I rymliga lokaler vid Västra Torggatan i centrala Karlstad finns ungdomens hus Uno. Här träffar ASP Bladets utsände enhetschef Jessicka Frick. Vi sätter oss i det luftiga och ljusa caféet som är Unos hjärta över en kopp kaffe, för att prata om hur Uno arbetar med ungdomar.
I februari 2005 öppnandes dörrar till NWT:s gamla lokaler som hade byggts om för att ta emot kommunens ungdomar. Det som minner om tidningens verksamhet är traversen som hänger i taket ovanför cafédelen, där en gång tryckpressarna stod. På 2090 kvadratmeter finns det mycket plats. På Uno samsas en mängd olika aktiviteter som exempelvis dans, musik och design. När Uno öppnade för sju år sedan var det ett unikt koncept i Sverige. Jessicka berättar att Uno har tagit emot många studiebesök från hela Sverige som ville se hur verksamheten fungerar.
Uno kan vid första anblicken uppfattas som en stor fritidsgård. Jessicka som har lång erfarenhet av fritidsgårdar menar det finns stora skillnader mellan dessa två. På en fritidsgård följer man samma personer under en lång tid. Ungdomarna kommer dessutom från ett specifikt område, medan Uno har hela Karlstad kommun och närliggande kommuner som upptagningsområden.
– På en fritidsgård jobbar man mer med de bärande relationerna. Man känner varandra och ungdomarna vet vem fritidsledaren är och ett förtroende byggs upp, förklarar Jessicka Frick.
På Uno styrs arbetet mer av ett projekttänkande. Det kan komma ett gäng ungdomar som vill arrangera en spelning. Jessicka jobbar med dem tills konserten är över och sedan skiljs deras vägar åt. Det blir mer tillfälliga kontakter på Uno än på en fritidsgård.
Något som Jessicka Frick har tagit med sig från arbetet i fritidsgårdarna är vikten av att se människan.
– Alla ska kunna ses och speciellt de som inte tar plats, säger hon.
Inflytande genom dialog
– Grundtanken med Uno är att vara en central och kreativ plats och att det ska finnas plats och rum för alla, säger Jessicka Frick.
Ur denna grundtanke har det vuxit fram mycket som har berikat ungdomskulturen i Karlstad. Under årens lopp har ungdomarna och personalen format Uno till vad det är idag.
Ungdomarna är med på alla plan. De får vara med och tycka och ge förslag men bestämmanderätten ligger i personalens händer. Trots att besluten inte tas direkt av ungdomarna har de stort inflytande i hur verksamheten ser ut.
– Det vore oerhört korkat av oss som personal på Uno att ta beslut utan att ha ungdomarna med oss, menar Jessicka Frick.
Uno är ett dynamiskt hus, där personalen hela tiden för en dialog med ungdomarna om hur verksamheten ska se ut. Mycket av det som händer på Uno kommer ifrån ungdomarna själva. Personalen lyssnar på vad de har för idéer.
– Eftersom vi kontinuerligt frågar vad ungdomarna vill, så ändras verksamheten hela tiden. Huset idag speglar vad ungdomarna vill se just nu. Hur Uno ser ut om fem år vet ingen, för vi i vet inte vad de vill om fem år.
Count 2 ten – mot ungdomsvåld
Uno deltar i ett projekt sedan 2008 som heter Count 2 ten och är en manifestation mot ungdomsvåld. Det var Brottsofferjouren och ungdomsfullmäktige som fick med Uno i arbetet med Count 2 ten. Bakgrunden är att våldet har blivit mycket grövre. Jessicka och Uno kände att något måste göras åt detta. Det har anordnats föreläsningar och utställningar som tog upp problematiken med ungdomsvåldet. Från början var det tänkt att Count 2 Ten skulle vara en engångsföreteelse, men man kom fram till att det behövdes en långsiktig satsning. Jessicka menar att det år något som måste jobbas med jämt.
Två gånger om året, 22:e februari brottsofferdagen och 2:e oktober Internationella ickevåldsdagen, lyfts ungdomsvåldet till en högre nivå. Jessicka berättar att vid ett tillfälle var Topboy från Fryshuset i Stockholm inbjuden. Topboy är en dansföreställning i monologform som behandlar aktuella fenomen i samhället. De framförde en pjäs som handlade om huliganbråk.
Framtidsdrömmar
Jessickas dröm för framtiden är att Uno ska locka ännu fler ungdomar. Lokalerna är stora och sväljer mycket folk. Det kan finnas 200 personer här och det märks inte, eftersom de flesta väljer att vara i de enskilda rummen. Hon säger att ibland kan man få känslan att ingen är här. Därför är målet i år att få ungdomarna hänga mer i caféet. Uno vill ha besökarna synliga i den öppna ytan som cafédelen utgör.
På det generella planet säger Jessicka att Uno ska vara en plats där man kan förverkliga sina egna idéer.
– Målsättningen är att ungdomar i åldern 16 – 25 ska tänka på Uno om de vill göra något speciellt. Vart kan man göra det? Då ska svaret vara: Uno! Sedan ska ju alla må bra och känna att det finns något vettigt att göra, säger hon.
Text: Henrik Sjöberg
Foto: Per Rhönnstad