Etikettarkiv: ekonomi

Statlig arbetsminskning på schemat?

TidenFinansdepartementet föreslår nytt system för korttidsarbete, rapporterar SvD näringsliv. Remisstid för förslaget gick ut den 31 januari.

Idén om korttidsarbete innebär en överenskommelse mellan arbetsgivaren och de anställda där både arbetstid och lön tillfälligt minskar, och skulle kunna användas av företag när efterfrågan faller kraftigt. Enligt överenskommelsen, om den blir verklighet, skulle tre parter vara centrala för att ett sådant system för korttidsarbete skulle bli verklighet. Arbetsgivare, arbetstagare och stat.

Finansdepartementet tänker sig att arbetsgivare, arbetstagare och stat skulle dela på kostnaderna kring korttidsarbete, staten skulle i denna idé kunna stå för en tredjedel – men förslaget förutsätter dock att EU-kommissionen skulle godkänna förslaget.

Sådana stöd skulle dock enbart kunna ges vid synnerligen ”djupa lågkonjunkturer”. Sådana sysselsättningsstöd skulle vara aktuella vid 1990-talskrisen samt under finanskrisen, i synnerhet under 2009.

Syftet med förslaget är att minska antalet varsel under lågkonjunkturer. Även kommunekonomin påverkas kraftigt av sysselsättningsgraden, då man hämtar skatteintäkter från kommunmedborgarna som är beroende av att de uppbär lön. Finansminister Anders Borg menar att detta system skulle utgöra ett ekonomiskt försvar vid kraftig ekonomisk nedgång:

– Det är viktigt att det finns ett tydligt ramverk som anger riktlinjer för när det statliga stödet vid korttidsarbete ska aktiveras samtidigt som det vid varje kraftig nedgång bör finnas utrymme att göra en samlad bedömning av läget i ekonomin för att därigenom säkerställa att det statliga stödet används på ett samhällsekonomiskt riktigt sätt, säger finansminister Anders Borg i en kommentar.

Socialdemokraterna har på nationell nivå uppmanat regeringen att införa ett sådant system, liknande det som redan finns i Tyskland. Detta hävdar man skulle ha lett till att den tyska industrin ska ha kunnat rädda 100,000-tals jobb. Även facklige representanten Anders Ferbe för IF Metall, Landsorganisationen (LO), pekar på att en sådan reform skulle vara samhällsnyttig.

– Det är bråttom med att regeringen vidtar olika typer av åtgärder, både för att lindra för människor som annars riskerar att bli arbetslösa, men också för att införa möjligheter att brygga över konjunkturnedgången, säger Anders Ferbe, IF Metalls ordförande till SvD.

Tillväxt en tvångströja?

Övergången från en större inhemsk arbetsmarknad i industriyrken till förmån för tjänsteyrken, och högre arbetslöshet är ett historiskt faktum i Västeuropa. Detta betraktas på EU-nivå inte som något positivt, Antonio Tajani, EU:s kommissionär för industri och företagsamhet hoppas på reindustrialisering.

Alla är dock inte ense att minskad produktion eller konsumtion, som träder i kraft vid exempelvis ekonomiska kriser som något i sig negativt, en allt större mängd miljöjournalister och en och annan ekonomijournalist anser att nationell tillväxt och stimulans riktad mot bibehållen eller ökad produktion är direkt skadlig, då detta riskerar leda till skenande klimatförändringar, överutnyttjande av naturresurser och dränerade ekosystem.

Anders Wijkman, Romklubbens ordförande och tidigare kristdemokratisk EU-parlamentariker, menar att den kris vi befinner oss i är mycket, mycket större och bredare än en finansiell kris. Han berättar i en intervjufilm av produktionsbolaget Andersö&Boman att han önskar se ett helhetsgrepp på krisernas samband och även då inkludera klimat och resursfrågor i detta. Till syvende och sist handlar också sysselsättning och lönearbete och om människors välfärd, lönen är för många medel till fullt samhällsdeltagande.

För SvD menar ekonomijournalisten Andreas Cervenka att tillväxttanken, som även Karlstads kommun delar näringslivspolitiskt, blivit till en tvångströja. Om vi skulle utgå från nuvarande önskad tillväxt, blir den exponentiell, dvs., förra årets bruttonationalprodukt plus förra årets tillväxt blir det nya normaltillståndet som det nya året måste överträffa.

”Som det ser ut nu kommer världsekonomin år 2100 att vara mellan femton och tjugo gånger större än idag. I en värld skapad i Microsoft Excel är detta inget problem. Men i verkligheten finns något som envisas med att inte växa alls: antalet jordklot”, skriver Cervenka via SvD.

Finansdepartementet utgår dock ifrån regeringens tillväxtmål och sysselsättningspolitiskt har samtliga efterkrigsregeringar betraktat låg sysselsättningsgrad i den mätbara ekonomin som något negativt. Detta har man i Sverige blocköverskridande grundläggande enhet kring, om Finansdepartementets förslag ser verkligheten kommer därmed den tyskinspirerade näringslivspolitiken med statligt stöd till näringsidkare vid fördjupad ekonomisk kris att kunna bli verklighet.

Text: Robert Halvarsson
Foto: Per Rhönnstad

Kampen mot nikotinet

Monica Jacobsson har rökt i 30 år, hon har då rökt minst en ask om dagen, 25 cigaretter. Nu vill hon bli rökfri.

Monica började röka när hon var i 12-13-årsåldern. På den tiden rökte mer eller mindre alla, enligt Monica. Det sågs inte som något speciellt, utan hon hängde med samhällstrenden. Nu vill hon sluta.

– Det är viktigt att tänka på hälsan i min ålder. Det börjar bli lite tungt att andas och tänka på det här med hjärtinfarkter för det har de i min släkt och så givetvis är det ekonomin också en bit.

Det är dyrt att röka och än dyrare har det blivit nu på nyåret 2012. De billigaste cigaretterna som går att få tag på idag ligger på 40 kronor per ask, men det höjs nu: priset går upp fyra, fem kronor. Sen kostade de cigaretter som Monica rökte runt femtio kronor, de går upp i pris till 55 kronor.

Monica fick erbjudandet om sluta-röka-gruppen via mail till jobbet från företagshälsovården i kommunen. Första mötet var på Luciadagen. Hon har fått medicinen Zyban utskrivet vilket hon trodde, och fortfarande tror, att hon behöver för att lyckas att sluta röka. När hon tidigare använde Zyban klarade hon av att sluta röka. Medicinen fungerade bra då och hon klarade att avstå från cigaretter i tio månader. Hon har provat ”allt” och ingenting annat har fungerat. Tyvärr så reagerade hon annorlunda på Zyban denna gång så hon slutade med den.

– Jag kunde inte sova, jag fick hjärtklappning, fick ont i huvudet, jag mådde jättedåligt, så jag slutade med den och just nu använder jag nikotintuggummin.

Monica talar om att hon inte är någon grupperson. Hon har tidigare fått erbjudande om att vara med i en sluta-röka-grupp, men tackade nej. Denna gång tackade hon ja och säger att det är bra att träffa andra och höra hur det går med dem. I hennes grupp är det omkring åtta personer, dock tycker hon inte materialet är det bästa. Var och en har fått en bok att läsa och fylla i.

– Jag var livrädd förra gången att jag skulle ha KOL, så de gjorde ett KOL-test på mig, det hade jag inte, men de sa att om jag fortsätter att röka som jag gör idag så kommer risken att vara stor att jag får KOL när jag blir 65-70 år. Jag kände att nej det vill jag inte ha, men nu röker jag ju igen! Vad ska få mig att sluta röka? Jag vet inte jag har inget svar på det.

Monica hoppas att hon kommer lyckas att sluta röka någon gång, men hon vågar inte att lova någonting. Hon är glad över att hon lyckats minska sitt rökande rejält: från att ha rökt 25 cigaretter om dagen så röker hon nu bara fem cigaretter per dag!

– Nu röker jag min morgoncigarett till kaffet, för den är svårast att undvika, sedan tar jag ett par när jag kommer hem efter jobbet.

Målet är att bli rökfri. Hon tar numera inte ens med sig cigaretter till jobbet längre, för att de bara får röka på lunchen från och med januari 2012, så nu använder hon i stället nikotintuggummin.

Hennes chef tog på ett APT-möte upp vad som sker om någon trotsar rökförbudet. Först ska det komma in en anmälan till chefen från antingen någon kollega eller någon medborgare i kommunen som ser att en person röker. Då blir personen inkallad till chefen för ett samtal. Upprepas detta så får man en skriftlig varning och ett till samtal, och om det fortsätter att upprepas, att man trotsar policyn, så kan det gå så långt att man kan få sparken, men då skall det gå väldigt långt.

– Röksuget finns där hela tiden, men det kan jag ändå stilla med nikotin, men mesta sitter i huvudet, det är vanor.

Monica har haft många möjligheter att röka i jobbet utan att känna att hon smiter undan, i och med att hon rör sig hela tiden till och från bilen.

– Man får göra andra saker. Jag vet inte om det kommer att fungera. För min del kanske det är bra att det kom ett rökförbud även om jag tycker det kan vara lite si och så med det.

– Man kan inte ge råd till någon som missbrukar någonting, det måste komma från en själv. Man måste vara motiverad oavsett vad man missbrukar. Men det är inte lätt.

Text: Maria Lundby Bohlin

Mår folk sämre när välfärden spricker?

Mycket har ändrats de senaste åren. Den svenska välfärdsmodellen känns inte lika säker som tidigare, detta trots att vi globalt sett fortfarande tillhör den övre toppen av världens bästa länder att bo i.

De senaste åren har de ekonomiska och sociala klyftorna ökat. Resurserna har krympts. Folk som inte har arbete blir utstämplade och hamnar på socialen.

Man kan nu skönja ett tudelat Sverige. Den ena delen befolkas av dem som kommit lite utanför, som har det kämpigt med att komma in i arbetslivet eller i utbildning. Och så har vi den andra, med dem som har sitt på det torra. De med fast arbete, som fått lite mer i plånboken. Dessa verkar enligt intervjuundersökningar må väl både fysiskt och psykiskt.

En annan bild av vårt land är att vi nationalekonomiskt inte går helt bra. Sverige har om inte rasat, så dock fallit på välfärdslistan bland världens länder. En del svenska företag, som närmast varit flaggskepp, har köpts upp av utländska aktörer. Statliga företag som tidigare gynnat Sverige har bytt ägare. Istället för att gynna landet så går vinsterna nu till ett fåtal.

En tydlig indikation av att detta rätt välmående land förändrats är att vi nu kan uppvisa så mycket mental och mänsklig ohälsa. Ungdomar har på de senaste fem åren mångdubblat användningen av antidepressiva läkemedel. Närmare 400 000 barn lever i så kallade dysfunktionella familjer, där alkohol spelar en dominerande roll. Ungefär var tionde svensk har problem med spriten och var fjärde pensionär känner oro och ångest. I Stockholms landsting är kostnaderna för psykisk ohälsa högre än dem för hjärt- och kärlsjukdomar. Var tredje svensk lever ensam, och så vidare…

Ger mindre skattepengar sämre välfärd? Själv är jag inte någon expert på dessa frågor men någon som forskat i ämnet är Gunnar Wetterberg, samhällspolitisk chef på Saco. Han säger att den svenska välfärden kommer att rasa samman om inget görs de närmaste åren. Dagens lösningar håller inte när färre arbetar och fler blir gamla. Skatteutrymmet räcker inte till för att finansiera det sociala skyddsnätet.

Den svenska välfärdsmodellen bygger på att säkra individens trygghet vid bland annat sjukvård, tillgång till skola, hjälp vid arbetslöshet, hjälp vid funktionsnedsättning och ålderdom.

Enligt Wetterberg handlar det inte om en katastrof som inträffar imorgon, men om man bara blundar och väntar kan det komma  att bli för sent att rädda den allmänna välfärden. Idag köper ju de som har råd allt oftare privata försäkringar vid sidan av systemet, som då gör att systemet får in mindre skatt.

Ta bara det här med bostäder. Tidigare ansågs bostad vara en social rättighet – nu är det mer en handelsvara. För mig verkar det som om ambitionerna steg för steg övergivits – utan att det öppet medges – för att få pengar till annat. Detta kan komma att ske på område efter område. Det känns som vi blir mer och mer likt USA, och är det landet så himla bra om vi vill ha ett Sverige med stark välfärd? Eller vill vi inte ha det längre?

Solidaritet är ett ord som verkar kännas mer och mer främmande för den nyrike svensken. (Med ”den nyrike svensken” så syftar jag på dem som fått typ 500 kr mer i plånboken efter skatt, men blivit blinda för att mycket annat nu kostar mer.) Så därför tänkte jag avsluta denna text med att förklara att ordet solidaritet betyder att man kollektivt, gemensamt tar ansvar för något, att man i egenskap av deltagande i en grupp verkar hänsynsfullt, utan egenintresse, för denna grupps bästa.

Text: C. Adrian Bild: Per Rhönnstad

Månadens Fråga: Åker du utomlands på semestern?

Månadens fråga var huruvida du planerade att åka utomlands på semestern.

Frågan gick att besvara på vår hemsida och resultaten ser ut enligt följande:

Ja. 15%

Nej, jag vill inte. 26%

Nej, jag har inte råd. 52%

Nej, jag har inte semester. 7%

Totalt svarade 27 personer och av dem hade majoriteten inte råd att åka utomlands på semester.

DÅLIG EKONOMI + PSYKISK OHÄLSA = SANT

Människor med psykiska funktionshinder har ofta svårt att få ekonomin att gå ihop. Fångade i en snårskog av regelverk, fördomar och sina faktiska problem, har de hamnat i samhällets frysbox och har svårt att påverka sin ekonomi i positiv riktning. I lagsportens värld hamnar spelare som inte längre har tränarens förtroende i ”frysboxen”. De ingår inte längre i coachens framtidsplaner. Denna bild passar tyvärr in på den situation många med psykiska (och fysiska) funktionshinder upplever.

Ekonomiska och psykiska problem går hand i hand
Människor från socialgrupp tre är kraftigt överrepresenterade bland dem som lider av psykiska störningar, orsakssambanden är givetvis individuella och komplexa, men en stor anledning är att fattigdom skapar ekonomisk stress. Den som ständigt måste vända på varenda krona har svårt att koppla bort oron – den sätter sig i kroppen – och sömnproblem kommer som ett brev på posten.
Enligt Socialstyrelsen har drygt var tredje person som lever på socialbidrag någon form av funktionshinder, och av dessa har de med psykiska problem sämst ekonomi, där en av fyra lever på fattigdomsgränsen. Trettiofem procent av dem med psykiatriska diagnoser klarar inte av sina löpande utgifter, vilket är dubbelt så många jämfört med hela befolkningen.
Att människor med psykiska funktionshinder har svårare än andra att förbättra sin ekonomi beror mest på deras svårigheter att få fäste på arbetsmarknaden. De är inte eftertraktade och deras besvär gör att de har svårt att leva upp till prestationskraven. Dessutom är de arbeten denna grupp blir hänvisade ofta både monotona och illa betalda, vilket inte ger de nödvändiga stimulanseffekter de är i behov av, i värsta fall förvärras problemen. Allra sämst har de som drabbats av funktionsnedsättning i unga år. Då de sällan (eller aldrig) varit ute på arbetsmarknaden och sjukersättningsnivån baseras på tidigare inkomst, fastnar de i fattigdomsfällan redan i inledningen av vuxenlivet.

Det finns en massa människor i världen som är i helvetet därför att de är beroende av andra människors omdöme. – Jean-Paul Sartre


Fångade i verklighetens rävsax
Alliansregeringens ambition är att skillnaden mellan arbete och arbetslöshet ska märkas i plånboken.De låga ersättningsnivåerna i försäkringssystemen ska motverka fusk och ”stimulera” människor att ta jobb, även de som egentligen inte faller den arbetslöse på läppen. Kruxet för människor med psykiska funktionshinder är att de tvingas leva med en modell som inte tar någon större hänsyn till deras besvär. Arbetsgivarna vill inte anställa dem, vilket permanentar deras tillvaro på existensminimum, där de i bästa fall kan få plats på en daglig verksamhet med lönebidragstillägg.
Detta leder till att gruppen marginaliseras, inte endast till samhället i stort utan även gentemot andra handikappgrupper, då människor med psykiska besvär ofta har högre levnadsomkostnader än andra.

När psykiatrireformen kom i mitten nittiotalet, var ambitionen att normalisera denna grupps levnadsförhållanden. Istället har utvecklingen gått i rakt motsatt riktning. En svag grupp har försvagats ytterligare. Eftersom detta inte är personer som går ut på gator och torg för att påtala de orättvisor och systemkonsekvenser de drabbas av, görs man beroende av beslutsfattarnas godtycke. Man kan gissa att problemkomplexet runt psykisk funktionsnedsättning inte är någon ”sexig” snackis vid budgetförhandlingar. Att hänvisa människor till en tillvaro på överlevnadsmarginalen är både cyniskt och kostsamt, till och med kontraproduktivt.

Pengars positiva effekt för psykiskt välmående
Att en förbättrad privatekonomi har en positiv inverkan på de flesta är knappast en kontroversiell slutsats. Men att studier visar på att en förstärkning av de psykiskt funktionshindrades ekonomi leder till ökat psykiskt välmående kan däremot tänkas vara kontroversiellt för vissa, det kan till och med vara en av orsakerna till att denna typ av forskning har svårt att få anslag. Åtminstone i Sverige.

När det gäller behandling av denna grupp ligger fokus av hävd på medicinska och psykoterapeutiska metoder. Att förbättrad ekonomi också kan vara ett rehabiliteringsinstrument måste få ingå i en helhetssyn runt dessa frågor. Förstärkningen handlar givetvis inte enbart om att öka ersättningsnivåerna, utan om att bygga ett starkare nätverk runt dessa individer, som kan guida dem i situationer där de exponeras mot det sociala livet. Det kan vara något så enkelt som att med en ledsagare få gå på café ett par gånger i månaden. Detta är knappast att be någon plocka ner månen. Det här är faktorer som bidrar till en återhämtningsprocess, som i sin tur kan innebära en biljett tillbaka till arbetslivet.

Den långsiktiga effekten av en sådan strategi borde leda till minskade kostnader för kommuner och landsting, men innebär givetvis ett nytt synsätt och en förändrad attityd. Vågar man hoppas att detta kommer att inträffa i tid?

Fan tro´t …

Text: Christer Jansson

Vad är? Bostadssocialt kontrakt

Vi har under detta år en artikelserie som vi kallar ”Vad är?” Här förklarar vi olika saker. Denna gång ska vi reda ut begreppet ”bostadssocialt kontrakt”.

Anledningen till att en person behöver söka ett bostadssocialt kontrakt ser olika ut från fall till fall. Det kan vara problem i den egna bostaden, personen är utsatt för hot och våld, ekonomiska problem, med mera.

Hur går det till?
Först kollar man själv om det är möjligt att få hyra bostad hos hyresvärdarna. Finns det ingen möjlighet till det, kan man vända sig till Socialförvaltningen. Där kommer man först till det som kallas ”Ingången” och där görs en remiss för utredning. Denna utredning leder antingen till bifall eller avslag. Ett avslag kan överklagas.

Vid bifall går ärendet vidare till någon av bostadskonsulenterna. Konsulenten går igenom hur situationen ser ut och därefter hamnar ärendet på en prioritetslista, där barnfamiljer står överst. Man anser nämligen att inga familjer med barn ska behöva hamna på ”gatan”. Nästa steg är att göra en ansökan tillsammans med en boplan till hyresvärdarna. I en boplan kan det exempelvis stå att besiktning ska göras efter 90 dagar, att klienten har boendestöd och hur boendestödet ser ut, att klienten gör drogtester regelbundet, att klienten behöver struktur i vardagen. Dessutom innehåller planen klientens ekonomiska situation. När ansökan nått hyresvärden kallas klienten till en intervju, och därefter söker man efter en lämplig lägenhet.

Det bostadssociala kontraktet
När man har funnit en lämplig lägenhet är det dags att skriva ett bostadssocialt kontrakt. Ett sådant kontrakt innebär att klienten under tre år hyr lägenheten i första hand, med en uppsägningstid på 14 dagar. Under första året lämnar kommunen hyresgaranti till hyresvärden. Efter detta år görs en besiktning av lägenheten. Då tittar man på hur betalning av hyran sett ut, om det förekommit någon störning och om   några skador har uppkommit.

Finns inget att anmärka på övergår kontraktet till ett korttidskontrakt enbart med fastighetsägaren, men utan någon hyresgaranti från Socialförvaltningen. När det har gått ytterligare 2 år och boendet fortfarande är utan anmärkning, skrivs ett nytt vanligt hyreskontrakt.

Sociala kontrakt
Ett sådant kontrakt innebär att kommunen innehar förstahandskontraktet och sedan hyr ut bostaden i andra hand. Ett socialt kontrakt kan vara förstadium till ett bostadssocialt kontrakt.

IFAs Bo och Budgetenhet handlägger
Det är denna enhet som handlägger sociala och bostadssociala kontrakt. Det är en relativt ny enhet som sorterar under avdelningen Integration, Försörjning och Arbete (IFA) och vid enheten arbetar:

  • 1 Enhetschef
  • 3 Bostadskonsulenter, varav en arbetar med integration
  • 1 Utredare
  • 2 Arbetar med förmedlingsmedel
  • 5 Boendestödjare
  • 1 Arbetar med dödsboanmälningar
  • 3 Budget och skuldrådgivare

Sammanlagt är 16 personer sysselsatta vid IFAs Bo och Budgetenhet.

Text: Karl-Peter Johansson