Matmissionen vill att ingen ska gå hungrig

Johanna Nordenskjöld är verksamhetschef på Stockholms Stadsmission, och kommenterar till Dagens nyheter öppnandet av en social matbutik i stadsdelen Rågsved.

Meningen med denna sociala butik är att eventuella intäkter går till Stockholms stadsmissions utveckling. Människor som lever i en utsatt situation kan även erbjudas en ökande känsla av egenmakt genom att de nu har möjlighet att köpa mat själv.

Butiken har namnet Matmissionen och kommer även erbjuda arbetsträningsplatser åt 20 personer som står utanför arbetsmarknaden. Affären öppnar upp sina portar den åttonde december 2015.
– Målet är att vi ska sälja 200 ton mat per år. Det finns stor potential i det som slängs, säger Johanna Nordenskjöld till Dagens nyheter.

Matsvinnet som både svenska folket och livsmedelskedjorna ansvarar för uppgår till 65 kilo per person och år. Stockholms Stadsmission bestämde sig att försöka vända på den här trenden genom att öppna matbutiken i Rågsved. Matmissionens sortiment har ett 30 procent lägre pris än normalt men det kan variera. Detta beror på vad butiker och livsmedelsproducenter ser som överskott.

Matmissionen är öppen för alla, men för att få erbjudanden om rabatterade priser behöver du vara medlem i butiken, utufrån att du uppbär någon form av socialt stöd från samhället. Du behöver intyga att du är i en utsatt situation.

Matmissionens mål är att butiken ska ta tillvara på 200 ton mat det första året, från andra livsmedelsförsäljare. På så sätt möjliggör detta de lägre priserna de vill erbjuda sina kunder.

Text: Patrik Eriksson
Foto: Martin Bäckström-Ledin
Källa: Dagens Nyheter, Stockholms Stadsmission

Sex miljarder har inte minskat sjukskrivningarna

Rehabiliteringsgarantin har inte bidragit till att minska sjukskrivningarna enligt Riksrevisionens kartläggning. Ändå har det satsats cirka sex miljarder kronor på åtgärden sedan den infördes 2008, skriver DN på sin hemsida.

Tanken bakom rehabiliteringsgarantin var att förebygga sjukskrivningar på grund av mildare psykisk ohälsa och smärtproblematik, samt få tillbaka personer som redan hunnit bli sjukskrivna i arbete så fort som möjligt. Berörda personer ska bland annat få tillgång till behandlingar med kognitiv beteendeterapi (KBT) eller interpersonell psykoterapi (IPT), skriver vårdguiden.

Problemen runt garantin har varit många, exempelvis har väntetiderna på behandling varit upp till ett år långa i vissa landsting. Detta främst på grund av brist på legitimerade psykologer och terapeuter. Riksrevisionen tycker också att behandlingsformerna blivit allt för centrala, och hindrat individanpassade åtgärder, skriver DN.

Det har inte heller gjorts några systematiska utvärderingar hur det går för patienterna efter avslutad behandling.

– Satsar man såhär stort på någonting bör man också försäkra sig om att det får resultat, säger Margareta Åberg som är riksrevisor, till DN.

Riksrevisionen föreslår att garantin ska göras om eller helt tas bort.

– Det har inte gjorts en enda utvärdering som pekat på att reformen gett någon effekt när det gäller återgång i arbete och antalet sjukskrivningar har inte heller sjunkit, säger Åberg i DN.

Runt 40 procent av alla sjukskrivningar i Sverige idag äger rum till följd av psykisk ohälsa.

Text: Therese Nilsson
Illustration: Martin Bäckström-Ledin

Han står fast i sin kritik mot coachning

Svend Brinkmann är författare till boken ”Stå fast” där han kritiserar den växande trenden med coacher och självhjälpsböcker. DN publicerade en intervju med honom på sin hemsida.

Svend Brinkmann är till vardags psykologiprofessor vid Ålborgs universitet i Danmark. Hans bok ”Stå fast” väckte mycket uppmärksamhet i Danmark och finns nu även översatt till svenska. Svend berättar i DN att han fick många mejl och telefonsamtal, dels från coacher som kände sig påhoppade, dels från privatpersoner som kände lättnad över att slippa leta i sitt inre efter svar de inte kunde hitta.

Svend berättar i intervjun med DN att han uppfattar det som att vi lever i en tid där ständiga förändringar och krav på flexibilitet gör människor vilsna. Han tycker att coacher och självhjälpsböcker förstärker denna vilsenhet, genom att uppmana oss att söka svaren i vårt inre, snarare än i samhället utanför. Svend tycker att vi borde lägga mer vikt vid mänskliga relationer istället för att rikta oss allt för mycket inåt.

– Vi blir till i relation till andra – inte genom att bara fokusera på oss själva och våra ofta egoistiska behov, säger han i DN.

Svend förespråkar en stoisk hållning till livet. Denna antika filosofi betonar bland annat integritet, självbehärskning och pliktkänsla. En stoiker försöker inte hitta sig själv, utan snarare förlika sig med sitt liv för att få sinnesro.

– Den livsfilosofin skulle kunna införlivas i människors vardagsliv genom exempelvis negativ visualisering, att föreställa sig att man förlorar det man har. Samt projektiv visualisering, en träning i att se saker och ting ur sitt rätta perspektiv genom att sätta parentes runt sig själv, säger Svend till DN.

Trots sin kritiska hållning till coachning som fenomen, vill han ge ett råd:
– Det viktigaste är inte alltid ”jag” och ”vad jag vill”. Ofta är det mer berikande att vända sig ut mot omvärlden och sina medmänniskor – och fråga ”vem är du?”, säger han i DN.

Text: Therese Nilsson
Foto: Stefan Ek

Orättvis bedömning av utvecklingsstörda föräldrars förmågor

Ny svensk forskning pekar på anmärkningsvärda brister i hur domstolar och socialtjänsten hanterar omhändertagande av barn till föräldrar med utvecklingsstörning. Det framgår av en debattartikel som  ett antal forskare författat i Dagens Nyheter.

Forskarna skriver att föräldrar med IF, intellektuell funktionsnedsättning, ofta blir mycket ifrågasatta. Framgångsrika föräldraprogram till trots, omhändertas 30 procent av barnen. En siffra som enligt artikeln är större än för någon annan grupp.

Tidigare ansågs det kostsamt för välfärdsstaten att individer med IF skaffade barn. Av den anledningen bedrevs tvångssterilisering fram till 1970-talet. Dagens argument är istället att förälderns IF utgör en riskfaktor för barnets utveckling, skriver artikelförfattarna.

”Omhändertagande av barn till föräldrar med utvecklingsstörning motiveras med felaktiga eller bristfälliga hänvisningar till anknytningsproblem hos barnen. Ny forskning visar att barn till föräldrar med utvecklingsstörning mycket väl kan ha trygg anknytning.” skrivs i artikeln.

Forskarna beskriver en underlåtenhet, från myndigheternas sida, att skilja mellan allmänna risker vid IF och enskilda individers situation.

Man tar upp ett exempel där en kvinna med IF fick sitt nyfödda barn omhändertaget, trots att socialtjänsten inte utrett föräldrarnas förmåga att sörja för barnet. Ett andra, liknande fall beskrivs också i debattinlägget.

”En två månaders svensk bebis vars mamma hade IF, omhändertogs nyligen främst eftersom socialsekreteraren menade att bebisen inte utvecklat någon anknytning, då bebisen grät i mammans närvaro. En anknytningsrelation är dock utvecklad först efter 6-9 månader, gråt är det bästa tidiga exemplet på anknytningsbeteenden, och upprepade längre separationer från omvårdare är skadligt för barns utveckling.”

Artikelförfattarna presenterar konkreta förslag på förändring. ”För att diskrimineringen ska upphöra måste socialtjänsten bedöma föräldrarnas omsorgsförmåga utan fördomar, utveckla rutiner som motverkar risken för vanvård och ge omvårdnadsfokuserad föräldrautbildning.”

”Hur ska föräldrar med IF kunna bedömas rättvist, om myndigheterna med makten på sin sida samtidigt har fördomsfulla uppfattningar och bristande kunskaper?”

Text: Peter Sundström