Etikettarkiv: delaktighet

Unga vuxna önskar mer delaktighet i LVM-vård

Innan semesteruppehållet genomfördes en avrapportering vid Arbetsmarknads- och socialnämnden, om unga vuxna i Karlstads kommun som vårdats enligt Lag om vård av missbrukare i vissa fall (LVM).

Kostnaderna för LVM har ökat de sista åren, liksom gällande externa placeringar över lag hos Arbetsmarknads- och socialförvaltningen. Denna ökning har varit så betydande att nämnden beviljade pengar föregående år för att göra en särskild kartläggning om de unga vuxna som vårdats enligt lagen.

Målet var att ta reda på hur man i förvaltningen arbetar med vården, samt hur man i framtiden ska kunna planera för hållbara insatser över tid.

Som metod valdes det att granska personakter för perioden 2005-2014, samt sortera ut de mellan 18-25 år som varit aktuella för insatser från Familjeavdelningen. De som valdes var tio personer till antalet. Utöver att läsa handlingarna kompletterade de även med intervjuer och samtal om hur man tänker kring sin vård nu.

Rapporten sammanfattar några av resultaten på följande sätt: ”Resultatet visar på att personerna i urvalet har många riskfaktorer både individuellt samt i sin miljö/socialt. De framför kritik mot bl.a. byten av socialsekreterare samt bristfälliga behandlingshem. I intervjuerna framkommer önskemål om lyhördhet från socialsekreterare och delaktighet i de beslut som fattas kring deras liv. De har alla överlag svårt att beskriva huruvida insatser som de beviljats tidigt varit till gagn för dem.”

Personerna inom kartläggningen har inte haft ett huvudsakligt missbruk av alkohol, utan har varit, och i vissa fall fortfarande är, blandmissbrukare. Det har även funnits en rad så kallade ”riskfaktorer”, såsom problem i skolan, neuropsykiatriska diagnoser, psykisk ohälsa och icke fullgjord skolgång, samt även kriminalitet.

I en absolut majoritet av fallen finns dokumentation om missbruk hos minst en nära anhörig till familjen, som förälder eller styvförälder, nio av tio har växt upp med separerade föräldrar.

Bland så kallade skyddsfaktorer konstaterar de svarande kan ha bestått av en god relation med föräldrar eller syskon, samt starka intressen i musik eller andra hobbies – som gjort att man kunnat sluta med droger en tid eller blivit helt drogfri. På det stora hela visar dock kartläggningen att personerna har få skyddsfaktorer utifrån sina individuella förutsättningar, och i sin omgivande miljö och familj.

I sina slutsatser skriver rapportörerna bland annat:
”Det förefaller finnas ett behov av att arbeta mer flexibelt med dessa personer och att i möjligaste mån anpassa insatser efter individ. I dagsläget anpassas individerna efter insatserna. Det framkommer önskemål och behov avseende fler insatser och boenden utan krav på total drogfrihet.”

De berörda betonar även vikten av långsiktigt relationsskapande med en och samma socialsekreterare, som visar prov på egenskaper som lyhördhet, respekt och acceptans. Chansen ökar då att sekreterare och klient kan bilda en allians, som kan vara minst lika viktig som insatserna i sig.

Personerna betonar också vikten av deras egna vilja, inställning och motivation. Utan rätt inställning är det svårt att bli drogfri. Rapportörerna betonar därför motivationsarbetet som ett viktigt utvecklingsområde.

Text: Robert Halvarsson

”Kartläggning av unga vuxna i Karlstads kommun som vårdats enligt LVM” finns att läsa här: http://tinyurl.com/pfagdqo

Återhämtning är möjlig

Mediagruppen var i slutet på september på plats för att dokumentera en föreläsningsdag vid Stadshotellet i Karlstad på temat Återhämtning. Arrangören var Socialpsykiatriskt forum.

Under dagen föreläste ett flertal personer, det hölls paneldiskussioner och karlstads sociala arbetskooperativ presenterades som en konkret väg till återhämtning. Föreläsarna hade olika infallsvinklar kring själva temat, speglat bland annat genom brukarinflytande och kamratstöd.

Ing-Marie Wieselgren, psykiater och överläkare, hade dagens första pass. Hon talade om varför det är så svårt att omsätta återhämtning till praktik inom vården. Återhämtning kan uppfattas lite som en främmande fågel. Tidigare har det funnits en idé om att det är elakt att ge människor falska förhoppningar kring exempelvis sin schizofreni, men denna attityd avfärdas nu alltmer. Potentialen för förbättring är större än vad vi först kan tro.

­­­– Det finns mycket motstånd och förenklingar kring återhämtning. För mig kan det ske på väldigt många olika sätt. Ibland kan det ske med hjälp av medicin, men inte alltid. Det är sällan det bara räcker med sådant, det kan dock vara ett hjälpmedel för att arbeta med sin funktionsförmåga, berättade Ing-Marie Wieselgren.

För åhörarna visade Wieselgren ett bildspel kring personerna ”Ture och Tova”, vilken berättade historien om hur det kan gå för en patient när psykiatrin samt samhället utanför fungerar när den är som bäst.

– Att hjälpa folk till återhämtning är en social investering – man får många gånger tillbaka, sade Ing-Marie med eftertryck.

Men skall man våga vara öppen? Skulle en Kalle eller Malin få behålla sitt jobb om det kom ut att de led av schizofreni? Svåra frågor förvisso, central för Wieselgrens förståelse är dock att personer som arbetar med brukare bör skapa och underhålla människans hopp.

– Man behöver ett hem, gemenskap, delaktighet, stöd och träning för att kunna komma ut i livet. Det är som ett trädgårdsland där man planterar och någon behöver vattna. Vi behöver hopp att någonting skall kunna bli bättre för yttre och inre återhämtning. Vi behöver också tro på att vi duger och att livet kan bli skapligt, sade hon.

En human människosyn 

Dagens andra talare var Hans Nordén, journalist och författare. Han fyllde sin framställning med en del anekdoter, bland annat om hur han tidigare besökt ett mentalsjukhus i Rumänien. På avdelningen blandades personer med schizofreni, utvecklingsstörning, hjärnskador och kanske mer sorgligt, politiska motståndare och regimkritiker.

Metoder som använts inom psykiatrin historiskt har bland annat handlat om att knuffa ner patienter i kallt vatten, åderlåtning och att använda nålar och brännjärn på dem. Även i Sverige finns ett sådant arv, fast vi har kommit en god bit på vägen mot en mer human psykiatri. Nordén betraktar också psykiatrireformen på 90-talet som i grund och botten bra, men även här har snedsteg skett som behöver rättas till.

– Psykiatrireformen hade brister, men den har radikalt förändrat samhällets syn på psykisk ohälsa. Från att ha varit en marginaliserad grupp finns nu psykisk ohälsa på det politiska smörgåsbordet, om än inte bland delikatesserna, berättade Hans Nordén

Nordéns bok ”Nu åker jag slalom” är själva grundstommen för konferensen. Där lyfter han fram tanken på återhämtning som central, men det är viktigt att understryka att det inte nödvändigtvis är detsamma som friskhet. En person kan återhämta sig helt eller delvis fastän han eller hon aldrig blir frisk från sin sjukdom, vägen är individuell och bygger på insikten att psykisk sjukdom inte är ett evighetstillstånd. Den KAN brytas.

100 procent av mig

– Alla har rätt att arbeta 100 procent av sin förmåga! Med det kraftfulla budskapet lanserade Veronica Höijer sin presentation om Karlstad kommuns arbete med sociala arbetskooperativ. Hon arbetar som enhetschef inom Vuxenavdelningen för kommunen, och har ett djupt engagemang för stadens sociala ekonomi.

Konsum Värmland, HSB och tidigare Milko: alla är de exempel på den kooperativa företagsformen. Sociala arbetskooperativ är dock en specifik variant, där brukare i självförvaltning identifierar och tillfredställer sina ekonomiska, sociala och kulturella behov. Kooperativet ska givetvis tjäna pengar för att kunna utvecklas, men det är aldrig hela syftet. Och genom att forma och underhålla band både till det offentliga likväl som det privata, skapar man också rum för meningsfull sysselsättning.

Elisabeth Lidström, som själv är med i ett socialt arbetskooperativ vid namn Grön framtid, berättade passionerat kring sina upplevelser.

– Jag kände tidigare att det inte fanns någon plats för mig i samhället, det blev ett vakuum. Här öppnas allting upp, man får igång hjärnan igen, jag tror alltså att det finns många olika nyttigheter med just kooperativ, berättade Elisabeth Lidström för konferensdeltagarna.

Från frågetecken till utropstecken

En tanke som uttrycktes under dagen var att frågetecknet kring om återhämtning är möjlig måste rätas ut till ett utropstecken. När socialarbetare och brukare drar åt samma håll, med fokus på klientens egenmaktsupplevelse, kan stora saker ske. Här kan en verklig återhämtningsprocess ta sin början.

Text: Robert Halvarsson & Maria Lundby Bohlin

Foto: Per Rhönnstad