Tankar om lycka

I ett fullsatt rum på Mötesplats Tingvalla talade biskop Esbjörn Hagberg om lycka i början av september.

Esbjörn inledde med att berätta att det inte är en tillfällighet att vi finns till, utan att det snarare är mer än underligt. Om en människas samtliga celler skulle läggas ut i en rad, skulle den raden gå tolv varv runt jorden. Om alla röda blodkroppar som en människa har, skulle läggas ut i en fyrkant, skulle ytan bli 3000 kvadratmeter och under ett dygn arbetar lungorna med 200.000 liter luft. I genomsnitt lever vi 30.000 dygn och hjärtat slår cirka tre miljarder gånger.

Det har gjorts en utfrågning världen över, där människor fick gradera sin lycka. Siffran 1 innebar väldigt olycklig och 10 var mycket lycklig. Han frågade åhörarna hur pass lycklig världen är, vad ligger genomsnittet på? Det rätta svaret var 7, alltså är människor mer lyckliga världen över, än olyckliga.

Vad är det då som gör människor lyckliga? Kan det vara att vinna storvinsten eller att ha mycket pengar? Fina, dyra lyxbilar? Nja, i början kanske, men efter ett tag är, eller blir, det vardagsmat. Att vara fri från sjukdomar och andra krämpor?

Nej, det är snarare att ha bra, nära och många vänner, att ha ett riktigt arbete och att känna sig behövd som ger lyckokänslor hos de flesta människor. Det ger också anledningar till att vara tacksam.

Egna tankar
För min egen del känner jag en stor lycka när jag hittar en bra mening eller formulering när jag skriver prosa, kanske en bra idé till en dikt eller novell. Många av mina musikvänner känner en liknande lycka när de hittar en melodislinga, ett riff eller har skrivit en ny melodi, vilket undertecknad känner igen.

Så det finns inget bestämt skäl eller orsak till lycka. Orsaken beror på olika faktorer. Samma händelse kan göra en person lycklig, lika väl som att göra en annan person olycklig. Ett typiskt exempel på det är idrottsresultat.

”Den som är glad och tacksam över lite, har mycket att glädja sig över.”
– Gammalt talesätt.

”Anledningarna till lyckokänslor skiftar med åren.” – Gammalt ordspråk.

Text: Liselotte Frejdig
Foto: Per Rhönnstad

Karlstadsmanifestation mot utförsäkringar

”Människor ska inte ställas utan försörjning till följd av olika bedömningar av arbetsförmågan”, var en av Påskuppropets krav.

En varm och småblåsig annandag påsk i Karlstad samlades ungefär sexhundra människor för att manifestera. De var enade i ett motstånd mot vad man uppfattar som en omänsklig utförsäkringspolitik och ställde krav på en humanare sjukförsäkring.

 Som en av ett trettiotal platser i Sverige gjorde Karlstad avtryck på kartan som skådeplats för en med staden mått mätt väldigt stor manifestation. Initiativtagare i Karlstad, Agnetha Andersson, läste bland annat upp ett starkt vittnesmål om vad som hände när Anette Ivarsson blev utförsäkrad, och fann sig tvingad att söka ekonomiskt stöd från kommunen. En historia som delas av många med henne.

– Jag har förlorat flera tusen i månaden till följd av utförsäkringen, något som har inneburit att jag har varit tvungen att gå till socialen varje månad. Kampen om pengar till mat och medicin har hela tiden varit ständig och fruktansvärt jobbig, löd en bärande del av Ivarssons berättelse.

En trotsig årstid

Till Andersson sällade sig även biskop i Karlstads stift sedan 2002, Esbjörn Hagberg. Han bemötte i sitt tal bland annat uppfattningen att det hela skulle röra sig om ett partipolitiskt initiativ, något som initiativtagare hela tiden har tillbakavisat. I en poetisk betraktelse över vårdtiden och alla blommor som trotsar den gångna vintern menade Hagberg att även denna manifestation är ett uttryck för liknande kraft. Vi befinner oss i en trotsig årstid.

– Är det inte någonting av den trots som vi ser ute i världen när människor inte låter sig besegras av orättfärdiga maktstrukturer? Som på nya sätt söker kontakt med varandra, delar varandras drömmar och försöker skapa en mänskligare ordning, menade Esbjörn Hagberg.

– Det handlar om den sorts samhälle vi vill ha. Ett gott samhälle visar sig tydligast i hur det tar sig an de mest utsatta, de som livet allra hårdast har drabbat. Dessutom: ett gott samhälle tar hand om sina barn, uttryckte sig Esbjörn Hagberg vidare.

Det var inte bara tal det bjöds på, utan även underhållning i form av flera låtar framförda av Karlstadssonen Staffan Stridsberg. En man som förra året vann tävlingen ”Svensktoppen nästa” med sin låt ”Black crow”. Dagen till ära spelade han gratis. Efter arrangemanget träffades de som ville i Betlehemskyrkan för fika, umgänge och mer underhållning: denna gång i form av två äldre herrar som bjöd på en knippe jazziga evergreens framförda på sång, keyboard och kontrabas.

Exempel på organisationer som sällat sig till uppropet är bland andra: Handikappförbunden (HSO), Landsorganisationen (LO), Unionen, samt många fler därtill.

 Text & Foto: Robert Halvarsson