Expand – öppenhet, mångfald och tillväxt

Snabbt i mål på speed-intervju

Tjugo svenska utställare och ett tiotal från Norge var nyligen på CCC för att locka till sig sommarjobbare, intresset var stort, strax efter lunch hade cirka 2500 personer passerat entrén.

Eftersom jag var intresserad av att söka jobbet som receptionist på Karlstads största campingplats under sommaren, gick jag till CCC för att registrera mitt intresse för jobbet. Jag stod i en lång kö som ringlade sig sakta framåt, förflyttningen i ledet gick med snigelfart, små, små, steg som nästan inte var märkbara för ögat.

Långt där framme såg man skylten som visade var speedintervjun ägde rum, skrivet på en skärm. Under tiden jag stod där, hamnade jag i samspråk med två tjejer, jag frågade dem om de har varit med om att söka jobb på detta sätt förut, deras svar var nej. Vi stod där och diskuterade med varandra hur denna form av intervju skulle kunna kännas, vad kommer de att fråga oss om?

Sedan stod vi tysta i våra egna tankar. Vi närmade oss slutmålet, vi tre som småpratat med varandra önskade varandra lycka till, sedan skiljdes våra vägar åt, antagligen för att aldrig mötas igen.

Tre minuter
Till sist kom det fram en kille till mig och sträckte ut handen, vi hälsar på varandra, jag känner mig lugn och inte alls nervös inför utfrågningen. Min nyfikenhet är större än rädslan.

Efteråt tänker jag att jag kanske är för lugn av mig, jag hade ingen aning om hur uttagningen gick till. Nu med facit i hand förstår jag hur dåligt förberedd jag egentligen var. När jag satt där bakom skärmen med en okänd kille som ska ta reda på vem jag är, på ungefär tre minuter.

Väl i intervjun, efter min inledande presentation, frågade representanten för företaget:
– Varför ska vi välja just dig?

Jag mumlar något i stil med att jag tycker om att serva folk. Folk tycker också om att handla av mig, berättade jag. Sedan drar jag till med något i stil med: jag har aldrig jobbat som receptionist, men jag tycker om människor.
Det blir osammanhängande, och det är endast detta som jag får ur mig under hela intervjun.

Det hela är över på ett kort ögonblick, vips tar vi i hand, han säger adjö. Är du uttagen får du svar via mejl i kväll. Får jag svar via mail även om jag inte är uttagen, frågar jag mannen? Ja, svarar han. Jag tackar och går.

På kvällen fick jag mailet med domen. Jag gick inte vidare.

När jag summerar min intervjuträff, har jag full förståelse för att jag inte fick jobbet.
Nästa gång vet jag hur det fungerar och då kommer jag igen. Då ska det inte höras något mummel ifrån mig inte, utan det får bli rejäla svar från min sida.

Text och illustration: Lotta Tammi

Samverkan på gatunivå

Urban Bengtsson är polis och jobbar inom Ungdomsgruppen, polismyndigheten i Karlstad. Bland annat utbildar han poliser i cannabis- och narkotikafrågor. Dagen till ära pratade han för konferensbesökarna på CCC.  

Han berättar bland annat om hur han samarbetat med skolan för att kunna få tag på unga missbrukare.

Ett exempel är hur polisen blev inkopplad i förhållande till en ung tjej, en minderårig, som blev skäligen misstänkt för användande av cannabis. Genom henne kunde man sedan få tag på den som försåg henne med drogen.

– Det är väldigt få som brukar själva, utan cannabis är en social drog, menar Bengtsson.

En praktisk konsekvens av samverkansidén är att Socialtjänsten exempelvis deltar på förhör med unga misstänkta missbrukare. Rent konkret är det ibland inte svårare än att lyfta på luren, och ringa de man behöver ha tag på. Rutinerna i de här fallen är dock tydliga.

– Hittar vi en ungdom på stan, en torsdagskväll, så kontaktar vi socialjouren och dennes föräldrar direkt så vi får med dem så fort som möjligt, berättar Bengtsson.

 Text: Robert Halvarsson

Den STORA jakten på jobben

I oktober var jag på Arbetsmarknadskonferens på CCC i Karlstad. Deltagarna var från flera mellansvenska kommuner: Karlstad, Gävle, Örebro, Västerås, Eskilstuna och Jönköping. I konferensen ingick gruppdiskussioner.

Sysselsättning krävs för att få försörjningsstöd, målet är att jobba ut personer. En dam under arbetsmarknadskonferensen sade följande:

– Man kan tycka att det är bra eller inte med en privat marknad men det ger jobb.

Undertecknad talade med Anette Gundahl Karlsson och Ulf Lidström, som var konferencierer, på Jobbcenter om arbetsmarknadsdagen. Från arbetsmarknadsenhet IFA (integration, försörjning och arbete) i Karlstad var åtta personer med. I IFA finns bland annat Solareturen, Solajobb, Solacenter och Jobbcenter.

Årets tema var sociala kooperativ och kompletterande aktörer. Anette säger att arbetsmarknadsdagarna är till för att ha ett erfarenhetsutbyte kommuner emellan, det är bra att kunna kontakta en annan kommun för att kunna få nya idéer.

På kvällen så hyrde arrangörerna in två ganska dyra föreläsare, för att bjuda på lite extra. Dessa var Håkan Loob och Thomas Rhodin, för att tala om hur man bildar ett framgångsrikt lag. Det gäller både i företag och i sociala sammanhang att man måste ha viktiga nyckelspelare för att kunna driva det hela framåt.

Konferenciererna förklarade att man måste komma ihåg att alla som har kontakter med socialtjänsten knappast är drogmissbrukare. Samtidigt måste man passa upp så att ingen faller mellan stolarna. Det är nämligen lätt att falla mellan systemen. Stöttade anställningsformer där staten betalar delar av lönen gentemot arbetsgivaren, som exempelvis lönebidrag får gärna löpa på, men ska omprövas varje år. Lönebidrag anses vara bra, därför att det ger en trygghet för personen i dennes ekonomi.

Kommuner kan betraktas som vitt skilda organisatoriskt uppbyggda verksamheter. I Karlstad finns Arbetsmarknads- och socialförvaltningen, på andra ställen kan det vara annorlunda uppbyggt med en Arbetsmarknads- och utbildningsförvaltning, där man inte lägger lika stor vikt på sociala frågor.

Karlstad kommun är en FAS-3-anordnare och Jobbcenter administrerar det hela. Jobbcenter coachar människor både i grupp och individuellt för att få folk att bli mer aktiva i sitt arbetssökande. En person tycker kanske att det är ansträngande att hålla låda en hel dag, medan andra tycker att det är roligt. Alla är olika!

Rätt arenor

Åhörarna fick också lära sig att många personer i dagsläget undviker att gå med i A-kassan. Men kommunen uppmuntrar människor att faktiskt göra detta. Viktigt är också att ge vuxenutbildningar för bland annat akademiker från andra länder, för att bättre ta tillvara på deras kompetens. Man talade om att ett bekymmer för kommunen handlar om att motivera personer att vilja bidra till samhället.

Anette Gundahl Karlsson undrar på om IFA rör sig på rätt arenor? En fråga handlade om hur man skaffar kontakter? Nuförtiden kan kontakter finnas i sociala nätverk som Facebook. Längre bak i tiden kanske dessa kontakter snarare knöts på kyrktrappen före och efter gudstjänsterna. Det påverkar även jobbsökandet. Vill man ha ett arbete är det inte bara att gå till Arbetsförmedlingen utan man måste arbeta fram ett brett nätverk.

Alla på Jobbcenter är inte utredda kring eventuell psykisk ohälsa. De som dessutom inte befinner sig ”nära arbetsmarknaden” glider lätt tillbaka till försörjningsstöd efter aktiviteter blivit klara. Det medför en oro för individen och det går givetvis åt en massa tid. De som är ”långt från arbete” är till exempel invandrare, Fas-3:are och många som har kontakt med psykiatrin.

Och det finns arbetsuppgifter att göra. Enklare saker som även personer med allvarliga svårigheter kan klara och växa i. Exempelvis att skotta snö och att hänga upp julstjärnor för personer som är över 75 år eller har rätt till hemtjänst. Arbetsmarknadsenheten gör då de uppgifter som hemtjänsten inte längre får göra. Samhalls uppgifter växer också i antal, och de är viktig arbetsgivare.

För personer som vill vara attraktiva på arbetsmarknaden finns det också sociala färdigheter och kompetenser som kan vara värda att träna på. Det är exempelvis viktigt hur man hälsar, att man ska hälsa ordentligt, att inte vara en ”död fisk”. Man skall också tänka på att se hel och ren ut och vara representabel.

Ekonomistöd

Det som i folkmun kallas för socialen är fortsatt viktig för många människor. De hjälper till med räkningar, hyresskulder och ibland betalas pengarna ut av personal i delar, till exempel kan detta ske två gånger i månaden eller en gång i veckan. Man försökte lägga ner denna hjälp i Karlstad men många hamnade då i en skuldfälla. Därför finns det också skuldrådgivare på kommunen, så kallade ”egna medelshandläggare”.

Det har visat sig att myndigheterna i längden tjänar på att hjälpa till med ekonomin för dem som är i stort behov utav det. Man kan dock avsäga sig hjälp från kommunen när man vill, vilket en del tyvärr gör när ”pengarna är slut” i plånboken.

Återigen är det viktigt att lära sig eget ansvar, men detta behöver inte ske utan stöd och stöttning. Till sin helhet var Arbetsmarknadsdagarna en intressant händelse, som nog innebar att åhörarna tog med sig nya idéer till sina egna arbetsplatser.

Text: Maria Lundby Bohlin