Verksamheten Personligt Ombud fick i april 2012 en ny chef. ASP Bladet träffade Monica Hjelte för att få en inblick i hennes nya chefsjobb.
Kan du berätta om din bakgrund?
– Min grundutbildning är social omsorg med inriktning på funktionsnedsättning och ledarskap, som jag läste i Karlstad för 20 år sedan. Direkt efter utbildningen arbetade jag med myndighetsutövning i 5 år och därefter i Kils kommun i femton år som hemtjänstassistent i äldreomsorgen. Efter en omorganisering 2000 blev jag enhetschef. 2005-2006 deltog jag i ett länsprojekt, Miltonprojektet, som var mitt första möte med socialpsykiatrin, där jag var projektanställd för Anhörigstöd och eftersom det var ett länsövergripande projekt skapade jag ett nätverk i hela länet. När jag efter ett år återkom till Kils kommun som enhetschef blev jag lite av en expert på socialpsykiatri. Jag startade då både boendestöd och boende för förvaltningens målgrupp. Jag började mitt arbete som chef på Personligt ombud i mitten av april 2012.
Vad är dina arbetsuppgifter?
– Mitt uppdrag är att leda, utveckla och förbättra verksamheten, så att det blir bättre för vår målgrupp. Målgruppen är psykiskt funktionsnedsatta. Jämfört med att vara enhetschef, som handlade om personaladministration, har det här arbetet större fokus på verksamheten. Eftersom vi är tio ombud i länet blir personaladministrationen den minsta delen av jobbet. Personligt ombud är en betydligt mindre verksamhet än den i Kil, även om den är en länsövergripande organisationen. Jag jobbar i hela länet och har medarbetare som jobbar i fyra områden, så det blir det en hel del resor i mitt jobb, när jag besöker mina medarbetare. Jag är Personligt ombuds språkrör gentemot landstinget, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och de sexton värmländska kommunerna. Jag är på många möten med våra samarbetspartners, där vi bevakar vår målgrupps rättigheter. För att jag ska få en inblick i hur det är att arbeta som personligt ombud, har jag valt att ha några personer själv som jag ger råd och stöd åt. Det har varit mycket berikande.
Vad gör ett personligt ombud?
– När en brukare tar kontakt med oss har vi först en informationsträff, där vi kartlägger behov och stöd. Vi identifierar också om personen tillhör vår målgrupp. Vi arbetar med personer över 18 år som har långvariga psykiska funktionsnedsättningar som medför stora hinder för ett fungerande vardagsliv. Vi arbetar på klienternas uppdrag och vilja. Rent praktiskt är det väldigt mycket vi gör tillsammans med brukaren. Det kan vara att sitta med i möten med myndigheter, eller att ta skogspromenader för att bryta isolering. Att skapa förtroende och relation är en viktig framgångsfaktor för att nå de mål brukaren och jag sätter upp tillsammans. Personligt ombud är lotsen till andra insatser som rör ekonomi, sysselsättning och boende. Målet är att hjälpa personen till en bättre tillvaro och högre livskvalité. Vad behöver just den här personen för att få bra liv?
Hur ser du på chefsrollen?
– Min ledarfilosofi bygger på delaktighet, utveckling och förbättring av verksamheten. En bra chef ska inte behöva chefa utan han eller hon ska leda. Det gäller också att plocka fram det goda ur medarbetarna. Engagemang och motivation skapas genom att medarbetarna kan påverka, och det är jätteviktigt. På mitt tidigare jobb var jag chef över åttio anställda. Här på Personligt ombud blir det ett mer nära ledarskap. Det är viktigt att göra medarbetarna delaktiga och att förankra förändringsarbetet och beslut. Jag gillar när idéerna kommer underifrån, i ett öppet klimat och i en bra dialog med alla medarbetare.
Vad tar du med dig från ditt tidigare arbete till Personligt ombud?
– Det jag tar med mig är fokus på brukaren och individen. Jag har nu hittat en verksamhet som verkligen brinner för det den gör. En verksamhet som tror på förändring och förbättring av brukarens livssituation. Jag tar med mig min goda människosyn och det känns att jag har landat väldigt bra i Personligt ombuds verksamhet, för det finns en grundvärdering som jag ställer upp på. Det finns ett brinnande engagemang här och man vill väl.
Vad har du för förhoppningar som chef för Personligt Ombud?
– Framförallt hoppas jag att vi kommer finnas kvar. Personligt ombud är inte en lagstadgad rättighet eller verksamhet, trots det finansieras den av stat, kommun och landsting. Mina förhoppningar är att vi får mer dokumentation om verksamheten och förmedlar betydelsen av den, även utifrån ett socialekonomiskt perspektiv, så att våra finansiärer får ut mycket för de pengar de investerar i oss. Detta medför att vi får en form av kvalitetssäkerhetsstämpling på oss som visar att vi behövs.
Vilka utmaningar tror du att du kommer att stöta på?
– Utmaningen är att nå fler klienter. Vi måste nå ut med information till vår målgrupp och visa att vi finns. Det är viktigt att marknadsföra verksamheten. Att hitta rätt forum för samverkan med andra samhällsaktörer, är också mycket väsentligt. Utmaningen blir även att försöka medverka i debatten kring de systemfel som finns i vårt samhälle. Samhällsproblem som inte underlättar det stöd som målgruppen har rätt till.
Vad motiverar dig?
– Det är mötet med människor. Om man en gång valt att jobba med socialt arbete, då är man en social människa. Alla människor har något att ge. När jag ser en person som har haft det jobbigt under en längre tid och ser förbättringar, är det den största gåvan jag kan få och det berikar mitt jobb.
Text: Henrik Sjöberg
Foto: Robert Halvarsson
Kortfrågor:
Ålder: 56
Bor: Karlstad
Senast lästa bok: En deckare av Mari Jungstedt
Senast sedda film: The Iron Lady
Drömresa: USA
Favoritmat: svensk husmanskost