På jobbet: Daniel Berghel, ordf. Arbetsmarknads- och Socialnämden

I månadens ”På jobbet” får vi möta Daniel Berghel. En man som har växlat roll från vice ordförande i nämnden till ordförande.  Med det har han fått en större ansvarsroll, något som han trivs med. Huvuduppgift är att arbeta med förvaltningens framtid.

Hur känns det att tagit över som ordförande i nämnden efter Ingela Wretling? Det är förstås roligt. Har man ett politiskt intresse och drivs av att vara med och förändra vill man jobba i en majoritet och kunna ta beslut. Jag känner också det ansvar som kommer med ett sådant här uppdrag och vill gärna ta det. Jag har redan under den här korta tiden hunnit runt i en del av förvaltningens verksamheter och besökt många enheter. Där har jag träffat och pratat med personal, för att på så sätt få en gedigen bild av vad som sker inom förvaltningen.

Vad blir skillnaden för dig från att ha varit i opposition till att vara en del av den politiska majoriteten? Den stora skillnaden blir att jag nu får mycket mer kontakt med förvaltningens tjänstemän. Jag kommer att vara på fler möten och träffa exempelvis avdelnings- och förvaltningschefer samt personal. Eftersom jag vill fatta kloka beslut vill jag träffa så mycket personal som möjligt för att få en större förståelse kunskap om verksamheterna. Jag tror att de vill träffa mig också för att få veta vem jag är och hur jag ser ut, för då är det lättare att ta kontakt om det behövs.  En stor förändring är också att jag kommer att ha det yttersta ansvaret. Det är ingenting jag får ont i magen av, utan jag ser det som en möjlighet.

Vad fick dig intresserad av sociala och arbetsmarknadspolitiska frågor? Det går tillbaka rätt långt i tiden. Ända sedan jag gick i skolan, i femtonårsåldern, har jag haft ett stort samhällspolitiskt intresse. Det blev då klart för mig att det viktigaste ett samhälle har i uppgift är att hjälpa de människor som av ett eller annat skäl har svårt att klara sig själva. I mitt samhälle vill jag att man får den bästa hjälp som finns att få om det blir nödvändigt. Ekonomin begränsar förstås, men det är här man bör satsa: på människor som exempelvis har trassel i sin familjesituation, missbruksproblem, utsätts för våld i nära relationer eller har ekonomiska bekymmer. Klarar vi inte av att hjälpa de mest utsatta så är det mycket annat som går fel.

Hur ser du på förvaltningens arbete med utsatta människor? Jag tycker att förvaltningen gör ett gediget arbete och ett gott jobb. Man har ett stort engagemang och jag ser det bland den personal jag har träffat. Jag var nyligen på Ullebergsgården och träffade personal där som visste att de gjorde skillnad och vill göra och gör ett gott jobb. Det känns väldigt bra att se. Sen är det så att förändring är ett tillstånd. Vi måste hela tiden försöka utveckla oss och bli ännu bättre. I den här processen hoppas jag kunna vara en del.

Ekonomins roll i förvaltningen har varit på tapeten i flera skeden, vad är din syn på den? Den är central. Vi hade ett mycket stort underskott i fjol. Den budget vi har lagt nu hoppas vi ska gå plus minus noll. Vi jobbar med det som kallas för ekonomiska ramar. Kommunfullmäktige tilldelar oss en summa pengar, en ram, utifrån vilket vi gör det bästa vi kan. Idag är det ca 420 miljoner kronor. En förändring jag har pratat med kommunledningen om är att arbeta med två ramar. En för vår verksamhet och en annan för det ekonomiska biståndet. För när det ekonomiska biståndet ökar, ska vi inte tvingas att dra ner i verksamheten i det löpande och förebyggande arbetet. Det sociala arbetet kostar och här ser jag också ett uppdrag, att jag måste kommunicera mot allmänheten och mot politiken och förklara det viktiga arbete vi gör inom förvaltningen.

Finns det förändringar som den nya majoriteten vill genomföra, som du vill lyfta fram här? Det finns många saker vi är tydligt överens om. Bland annat vill vi införa det som kallas för ”Housing first”. I denna modell utgår man ifrån att människor ska ha tak över huvudet först, sedan kopplar man på sysselsättning och behandling. Det hjälper inte hur mycket vi behandlar en person för missbruk, om hon/han saknar en säng att gå hem till på kvällen. Jag vill även att vi skapar förutsättningar för fler sociala företag i kommunen, samt för brukarkooperativ och personalkooperativ.

Text & Foto: Robert Halvarsson

Solastipendiet & Erfarenhetsdagen 2010

I mitten på november träffades förvaltningen för att samlas kring den årliga erfarenhetsdagen. Där ”Två coola damer” vann här det ärofyllda Solastipendiet. ASP Bladet var på plats och minglade med de flera hundra deltagarna.

 

Efter att god mat har serverats på Elite stadshotell så steg nuvarande ordförande i Arbetsmarknads- och socialnämnden Ingela Wretling upp för att presentera årets pristagare av Solastipendiet. Ingela Wretling avgår som ordförande vid årsskiftet och lämnar över den posten till Daniel Berghel, men än så länge har hon den äran.
– Det känns personligen väldigt bra att tilldela 2010 års Solastipendium till Kerstin Persson och Britta Andersson. De är två coola damer som jag har haft väldigt mycket att göra med genom åren. Framförallt när det är väldigt bråttom och eländigt. Jag tycker att de är väldigt duktiga och personifierar socialtjänsten i Karlstad, säger Ingela Wretling.

När ASP Bladet pratar med pristagaren Britta Andersson är hon fortfarande rätt så omtumlad av utmärkelsen. Vi frågade henne vad hon tror att detta kommer att innebära i hennes dagliga arbete.
– Det känns ansvarsfullt men annars vet jag inte om det kommer att påverka mig så mycket. Jag har inte riktigt fattat detta än, säger Britta Andersson.

”Utvecklingskraften kommer underifrån”
Ingela Wretling passade även på att räkna upp några av de verksamheter som har startats de senaste tolv åren, som är den tid hon har varit en del av Arbetsmarknads- och socialnämnden. ASP Bladet upprepar några av dem: Familjehuset, verksamheten Tunneln, stödcentrum för våldsutsatta, Barnahus Värmland, mottagande av ensamkommande flyktingbarn, Rehabcentret på Gökhöjden, Mediagruppen och många fler.
– Jag är inte en sådan person som tar åt mig äran för det här. För i en organisation som är så kunskapsstyrd som den här så kommer utvecklingskraften underifrån. Jag vill bara tacka er för allt fantastiskt arbete de här åren och önska er lycka till framöver, berättar Ingela Wretling.

Efter en kortare paus så begav sig deltagarna till hotellets konferenslokal för att nu istället lyssna till nya socialdirektören Monica Perssons genomgång av förvaltningens ekonomiska situation med anledning av den nya politiska majoritetens budgetförslag, samt den värdegrundsdiskussion som tidigare avdelningskonferenser har innehållit.
– Vi är till för Karlstadsborna, det vill säga de som är medborgare i Karlstads kommun och inte enbart de som bor i centrala delar. För att vi ska kunna ge service är det bland annat viktigt att vi är en kommun i gott skick och att vi har ordning och reda.  Detta är något som avkrävs oss hela tiden, säger Monica Persson.

Förvaltning med god idé Förutom en satsning på det hemlöshetspolitiska projektet ”Housing first” så innehåller det nya budgetförslaget inga större nyheter för Arbetsmarknads- och socialförvaltningen, jämfört med den tidigare majoritetens budget. Detta innebär att den konsekvensbeskrivning över de nedskärningar som riskerar att drabba förvaltningens verksamheter fortfarande får anses vara aktuella. Men det är oklart vad det kommer att innebära i praktiken när denna artikel skrivs.

Utöver detta presenterade en arbetsgrupp en ny och färskt utarbetad verksamhetsidé som hela förvaltningen kommer att utgå ifrån. Den tidigare idén var en ganska detaljerad skrivelse och den nya är istället mer kärnfull, öppen och kortfattad. Arbetsgruppens representanter presenterade sitt arbete och passade även på att svara på frågor. Den nya formuleringen ska ”kännas i magen” istället för att bara vara en rent intellektuell text, menar Titti Falkenhem.
– Det här ska skilja sig från verksamhetsbeskrivningen. Vi har alla koll på regler och förordningar, men det här ska inbjuda till diskussioner och engagera oss, och inge någon sorts känsla så att vi har någonting att samlas kring och prata om, berättar Titti Falkenhem för erfarenhetsdagens deltagare.

Text: Robert Halvarsson