Mindre lidande med sprututbyte

Enligt en rapport från EU:s narkotikacentrum, EMCDDA, har Sverige näst högst narkotikarelaterad dödlighet i Europa. Tvärtom vad man kanske kan anta verkar det inte främst vara brist på lag och ordning som inneburit ett dystert resultat för Sveriges räkning.

Det är istället andra metoder som kan minska dödligheten och det svåra lidandet. Därför är det glädjande att som värmlänning notera för att det nu äntligen finns en färdriktning och plan för att genom landstinget införa sprututbyte i vårt län.

Vad innebär det då att genomföra sprututbyte? Jo, det är ett sätt för samhället att erbjuda möjlighet för personer som injektionsmissbrukar att byta ut sina smutsiga kanyler och
sprutor mot oanvända. På så sätt minskas spridningsmöjligheten av svåra sjukdomar och en möjlighet för kontakt och stöd öppnas upp mot målgruppen.

Detta är ett viktigt steg att bekräfta det vi alla vet; bakom varje person som missbrukar finns en människa, med föräldrar, släkt och vänner. En person vi som samhälle vill väl.

Sprututbyte är en beprövad metod som använts länge ute i flera europeiska länder, men också under en längre tid i Skåne, en insats som förordas av Folkhälsomyndigheten och även av vår regering. Varför? Jo, för att det funkar. Smittspridning minskar till följd av sprututbyte.

Det mänskliga lidandet sådana här förändringar kan spara ska därmed inte underskattas. Att slippa allvarliga sjukdomar, att etablera en kontakt med vården, gör att fler så småningom vågar ta emot hjälp och ta steg ut ur sina missbruk mot ett bättre liv.

Det behövs förstås fler initiativ på området för att minska dödligheten. Saker som vi kan och bör göra. Däribland har Regeringen tagit initiativ till en snabbutredning för att se över möjligheten för att öka tillgängligheten utanför sjukvården till opiod- och opiatmotgiftet Naxolon, som häver heroinöverdoser.

Tillsammans med insatser som sprututbyte, visar sådana här ställningstaganden på en behövlig kursändring i synen på missbrukaren som medmänniska. En illa åtgången grupp personer ska få den vård de behöver. Värmland har tagit ställning för att minska lidandet.

Det är jag stolt över att vi gör.

Text: Robert Halvarsson

När maten är ett helvete – Ätstörningar är mångas hemliga plåga

Ätstörning kan drabba vem som helst, och även om det är vanligast bland kvinnor omfattas också män av denna problematik. Anorexi och bulimi är luriga sjukdomar, som kan vara svåra att upptäcka för omgivningen. Ofta ser den som är drabbad fullkomligt normal ut och döljer sin sjukdom väl.

Jag har träffat en tjej som har haft anorexi och bulimi i cirka tjugosju år, och har även varit på Centrum för ätstörningar och ställt frågor angående detta område.

Kvinnan jag träffade berättade att hennes problem började vid femton års ålder. Hon tränade väldigt mycket och var noga med vad hon åt. Det hela ledde dock till att hon slutade äta överhuvudtaget. När hon var arton hade hon vid ett tillfälle inte ätit på flera veckor – så fort hon drack några klunkar vatten gick hon och spydde upp allt med detsamma. En morgon när hon vaknade gick hjärtat i otakt och hon kunde inte gå. Hon kröp till kylskåpet där det bara fanns en liten syltburk. Hon tog en sked av den, och det var precis som om sockret i sylten gjorde henne bättre med en gång.

Hon var konstant hungrig och visste inte hur hon skulle lösa situationen. En kväll visade de ett program om bulimi på tv:n. Där såg hon hur de löste situationen genom att spy upp maten de åt och tänkte att så kunde hon också göra. Hon berättar att hon sedan konstant spytt efter varje måltid.

Det är mycket svårt att ta sig ur beteendet, och de enda tillfällen hon fått behålla sina måltider är när hon har tränat. Då har det blivit för mycket med träningen istället. Hela dagarna har hon hållit på och rört sig.
– Man blir som en träningsnarkoman, säger hon.

När jag frågar om varför hon spyr säger hon att hon känner sig lortig inuti och är rädd för att bli tjock.

Det spelar även in hur pressad och stressad hon känner sig. Vid de tillfällen hon känner stress eller press kan hon gå och köpa en full matkasse, sedan stänga in sig i lägenheten, äta tills hon är proppmätt, gå och spy, för att sedan återupprepa samma procedur. Hon berättar att hon har haft kontakt med Anorexiagruppen, men den gav inte någon större hjälp.

– Man fick lära sig hur stor en portion var. Man började med en potatis och en liten köttbit för att sedan öka på. Jag blev även inlagd på psykavdelningen, men där var det så blandade patienter att man mådde ännu sämre, säger hon.

– Jag fick även gå och träna ett par gånger i veckan, under kontroll. De gav mig även massage och samtalsterapi.

Hon berättar vidare att Anorexiagruppen blev nerlagd under den tid hon hade kontakt med sjukhuset.

– Jag har hört att det finns en ny avdelning nu, och funderar på att kontakta dem, men man tänker att man ska klara sig ut det hela själv och drar ut på det i det längsta.

Liselotte Edlund arbetar som sjuksyster inom Centrum för ätstörningar svarade på följande frågor:

Hur länge har ni funnits i Karlstad?   – Ätstörningsenheten har funnits sedan 2009. Innan dess har den funnits inom andra verksamheter inom vuxenpsykiatrin. Inom barn- och ungdomspsykiatrin har det funnits en ätstörningsenhet sedan 2000. Vi har nu precis flyttat in i nya psykiatrihuset i alldeles nya lokaler och heter nu Centrum för ätstörningar.

Hur många anställda har ni?  – Det är femton personer som arbetar här på Centrum för ätstörningar. Vi som arbetar här är sjuksköterskor, kuratorer, psykolog, massageterapeut, sjukgymnast, läkare, psykoterapeut, sekreterare och enhetschef. Vi är ofta flera personer som medverkar i behandling och vi arbetar tvärprofessionellt.

Vilka olika typer av ätstörningar finns det?  – Det finns flera olika typer av ätstörningar som tar sig olika uttryck. Det behöver inte alltid betyda att man svälter sig själv som vid anorexi.

Det är vanligt att man har symptom på en viss sjukdom, till exempel anorexi eller bulimi, men inte alla. Anorexia nervosa präglas av självsvält, menstruationsrubbningar samt olika psykiska kännetecken.

Bulimi nervosa är en ätstörning som kännetecknas av att en person hetsäter mat och försöker bli av med det hon ätit främst genom att kräkas eller använda laxermedel.

Utöver anorexia nervosa och bulimia nervosa finns fler beteckningar på allvarliga problem som har med ätandet att göra, exempelvis ätstörning utan närmare specifikation, UNS, som också kallas för atypisk ätstörning. När en person har många men inte alla kännetecken för en anorexi eller bulimi kan diagnosen ätstörning UNS ställas.

Hur vet man att någon har ätstörning?  – Generellt kan man säga att om du är upptagen dygnet runt med tankar på mat: vad du äter och när du ska äta, då har du ett avvikande beteende när det gäller mat. Då bör du prata med någon. När förhållandet till kroppen och ätandet blir till ett problem kan man tala om ätstörningar.

Vilken är den vanligaste orsaken till att man får ätstörning?  – Man kan inte peka på någon enskild orsak till dessa svåra sjukdomstillstånd. Man brukar tala om en multifaktoriell orsaksmodell där biologiska, sociala, genetiska och kulturella faktorer samverkar.  Det kan ha massor av orsaker.

Den utlösande orsaken är oftast någon form av stress i kombination med bantning. Det kan bero på en konflikt inombords, det kan bero på samhället omkring. Konflikten kan ha med många saker att göra, till exempel skolan, kompisar eller relationen till föräldrar. Har man en konflikt inombords vill man kontrollera eller lösa den på något sätt. Då kan ett sätt bli att kontrollera maten. Det kan även bottna i dålig självkänsla och att man är missnöjd med sitt utseende.

Vilken hjälp kan ni erbjuda?   – Vår behandling består av bl.a. familjesamtal, individuella samtal, föräldrastöd, familjedagvård, gruppdagvård, ätträning, basal kroppskännedom, kroppsinriktad behandling, massage, grupper av olika slag, kroppskännedomsgrupp och avslappning. Behandlingen utformas individuellt och ser ofta olika ut över tid då olika teman aktualiseras.

Har de som varit här blivit bättre?  – Vår målsättning är att man ska bli bra. Ibland når man hela vägen, ibland når man halvvägs. Det beror på personens inställning, egen vilja och motivation. Det är också viktigt med ett stort engagemang av anhöriga såsom föräldrar, pojkvän/flickvän och make/maka. Det tar olika lång tid att bli bra och är ett arbete som tar och kräver tid.

Hur kan man som privatperson hjälpa en person som är sjuk?  – Om man misstänker att en kompis har en ätstörning bör man först och främst prata med henne eller honom. Sedan ska man vända sig till dennes föräldrar eller syskon eller kanske en skolsköterska eller lärare. Det är bra om man vänder sig till en vuxen som båda känner som får ta över ansvaret. Det är en början att prata med någon, det kan vara en kompis, en förälder, skolsköterska eller kurator.

Man kan också ta kontakt med en ungdomsmottagning, där de kan hjälpa personen vidare. Var så rättfram och uppriktig som möjligt, att tassa på tå fungerar vanligtvis inte. Det är viktigt att reagera, uttryck din oro och uppmana din familjemedlem/vän att söka professionell hjälp. Skuldbelägg inte!

Varje person som konfronterar henne/honom sår ett frö till förändring. Var alltid ärlig. Det hjälper personen att känna sig trygg. Visa att du bryr dig genom att fråga hur personen mår och inte genom att kommentera vikten och kroppen. Ansträng er för att inte tala om mat, särskilt under måltider.

Ska man kontakta er som utomstående person till en som har ätstörning?  – Vi tar emot barn och ungdomar med ätstörning, anorexi och bulimi. För kontakt hos oss sker en första bedömning vid Barn- och ungdomspsykiatrin. Dit kan den som själv är drabbad eller är förälder söka för rådgivning eller lämna en egenremiss.

Du/ni kan också ta kontakt med t.ex. vårdcentral, skolhälsovård för bedömning och eventuell remiss. Vuxna med ätstörning, anorexi och bulimi bedöms och hjälps i första hand vid respektive psykiatriska öppenvårdsmottagning. Först om denna behandling inte gett tillfredsställande resultat kan remiss skickas till oss från behandlande mottagning.

För en kontakt med psykiatriska öppenvårdsmottagningen kan man skriva en egenremiss själv dit, alternativt söka hjälp på sin vårdcentral för en eventuell remiss till psykiatriska öppenvårdsmottagningen. Primärvården kan ge stöd och eventuell lågintensiv behandling.

Vilken genomsnittsålder ligger er avdelning på?   – Vi kan inte ta fram den statistiken just nu men större delen av våra patienter är vuxna från arton år och uppåt. Det finns ett allmänt intryck av att ätstörningar har ökat under senare år.

Ungefär en halv till en procent av kvinnor i övre tonåren eller vuxenåldern uppfyller kriterierna för anorexia nervosa. Ungefär en till två procent av kvinnor i övre tonåren och vuxna uppfyller kriterierna för diagnosen bulimia nervosa.

Ni har två avdelningar här, en för barn och en för vuxna, vid vilken ålder räknas man som vuxen?  – Vi tar emot personer i alla åldrar från hela Värmland. Man räknas som vuxen från det att man fyller arton.

Hur vanligt är det att barn får någon form av ätstörning?  – Huvuddelen av dem som drabbas är unga flickor och kvinnor, men ätstörningar förekommer i alla åldrar.

Hur vanligt är ätstörning bland pojkar/män?   – Uppskattningsvis fem till tio procent är unga pojkar och män.

Hur lång erfarenhet har ni som arbetar här av ätstörning?  – De flesta av oss som arbetar här har lång erfarenhet av ätstörning med sig sedan tidigare verksamheter, innan ätstörningsenheten startade ålderövergripande 2009.

Text: Jane Alsing & Liselotte Edlund
Foto: Per Rhönnstad

BMI
När man granskar om en person lider av ätstörning gör man en helhetsbedömning där
BMI (Body Mass Index), mat och sömn är viktiga variabler.

Enligt världshälsoorganisationen WHO räknas ett BMI på mellan 20 och 25 som hälsosam vikt för vuxna. BMI anger relationen mellan vikt och längd enligt beräkningen kroppsvikt i kilo dividerat med kroppslängden i meter i kvadrat. En person som väger 70 kg och är 1,75 m lång har alltså BMI: vikten (70) dividerat med 1,75 x 1,75 (3,0625) = 22,85.

VIKTEN AV GODA MATRUTINER
Många funderar säkert över vad som är en bra kost? Om man mår bra och orkar med skola, jobb och fritidsaktiviteter äter man sannolikt bra.

Några saker är bra för alla att tänka på: Ät regelbundet. Se till att få i dig mat på ungefär samma tider varje dag. Fördela maten under dagen. Du bör alltid få i dig tre huvudmål som frukost, lunch och middag, samt gärna ett par mellanmål däremellan.

Att hoppa över måltider som till exempel frukost är ingen bra idé eftersom det är på morgonen kroppen behöver få i sig tillräckligt med näring för att man ska orka med dagen. Ät varierat. Kroppen behöver få i sig olika sorters näring, uteslut inte olika livsmedel och hoppa inte över grönsaker och frukt.