Böcker för små, äldre och unga vuxna. Böcker är något man inte blir för ung för, och inte för gammal för, då kan man lyssna på ljudbok. Böcker finns för alla smaker. Säger man att man inte gillar böcker, så har man nog inte hittat rätt bok än.
Totte cyklar. Alfons Åberg. Pettsson och Findus av Jan Nordqvist. Bamse världens starkaste björn. Hattstugan. Älskade böcker som fungerar i generation efter generation. Min lille systerson på strax över ett år älskar böcker, men då särskilt böcker med en bild på varje sida; boll, hus, telefon, banan, katt, häst, blomma… De använde jag för snart 29 år sedan. Utsliten? Nej, och de tål att tuggas på. Och läsas, om och om igen.
När jag var liten hade vi en beigefärgad hund, en Staffordshire bullterrier (tänk pitbull fast med kortare ben). Varje gång vi kom fram till bilden av en gris i min pekbok med djur utbrast jag lyckligt ”Kikki!!!” som hunden hette. Inte så konstigt, båda var ljusfärgade och hade liknande form. Nu för tiden finns dessutom många pekböcker med ljud för ko, katt, traktor och så vidare. Min systerson är inte expert på ljuden än; både kor, hästar och får säger ”Muuu!” enligt honom.
Max boll, Max kaka, Max balja och andra Max-böcker är också bra. Och Barbapappa, där de färgglada familjemedlemmarna kan ändra form och bli olika föremål. Babar, som är en kung i elefantform, uppskattade jag också, samt Mamma Mu-böckerna.
BARN
Någonting jag tyckte om när jag var barn, var att leta efter hönor, roliga smågubbar och ko-tavlor i bilderna i Pettsson och Findusböckerna med min bror. Pannkakstårtan var den bästa av dem tycker jag. Vid ett tillfälle jagas Pettsson av en ilsken tjur och får söka skydd på taket på redskapsboden… Nicke Nyfiken på sjukhuset var ytterligare ett exempel på en humoristisk barnbok, där den lille apan får tag på en rullstol. När jag blev runt fem år gammal började jag läsa lättare texter på egen hand, såsom Bamsetidningar, en tidning med stora bokstäver.
UTVECKLINGEN
Sedan ärvde jag mors gamla böcker om Nancy Drew på norska, de böcker som på svenska kallas Kitty-böcker. Bland mina kamrater så gällde istället Tvillingarna-böckerna. Det fanns också Bröderna Hardy-böcker, Fantomen och Biggles.
Jag själv föredrog istället bokserien kallad Fem; spännande böcker med lite kriminalstuk, men hjältarna var alltid unga pojkar och flickor som löste fallen. Det bästa jag läst av ungdomsböcker, även för vuxna, är de sju böckerna om parallellvärlden Narnia, som fyra barn råkar hitta genom att de lekte kurragömma i ett klädskåp. När man blir äldre kanske man inser att författaren CS Lewis hade tankar bakom sina böcker, till exempel att lejonet Aslan är likt Gud och att denne ber barnen att dricka ur livets källa.
Maria Gripe skrev flera böcker, bland annat När tordyveln flyger i skymningen. Jag har än idag inte bestämt mig för om de är mest bra eller skrämmande. En serie som på senare år utvecklats från barnböcker till citatböcker för vuxna, är Nalle Puh av AA Milne. Även Askungen och andra Disneyfilmer passar de flesta åldrar, så även Flåklypa Grand Prix.
TONÅRING
I högstadiet och gymnasiet var det populärt bland killarna att läsa fantasy-böcker. Det innebär riddare, magiker, slott och drakar. I ett par år slukade jag två 300-sidiga böcker i veckan. Inom fantasy finns ”dokusåpor” som böckerna av David Eddings, de är snabba i händelseförloppet och det händer alltid någonting. Motsatsen är JRR Tolkien, där miljön är viktigare än ständiga händelser. En tredje varianten är Robert Jordans serie på många, många böcker.
Sist men inte minst vill jag tipsa om två författare: Tove Jansson som skrivit om Mumintrollen samt Astrid Lindgrens alla böcker om Emil, Lotta, Bröderna Lejonhjärta, Karlsson på taket och Pippi Långstrump. Vem gillar inte världens starkaste flicka, oavsett ålder?
Text: Maria Lundby Bohlin
Foto: Per Rhönnstad
ASP BLADET 