Etikettarkiv: FAS 3

Inget mer Fas treande!

calculator-385506

Den första februari 2016 började avvecklingen av Fas 3. Det var ett av regeringens vallöften från hösten 2014 och ska vara slutfört den 31 januari 2018. Omkring 39 000 personer berörs av beslutet och det råder skilda åsikter om vad som ska hända med dem.

Jobb och utvecklingsgarantin infördes 2007 av den förra regeringen och är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd för personer som förbrukat sina a-kassedagar och som inte har ett arbete att försörja sig på. Fas tre innebär att personen ska ha sysselsättning hos en anordnare (arbetsgivare). Anordnaren får 225 kr/dag per deltagare och behöver inte betala ut lön, arbetsgivaravgift eller försäkring.

Sveriges Television rapporterar att avvecklingen går snabbare än beräknat. Samtidigt har det tagit längre tid att få fram de utlovade extratjänsterna inom kommunerna. I juli månad 2016 fanns det bara 850 extratjänster jämfört med Arbetsförmedlingens prognosuträkning på 3400 extratjänster vid samma tid.

Avvecklingen och bristen på de utlovade extratjänsterna har medfört att många deltagare i Fas 3 istället har blivit internplacerade. Det innebär att de får sitta hemma och vänta på att arbetsförmedlingen ska höra av sig. Flera arbetsintegrerade sociala företag har fått lägga ner sin verksamhet eftersom arbetsförmedlingen och försäkringskassan anvisar allt färre personer till dessa verksamheter.

Göran Pettersson, generalsekreterare för Forum – idéburna organisationer med social inriktning, vädjar tillsammans med andra arbetsintegrerade företag i ett öppet brev på svd.se till Mikael Sjöberg, generaldirektör på Arbetsförmedlingen, att agera.

– Vi behöver handling nu! Vi behöver ett specifikt program som visar att arbetsträning och rehabilitering inom arbetsintegrerade sociala företag gör det möjligt för personer att utvecklas och skapa sig en väg till egen försörjning och i en del fall även integration, skriver Göran Pettersson.

– Det är olyckligt om man går hemma och gör ingenting, det är absolut inte meningen! Är det så bör man ta kontakt med Arbetsförmedlingen för att få hjälp, säger Jeanette Azinovic, enhetschef på Förmedlingsavdelning på Arbetsförmedlingen, till Sveriges Television

Text: Ylva Alsterlind

Vad händer med de i FAS 3

0925451929216_max

Penilla Gunther är näringslivspolitisk talesperson för Kristdemokraterna. I Riksdagen har hon ställt en fråga till Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson, från regeringen. Gunther frågar sig vad som händer med de sociala företagen när fas 3 avvecklas. ASP Bladet har fått tillstånd att publicera hennes fråga som helhet.

Det rapporteras att avvecklingen av den kritiserade arbetslöshetsinsatsen fas 3 går fortare än vad som förväntats. Det kan ju låta bra om det då finns några planerade aktiviteter och stöd i stället för fas 3, exempelvis de utlovade 20 000 extratjänsterna. Dessa har dock inte kommit upp i fler än cirka 800 i nuläget.

I början av året utsågs också en person att ge förslag på åtgärder för att utveckla och stärka de arbetsintegrerande sociala företagen. En bra tanke och ett gott initiativ från både arbetsmarknadsministern och näringsministern, eftersom det rör personer som har stått långt ifrån ordinarie arbetsmarknad och får en ny chans till arbete genom socialt företagande. Men ej heller där har något presenterats, vilket gör att många i fas 3 som även funnits i arbetsintegrerande sociala företag inte får vara kvar men får inget i stället.

Kristdemokraterna vill se ett samhälle där människor får jobba 100 procent av sin förmåga. Att därför få komma ut i arbete på ett arbetsintegrerande socialt företag eller på arbetsträning där eller i andra företag och verksamheter, med sin befintliga ersättning i botten – oavsett om det är försörjningsstöd, aktivitetsersättning etc – betyder oerhört mycket.

Någonstans måste karriären i arbetslivet börja eller kunna fortsätta om man haft arbetshinder under längre tid av olika skäl. Nu riskerar tusentals personer både sina ersättningar och sina möjligheter att komma vidare i sin strävan efter ett arbete. Om det är på två, fyra, sex eller åtta timmar om dagen spelar ingen roll. Det ska handla om den förmåga varje person har.

Penilla Gunthers fråga till arbetsmarknadsministern är:
Var är det tänkt att de drygt 100 000 långtidsarbetslösa ska få sin arbetsträning, praktik eller anställning om varken löftet om insatser för arbetsintegrerande sociala företag eller extratjänsterna infrias?

Text: Penilla Gunther
Foto: Kristian Pohl, Regeringskansliet

Interpellation:
Är en fråga i riksdagen eller annan folkvald församling från en enskild ledamot till en ansvarig politiker. Ibland leder en interpellation till en debatt mellan den som ställer interpellationen och den ansvariga, som är representant för exempelvis den styrande koalitionen i en kommun, ett landsting eller Sveriges regering.

 

Följ debatten vidare:
Ylva Johanssons svar kommer efter riksdagsmöte att publiceras i september månad på riksdagens hemsida, liksom eventuell debatt, som äger rum på riksdagssammanträdet.

Se den här:
http://www.tinyurl.com/zfe3erg

Soppa och sociala företag

45666ASP Bladet har varit på sopplunch med kooperativ blick mot 2020. För tredje året i rad bjöds på korta, rappa och kärnfulla seminarier med soppa. Olika kooperativa modeller och samhällsfrågor speglas. Arrangör är Koopsamgruppen i Värmland.

Temat för arbetsdagen är arbetsintegrerade sociala företag (ASF). Vi möts på OK Värmlands huvudkontor, beläget mellan Bervik och Hultsberg.

Det gemensamma för ASF är att alla arbetar hundra procent utav sin egen förmåga. Arbete, samhällsnytta och integration går hand i hand, vilket är något som på senare tid uppmärksammats i media och i politiken. Från vissa håll har röster höjts att ASF kan vara ett alternativ till ”FAS 3” (sysselsättningsfasen).

Under mötet deltar bland annat Berit Högman som sitter i Riksdagen för Socialdemokraterna, Kristina Rundgren från Solakoop, Carina Edvardsson från Arbetsförmedlingen samt Anna och Leif Tyrén från Värmlandskooperativen.

 

100 PROCENT AV EGEN FÖRMÅGA
Det är en blandad skara på mötet, både nya och stammisar. Kooperativen anställer människor som står långt från arbetsmarknaden. Ett kooperativ ägs och drivs av de anställda. Man måste ställa upp på demokrati och kooperativa principer. Kooperativen är inte en kommunal verksamhet som många tror, utan agerar på marknaden med dubbla affärsidéer. Ett: De skapar arbetstillfällen. Två: De har en marknadsprodukt.

Både samhälle och individ tjänar på kooperativa företag. Alla arbetar hundra procent av sin egen förmåga. De har en nära kontakt med handledarsupporten i det offentliga och anställer folk med psykiska eller fysiska funktionshinder. Det kan handla om långtidsarbetslöshet, drogmissbruk, eller folk som varit på flykt, kanske från krig.

Kristina Rundgren från Solakoop, berättar att de startade upp sitt Bed and breakfast år 2005, då med tre rum. 2008 växte de, och har nu expanderat till lokaler med elva rum. De har även rum med frukost och smörgåscatering för kommunen. Under rallyt hade de hela 100 gäster, berättar Kristina glatt.

345345Anna Tyrén från Värmlandskoop fortsätter och säger att det finns 350 ASF i Sverige, varav åtta stycken, snart nio, i Karlstad.

Ledordet för kooperativen är ”Empowerment”, att alla ska ha rätt att tycka och forma sin egen dag. Alla ska med och ha makt över sitt eget liv.

Anna Tyrén säger att ASF uppmärksammats under regeringsskiftet, och att det sägs kunna ersätta ”FAS 3”. Det behövs mer information, stödstrukturer, acceptans och en vilja lokalt, liksom olika finansieringslösningar.

Carina från Arbetsförmedlingen tipsar om hemsidan Sofisam och påpekar att ASF inte är specifika åtgärder, utan insatser. En verktygslåda av olika åtgärder.
– Vi måste kunna säga: vi är dåliga på det här, hur blir vi bättre?

Berit Högman, som sitter i Riksdagen för Socialdemokraterna, säger att det sedan 2009 har kommit in 49 motioner om kooperativ, de flesta från Socialdemokraterna, men även från Kristdemokraterna och Miljöpartiet.
– Ta tillvara på varje arbetad timme, säger Berit.

12332Ung företagsamhet borde visa upp mer information om kooperativ, då det bland annat är en bolagsform som tilltalar kvinnor i högre utsträckning än aktiebolag. Kooperativ ökar jämställdheten, fortsätter Berit.
Viktigaste frågan är information och kunskap, både till Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och till bankerna. Små banker hjälper gärna små företag.

VI SKAPAR JOBBTILLFÄLLEN
Kooperativen bör fråga sig vilka tjänster de kan sälja och vad de kan tillhandahålla. Av EUs 28 länder är kooperativa regler befintliga i hela 20 länder, fortsätter moderatorn Leif.
– Vi tar inte era kunder, vi skapar jobbtillfällen, säger Kristina bestämt.

Anna Tyrén menar att mycket har hänt på Arbetsförmedlingen. De beviljar oftare handledarstöd.
– Kanske bör man förlänga de sex månader långa starta-eget bidragen? Frågar sig Anna.

– Någon måste handla, skotta och byta glödlampor till de äldre, tillägger Berit.

De som arbetar på Samhall är inte delägare i företaget, vilket man är i ett kooperativ. Berit menar att detta gör att man känner större delaktighet och ansvar för sin arbetsplats.

– Politiker borde hälsa på, utbrister Kristina.

Så varför fungerar inte Värmlandsmodellen i Värmland?
– 2011 testades Värmlandsmodellen i Värmland, säger Anna, den testades i tio kommuner, men i Värmland fick vi inte resurser att fortsätta. Kooperativen ger folk ökad arbetsförmåga. Det handlar om grupprocesser, 10-15 olika svårigheter på ett och samma ställe. Man lär sig växa, utvecklas och må bra.

Text: Maria Lundby Bohlin
Foto: Lotta Tammi

Verksamhet byggd på gåvor

solareturenSolareturen tar emot allt som folk skänker, säger Ulf Lidström som arbetar som enhetschef på Solareturen. De driver bland annat en butik, som har ungefär 500 besökande kunder varje dag.

Det är Arbetsmarknad och Socialförvaltningen som äger Solareturen och verksamheten runtomkring. Alla varor som skänks av privatpersoner eller organisationer och företag sorteras och kontrolleras när de kommer in. Solareturen har utplacerade containers vid Djupdalen, Våxnäs och Heden för återvinning av varor.

Det är tio personer som är anställda av Karlstads kommun som arbetar på Solareturen. 90 stycken är deltagare och uppbär kommunalt försörjningsstöd, eller befinner sig i det som kallas för Fas 3, via Arbetsförmedlingen.  Med andra ord blandas anställningar och olika typer av praktikplatser.

De som börjar jobba med anställning Solareturen, kommer dit genom Jobbcenter, efter att de har arbetat klart så finns möjligheten för dem att återgå till Jobbcenter.
– Syftet med Solareturen är att deltagarna skall ha en plats att gå till för arbetsträning och att få vara med i ett sammanhang. Ett halvår till ett år arbetar deltagarna på Solareturen, säger Ulf Lidström.

Under ett år är det ungefär 180 personer verksamma på Solareturen. Men den dagliga arbetsstyrkan, som är där samtidigt ligger på ungefär 90 personer.

Kenneth har arbetat på Solareturren i fyra år. Han har hand om prismärkning av alla varor.

– De som kommer hit skall få en grundtrygghet och en start för att komma ut i arbetslivet, säger Kenneth.

Arbetet har varit en form av rehabilitering för honom, för att han skulle komma ut i samhället i gen.

– Det är jätteviktigt för mig att ha detta jobb. Det har hjälpt mig att inte falla tillbaka i missbruk, avslutar Kenneth.

Sten har tidigare i livet arbetat som lastbilschaufför, på Solareturen arbetar han som chaufför. Han har arbetat här i fyra år och hoppas vara kvar till sin pensionering.

– Det har varit en rehabilitering från mina missbruksproblem att vara här, säger Sten.

– Det som är bra på solareturen är arbetstempot. Man får arbeta i sin egen takt. De flesta som arbetar här kommer genom Jobbcenter på kommunen. Man blir upplärd på sina arbetsuppgifter här på arbetet, säger Sten.

Text: Olle Stagnér
Foto: Stefan Ek

Jobbcoaching under förändring

345463Arbetsförmedlingen har beslutat att avsluta sin nationella verksamhet som de kallar ”Jobbcoachning i ett valfrihetssystem”, coachinginsatsen avslutas under januari nästa år. AF låter meddela att inga nya beslut får fattas om den standardtid på tre månader som nyarbetslösa kan skrivas in på.

– Vår tolkning av budgetpropositionen är att regeringen inte prioriterar att fortsätta den satsning som tidigare gjorts på coachning för nyarbetslösa. Resurserna ska koncentreras på att stötta de personer som är i störst behov av insatser. Vi avslutar därför jobbcoachningstjänsten för nyarbetslösa, säger Clas Olsson, tillförordnad generaldirektör i ett pressmeddelande.

Som bakgrund ligger att regeringen i sin budgetproposition för nästa år har minskat anslagen för Arbetsförmedlingen att använda när det gäller jobbcoaching. Detta för de som nyligen gått ut i öppen arbetslöshet. AF berättar att detta ligger bakom deras beslut att upphöra med jobbcoachning, i just denna form, med externa aktörer.

Övriga förändringar uteblir
Man understryker att denna avslutning inte kommer att innebära några övriga förändringar när det gäller hur man arbetar kring upphandlade tjänster inom bland annat etableringslots, delar inom det som kallas för jobb- och utvecklingsgarantin, samt rehabiliteringstjänster för unga arbetslösa.
Under framtiden menar Arbetsförmedlingen att prioritet kommer att ligga på att arbeta för att minska och bryta långtidsarbetslösheten. Bland långtidsarbetslösa räknas bland annat de som ingår i Arbetsförmedlingens tredje fas, (FAS 3), inom Jobb och utvecklingsgarantin.

Text: Robert Halvarsson
Foto: Per Rhönnstad

Det var inte pengarna som var drivkraften

ASP Bladet har träffat Mikael som under ett antal år var fast i ett omfattande spelmissbruk. I en öppenhjärtig intervju berättar han om hur han hamnade missbruket och varför det blev så. Det är inte alltid de mest uppenbara orsakerna som gör att en person fastnar i en destruktiv livssituation. Mikaels berättelse är ett bevis på det påståendet.

Under sex års tid var Mikael fast i ett allvarligt nätpoker-spelmissbruk som tog upp hela hans tillvaro. Han levde i en bubbla där det enda som existerade var spelandet.

– Jag gick in i mitt spelande för att tjäna pengar, trodde jag, men det kanske inte var hela sanningen, utan det var ett sätt att fylla ett tomrum, berättar Mikael.

Det var när Mikael förlorade sitt jobb som spelandet tog fart. I början förlorade han en del pengar men han gav sig inte, utan ville lära sig mer om hur poker fungerar. Det fanns även ett element av revanschlusta, att bevisa för sig själv att han kunde bli en skicklig pokerspelare. Mikael ville tjäna stora pengar på sitt pokerspelande. Poker anses vara ett skicklighetsspel och Mikaels mål var att bli så skicklig som möjligt.

– Jag såg framöver att jag skulle tjäna stålar på detta, om jag bara lärde mig spelet, säger han.

Under de tre första åren förlorade Mikael en kvarts miljon kronor. Till en början använde han sparade pengar men när de tog slut, finansierade Mikael sitt spelande genom att låna från banker och diverse internetbanker.

Mördande reklam förför
Aggressiv reklam i bland annat TV lockar nya spelare till de virtuella spelborden. I varje reklamavbrott saluförs spelbolagens olika tjänster på ett förföriskt sätt. Mikael tycker att spelbolagen är cyniska och menar att bolagen vet att de många unga personer lockas av snabba pengar.

I tider av av hög ungdomsarbetslöshet är det många som ser spelandet som chans att ta sig ur en jobbig ekonomisk situation.

– Det känns som spelbolagen utnyttjar människor som sitter i en dålig sits.

Fylla tomrummen
Det är inte bara spänningen att vinna stora pengar som är orsaken till att en person fastnar i ett missbruk. Det finns underliggande orsaker som är inte lika uppenbara. Livssituationen kan också spela en stor roll. Det saknas något inombords, ett tomrum som behöver fyllas med något. Nätpokern fyllde det tomrummet som arbetslöshet och sysslolöshet skapade.

– Jag har hela tiden trott att det är pengarna som är drivkraften, men jag har förstått det nu, när jag har lagt av, att det var inte det som var drivkraften, utan det var ett sätt att fylla mitt tomrum.

När ett missbruk tar slut tar ett annat vid
Mikael har ett alkoholmissbruk bakom sig och han menar att det hänger ihop med spelberoendet. Han hävdar att alkoholberoende och spelberoende är samma sak. Det handlar att fylla ett hål inombords och samtidigt som det är en flykt från verkligheten.

– Jag gick från ett missbruk till ett annat, säger Mikael.

Han beskriver sig som en beroendeperson med ett behov av kickar, likt en bergsklättrare exempelvis, som drivs till allt högre höjder. I Mikaels fall var det inte bergsklättring, utan nätpoker som gav kickarna. Mikael menar även att det finns genetiska orsaker som spelar in. Han poängterar att alla typer av missbruk har en genetisk orsak. Mikael nämner att flera i hans släkt har haft missbruksproblem i form av alkoholmissbruk.

Spelmissbruket har under de senaste åren ökat i omfattning. Som artikeln här intill visar har cirka 164 000 personer problem med sitt spelande. Mikael menar att samhället har dålig kunskap vad spelmissbruk är och inte tar problemet på allvar. Han säger att myndigheterna inte ser likheten mellan alkoholmissbruk och spelmissbruk. Mikael menar att de bakomliggande orsakerna är de samma.

– En spelmissbrukare som är med på ett AA-möte , får lika mycket ut av det som en alkoholist, hävdar han.

De sista åren innan han slutade spela, gick han ordentligt med plus. Då levde han bra ekonomiskt men trots det gick det upp för honom att han måste ut från lägenheten och sin isolering. Det var en fängelseliknande tillvaro att sitta inne tio till fjorton timmar om dagen och stirra på en dataskärm.

Idag håller sig Mikael borta från spelandet. Han känner att om han börjar spela som förr, är risken stor att hamna i samma problem som tidigare. Mikael säger att det finns en rädsla inom honom att falla dit och den rädslan hindrar honom från att börja spela nätpoker igen.

Viktigt med rutiner
Han menar att det är viktigt att få in rutiner i sitt liv, att inte fastna i sin bostad, utan att komma ut i verkligheten.

– Ibland blev man nästan rädd för vad som fanns ute i trappuppgången, säger Mikael.

Det som fanns utanför lägenheten var farligt. Tryggheten existerade i bubblan som spelandet skapade.

Idag handlar det om att sköta tillvaron som den ser ut nu. Mikael har nu en praktikplats inom FAS 3 och är då tvungen att hantera normala arbetstider och kan därför inte spela pokerturneringar som förut. Spelandet skedde ofta på nattetid och på dagarna sov han. En annan anledning till han slutade spela var den sociala aspekten.

– Jag var så fruktansvärt asocial. Jag satt hemma och gjorde inget annat. Om någon ringde och ville något sa jag nej. Jag hittade på alla möjliga förklaringar varför jag inte kunde. Det var spelet som gällde hela tiden, förklarar Mikael.

Om spelandet mot all förmodan skulle återupptas, tror han att han skulle börja missköta sina tider. Att han gick in FAS 3 som har närvaroplikt var bra för Mikael, tycker han själv, annars hade han antagligen fortsatt med sitt spelande.

Text: Henrik Sjöberg
Foto: Lotta Tammi