Hög tid att dra i bromsen gällande adhd medicin

Läkemedel används för ofta för barn och unga med adhd, hävdar Ingemar Engström och Torgny Gustavsson, specialister i barn- och ungdomspsykiatri för DN Debatt. De menar att orimligt många barn behandlas med läkemedel för adhd.

Med en ökning av förskrivning av läkemedel på flera hundra procent under de senaste åren, menar specialisterna att det finns anledning att ifrågasätta utvecklingen. Att se kritiskt på detta, menar de, behöver inte innebära ett ifrågasättande av själva diagnosen som sådan, skyttegravskriget för eller emot diagnosen som redan är över, skriver de.

Det råder i praktiken konsensus att förekomsten av adhd är cirka fem procent av befolkningen, menar författarna. Samt att gruppen med medelsvår eller svår adhd är cirka tre procent. Det är i det senare fallet som läkemedel anses vara aktuellt. Men i Sverige idag finns det 23 kommuner där över 10 procent av pojkarna får läkemedel för detta, liksom i några kommuner där antalet är över 14 procent, påpekar de.

”För en del barn kan läkemedel vara en del av behandlingen, som dock inte bör vara första och aldrig enda åtgärd som sjukvården tillhandahåller. Det är emellertid hög tid att dra i bromsen när det gäller läkemedelsbehandlingen då den börjar nå orimliga nivåer”, skriver de i sin debattartikel.

De ser ett stort tryck på psykiatrin att sätta diagnoser som kommer såväl från familjer, som skola och socialtjänsten. Skolan i synnerhet, med de problem som finns för elever med särskilda behov, erbjuder inte tillräckligt god utbildning eller pedagogik för sina elever.

Läkarna behöver förstå detta, och reflektera kring sin egen roll, menar de.

”[…] det är väldigt viktigt att läkaren också lyfter blicken och ser vad som håller på att ske på samhällsnivå. Barn- och ungdomspsykiatrin riskerar att bli en verksamhet som med läkemedel som redskap ska kompensera för ofullkomligheter och misslyckanden i andra delar av samhället, framför allt i skolan.”

I en replik har Ann-Kristin Sandberg, förbundsordförande Riksförbundet Attention, kritiserat Ingemar Engström och Torgny Gustavsson. Hon menar att de för ett resonemang som påminner om de som ifrågasätter diagnosen helt och hållet, hon ser inga problem i dagsläget med den ökade förskrivningen av läkemedel, utan menar att den snarare nu börjar hamna på den nivå den bör vara på.

Specialisterna ser inte till patientgruppens bästa, menar hon.

”Artikelförfattarna vill bromsa läkemedelsbehandlingen av adhd, utan att reflektera över vad det skulle innebära för dem som har stor hjälp av behandlingen. Från Attention efterfrågar vi snarare att samhället gasar på och gör en samlad satsning på tidiga och breda insatser bestående av psykologiska, medicinska, sociala och pedagogiska insatser.”

På en punkt är dock Attentions förbundsordförande överens med Ingemar Engström och Torgny Gustavsson, och det är att det inte borde behövas en diagnos för att få rätt stöd och hjälp i skolan. Tidiga insatser bedömer Ann-Kristin Sandberg som viktiga.

”Den metodik som behövs finns tillgänglig, men är för lite spridd. Det bäddar för dyrbara misslyckanden senare i livet.”

Text: Robert Halvarsson
Illustration: Martin Bäckström-Ledin

Osäker grundtrygghet när datorerna jobbar

Under den pågående digitala revolutionen kan vi komma att behöva beskatta annat än just arbetstid om vi fortsatt skall kunna säkra grundtryggheten för våra medborgare. Birger Schalug hävdar att miljontals jobb kommer försvinna och vill därför att vi ifrågasätter normen om 40 timmars arbetsvecka.

På DN debatt skriver Birger Schlaug att vi befinner oss i en digital revolution som de närmaste åren kommer att leda till att miljontals jobb försvinner. Han menar att det aktualiserar en omprövning av hur vi ser på arbetstidsnormen om 40 timmar och att skattebasen skulle behöva breddas och därmed inte vara så koncentrerad till just arbetad tid. Eftersom den tekniska utvecklingen möjliggör ekonomisk tillväx med kraftigt minskad mängd lönearbete, vore det rimligt med förändringar i skattesystemet för att även kunna garantera välfärden.

”Produktionen bör beskattas likvärdigt, eller näst intill likvärdigt, oavsett om den sker med hjälp av mänsklig arbetskraft, robotar, datorer eller annan digital teknik. Allt annat vore att straffbeskatta just arbetstid.” skriver Birger Schlaug i sin artikel på DN debatt.

I sin replik ger Mathias Sundin, folkpartistisk riksdagsledamot, exempel ur historien och skriver att Schlaugs slutsatser är felaktiga och menar att vi snarare kommer att behöva arbeta mer för ökad tillväxt. Anpassningen till det digitala samhället bör istället innebära lägre skatter för företag, vilket då leder till skapandet av nya jobb inom modern högteknologi. Han avslutar med påståendet att: ”domedagsprofeterna kommer att ha fel även denna gång”.

Affärskonsult Kent Berg riktar istället in sig på att Schlaugs idéer skulle komma att leda till än högre arbetslöshet när kortare arbetstid också leder till minskad konsumtion. Han håller dock med Schlaug om att formen med beskattning av arbete är olycklig i sammanhangen, men vill då istället se en ökad beskattning av konsumtion.

”Å ena sidan argumenterar man för att höga skatter dämpar efterfrågan på alkohol och tobak, men höga skatter på arbete påstås inte ha någon betydelse på efterfrågan av arbete. Någon måste förklara det, för det stämmer helt enkelt inte. Varför inte beskatta konsumtion istället för arbete eller produktion?” avslutar Kent Berg sin replik.

Som svar på kritiken beskriver Birger Schlaug sin ursprungliga poäng som att teknikskiftet visst kan ses som välkommet om justeringar i skattesystemet samtidigt garanterar välfärden. Han uttrycker även oro över att Mathias Sundin tycks uppfatta mer fri tid åt den arbetande delen av befolkningen som något självklart ont och möjligen som ett hot mot vår arbetsmoral. Birger Schlaug menar att han föreslår något som kan bli räddningen i en situation som kan komma att bli verkligt omvälvande med stor arbetslöshet även hos grupper som tidigare varit förskonade.

I det sammanhanget tycks han mena att meningsmotståndarna sitter fast i ett allt för dogmatiskt tänkande. ”Hur infamt inbäddad i idén om arbetslinjen är man inte då? Och vilken snäv uppfattning har man inte då om vad en människa är?” Avslutar han med tydlig adress mot folkpartisten Mathias Sundin.

Text: Lars Axelsson
Foto: Ellen Berner