokalerna används också av olika pensionärsföreningar när de har styrelsemöten.

Det är tre personer som jobbar på Café Russinet och Benny jobbar måndag till fredag 8-16. Det finns också några deltagare som har olika funktionsnedsättningar som deltar i caféarbetet.

– På en bra dag kan det vara 30-40 personer som besöker Caféet, men ibland kommer det bara cirka tio pensionärer, så det är väldigt olika, säger han.

Ronny Norring är en av gästerna i caféet och är en regelbunden besökare. Han berättar att han brukar vara på Russinet en gång i veckan tillsammans med en förening som dansar square dance.
– Det ger mig väldigt mycket att komma hit, mycket glädje. Man träffar mycket vänner och nya vänskapsband knyts, säger Ronny.

Ronny tycker att caféet är lite dyrt eftersom han är pensionär och har inte så mycket att röra sig med. Trots det gillar han caféet och är glad att det finns och att det finns möjlighet att komma hit och göra saker. Han tycker om att ta en kopp kaffe och en bulle till det, och umgås med de andra gästerna. Vad han saknar är en större lokal när de dansar square dance. Han ser också ett behov av bättre parkeringsmöjligheter, då han kan tycka att det ibland är väldigt svårt att hitta någon plats.

Text: Arpad Bihary
Foto: Henrik Sjöberg

Caféets öppettider
Måndag – Torsdag
klockan 10.00 – 16.00
Fredag
klockan 10.00 – 14.00

Så beskriver de sig själva:
”Seniorernas hus i Sundsta herrgård är ett allaktivitetshus för dig i Karlstads kommun som är senior. Det är en öppen mötesplats med en stor variation av utbud och program.
Alla seniorer är välkomna och vi strävar efter att erbjuda ett så rikt utbud av aktiviteter som möjligt, där det finns något för alla, både för yngre och äldre seniorer.”

Öppna dörrar under sommaren

Kom in och fika och känn dig som hemma. Det är så Anna-Greta Wirsén och Vasti Ekholm vill att du ska känna när du kommer till mötesplats Tingvalla, här kan ta en paus eller fika och äta hembakat bröd för självkostnadspris.

Dela vardagsrum
Mötesplats Tingvalla öppnade i september 2012 och folk har börjat hitta hit, men det finns plats för fler. Anna-Greta och Vasti önskar är att flera personer hittar till mötesplatsen, i stället för att sitta ensamma hemma så kan man dela sitt vardagsrum med andra.
– Vi hoppas på att människor vill komma hit för att sitta ner för en liten pratstund, kanske läsa, lyssna på musik eller annat, funderar Vasti.
Det har också startat en diskussionsgrupp som träffas och diskuterar olika ämnen som känns angelägna för dagen. De som är med i den gruppen är måna om att inte missa träffarna. Anna-Greta och Vasti vill att platsen skall formas efter människornas egna behov, önskemål eller intressen. Och vill du delta i köksbestyren möter du inga hinder, allt är upp till den som besöker mötesplatsen.

Hoppas få hjälp av egna förvaltningen
Anna-Greta och Vasti försöker sprida informationsblad om att deras verksamhet finns. Vid start blev de uppmärksammade av pressen och det lockade många besökare. Det sprids även genom mun mot mun-metoden av besökarna som tycker det är ett trivsamt ställe.
De hoppas även på hjälp genom den egna förvaltningen att de ska sprida att mötesplats Tingvalla finns till, att de i sin tur sprider det till brukare, klienter och andra. De hoppas på att personal och kontaktpersoner tar med sig människor för att besöka mötesplatsen för att visa var vi finns. Det hjälper många att ta det första steget, det steget som kan vara så svårt att ta ibland för en del människor.

Knyta vänskapsband
På mötesplatsen Tingvalla finns tillgång till spel, böcker och tidningar. Det går även bra att lyssna på musik, måla, titta på tv eller klinka lite på gitarren om så önskas. Det finns möjlighet till att använda dator och man kan få hjälp med lite datakunskap på onsdagar. Men det viktigaste är att man kan knyta vänskapsbanden med någon som har samma intressen som en själv.
På onsdagar kan det även visas film, eller kanske kommer det någon som pratar om något aktuellt ämne. De onsdagarna kan också hända att det äts en matig sallad tillsammans, som gör det trevligt och gemytligt. Men även om det finns en del aktiviteter så är det samtalet som är viktigast för många, att kunna komma hit och kunna prata med en medmänniska för att få utbyta sina tankar och få höra andras åsikter.
Många kanske lever ensamma och då är det skönt att ha någon att prata med, eller bara få sitta ned och lyssna på andra. Men också möjligheten att sitta själv existerar, för tillgången till flera rum finns och det skapar möjligheter till egentid om så önskas.

Ändrade öppettider
– Under de sju månader som mötesplatsen har varit öppen har vi märkt att det finns ett behov av ändrade öppettider. Detta efter önskemål från våra gäster. Så vi har senarelagt tiderna på onsdagar, säger Anna-Greta.

Dörren står öppen
Vasti och Anna-Greta hoppas att ryktet om mötesplatsen sprids så fler människor ska hitta dit. Nu i sommar ställer de ut bord och stolar, dörren får stå öppen vid fint väder.
– Många frågar oss ”ni blir väl kvar här, ni lägger väl inte ner nu när vi har hittat till er, för vi tycker det är så lugnt och fridfullt här hos er”. Ute på andra kaféer är miljön mycket bullrigare och stimmigare med musik och andra ljud som frestar på, säger Vasti.
Det är många som uttrycker sin uppskattning av enkelheten och lugnet här. Och som menar att det betyder mycket för livskvalitén att kunna komma hit.
– Vi vill att många olika människor ska hitta gemenskap här och få en större förståelse för varandra, avslutar Anna-Greta och Vasti, som önskar nya och gamla besökare välkomna dit.

Text: Lotta Tammi
Foto: Per Rhönnstad

  Kaféet har stängt från mitten av juni till mitten av juli.

Ett socialt evighetsarbete

Stadsmissionen arbetar i första hand med de utslagna och arbetslösa. De erbjuder lagad mat två dagar i veckan. Övriga dagar har de smörgåsar. De delar även ut kläder till de som behöver. Det finns även möjlighet att duscha. ASP Bladets utsände reporter fick en pratstund med Pia-Marianne Nyåker på Stadsmissionen, som är medarbetare i organisationen.

Hur länge har du arbetat här?
– Nu, sista mars, blir det tolv år.

Varför började du arbeta här?
– Jag kom in på ett bananskal, jag hade kontakt med Arbetsförmedlingen, fick komma på intervju en fredag och började jobba på måndagen.

Hur tycker du att Stadsmissionen har förändrat sig under de här åren?
– Jag har fått mer erfarenhet, andra kollegor, fler kunder. Men det är också mer arbete, lönen har också ökat några procent.

Vad tror du om framtiden?
– Det är ett evighetsarbete, även om det kanske kommer att ske i andra former.

Vad tycker du att arbetet här har gett dig personligen?
– Det har gett mycket, jag har fått en annan syn på livet, ödmjukhet inför andra människor, tacksamhet över det jag har.

Vad har du jobbat med tidigare?
– Jag har jobbat som biträde på servicehus och varit lokalvårdare på dagis.

Händer det att besökarna bråkar med personalen eller andra besökare?
– Det händer nästan aldrig att de bråkar med oss och det är sällan de bråkar med varandra. Det är snarare så att de har ett högljutt meningsutbyte.

Förekommer det att ni avvisar besökare?
– Ja, det händer, fast inte speciellt ofta.

Är de då påverkade av alkohol eller droger?
– Nej, de är störande och behöver inte vara påverkade.

Säger ni bara till att de får gå eftersom de inte är önskvärda?
– Först talar vi med personen och om de lugnar ner sig är de välkomna. Vägrar de ta reson, får de gå. Om de inte går frivilligt, ringer vi polisen, men det händer väldigt sällan.

Har ni mycket kontakt med polisen överlag?
– Nej, det är oftast lugnt här, så vi har inget behov av det.

Tack för att du tog dig tid att svara på mina frågor
– Tack själv.

Text: Liselotte Frejdig
Foto: Stefan Ek

Delaktighet på många plan

I rymliga lokaler vid Västra Torggatan i centrala Karlstad finns ungdomens hus Uno. Här träffar ASP Bladets utsände enhetschef Jessicka Frick. Vi sätter oss i det luftiga och ljusa caféet som är Unos hjärta över en kopp kaffe, för att prata om hur Uno arbetar med ungdomar.

I februari 2005 öppnandes dörrar till NWT:s gamla lokaler som hade byggts om för att ta emot kommunens ungdomar. Det som minner om tidningens verksamhet är traversen som hänger i taket ovanför cafédelen, där en gång tryckpressarna stod. På 2090 kvadratmeter finns det mycket plats. På Uno samsas en mängd olika aktiviteter som exempelvis dans, musik och design. När Uno öppnade för sju år sedan var det ett unikt koncept i Sverige. Jessicka berättar att Uno har tagit emot många studiebesök från hela Sverige som ville se hur verksamheten fungerar.

Uno kan vid första anblicken uppfattas som en stor fritidsgård. Jessicka som har lång erfarenhet av fritidsgårdar menar det finns stora skillnader mellan dessa två. På en fritidsgård följer man samma personer under en lång tid. Ungdomarna kommer dessutom från ett specifikt område, medan Uno har hela Karlstad kommun och närliggande kommuner som upptagningsområden.

– På en fritidsgård jobbar man mer med de bärande relationerna. Man känner varandra och ungdomarna vet vem fritidsledaren är och ett förtroende byggs upp, förklarar Jessicka Frick.

På Uno styrs arbetet mer av ett projekttänkande. Det kan komma ett gäng ungdomar som vill arrangera en spelning. Jessicka jobbar med dem tills konserten är över och sedan skiljs deras vägar åt. Det blir mer tillfälliga kontakter på Uno än på en fritidsgård.

Något som Jessicka Frick har tagit med sig från arbetet i fritidsgårdarna är vikten av att se människan.

– Alla ska kunna ses och speciellt de som inte tar plats, säger hon.

 

Inflytande genom dialog

– Grundtanken med Uno är att vara en central och kreativ plats och att det ska finnas plats och rum för alla, säger Jessicka Frick.

Ur denna grundtanke har det vuxit fram mycket som har berikat ungdomskulturen i Karlstad. Under årens lopp har ungdomarna och personalen format Uno till vad det är idag.

 Ungdomarna är med på alla plan. De får vara med och tycka och ge förslag men bestämmanderätten ligger i personalens händer. Trots att besluten inte tas direkt av ungdomarna har de stort inflytande i hur verksamheten ser ut.

– Det vore oerhört korkat av oss som personal på Uno att ta beslut utan att ha ungdomarna med oss, menar Jessicka Frick.

Uno är ett dynamiskt hus, där personalen hela tiden för en dialog med ungdomarna om hur verksamheten ska se ut. Mycket av det som händer på Uno kommer ifrån ungdomarna själva. Personalen lyssnar på vad de har för idéer.

– Eftersom vi kontinuerligt frågar vad ungdomarna vill, så ändras verksamheten hela tiden. Huset idag speglar vad ungdomarna vill se just nu. Hur Uno ser ut om fem år vet ingen, för vi i vet inte vad de vill om fem år.

Count 2 ten – mot ungdomsvåld

Uno deltar i ett projekt sedan 2008 som heter Count 2 ten och är en manifestation mot ungdomsvåld. Det var Brottsofferjouren och ungdomsfullmäktige som fick med Uno i arbetet med Count 2 ten. Bakgrunden är att våldet har blivit mycket grövre. Jessicka och Uno kände att något måste göras åt detta. Det har anordnats föreläsningar och utställningar som tog upp problematiken med ungdomsvåldet. Från början var det tänkt att Count 2 Ten skulle vara en engångsföreteelse, men man kom fram till att det behövdes en långsiktig satsning.  Jessicka menar att det år något som måste jobbas med jämt.

Två gånger om året, 22:e februari brottsofferdagen och 2:e oktober Internationella ickevåldsdagen, lyfts ungdomsvåldet till en högre nivå. Jessicka berättar att vid ett tillfälle var Topboy från Fryshuset i Stockholm inbjuden. Topboy är en dansföreställning i monologform som behandlar aktuella fenomen i samhället. De framförde en pjäs som handlade om huliganbråk.

Framtidsdrömmar

Jessickas dröm för framtiden är att Uno ska locka ännu fler ungdomar. Lokalerna är stora och sväljer mycket folk. Det kan finnas 200 personer här och det märks inte, eftersom de flesta väljer att vara i de enskilda rummen. Hon säger att ibland kan man få känslan att ingen är här. Därför är målet i år att få ungdomarna hänga mer i caféet. Uno vill ha besökarna synliga i den öppna ytan som cafédelen utgör.

På det generella planet säger Jessicka att Uno ska vara en plats där man kan förverkliga sina egna idéer.

– Målsättningen är att ungdomar i åldern 16 – 25 ska tänka på Uno om de vill göra något speciellt. Vart kan man göra det? Då ska svaret vara: Uno! Sedan ska ju alla må bra och känna att det finns något vettigt att göra, säger hon.

Text: Henrik Sjöberg

Foto: Per Rhönnstad