Helikopterambulansen är en resurs

Regina Lind

I augusti 2014 började ambulanshelikoptern att användas i Karlstad.
Den har nu blivit en resurs för Landstinget i Värmland.

Kommunalförbundet Svensk Luftambulans, där landstingen samarbetar, bildades ursprungligen av Landstinget i Värmland och Landstinget Dalarna 2014. Från 2015 är även Västra Götalandsregionen ansluten till kommunalförbundet och sedan 2016 är Uppsala Läns Landsting medlem.

– När ett larm kommer till SOS så larmar de ambulanshelikoptern. Det är läkaren på Svensk Luftambulans som avgör om dom skall flyga beroende på skadans art. För det mesta blir både helikoptern och en ambulans larmad. Det som avgör om helikoptern skall landa är transportbehovet som patienten har. Läkaren på helikoptern kontaktar ambulanspersonalen för att rådgöra om landning behövs, säger Jörgen Johansson som är läkare på helikoptern till ASP Bladet.

Helikoptern i Karlstad bemannas alltid av en läkare, en sjuksköterska och en pilot. Helikoptern flyger förutom till Centralsjukhuset i Karlstad även till Universitetssjukhuset Örebro, Akademiska Sjukhuset i Uppsala och Oslos universitetssjukhus. Helikoptern flyger i 230 km/timme för att komma fram fort.

– I Karlstad är det är tolv stycken läkare som tjänstgör på helikoptern, säger Regina Lind som arbetar som administratör.

Helikoptern tar oftast bara med en patient, men om det är ett barn så får en förälder följa med. Personer med psykiska problem flyger man också. Då görs en bedömning av patientens tillstånd innan man flyger. Om en patient är flygrädd får man lugna ner personen med ord eller nedsövning.

Jörgen Johansson

– Ambulanshelikoptern är som en liten intensivvårdsavdelning. Det finns bl.a. respirator, hjärtstartare, ultraljud och syrgas ombord men man gör inga operationer på helikoptern, fortsätter Jörgen Johansson.

De primära transporterna är från olycksplatsen och till sjukhuset, men det finns även sekundära transporter som är mellan olika sjukhus. Man gör i genomsnitt fyra starter per dag. Det finns totalt fyra stycken helikoptrar som är placerade i Karlstad, Mora och Göteborg.

– Det är ett väldigt roligt jobb att arbeta på helikoptern. Den behövs inom vården, säger Jörgen Johansson.

Text & Foto: Olle Stagnér

GÖKHÖJDEN – FÅGELBOET

– Jag står här idag. Jag har fått så mycket hjälp. Jag har gjort misstag, men rest mig upp. Jag är inte misslyckad. Ni är guld värda, ni finns här för mig. Och jag kommer aldrig att flytta härifrån! Den här är till er. Det berättade Rita Byström då hon överräckte blommor till Gökhöjdens personal.

Undertecknad träffade en kvinna som bor på Gökhöjden. Hon lever i en välskött lägenhet i en huslänga, som dock behöver skrapas och målas. Fåglarna sjunger, solen skiner och trädgårdarna är välskötta.
– Jag heter Rita Byström. Det är okej att skriva mitt riktiga namn, för jag har bara gott att komma med. Jag tycker det är viktigt att det kommer fram, för Gökhöjdens skull.

KROSSAD SKALLE
Hon har bott två gånger på Gökhöjden, senast kom hon dit 2 juni 2007 efter att i fyllan och villan ramlat ned för en trappa. Hon klev ur hissen, ramlade och spräckte skallen på två ställen. Hon fick åka helikopter till Uppsala och fick skadorna åtgärdade. Hon visste ingenting. I Uppsala låg hon på sjukhus ungefär en vecka.
– Det var blod i halva högra delen av hjärnan, och jag var nere för röntgen flera gånger per dygn, och hade migrän varenda sekund i en hel vecka.

Därefter fick hon åka till Centralsjukhuset i Karlstad en vecka. Hennes dotter kom på besök och har senare berättat att hon tänkte ”O, gode Gud – låt mamma dö om hon ska ha det sådär.”

GÖKHÖJDENS REHABCENTER
Efter att hon tillfrisknat kom de och hämtade henne till GRC, Gökhöjdens rehabcenter, där hon nu bor.
– Jag är nykter, drogfri och har helt slutat med benso!

Efter hennes far dog så har hon missbrukat i 45 år till och från. Hon hade varit helnykterist i hela sitt liv, men efter att begravningen var över och allt var lugnt satte hon sig i bilen:
– Jag vågade inte gå på bolaget i samhället där jag bodde, utan jag reste till Östersund tio mil och laddade bakluckan full. Och jag var fast direkt.

Hon berättar att hon talat med sina barnbarn om alkoholens faror. Hon säger att problemen beror på vilket arvsanlag man har, man vet inte före man använt. Hon berättar för dem hur det är utan att komma med pekfingrar.
– Jag säger att det finns anlag i familjen. Ni vet inte om ni har problem för än ni provat, och då kan det vara för sent. Så försök att låta bli.

VIKTIGT ATT STÖTTA YNGRE
Rita berättar att det yngsta barnbarnet nu blivit 18 år. Hon vill gärna prova allting, är troende och med i kyrkan, men givetvis lockar alkoholen.
– För mig kan hon komma och berätta precis vad som helst. Jag är hennes mormor och mig ska hon kunna prata med. Den enda jag hade att prata med när jag växte upp, det var min farmor.

Förr var det en sån skam om man gjorde någonting fel. Hennes föräldrar skämdes och vad Rita kände var det ingen som brydde sig om. Hon berättar att man inte fick tala om sådant som var negativt, så hon lärde sig att ljuga. Hon poängterar dock starkt att hennes föräldrar var barn av sin tid och att hon inte klandrar dem.
– Jag hade underbara föräldrar, pappa slet och försörjde familjen. En lycklig barndom har jag haft, jag var mycket på Öland under somrarna. Red på hästar, barbacka. Benen stod rätt ut!

DE DÅLIGA ÅREN OCH DE GODA
Det kom några år då det inte blev någon måtta på någonting. Hon säger att hon tålde mycket alkohol, menar att det inte är något att skryta om, men så var det.
– Jag hade klippkort på avgiftningen i Östersund. Jag var också på familjehem, det var det värsta jag har varit med om.

Därefter flyttade hon till Molkom, där hon bodde hos sina barn tills hon fick en egen lägenhet, från vilken hon dock blev vräkt. Nu bor hon igen på Gökhöjden, och tycker att stället är toppen.
– Jag är så glad att jag har fått komma hit igen och få leva i det här huset. Personalen har tänkt till en del, de vet hur jag är. Att det här kommer jag att sköta. Det skall vara snyggt!

PERSONALEN VERKAR SLUT
Hon tycker däremot att personalen verkar ha för mycket att göra. De som sitter i Karlstad och bestämmer verkar inte ha någon aning om hur hårt de jobbar.
– Jag ser personalen, hur trötta de är ibland – de är helt slut! För de har 20 boende förutom oss, det blir mindre och mindre tid till oss boende. Jag tycker de har det för tufft. Det behövs mer personal, minst två till!

BLOMMOR OCH BÖCKER
Undertecknad frågar Rita hur en vanlig dag ser ut för henne?
– Det är bara att titta! Jag har blommor ute och blommor inne, jag har minst 56 växter här inne! Jag har satt ut några, som jag plockar och tar skott av, köper nya och ger bort. Det är min passion, ett hem utan blommor är inget hem för mig! Och många böcker skall det vara, de har jag i sovrummet!

Text: Maria Lundby Bohlin
Foto: Lotta Tammi

Nya psykiatrihuset börjar ta form

Nu börjar psykiatrihuset som byggs vid Centralsjukhuset verkligen att ta form. ASP Bladet var inbjudna till en informationsträff på projektkontoret för en visning av den nya byggnaden.

Inledande information
Det var på torsdagskvällen, den 12 november, som en grupp från olika anhörig- och brukarorganisationer hade blivit inbjudna för en visning av Hus 1 (psykiatrihuset) och Hus 2. Inledningsvis fick vi se ett bildspel om byggprojektet. Efter bildspelet tog vi på oss hjälmar, säkerhetsvästar och arbetsskor. Därefter började rundvandringen i de båda huskropparna.

Psykiatrihusets innehåll
I detta hus kommer följande lokaler och verksamheter att finnas:

• Psykiatrisk akutmottagning
• Slutenvårdsavdelningar
• Länsgemensam specialiserad öppenvård: Ätstörningsenhet / Psykogeriatrisk mottagning / Neuropsykiatriskt utrednings- och behandlingsteam
• Beroendemottagning
• ECT-verksamhet
• Lokaler för forskning och utveckling
• Lokaler för länsrätt
• Lägenhet för anhöriga
• Lokal för brukarorganisationer

I det nya huset kommer cirka 230 personer att arbeta.

Fördelning av vårdplatser
Sammanlagt kommer det att finnas 84 vårdplatser. Dessa är fördelade enligt följande:

• Förstämningssjukdomar
• Allmän avdelning 14 platser
• Avdelning inriktning mot äldre 14 platser
• Avdelning inriktning mot svåra ätstörningar 14 platser
• Psykossjukdomar
• Akut avdelning 12 platser
• Halvakut avdelning 12 platser
• Avdelning för patienter med
• psykisk sjukdom och beroendeproblematik 12 platser
• Psykiatrisk intensivvård 6 platser

Enkelrum och internet
På slutenvårdsavdelningarna kommer varje patient att ha ett eget enkelrum. I dagrummen på dessa avdelningar kommer det att finnas tillgång till internet. Uppkopplingen sker externt, för om det skulle ske via landstinget hade man varit uppbunden till olika policybestämmelser.

Därför blir det både enklare och mer hanterbart med en extern anslutning. Anledningen till att man kommer att hålla internet tillgängligt, är dels att man ska kunna betala sina räkningar, dels att hålla den sociala kontakten med sitt nätverk levande.

För de som är rökare får rökning ske ute på balkongerna, som är väl tilltagna. I väggen kommer det att vara möjligt att tända sin cigarett, så man slipper att hålla reda på lösa tändare eller tändstickor.

Lokal för brukarorganisationerna
Brukarföreningarna kommer att få disponera en lokal, som inreds och möbleras av landstinget. Sedan är det upp till föreningarna själva på vilket sätt man ska använda sig utav detta utrymme.

Kostnad och tidpunkt
Totalkostnaden för de båda husen som nu byggs, är beräknad till cirka 1,5 miljarder kronor. Psykiatrihuset antas kunna tas i bruk strax innan årsskiftet 2010/2011.

Text: Karl-Peter Johansson  Foto: Per Rhönnstad