Barn och unga spenderar en allt större del av sitt vakna liv uppkopplade på nätet. Det är inte enbart i underhållande syfte utan även som hjälp i skolarbete. Nätet är en plats för utveckling, umgänge och samvaro. Men med stora möjligheter följer också problem.
Den senaste undersökningen av ungas medievanor från Statens Medieråd visar att i åldersgruppen 12–16 år ligger internetanvändningen på hela 98 procent. Det är en avsevärd ökning de senaste åren. E-post och chattande har fått stå tillbaka markant till förmån för umgänge via sociala medier. Istället för att mötas fysiskt möts man digitalt.
Det händer något med oss människor när vi kommunicerar på distans med andra. När vi befinner oss på ett så kallat ”behörigt avstånd”. Helt plötsligt gäller andra regler för vårt förhållningssätt till varandra. Vi gör saker som vi aldrig skulle göra annars. Om vi vore helt nära, öga mot öga. När vi befinner oss på distans, själva bakom vår skärm, finns det också en tendens att vi börjar lämna ut personlig information som vi annars aldrig skulle göra.
Datainspektionens senaste undersökning om integritet från 2011 säger följande:
”… det blir vanligare att unga lägger upp bilder, skriver kommentarer under eget namn och inte minst det senaste året även lägger upp videoklipp på sig själva. Teknikutvecklingen och den ökade förekomsten av communities där man kan dela med sig av information om sig själv är till stor glädje för många unga. Samtidigt får den snabba utvecklingen stora konsekvenser för möjligheten av att vara privat. ”
Tänk efter före
Det är också en väsentlig skillnad i att vara privat på nätet och att vara personlig. Att vara väldigt personlig i sin kommunikation online innebär inte att man för den sakens skull måste vara privat. Du kan säga mycket utan att lämna ut dig själv på ett sätt som kanske får en bitter eftersmak. Ju mer du öppnar ditt allra innersta så gör du dig mer sårbar. Detta gäller både rent tekniskt (personuppgifter, lösenord och så vidare) som känslomässigt.
Ju mer man investerar i sin digitala identitet, desto mer sårbar blir man, och anonymiteten ger ett bedrägligt skydd. Det man har sagt och gjort i tron att man är helt anonym eller osårbar kan få tråkiga konsekvenser om ens alias blir röjt. Så, å ena sidan ska man inte agera under sin verkliga identitet, men å andra sidan kan man heller inte känna sig fullständigt trygg ens under ett alias.
Ofta vill vi bara att ett begränsat antal personer ska se en bild eller film. Lägg därför inte bilderna publikt och öppet. Ge bara tillgång till människor du redan känner och litar på. Och glöm inte att den person du litar på idag kan vara din ovän i morgon. En partner som smekt av sig kläderna framför webbkameran kan bittert få ångra detta när relationen är över. Att sprida just detta material kan uppfattas som den perfekta hämnden för ett brustet hjärta och en sårad stolthet. Detta händer hela tiden. Effekterna i den digitala världen kan dock bli absurda. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att ta kontroll över det man publicerar på nätet. En bild online går inte att ta tillbaka, framför allt inte om det är en bild av stort allmänintresse.
Så återigen. Impulsiva handlingar kan lätt leda till att man i slutändan sitter där och biter i det sura äpplet. Har man väl lagt ut information och bilder på nätet är det försent.
I cyberspace finns ingen delete-knapp.
Har du blivit oschysst behandlad på nätet?
Gå in på Datainspektionens webbplats: www.krankt.se
Text: Kajsa Jansson
Foto: Ellen Berner
ASP BLADET 