Claus Vigsø, divisionschef för psykiatrin i Värmland, har stora förhoppningar till att metoden integrerad psykiatri kan bidra till en mycket bättre och koordinerad service till patienten.
En ny arbetsmetod håller på att genomföras i Värmland. Den kallas ”integrerad psykiatri” och bygger på vård- och stödsamordning som arbetssätt.
Bakgrund
Metoden har sitt ursprung i USA och England, som sedan utvecklats i Sverige bland annat på mottagningar i Lysekil och Malmö. Arbetssättets ursprungliga benämning är case management, vilket på svenska blir ”vård- och stödsamordning”.
I november 2006 fick psykologiämnet vid Karlstads universitet i uppdrag från regeringen, efter förslag från den dåvarande Nationella psykiatrisamordningen, att genomföra implementeringsinsatser i landsting och kommuner för att storskaligt pröva den nya arbetsmetoden.
Uppdraget omfattade 16 miljoner kronor och genomfördes i 5 landsting och 14 kommuner och omslöt riktlinjer för projektets målgrupp, verksamhetsinnehåll, projektorganisation, ekonomi och återrapportering till Socialstyrelsen under tiden 2007 – 2011.
Nu har man i Värmland beslutat sig för att genomföra Integrerad Psykiatri som arbetsmetod.
Metodens kärna
Arbetssättet inom Integrerad Psykiatri heter Vård- och stödsamordning, vars kärna utgörs av Resursgruppen. Gruppens nav består av: Brukaren + Samordnaren + Läkaren.
Så här kan det gå till:
Brukaren gör en karta över sitt sociala nätverk. Därefter anges vilka personer som har en bra och viktig funktion för brukaren, så fyller man på navet med 3-5 personer utifrån nätverkskartan och skapar därmed en resursgrupp på 6-8 personer. Gruppen består alltså av både professionella och privatpersoner.
Den utvidgade gruppen ställer upp utan ersättning och man bokar in möten i almanackorna kanske ett halvt eller till och med ett helt år i förväg. I genomsnitt träffas en resursgrupp fyra gånger per år. I början kan det bli 1 gång/månad -> 1 gång varannan månad -> var tredje månad -> 1 gång per år. Ett typiskt möte kan vara en timme och upp till 1,5 timmar, vilket ställer krav på samordnaren att vara en god mötesordförande.
Tillsammans med samordnaren fungerar brukaren som ordförande vid mötena. Det innebär exempelvis att psykiatern får ta på sig en lite annorlunda roll, men har naturligtvis kvar sin ställning med receptblocket. Samordnaren ”kan” dock mer om brukaren. Det är därför viktigt med utbildning av läkarna i den nya rollen och även med teamutbildning.
Resursgruppen kan tillfälligt anlita olika experter. Det kan vara från följande: socialtjänsten, försäkringskassan, frivårdsmyndighet, missbruksvården, skolan, barn- och ungdomspsykiatrin, kommunens boendestöd, arbetsförmedlingen, med flera.
Inför ett resursgruppsmöte, exempelvis, skickas en kallelse ut med en dagordning. På mötet går samordnaren igenom läget, läkaren berättar kanske om ny medicinering. Man tar till exempel upp vissa uppgifter som att brukaren ska gå på bio med en närstående. Det kanske finns någon från arbetsförmedlingen som har ett förslag som ska diskuteras, och så vidare.
Vad resursgruppsarbete kan betyda:
Representanter från försäkringskassan, arbetsförmedlingen och liknande får bättre information och blir mer engagerade. Brukaren är inte längre bara ett ”ärende” utan också en människa. De närstående kan bli mycket tacksamma; ”vi blir sedda, vi får hjälp och vi får äntligen hjälpa till”.
I resursgruppen så fokuserar man på funktionshinder direkt, först därefter kommer diagnoserna och då i form av externa experter. Experter (till exempel en neuropsykolog) kommer till den ort där resursgruppen verkar för att göra en utredning och deltar sporadiskt vid resursgruppens möten.
Divisionschefen kommenterar den nya metoden
Claus Vigsø, divisionschef för psykiatrin i Värmland, säger följande om den nya arbetsmetoden:
– Jag har stora förhoppningar till att metoden integrerad psykiatri kan bidra till en mycket bättre och koordinerad service till patienten. Jag har mycket goda erfarenheter med den danska versionen av integrerad psykiatri och menar att vi bör kasta oss ut i uppgiften på en gång. Min erfarenhet är att metoden bidrar till mycket bättre, koordinerad vård och stöd, och att patienten uppnår bättre och bättre kontroll över sin egen tillvaro och kan leva ett självständigt liv med mindre och mindre stöd. Vi reducerar den tid man använder på icke patientnära insatser, det vill säga att slöseri med tid minskar, och patienten får snabbare och mera korrekt hjälp. Insatserna utgår alltid efter patientens behov, och vi ska alltid sträva efter att erbjuda precis den hjälp som behövs, så att patienten fortsatt kan besluta hur den vill leva sitt eget liv.
Gå gärna in på torstennorlander.dinstudio.se varifrån stor del av artikelns innehåll är hämtad.
Text: Karl-Peter Johansson
ASP BLADET 