Öppet hus på horisont

ASP Bladet har tidigare skrivit om Horisont (nr 6/2013). Det som tidigare var ett projekt, har nu blivit permanent. I mitten av februari hade de öppet hus och ASP Bladet var där. Samordnare för verksamheten är Cecilia Cekestrand och tidningens reporter har träffat henne.

– Bästa betyget på vår verksamhet är när vi valdes till Årets Vardagshjältar i Karlstads kommun hösten 2013. Det var våra gamla deltagare som hade nominerat oss.

Det säger Cecilia Cekestrand, samordnare på Horisont, vilket är en plats för de som inte går på gymnasiet, de som har hoppat av eller är arbetslösa. Andra krav är att deltagarna ska vara mellan sexton och tjugofyra år och vara skrivna i Karlstads kommun.

Sedan verksamheten blev permanent i slutet av 2013, tillhör de Karlstads gymnasieförvaltning och har enbart upptagning inom Karlstad kommun. De som kommer kan ha fått rekommendation från kurator, psykolog, Arbetsförmedlingen, socialen, kommer på egen hand eller med en kompis. Ibland är denna kompis en tidigare deltagare. Det händer även att en eventuell deltagare har fått en remiss.

– Det första vi gör klart för en tänkbar deltagare är att hon eller han måste vara skriven i Karlstad. Det var en läxa jag/vi lärde oss med en flicka från Kil, fortsätter Cecilia. Många har den uppfattningen att de som kommer hit är stökiga och besvärliga. I stället är det tvärtom, och jag brukar kalla dem för de osynliga barnen. De har kanske ett funktionshinder, har varit mobbade, kommer från dysfunktionella familjer eller har en liknande bakgrund.

Tonvikten ligger på hälsa, att öva upp deltagarnas självkänsla och självförtroende, stresshantering och studieteknik. Vi lär även ut konsten att skriva ett CV, talar om första intrycket och ordnar praktikplatser. Det viktigaste är att verksamheten inte är tidsbestämd, säger hon, olika människor behöver olika lång tid på sig.

– När jag startade upp Horisont, fick jag riktlinjerna att en deltagare skulle vara hos oss mellan fyra och tjugo veckor och sedan gå vidare. Jag backade direkt och sa att det var omöjligt! I bland tar det tjugo veckor eller mer för en deltagare att ens våga öppna munnen!

Varje deltagare gör upp en individuell planering. En person kanske bara vill eller orkar komma en dag i veckan, medan en annan person kanske vill gå hela veckan. Detta kan ökas eller minskas om det visar sig att det behövs. I och med att alla har en individuell studieplan når de flesta deltagarna goda resultat i de många fall.

– Det är tufft, men är värt det i slutändan när de har blivit synliga, avslutar hon.

Text: Liselotte Frejdig
Foto: Lotta Tammi

Kan vi börja tala om FAS 3-fällan?

Livet börjar tufft för våra unga, som ska fajtas om både utbildning och jobb. Månadens debattskribent undrar om inte FAS 3 har fler nackdelar än fördelar. Har man väl hamnat där så är det svårt att ta sig ur det hela.

Många av våra unga har fastnat i ekorrhjulet. Med en dålig start redan i grundskolan gör det inte lättare för tonåringar och unga vuxna att klara av utbildningen i gymnasiet. Risken blir då stor, att den unge bli utestängda från arbetsmarknaden. Risken att de blir apatisk sittande framför datorn eller mobilen ligger nu nära till hands. Det kan i olika fall leda till ensamhet när många tonåringar sitter själva större delen av dygnet, det kan i sin tur skapa ett dåligt självförtroende. Det är lätt att fastna i ett mönster och vända på dygnet, att sova på dagarna och spelar datorspel på nätterna. Självbilden kan lätt rubbas och känslan av att inte synas eller behövas, förstärks hos den unge individen som inte har hunnit skaffa sig så många livserfarenheter.

Ingen återvändo
På grund av detta hamnar många i arbetsförmedlingens åtgärder. Där erbjuds söka-jobbkurser och kurser i hur man lär sig att skriver CV. Man träffar även en coach som ska lär en hur man söker jobb på bästa sätt. Men för det mesta inte brukar leda fram till några förändringar. Efter tre och ett halvt år av åtgärder och arbetslöshet, slussas de vidare till fas- tre. Som är sista åtgärden och där slutar all hjälp. Dit är nu flera tusen unga arbetslösa på väg, till regeringens så kallade jobb- och utvecklingsgarantin.( fas-3). Har de unga väl hamnat där kan det bli svårt att komma vidare, har man otur kan ungdomarna bli kvar till pensionen. FAS-3 är sista anhalten.

Text: Lotta Tammi
Foto: Kid Overgaard