Etikettarkiv: egen rehabilitering

Nätverket RSMH-Ordmakt

Under detta år, 2010, kommer vi i ASP bladet att ha en artikelserie som vi kallar ”Förening i fokus”. Här tittar vi närmare på olika föreningar, organisationer och nätverk, både stora som små, med den gemensamma nämnaren att man på olika sätt verkar för personer med erfarenhet av psykisk ohälsa.

Denna gång är nätverket RSMH-Ordmakt i fokus.

Hur nätverket kom till
Initiativtagare till bildandet av RSMH-Ordmakt är Håkan Barck från Landskrona. Han arrangerade en upptaktskurs på Löftadalens folkhögskola mellan 6-7 april 2002, och på denna kurs kom man fram till att bilda ett nätverk. Det var nämligen så att en av kursdeltagarna satt med i RSMHs förbundsstyrelse, och kursens mening var att låta denna styrelseledamot ta upp frågan om nätverket Ordmakt på ett förbundsstyrelsemöte. Den 10 april 2002 godkände förbundsstyrelsen att låta Ordmakt vara ett nätverk inom RSMH och därmed hade nätverket RSMH-Ordmakt kommit till.

Poängen med poesi- och novellskrivande
Att skriva poesi och noveller kan vara ett sätt att återhämta sig samt att bearbeta sig själv och sina känslor. Nätverket erbjuder mötesplatser där man kan och vågar prata om poesiskrivande samt novellskriveri.

Vad är RSMH-Ordmakt?
Det handlar inte om en skriverigrupp, där en person leder gruppen, utan om ett gemensamt intresse. Ordmakt innebär att öka sitt självförtroende och att utbyta olika erfarenheter. Det handlar om kamrater, vilka stöttar varandra, när det gäller skriveriverksamhet. Ett tillvägagångssätt för en lokalförening inom RSMH att öka sitt kamratstöd.

Nätverkets organisation
Sättet som RSMH-Ordmakt är organiserat på, ser inte ut på traditionellt vis. Nätverket har ingen styrelse med ordförande, sekreterare och kassör. Istället leds arbetet av en så kallad projektgrupp, och i denna grupp finns en basgrupp som utgör den innersta kärnan. Gruppens arbete leds av två gruppledare, som kan sägas motsvara ordförandeposten i en traditionell förening.

Verksamheten
Nätverkets projektgrupp har tagit fram ett workshopstudiematerial med temat ”Vad är bra poesi?”, och ett annat sådant material med temat ”Skriv dig hel! Skriv dig psykiskt frisk!” är under framställning.

RSMH-Ordmakt arrangerar också skrivarkurser, poesifestivaler och annat inom området poesi och novellskrivande. Nätverket har även en medlemsportal på Internet

Text: Karl-Peter Johansson  Foto: Per Rhönnstad

Ta tag i din vardag

Att skapa sig en meningsfull vardag och vikten av att ha något att göra när man blir drogfri tror jag är en väldigt stor del av att tillnyktringen. Det gäller att hitta något man tycker om, något man känner sig delaktig i, något man mår bra av. Har man hållit på med narkotika stora delar av sitt vuxna liv är det lätt att man lagt stora delar av sina intressen åt sidan och bara ägnat sig åt narkotika.

Själv har jag aldrig gått ifrån mina intressen eller min stora passion, som är fotboll. Även när jag höll på som mest med narkotika så hade jag ändå ett ben kvar i fotbollens värld. Jag tränade och jag reste på mina matcher.

Jag har följt Svenska fotbollslandslag på plats sedan dom spelade VM i Italien 1990. Därefter har jag varit på EM i Sverige -92, jag var även och såg dom i det lyckade världsmästerskapet i USA -94, där dom fick brons. 1996 var jag på EM i Holland/Belgien. VM i Japan/Korea är det enda som jag missat. Sedan har jag varit på allt som Sverige kvalificerat sig till.

Det jag vill säga är att jag är väldigt glad för min egen skull, att jag har ett sådant stort fotbollsintresse. Det har gett mig många häftiga resor och många nya vänner. Så, ni som försöker eller har slutat med droger, rekommenderar jag att skaffa intressen.

Jag vet av egen erfarenhet att det är lätt att isolera sig. Det kan vara jobbigt att höra av sig till gamla vänner som inte hållit på med narkotika. I många fall har dom ju ordnat sig familj med barn, och dom har säkert, fast jobb. Då kan känslan av misslyckande dyka upp.

Man tycker man kommit så långt efter alla andra att det inte är värt att umgås med äldre vänner. Många av mina vänner som försöker sluta med droger, eller går i program där de får medicinsk hjälp utskrivet av en läkare, gör inte så mycket annat än att få sin medicin.

Det är få som har några intressen eller hobbys. Det blir mycket TV-tittande. Jag kan erkänna att jag själv tittar alldeles för mycket. Men jag försöker träna något nästan varje dag. Två gånger i veckan blir det innebandy. Då träffar man den stora gruppen, så då blir det även social träning.

Ett par gånger i veckan blir det gym. Sedan gör jag så att när jag känner mig lite nere eller tycker livet suger så försöker jag gå ut och springa. Många orkar aldrig dra på sig träningskläderna för att ta det första steget. Men jag kan lova att man mår ruskigt bra under tiden man springer, och en lång stund efteråt. Visst, det är lite kämpigt första gången, och flåset är inte vad man önskar, men det får man ta, för belöningen under och efter träningen är mödan värd. Så, vad väntar du på? Ut och spring! Få mediciner går att jämföra med det här. Sedan slipper du en massa biverkningar, kanske får du lite träningsvärk, men den är bara skön. Då vet du att du lever.

Du som mår lite dåligt psykiskt och funderar på att be om hjälp, kanske väntar du på att få hjälp av en läkare, men tycker att du inte får den hjälp som du hade hoppats på. Kanske får du fel mediciner, eller kanske inte några mediciner alls. Istället för att inte göra något alls under tiden du väntar på förändring, gör dig själv en tjänst och tvinga ut dig själv åtminstone en gång och pröva löpning. Min erfarenhet är att man får valuta direkt. Det funkar bättre än många mediciner. En del mediciner har ju den funktionen att
man måste äta in sig, då kan det ta upp till 14 dagar innan man märker någon effekt. Mår jag dåligt vill jag ha hjälp omgående, vilket är ju sällan man får.

Det är då det är så enkelt att dra på sig löparskorna och ge sig ut. Man får belöning redan efter ett par steg, och känner att man mår bättre. Stäng inte in dig själv på grund av rädsla eller oro för nya erfarenheter. Visst kan det vara lite jobbigt med nya saker, men du överlever. Jag tror folk oroar sig för mycket för det som är nytt. Folk oroar sig för mycket för att misslyckas. Att misslyckas är ofta en nyttig lärdom. Det gör att jag lättare kan undvika nya misstag. Börja våga.

Text: Christer Adrian