Etikettarkiv: depression

Vann pris för äkta känslor

(H)järnkoll höll för en tid sedan en filmtävling, var syfte var att lägga fokus på film som tar hål på fördomar kring psykisk ohälsa. Joel Rayners drygt fyra minuter långa dokumentär: ”Det får inte finnas, det får inte synas”, vann tävlingen.

I filmen skildras Rayners barndomskamrat Erik Pedersen, som har upplevt ett flertal depressioner – vilket skildras på ett öppenhjärtigt sätt genom en intervju och nattpromenad genom uppväxtens Ängelholm.

Juryns motivering för Rayners pris var att det var en: ”klassisk och välgjord intervjufilm som genom huvudpersonen Eriks känslomässiga direkthet bränner igenom och berör. Känns i magen och i hjärtat – och ger hjärnan bränsle i den komplicerade frågan om psykisk ohälsa. Begåvat berättande i ord och bild, som effektivt tar kål på flera fördomar.”

Rayner studerar en filmlinje på Skurups folkhögskola. Det var hans lärare som tipsade om (H)järnkolls tävling och som uppmuntrade studenterna att skicka in tävlingsbidrag.
– Uppdraget, att ta död på fördomar, var jättesvårt. Men det var kul att jobba förberedande i klassen med det. Många kände inte till så mycket om psykisk ohälsa så vi bad läraren att bjuda in någon som kunde prata mer om ämnet. Sedan hade vi en heldag med skolans kurator, berättar Joel Rayners i en intervju för (H)järnkoll.

För Värmlands räkning tävlade Rikard Waxin och Mikael Bengtsson Högman, som genom filmen ”Kevin” knep en andraplacering. Rikard och Mikael studerar på Molkoms folkhögskola och gestaltar i Kevin den ensamhet som kan komma ur att uppleva sig sakna verktyg att närma sig någon man tycker om. Här förklaras denna oförmåga genom huvudkaraktärens funktionshinder. Juryn tyckte det var en: ”bra idé, talande med mycket laddade scener. Får fram den oändliga ensamheten hos den drabbade.”

Se tävlingsbidragen och vinnaren här: tinyurl.com/5uem4ch

Text: Robert Halvarsson

Lämna mig inte – jag är så ensam

Stabil instabilitet är en bra sammanfattning om vad borderline personlighetsstörning karakteriseras av. Personerna kan vara utåtagerande och oberäkneliga med ett stökigt beteende. Men också väldigt kärleksfulla och varma.

Borderline är inte en sjukdom utan en personlighetsstörning. En personlighetsstörning är när din personlighet så kraftigt avviker från normen att du får problem i vardagen. Diagnosen ställs inte före personen är 18 år eller äldre, då personligheten formas i ungdomsåren. Borderline börjar ofta i tonåren eller i tidig vuxen ålder, men man kan bli frisk från det och avdiagnosticeras.

Borderline betyder gränsland och omnämns ibland som området mellan lättare och svårare psykiska problem. Namnet borderline började användas tidigt 1900-tal och trots att man inte längre räknar det som ett tillstånd i gränsen mellan neuros och psykos, så har namnet behållits i diagnosmanualen DSM-IV. I den andra manualen, ICD-10, kallas diagnosen Emotionell instabil identitetsstörning.

Borderlinepersonen är splittrad, hon vill ha kärlek, vilken är snabb och stormande med lika snabba avslut med skarp nedvärdering. Hon klarar ofta inte av att vara i ett längre förhållande, i hennes rädsla att bli övergiven kan partnern kvävas av överdriven kärlek. Hon missförstås ofta och kan uppfattas som manipulativ och överdrivande. Jag skriver hon, då tre gånger fler kvinnor än män diagnostiseras med borderline. Borderlinepersonen har en svartvit syn på omvärlden och personer kring henne, hon ömsom älskar andra med mycket värme och ömsom hatar hon dem, vilket försvårar både sociala kontakter och en stabil terapeutisk relation.

Klicka på bilden för att se den i naturlig storlek
Klicka på bilden för att se den i naturlig storlek

Självskadebeteende  Det som kanske mest brukar förknippas med borderline är självskadebeteende, alltså att exempelvis skära, rispa eller bränna sig själv, utsätta sig för riskfyllda situationer, uppvisa suicidala gester, alltså beteenden som personen garanterat inte kan dö utav, till exempel strypa sig med en strumpa, som kan vara ett symboliskt självmordsförsök. Personen kan även hota med självmord: ”får jag inte en ny dator så tar jag livet utav mig”, vilket gör att de kan uppfattas som manipulativa.

Självskadebeteendet har många orsaker, t.ex. att bli lugn, att komma ur sitt disassociativa tillstånd eller att bestraffa sig själv. Man kan också göra det för att förflytta en svårhanterlig psykisk smärta till en mer hanterlig fysisk smärta. Det är svårt för en person som inte skadar sig att förstå den enorma ångest som ligger bakom beteendet.

Borderlinepersoner upptar mycket tid och resurser inom vården. 10-20% av dem med borderline dör som resultat av självmord, om den är kombinerad med missbruk är risken ännu högre. 1-2% av befolkningen har borderline och en av fyra av dem som är inlagda på psykiatriska vårdavdelningar har diagnosen. De självskadande beteendena kan vara impulsiva, eller komma i korta perioder av nedstämdhet, irritabilitet och/eller ångest, några som hos borderlinepersonen, till skillnad från den med bipolärt syndrom, kommer i korta intensiva perioder om några timmar till några få dagar. Karakteristiskt är även den kroniska tomhetskänslan som är kvar trots alla utsvävningar.

Vid stress eller kriser kan hon få paranoida tankegångar och dissociation, där personen kan få ett tillfälligt sammanbrott. Man får svårt att skilja på jaget och omgivningen, minnet, medvetandet och tänkandet. Personen är mycket instabil i humör med snabba stormande affektutbrott, som kan te sig oförståeliga för andra som inte alltid förstår vad som triggat situationen. Personen kan explodera plötsligt av ilska och ha svårt att kontrollera sig i ilskan, vilket kan leda till upprepade slagsmål.

Hon är impulsiv och svajande i sin självbild, vilket kan leda till ogenomtänkta relationer och sexuella kontakter. Hon kan även ha instabil och impulsiv identitetskänsla, vilket gör att hon snabbt kan skifta mellan intressen, stilar och grundläggande åsikter. Exempelvis kan detta ta sitt uttryck i vårdslöshet i trafiken, användande av droger, hetsätande, att kasta saker i väggen och utsvävande shoppingbeteende, med problem med den personliga ekonomin som följd. Personerna har ofta djupa självantaganden, till exempel att hon inte är bra eller förtjänar att älskas, de är också väldigt känsliga, minsta sak kan krackelera hela deras värld.

Borderline kan ofta innebära en samsjuklighet med social fobi, depression, panikångest, bipolär, ADHD och allvarliga depressioner. Det finns ingen medicin specifikt mot borderline, men det finns för enskilda symtom, där lugnande, antidepressiva och/eller neuroleptika kan användas. Det finns en terapi, dialektisk beteendeterapi (DBT) som används framgångsrikt, som är speciellt framtagen för borderline, där personerna får lära sig konkret hur de kan hantera känslor, någonting som är bra, då de har svårt att förvandla intellektuella idéer till verklighet.

Text & illustration: Maria Lundby Bohlin

En skapande virvelvind

Konstnärer som målare, författare och musiker använder sin kreativitet som arbetsredskap. Deras kreativitet är det som driver dem. Den föder nya tankar, ger nya perspektiv, ett tänkande utanför ramarna som testar sig själv och sin omvärld. Vissa tillstånd av psykisk ohälsa, depression eller mani, kan för en del personer vara en kreativ källa att hämta ur.

 

En kreativ person, kreerar, skapar eller frambringar saker, ibland på nya och oväntade vägar.  Ibland krävs det att man tänker lite längre för att finna nya vägar eller lösningar på problem. Detta är inte något exklusivt för psykiskt sjuka människor med konstnärliga anlag. Alla är kreativa på sitt sätt.  Det verkar ändå vara så att människor med psykisk sjukdom har förmåga att ibland associera och tänka ett steg längre. Hur kan det komma sig?

En person som har en psykos kan oftast inte få något vettigt ur den. Strukturerna och referensramarna försvinner när hallucinationer och vanföreställningar tar överhanden.
– Psykiskt sjuka personer som är inne i en psykos saknar oftast förmågan att göra något kreativt, kan man läsa på forskning.se.

Det finns dock de som kan under tider när de mår bättre utnyttja psykosen, depressionen eller manin till kreativa lösningar. I efterhand kan man bearbeta och rent utav att skapa något bra och nyskapande.

Vikten av disciplin Disciplin och kreativitet kan tyckas vara svårförenliga, men det behövs ett viss mått av fokus för att kanalisera det kreativa utloppet. I vissa fall kan ett överflöde av kreativa utbrott vara bra för stunden. Detta kan ju visa sig vara det som man behöver just det tillfället. Men för att få en röd tråd i det man gör krävs disciplin. Det låter tråkigt men att bemästra kreativiteten är nödvändigt om man ska få något varaktigt ut av den.

Om detta ska fungera kan det behövas någon i omgivningen som hjälper till. I en grupp människor finns det kanske en överkreativ individ som har grandiosa planer och idéer.  Han eller hon får ibland ordentliga utbrott av kreativ energi. Energi som på rätt sätt kan leda till något spännande och oväntat.  Men ibland är det vulkanbrott som otyglade rinner ut i sanden och när lavan har torkat är det inte lika roligt längre.

De stora idéerna kan efter ett tag kännas obegripliga och ibland pinsamma för alla inblandade. För att det inte ska spåra ut helt behövs någon som hjälper denna överkreativa människa tillbaka på jorden igen, någon som på ett bra sätt reglera det kreativa överskottet till något koncist och fattbart. Det behövs referensramar helt enkelt, en fattlig värld att placera idéerna i.

Författaren och föreläsaren Nina Jansdotter skriver följande på sin hemsida om kreativitet och disciplin:

– I vissa fall kan det handla om regelbundenhet och disciplin som kan i vissa fall vara rätt inrutad och tråkig, säger hon. Det är ingen dans på rosor att skriva böcker, hävdar Nina Jansdotter.
Hjärnforskaren och konsertpianisten Fredrik Ullén, som är hjärnforskare på Karolinskas institutet, menar även han att det krävs disciplin för att vara kreativ.
– Jag tror en av hemligheterna med kreativitet är just att kunna växla mellan idéskapande och disciplin, säger Ullén i en intervju i Dagens Nyheter, och menar vidare att vara kreativ kräver att man hantera sina idéer på ett förnuftigt sätt.
– Är man psykotisk kan man inte arbeta över huvud taget, säger Fredrik Ullén

 

Biologiska svarKarolinska institutet i Solna har man studerat skillnader i kreativiteten hos en grupp normlafriska människor. Det man har tittat på är ett område i hjärnan som heter Thalamus som upptar en stor del av mellanhjärnan. Studien visade att de som var kreativa hade en lägre densitet av D2-receptorer, vilket kan medföra ett större informationsflöde och en ökande förmåga att associera fritt mellan olika saker. Det saknades ett filter som tar bort överflödig information. För den som vill läsa vidare om detta finns det en intervju som ASP bladet gjorde med Fredrik Ullén, verksam på Karolinska institutet.

Forskningen Ullén bedriver är intressant och viktig för förståelsen av psykiska sjukdomar som schizofreni och bipiolär sjukdom. Det är betydelsefullt för samhället att fördomar som göder felaktiga förklaringar upphör. Att negligera den biologiska aspekten är förödande som bara medför förvirring och minskad insikt. Vi måste se människokroppen som en helhet inte disparata delar. Ett benbrott ska ses lika allvarligt som en depression. Ben behöver gips likaväl som en psykisk sjukdom är i behov av exempel medicin eller psykologiskt stöd. Psykiska sjukdomar som sjukdomar i övrigt kan läka om man ger dem tid.

Alla är kreativa Man hör ibland personer säga att de inte är i kreativa. De menar oftast att de inte kan måla, sjunga, skriva eller liknande aktiviteter. Vi tenderar att förminska oss själva när vi pratar om kreativitet när resonemanget låses fast vid bara konstnärliga yrken. Alla kan inte bli en ny Michelangelo, Beethoven, Rembrandt eller Lennon. Men vi kan hitta en plats i tillvaron där vi kommer till vår rätt.

Det vi kan göra är att använda vår kreativitet, för alla är kreativa, med de egenskaper vi har. Man kan lika gärna vara en kreativ rörmokare eller sekretare som en kreativ författare. Det kreativa ligger mer underförstått i det första än i det andra exemplet där det är mer påtagligt. Likaväl handlar det om kreativa lösningar som kräver att man höjer blicken, ett tänkande utanför ramarna för att hitta lösningar på ett problem.

Text: Henrik Sjöberg
Foto: Per Rhönnstad

Relaterad läsning: www.kreativitet.biz

LPT & LRV

Under detta år har vi en artikelserie som heter Förkortningsskolan. Här förklarar vi vanligen förekommande förkortningar. Dessutom ger vi en faktabelysning till begreppet som förkortningen betyder.

 

LPT Denna förkortning står för Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård, som stiftades 1991 och reglerar hur man med tvång får ge psykiatrisk vård.

För att ge tvångsvård enligt LPT krävs att tre förutsättningar är uppfyllda. För det första att patienten lider av en allvarlig psykisk störning. Med det avses i första hand ett tillstånd av psykotisk karaktär, innefattande symtom som störd verklighetsuppfattning, vanföreställningar, hallucinationer och förvirring. Hit räknas även allvarliga depressioner med självmordstankar, alkoholpsykoser samt klara och särskilt allvarliga demenstillstånd. Den andra förutsättningen är att det ska finnas ett oundgängligt behov av vård. Konkret innebär detta att det ska finnas risk för att patientens liv är i fara eller i varje fall att patientens hälsa allvarligt riskerar att försämras. Därtill ska bedömningen vara att detta inte kan avhjälpas på något annat sätt än genom psykiatrisk slutenvård. Den tredje förutsättningen är att patienten själv motsätter sig en sådan form av vård.

Genom ett så kallat vårdintyg, som utfärdas av en läkare efter en särskild läkarundersökning, intygas att det föreligger sannolika skäl för att de tre förutsättningarna för tvångsvård är uppfyllda. För att en sådan undersökning ska få genomföras krävs enligt lagen skälig anledning. Ett vårdintyg får inte vara äldre än fyra dagar.

Vilken som är behörig att fatta själva beslutet om tvångsvård, styrs av det beräknade vårdbehovet. Om vårdtiden anses bli under fyra veckor, så kan en chefsöverläkare med kompetens inom psykiatri fatta beslutet. Det krävs alltså en självständig bedömning av två olika läkare. Befaras däremot den nödvändiga vårdtiden överstiga fyra veckor, måste frågan domstolsprövas.

I övrigt, reglerar LPT rättssäkerheten, tvångsvårdens innehåll, möjlighet till permissioner och möjligheten till en stödperson som bistår patienten i dennes personliga angelägenheter.

LRV Förkortningen står för Lagen om Rättspsykiatrisk Vård, och stiftades också den 1991. Lagen reglerar hur rättspsykiatrisk vård får ges och vilka förutsättningar som gäller.

Enligt brottsbalken gäller i huvudsak att den som har begått ett brott under påverkan av en allvarlig psykisk störning inte ska dömas till fängelse. Endast om det finns synnerliga skäl kan påföljden bli fängelse.

I brottsbalkens 31:a kapitel och paragraf 3 kan man läsa: ”Lider den som har begått ett brott, för vilken påföljden inte bedöms kunna stanna vid böter, av en allvarlig psykisk störning, får rätten överlämna honom till rättspsykiatrisk vård, om det med hänsyn till hans psykiska tillstånd och personliga förhållanden i övrigt är påkallat att han är intagen på en sjukvårdsinrättning för psykiatrisk vård, som är förenad med frihetsberövande och annat tvång.”

Finns det risk för att den som har begått brottet återfaller i brottslighet, som är av allvarligt slag, får rätten besluta att vården ska vara förenad med särskild utskrivningsprövning. I annat fall sker vården utan särskild utskrivningsprövning. Har rätten förordnat särskild utskrivningsprövning, ska permissioner och utskrivning först prövas av en förvaltningsrätt. Finns inget förordnande, så är det chefsöverläkaren ensam som fattar sådana beslut.

En förutsättning för att rätten ska kunna överlämna en person till rättspsykiatrisk vård, är att det finns tillräckligt medicinskt underlag, vilket inhämtas genom så kallad liten och stor sinnesundersökning.

Text: Karl-Peter Johansson Foto: Per Rhönnstad

Psykisk sjukdom även i Afrika

Umeå Universitet berättar i ett pressmeddelande att psykiatrikern Abebaw Wassie Fekadu nyligen presenterade sin avhandling om depressioner och psykisk sjukdom i Etiopen.

Fekadu visar i den största undersökning i sitt slag, att depressioner och bipolära tillstånd är lika vanliga i Etiopien som i västerländska länder. Depressioner har under lång tid ansetts vara ovanliga i u-länder. Detta har motbevisats av undersökningar som gjorts i fattiga länder i Latinamerika, Asien och Afrika. Det som visar sig är att förekomsten av pysisk ohälsa är väldigt lik den i i-länderna, säger PM:t från Umeå Universitet.

Abebaw Wassie Fekadu diskuterar i sin avhandling orsakerna till varför det så länge ansågs vara ovanligt med psykiska sjukdomar i u-länder. En förklaring är att det inte fanns ett språk som kunde hantera psykiska problem på samma sätt som i i-länderna. Detta ledde till att västerländska läkare och forskare inte kunde tolka de afrikanska patienterna enligt de västerländska mediciniskt-psykiatriska modellerna.

Fekadu menar vidare att den psykiatriska sjukvården inte var utbyggd och att många människor sökte sig till medicinmän och schamaner. Det har efterhand genomförts utbildning av den afrikanska sjukvården som medfört att man har hittat psykiska störningar i samma omfattning som i västvärlden.

Text: Henrik Sjöberg

Sömnlös, drömlös och hålögd

Att inte få sin nattvila är på god väg att bli en folksjukdom

Allt fler människor upplever att de har problem med att få tillräckligt med sömn. Orsakerna bakom sömnbesvär, insomni, är varierande och naturligtvis individuella. Stress är en stor bov i dramat, men den som ger sig själv chansen kan finna vägen till en god natts sömn, utan sömnmediciners hjälp.

Man säger att sömnen är den enda lycka vi njuter av när den är förbi, och runt en tredjedel av landets vuxna befolkning – kvinnor oftare än män – känner sig ofta lurade på denna lycka. Sömnbehovet är givetvis individuellt och varierar med ålder, kön, årstid plus en rad andra bakomliggande faktorer.
Det är svårt att komma runt det faktum att det moderna livets press och krav innebär att många skaffar, eller hamnar i, en livsstil som våra kroppar rent evolutionärt inte är anpassade för. Människan har sedan tiotusentals år inrättat sina liv efter solens gång. Vi är i ordets rätta bemärkelse präglade av detta mönster. Efter glödlampans kommersiella intåg i början av 1880-talet kom den teknologiska utvecklingen att ta sjumilakliv in i den elektroniska eran av möjligheter att efter mörkrets inbrott hitta på annat att göra än att läsa bibelverser i fotogenlampans  skumma sken.

Stress – meritsamhällets elake kollega

Stress är en naturlig del av det moderna livet. Den ligger inbäddad i märgen på konkurrenssamhällets idégrund. Vi ska tävla oss till bättre betyg, bättre jobb, bättre lön och, förhoppningsvis, en bättre värld (i alla fall om vi får tro ideologerna). Om detta kan man tycka vad man vill – det är delvis en annan diskussion – men faktum kvarstår: vi inte är anpassade efter den moderna livsstilens nästintill patologiska effekter på den organism vi kallar vår kropp.

Ett stort problem är att många som i dessa dagar har minus på sömnkontot ofta sköter amorteringen med hjälp av sömnmediciner. I det långa loppet är detta rent skadligt. Långtidseffekten av att lura sin kropp på naturlig sömn innebär att själen får stå för slutnotan. I klartext översätts detta till depressioner, hjärt- och kärlsjukdomar och högt blodtryck.
Att kvinnor är hårdare drabbade än män kan delvis ha sin förklaring i att de oftare har sämre lön och därmed utgör majoriteten bland de så kallade socioekonomiskt svaga grupperna. De lever alltså i högre utsträckning under ekonomisk press. Här kan det dock ske en omsvängning i framtiden, eftersom dagens unga kvinnor i större omfattning än sina jämnåriga manliga kamrater går vidare till högre studier, vilket i framtidens förväntade kompetens- och kunskapskrävande arbetsmarknad kommer att vara till deras fördel.
Sömn – så funkar det

Vår sömn styrs av två mekanismer: S-processen och C-processen. S-processen avgör hur mycket vi behöver sova och C-processen ansvarar för att se till att vi sover i ett sammanhängande block. Under den tid vi är vakna (ideellt under dygnets ljusa timmar) ökar det så kallade sömntrycket gradvis. Samtidigt ökar dock även vår inre dygnrytmsklockas vakenhetssignal, vilken står på topp runt sena eftermiddagen. Efter denna topp börjar vakenhetssignalen att klinga av och det ökande sömntrycket leder till att vi faller i sömn. Under dagen håller vi oss vakna på grund av att sömntrycket är lågt, och när det under eftermiddagen och kvällen stiger är det den inre dygnsrytmsklockans vakenhetssignal som initialt håller tillbaka sömntrycket.

När vi väl har somnat delas sömnen upp i fem olika stadier, och när man gått igenom alla dessa är den så kallade sömncykeln kompletterad, för att sedan återupprepas igen. Varje cykel tar mellan en till två timmar.

De första fyra stadierna kallas NREM-sömn (non-REM) och det avslutande stadiet REM-sömn (efter engelskans Rapid Eye Movements, då man kan se snabba episodiska ögonrörelser hos den sovande). Under NREM-sömnen inträffar den så kallade djupsömnen, och det är främst den som ger oss känslan att vara utvilade, hos de flesta kommer den ganska snabbt efter insomnandet. Ju mer djupsömn vi får desto mer minskar sömntrycket. Den inre klockans avklingande vakenhetssignaler hjälper också till att hålla oss sovande under natten. Det är huvudsakligen under REM-sömnen vi drömmer, även om vi också då och då drömmer under NREM-stadierna. En drömperiod brukar vara mellan fem till tjugo minuter och vi drömmer ungefär en femtedel av den tid vi sover.

Den som vaknar titt som tätt under natten och de tidiga morgontimmarna, utan att kunna slappna av och orka somna om kan lida av depression. Detta innebär att inslagen av djupsömn blir för korta och man får inte den nödvändiga återhämtning kroppen är beroende av för att ladda om batterierna. Helt klart är att deprimerade personer lider av insomni, vetenskapen debatterar även om sömnbrist hos icke-deprimerade kan leda till depression, men för detta finns ännu inga kliniska bevis.
En vuxen person bör regelbundet få cirka sex till åtta timmars sömn för att kunna fungera bra, även om vissa klarar sig bra med något mindre sömn. Nedan följer varningstecken på att man har problem med nattvila och kan vara i behov av hjälp.

Symtom på otillräcklig nattsömn:

§  Att sova dåligt minst varannan dag under minst en månad.
§  Att det tar mer än 45 minuter innan man somnar jämfört med tidigare.
§  Att vakna upp mer än fem minuter flera gånger under natten.
§  Att vakna mer än en timma för tidigt jämfört med tidigare.
§  Att sova totalt minst 1,5 timma mindre per natt än tidigare.
§  Att vakna ofta på morgonen och känna att man inte sovit tillräckligt.
§  Att vara grinig och dagtrött.

Tips och råd mot sömnbesvär
Sömndagboksmetoden

En metod mot sömnbesvär är att kartlägga sitt sovande genom att skriva sömndagbok.

1. Börja med att ta reda på hur mycket du sover. Anteckna den ungerfärliga tidpunkten när du somnar och vaknar, och hur mycket du sover av den tid du spenderar i sängen. För statistik över detta tills du har ett bra grepp på hur mycket du faktiskt sover.
2. Om du enligt sömndagboken sover sex timmar per natt, så gå och lägg dig sex timmar innan du ska upp – inte tidigare. (Men ligg inte i sängen mindre än fem timmar.) Den begränsade tiden är till för att du ska bli tillräckligt sömnig på kvällarna.
3. Man måste ha tålamod när man börjar tillämpa sömndagboksmetoden. Den första tiden kan du sova mycket dåligt, innan det vänder. När du sen känner att du kan sova mer kan du utöka säng- och sovtid.

Andra användbara råd:

§  Om du inte somnar inom en halvtimme – eller om du ligger vaken minst en halvtimme på natten – gå upp ur sängen. Var uppe ungefär lika länge som du försökt somna. Lägg dig sen igen. Om du ligger vaken för ofta i sängen är risken stor att du börjar associera sängen med att vara vaken. Hur trött man än kan må vara har kopplingen mellan säng och vakenhet blivit betingad av den ständiga oron över att man inte orkar somna.

§  Människokroppen tycker om rutiner, så försök att så ofta som möjligt se till att tidpunkten för sänggående och uppstigande är desamma.

§  Se till att stiga upp vid din vanliga tid även om du haft en natt med lite sömn. Ligger du kvar och drar dig riskerar du att somna om och detta rubbar din dygnsrytm.

§  Din sovplats ska vara mörk och sval (helst inte mer än 18 grader) och väl ventilerad. Undvik att tända ljuset om du exempelvis måste göra ett toalettbesök under natten. Att utsätta sig för ljus, om så bara för en kort stund, innebär att hjärnan stänger av sömnhormonet (melatonin) och slår på serotoninet, vilket får dig att piggna till.

§  Gör vad du kan för att göra sovplatsen så tyst som möjligt. Om du har svårt att göra något åt irriterande ljudkällor kan öronproppar vara en lösning.

§  En bra säng underlättar naturligtvis god sömn. Den ska vara lagom bred och lång samt tillräckligt mjuk, så att den inte ger tryck på höfter, leder, axlar eller bröstkorg. Kudden ska ge stöd i nacken.

§  Var varken hungrig eller proppmätt när du går och lägger dig. En stor måltid strax innan sänggåendet håller din matsmältningsprocess igång i flera timmar och kommer att förstöra din sömn.

§  Minska ditt intag av koffeindrycker (kaffe, te och coladrycker). Försök att undvika dem helt från sena eftermiddagen och framåt.

§  Att varje dag spendera ett par timmar utomhus (i dagsljus) hjälper till att hålla din biologiska klocka rätt inställd.

§  Regelbunden motion underlättar god sömn, men undvik ansträngande aktiviteter de två sista timmarna innan du går till sängs.

§  Försök varva ner, både fysiskt och psykiskt, ett par timmar innan sänggåendet. Att göra avspänningsövningar, yoga eller meditera hjälper dig att spänna av.

§  Försök om möjligt undvika att ha en TV-apparat i sovrummet, den är en effektiv sömnsabotör. Gör sovrummet/sängkammaren till en plats du endast associerar med två saker: sömn och fortplantningsaktiviteter.

§  Den som har svårt att somna på kvällen bör undvika att ta tupplurar under dagtid.

§  Rökare sover sämre än icke-rökare. Även alkoholförbrukning leder till sämre sömn, så spola fimpen och fimpa kröken.

§  Receptfria naturmedlet Valeriana, baserad på medicinalväxten vänderot, har visat sig hjälpa vissa personer med sömnbesvär.

§  Om man under en tid inte får bukt med sina sömnproblem är det rådligt att man kontaktar läkare, som kan bistå med råd om självhjälp, KBT-behandling och diverse sömnmediciner.

§  Sömnmedel får aldrig bli en permanent utväg för att kunna få sova, utan ska brukas med stor försiktighet då de är beroendeframkallande.

Text: Christer Jansson

Livet som manodepressiv – Drabbad berättar om vardagen med bipolär sjukdom

Bipolär sjukdom kallas även manodepressiv sjukdom och innebär att man får återkommande sjukdomsperioder. Under de månaderna man är frisk fungerar man ofta som en helt normal människa. För att minska risken att åter bli sjuk bör man lära sig så mycket som möjligt om sjukdomen. Sjukdomen är ärftlig men det finns många orsaker till varför man blir manodepressiv, exempelvis vid stor yttre press.

Vid ett skov är serotonin, noradrenalin och dopamin förändrade i hjärnan. Man medicineras (under sjukhusvistelse) med stämningsstabiliserande läkemedel, såsom Risperdal, Zyprexa, Abilify och Seroquel. Man kan även äta medicinen i förebyggande syfte, som ofta visat sig fungera relativt bra.
En manisk period varar minst en vecka och symptomen är extrem eller ovanlig upprymdhet, pratsamhet och koncentrationssvårigheter. Manin kan vara psykotisk med vanföreställningar – ofta av storhetskaraktär – och vid de depressiva episoderna blir man nedstämd med låg självkänsla. Det är vanligt att sjukdomen leder till konsekvenser för ekonomi och relationer.

Bipolära livserfarenheter
Ingmari, 41år, beskriver nedan sina tankar och känslor för sjukdomen.
– Jag har bipolär sjukdom – manodepressivitet – som under de senaste åren kommit tillbaka allt oftare, vilket leder till att jag blir inlåst hos psykiatrin ett antal månader om året. Det är så himla trist att veta om detta när man är frisk i sin sjukdom, att ständigt gå omkring och vara rädd för att höra tysta röster, kontrollera att man inte har vanföreställning om barndomen eller den vuxna delen av livet. Det tar styggt på psyket, och ibland tänker jag så mycket att jag är tvungen att lugna mina nerver med en öl.
– Vart kommer allt ifrån? Vem är det som bestämmer att man ska bli sjuk igen? Hur kan en läkare veta att man åter kommer hamna i ett skov? Jag bara undrar … vad har man för framtidsutsikter då?

– Det är även dyrt ekonomiskt, att vara sjuk, då man får betala för både hyra och uppehälle under tiden man är inlagd på psyk. Jag kommer heller aldrig få egen bostad; nu hyr jag i andra hand. Verkligheten är att jag i framtiden kommer att bli inlåst på psyk större delen av året.
– Jag vet inte riktigt hur jag ska göra hädanefter, för jag har ingen lust att spendera min tid på psyk, utan vill vara hemma i min lägenhet. Det är fruktansvärt jobbigt att vara ute på stan efter en sådan här historia, därför har jag har sagt till personalen där jag bor, att de ska säga till mig att ta in på psyk om de märker att jag är på väg att bli sjuk.
– Samtidigt tänker jag att eftersom de flesta redan vet om att jag är sjuk ibland, vad är då meningen med att låsa in mig på psyket? när man från deras håll ändå kommer ihåg den första resan.  – Just nu får jag en medicin som heter Risperdal som ska hjälpa mig mot de tysta röster jag får ibland. Själv är jag helt emot den sortens medicin, eftersom jag när jag tar den förlorar jag helt lusten för att städa, tvätta, duscha och utföra någon form av fysisk aktivitet, dessutom upplever jag att det är lönlöst att ta medicinen, eftersom man ändå räknar med att jag kommer att återinsjukna.
– Jag har min egen lilla teori om hur jag ska hålla mig frisk, det är genom medicinering med Bensodiazepin. Detta tycker naturligtvis inte läkaren. Han bara poängterar att benzo är knark och skriver absolut inte ut sådana mediciner i onödan. Är det inte nödvändigt nu då? Är det inte bättre att jag håller mig frisk under livets gång med denna knarkmedicin än att jag återigen ska bli psykiskt sjuk?

Text: Jane Alsing