Han står fast i sin kritik mot coachning

Svend Brinkmann är författare till boken ”Stå fast” där han kritiserar den växande trenden med coacher och självhjälpsböcker. DN publicerade en intervju med honom på sin hemsida.

Svend Brinkmann är till vardags psykologiprofessor vid Ålborgs universitet i Danmark. Hans bok ”Stå fast” väckte mycket uppmärksamhet i Danmark och finns nu även översatt till svenska. Svend berättar i DN att han fick många mejl och telefonsamtal, dels från coacher som kände sig påhoppade, dels från privatpersoner som kände lättnad över att slippa leta i sitt inre efter svar de inte kunde hitta.

Svend berättar i intervjun med DN att han uppfattar det som att vi lever i en tid där ständiga förändringar och krav på flexibilitet gör människor vilsna. Han tycker att coacher och självhjälpsböcker förstärker denna vilsenhet, genom att uppmana oss att söka svaren i vårt inre, snarare än i samhället utanför. Svend tycker att vi borde lägga mer vikt vid mänskliga relationer istället för att rikta oss allt för mycket inåt.

– Vi blir till i relation till andra – inte genom att bara fokusera på oss själva och våra ofta egoistiska behov, säger han i DN.

Svend förespråkar en stoisk hållning till livet. Denna antika filosofi betonar bland annat integritet, självbehärskning och pliktkänsla. En stoiker försöker inte hitta sig själv, utan snarare förlika sig med sitt liv för att få sinnesro.

– Den livsfilosofin skulle kunna införlivas i människors vardagsliv genom exempelvis negativ visualisering, att föreställa sig att man förlorar det man har. Samt projektiv visualisering, en träning i att se saker och ting ur sitt rätta perspektiv genom att sätta parentes runt sig själv, säger Svend till DN.

Trots sin kritiska hållning till coachning som fenomen, vill han ge ett råd:
– Det viktigaste är inte alltid ”jag” och ”vad jag vill”. Ofta är det mer berikande att vända sig ut mot omvärlden och sina medmänniskor – och fråga ”vem är du?”, säger han i DN.

Text: Therese Nilsson
Foto: Stefan Ek

På väg till Kroatien

Den sista juni 2014 börjar min nedräkning inför min semester. Vädret är kallt och grått som det har varit i stort sett hela juni. Min ledighet börjar först tredje veckan in i juli, då bär det av mot varmare breddgrader och mycket sol. Jag längtar så.

Äntligen börjar den långa färden
Målet med vår resa är Kroatien. Vi bilar genom Danmark och Tyskland, där vi gör olika besök i kulturstäder. En av dem är den vackra staden Würzburg som finns på UNESCOs världsarvslista. Där kan de stoltsera med sitt vackra residens som omges av en stor park på ena sidan och ett stort kullerstenstorg på andra sidan. När vi känner oss mättade på kultur, reser vi vidare mot Österrike och Tyrolen.

Där sover vi en natt på ett gasthaus. På morgonen när vi kliver ut på joddlarbalkongen infinner sig en mäktig och underbar känsla, när man ser de stora bergen bada i det tidiga solljuset och den mjuka vinden dra susande ner för bergen. Man ryser i hela kroppen av välbehag.

Efter den goda hotellfrukosten går färden mot Italien och Passo dello Stelvio som är en serpentinväg som stiger rätt upp i höjden, till hela 2758 meter över havet. Passet ligger inklämt mellan Schweiz och Italien.

De 48 hårnålskurvorna upp mot toppen är så skarpa att man nästan möter bilens egen bakände i dem. När vi kommer högst upp på berget finns det rader av restauranger och souvenirshopar. Vi tar en kopp kaffe för att lugna ner oss efter den omtumlande resan upp. Sedan är det dags för nedfärd på andra sidan berget.

När vi åker nedför bergsluttningen Lombard är det ”bara” 36 kurvor som vi ska ta oss igenom innan vi är nere på fast mark. Kurvorna är förvisso inte lika skarpa som de som var på vägen upp till toppen men här saknas det räcken på vägens sidor. Det kittlar i fötterna och jag vågar inte titta över stupet på min sida.

Till vackra Venedig
Som tur är får vi inte så många möten på resan ned för berget, men det kändes tillräckligt rysligt iallafall. Väl i Italien besöker vi det sköna Venedig, en stad som ligger i nordöstra delen av Italien, vackert belägen i en lagun i Adriatiska havet. Staden är bokstavligt talat byggd på vattnet på miljontals träpålar av ek och alm som slogs ner i den sandiga och leriga jorden.

Venedig grundades redan under senare delen av antiken då små orter bildades på de många öarna. De flesta som bosatte sig där var flyktingar från norra Italien. Människorna som flydde hit sökte skydd från hunnernas invasion år 452.

Vi vandrade hela dagen kors och tvärs över broar och kanaler med alla sina gondoljärer, vi promenerar i de smala gränderna som är så smala att man knappt kan mötas i dem. Det är mycket imponerande med alla stora gamla byggnader.

Venedig har över fyrahundra broar och hundrafemtio kanaler. Det är lätt att gå vilse i alla prång och skrymslen. Man blir ganska sliten efter en hel dag, och man orkar inte gå igenom allt på en och samma gång.

Olmen som bor i grottan
Efter besöket i Venedig är det dags att åka vidare mot Slovenien och Postojnagrottan, en av Europas största och längsta grottor som är öppna för allmänheten. Den är cirka 20 kilometer lång, mycket av grottan ligger under vatten och är fortfarande outforskad. Floden Pivka har format gångarna och har varit i centrum för forskning sedan 1700-
talet.

Grottan är känd för det blinda stjärtgroddjuret olmen. Den blir mellan 24–30 centimeter lång och andas med yttre gälar. Olmen kan bli upp till 100 år. Föda äter den endast vart tionde år.

Grottan har droppstensstalaktiter och stalagmiter. De bildas genom att det droppar kalkhaltigt vatten från taket eller sipprar upp kalkhaltigt vatten från sprickor i golvet. Vackra figurer har därför bildats under tusentals år av droppande.

Besöket i grottan tar en och en halv-timme. Den del av grottan som är öppen för allmänheten är över 5 kilo-meter lång. Den första kilometern tar man tåget ner i grottsystemet. Tåget far med hög hastighet in i gångarna, väl framme guidas vi till fots genom grottan.

Ena stunden befinner vi oss hundra meter under marknivå för att i nästa stund vara på fyrtio meters höjd över grottans ingångsnivå. Vid slutet av vandringen är det dags att ta tåget tillbaka ut ur grottan. Luften i grottan är sval och lätt att andas, man fascineras av de många konstverken som har bildats av evigt droppande under lång tid. Känslan var magisk när man vandrade i grottans gångar och labyrinter.

Det turkosa havet
Snart är vi vid resans mål, Kroatien. Vi åker utmed den Adriatiska kustremsan så mycket som är möjligt. Havet har en härlig turkos färg. Vattnet ser rent och inbjudande ut men är ganska kallt så det blir bara ett snabbt dopp.

Vi åker ut på en av öarna som har broförbindelse med fastlandet. Krk är den näst största ön i Adriatiska havet och har en yta på 405,22 kvadratkilometer. Invånarantalet är 19 286 personer.

Där besökte vi en fin gammal stad som bär samma namn som själva ön. Staden grundades första århundradet efter Kristus av liburnerna och illyrerna. Krk har även dominerats av venetianer i flera hundra år, vilket man också kan se på arkitekturen på flera ställen.

Den mysiga marknaden
Vi åker över till fastlandet där vi besöker olika städer längs vägen som Senj, Zadar, Biograd, Sibenik och Trogir. I Split, som är Kroatiens näst största stad, vänder vi för att åka tillbaka till Trogir.

Staden grundades redan 300 år före Kristus och finns med på UNESCOs världsarvslista, vacker med sina många smala gränder och mysiga restauranger.

Vi passar på att gå på den populära marknaden där de säljer allt från; olivoljor, frukt, grönsaker, korvar, ost till kläder och souvenirer. Stämningen som råder på marknaden är glad och livlig. Det är mysigt att gå där och fylla sina sinnen med färger och dofter.

Kurorten med det läkande badet
Vi styr nu färden mot Ungern. Där gör vi ett besök vid Balatonsjön som ligger i sydvästra delen av Ungern och är landets största sjö. Den ligger där mycket vackert med sina lummiga parker och bördiga omgivningar.

Ungrarna kan även stoltsera med den populära kur-orten Héviz, där vattnets läkande mineraler och behagliga temperatur har varit populär sedan badkulturen utvecklades på 1700-talet.

Vi gör också ett besök i Veszprém, som enligt legenden grundades på sju kullar precis som Rom. Vi passar också på att göra en avstickare till den fina staden Györ med alla sina vackra barockbyggnader.

Staden har anor från tiden före Kristus födelse. Nu börjar det bli dags att börja tänka på hemfärden. Vi tar motorvägen A3 genom Österrike för att sakta ta oss tillbaka till vardagen.

Text och foto: Lotta Tammi

Avdelningen för socialpsykatri, alkohol och narkotika medverkar vid European Social Networks konferens i Prag

I juni kommer vi  att vara representerade vid en konferens i Prag. Konferensen hålls inom ramen för Tjeckiens ordförandeskap i EU.  Tema för konferensen är “Quality and Performance in social services in Europe – better outcomes for people”

Vi skickade ett förslag till work-shop som rörde brukarinflytande, egenmakt, kognitiva hjälpmedel och vikten av självständighet, delaktighet och inflytande över sitt eget liv.

I januari kom en bekräftelse att vi var antagna att medverka. Tillsammans med en verksamhet i Danmark som heter ”Specialisterne” ska vi leda en work-shop med temat ”Supporting a normal lifestyle for people with invisible disabilities”.

Vi som medverkar är Inger Granhagen och Inger Olsson.

För den som är intresserad, på http://www.esn-eu.org/prague/eng/index.html finns det mer att läsa om konferensen och under rubriken ”Programme” finns samtliga Workshops 2009 registrerade. Där finns även information om vårt program och diskussionsfrågor för workshopen.