Etikettarkiv: Film

PÅ FRITIDEN: Ola Paulakoski

Ola har alltid haft ett stort filmintresse, inte bara som tittare utan även som filmskapare och regissör. I bagaget har han en vinst i Värmländska raketfilm för kortfilmen ”En töcken där – Böttennapp” bland annat.

– Jag har alltid haft väldigt mycket fantasi. Jag satt och ritade egna serietidningar när jag var liten. Det har varit väldigt kreativa grejer, berättar Ola apropå hur det en gång började

Filmen i Centrum

Ola är en doldis bland 80-talistgenerationens filmskapare. Till vardags arbetar han på mediagruppen, i ASP/ANA:s regi för Karlstads kommun. Han klipper, redigerar och andas visuell media på jobbet. På fritiden utvecklar han filmidéer och regisserar i en helt annan stil och stuk än under sitt vardagsjobb.

Olas intresse uppmuntrades av hans familj vid tidig ålder. Han tecknade bland annat och var kreativ på fler än ett sätt som barn. När han ser sina serier idag tycker han att de påminner honom om de bildmanus som han arbetar med i dagsläget.
– Jag såg väldigt mycket film när jag var liten. På 80-talet brukade mina föräldrar hyra en videobox, då mina föräldrar inte hade någon. Min mamma var väldigt mycket för att se på film. Hon hade läst på filminstitutet så vi pratade mycket om det hemma. Pappa var också han filmintresserad, berättar Ola.

Familjen skaffade en egen videokamera senare, vilket Ola fick låna. Intresset kom dock igång på allvar under tiden han studerade på grundskolan. I mellanstadiet fick han pröva att göra en egen gangsterfilm med skolans kamera. När han sen såg en dokumentär kring skapandet av dödligt vapen 3 var det klippt.
– De visade hur man spelade in en scen där huvudpersonerna var gömda bakom en bil, där de satt och sköt på ett par skurkar lite längre bort. Jag trodde innan att allting skedde i realtid, men det var uppdelat och det var väldigt fascinerande, säger Ola.

Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. Någonstans verkar nyfikenheten fortfarande vara i centrum dock. Hans motto i dagsläget är att göra filmer som han själv vill se. Han har hunnit figurera i en dokumentär på SVT och hans verk har synts på en rad filmfestivaler. Dokumentären visades senare i hela norden.
– Det var lite kul när SVT gjorde sin dokumentär för helt plötsligt blev man som en mini-kändis ett tag. Jag träffade en finsk kille på Augustibuller som kom fram och ville prata om min film. Det är ju rätt roligt ändå, säger Ola och skrattar.

Filmen som åsyftas är The Werewolf Cult Chronicles: Vietnam 1969, vilket enligt Ola kan beskrivas som en lekfull äventyrsfilm. Den var ett samarbete mellan honom och manusförfattararen J. Pingo Lindström och har fått kultstatus bland vissa filmentusiaster. I filmen befinner sig tre män i Vietnam på hemligt uppdrag där de får stifta bekantskap med en varulv som är ute efter hämnd. Nog är det också en sjukt unik filmidé att för en Värmlandsgrabb realisera helt utan budget.
– Jag gick till film i Värmland för att söka pengar till filmen, där skrattade de åt mig när jag berättade storyn. De trodde det var omöjligt, vilket sporrade mig ännu mer. Så jag var verkligen motiverad att göra den. Det var tröttsamt att höra att någonting var omöjligt att göra, säger Ola.

Ola är själv allätare som filmälskare och kan kolla på såväl drama som action, bara det inte är för pretentiöst och djupt. J.R.R Tolkiens boktrilogi Härsskaringen plågade han sig igenom för att skräckfilmsregissören Peter Jackson gjorde filmer på dem.
– Många försöker vara djupa för det är så man gör en karriär på i Sverige. Om man satsar för mycket på att bli en ”omnämnd regissör” skiter det sig, tror Ola.

Just nu håller Ola på och klipper den ännu ej publicerade skräckfilmen Some digging to do. Om framtiden är han dock något förtegen. Klart är i alla fall att det finns två starka filmidéer som han än så länge väljer att hålla hemliga. Som ny filmare är det bara att köra, anser Ola. Själv är hans egen inställning glasklar.
– Man måste nog behandla varje projekt man gör som det sista. Annars riskerar det att bli mediokert, tror jag. Ibland syns det när en person inte bryr sig så mycket när de gör sin film. Den blir tråkig. Man måste ge allt man kan, berättar Ola Paulakoski.

Text: Robert Halvarsson Foto: Per Rhönnstad

Der Baader-Meinhof komplex, Fotbollens himmel & helvete samt Kings of Leon

Der Baader-Meinhof Komplex är den hyllade tyska storfilmen som avhandlar den dramatiska historien om den västtyska vänsterterrorgruppen RAF (Röda arméfraktionen). Det är teamet bakom den likaledes hyllade Der Untergang, filmen om hitlertysklands sista dagar, som nu riktat blicken mot det tyska 70-talet.
Frustrationen över ett Tyskland som vägrat göra upp med sitt nazistiska förflutna var grundbulten till bildandet av RAF, vilka beslöt omforma samhället med hjälp av dynamit. Testuggande kompromisslösheter om ”vi mot fienden” fick ersätta legitim polemiks debatt. Med dödlig konsekvens.

Det här är en mycket välgjord produktion. Man har inte hållit igen på något. Att våld är våldsamt – och svider i skinnet – står utom allt tvivel. Filmen skriver inte åskådaren på näsan. Analysen om dynamiken mellan statligt och politiskt våld lämnas till betraktaren. Der Baader-Meinhof Komplex är en actionfylld historielektion med moraliska tankenötter. Betyg: 4/5

Den uruguayanske författaren Eduardo Galeanos bok Fotbollens himmel & helvete är en samling korta litterära texter som avslöjar honom som en välinformerad fotbollsaficionado.
Galeano rör sig från det stora till det lilla, från det sakliga till det poetiska. Boken är knökfull av klingande oneliners där författaren skickligt visar hur fotbollen är spelplats för samhällskroppens alla motsättningar och sociala rörelser. Berättelserna utgår ofta från den sydamerikanska kontinenten, med sannsagor om rännstensungar som lade världen för sina fötter, och ibland snubblade bort både äran och pengarna. Här finns också en ständigt bitande polemik riktad mot de ofta högereaktionära män som enväldigt styr och ställer i klubbar och förbund, samt mot klistriga politikers försök att utnyttja sportens popularitet och strålglans.

Boken är även en sorgesång över att ständigt ökande resultatkrav berövat sporten den spontanitet och lekfullhet den hade i sin jungfruliga ungdom. Fotbollsvänner ska göra sig själva tjänsten att läsa detta knippe underhållande texter.


Det amerikanska rockbandet Kings of Leon utgörs av brödratrion Followill (Caleb, Nathan och Jared) och kusinen Followill (Matthew). Förra hösten släppte de sitt fjärde studioalbum: Only by the Night. Och tack och lov för det. Vänner av kvalitetsmusik som missar detta alster förtjänar ingen sympati. Den här skivan körde över mig och lämpade av mitt lik i sjunde himlen. Kings of Leons sound skimrar av en vibrerande blå svärta som känns helt genuin – och är omöjligt att inte älska. Caleb Followills själfulla röstleverans skulle till och med fått Otis Redding att be om en autograf. Rytmsektionens djävulskt pumpande gung i låtar som Crawl och Be somebody injekterar endorfin rakt in i hjärtmuskeln.

Nyckelorden är Tungt, Melodiöst och Vråltight. Grattis världen! Bästa låtar? Inte samtliga, men inte långt ifrån. Åtta av de elva spåren är jordbävningar, vilket ger albumet högsta betyg på min personliga Richterskala.

Text: Christer Jansson

MÅNADENS TIPS: April

BOK

Gåtornas Palats – Dan Brown The National Security Agency (NSA) är en topphemlig organisation, mycket mäktigare än CIA. På NSA finns en mycket komplex stordator, TRANSLTR som används för att knäcka kodade meddelande. En dag hittar TRANSLTR en kod den inte kan forcera och då kallar man in Susan Fletcher som är deras bästa kryptoanalytiker. Det hon hittar är en så komplex kod att hela USA:s underrättelsetjänst står på spel. Hennes pojkvän, David Becker skickas till Sevilla för att hitta den ring som har kodens lösning ingraverat. Det blir en mycket intensiv och farlig jakt på ringen. Susan Fletcher fångas in i en härva av hemligheter och lögner, hon slåss för att rädda NSA som hon har stort förtroende för.

Det här är en mycket spännande bok som är väldigt svår att sluta läsa. Dan Brown skriver på ett mycket lättläst och aggressivt sätt så att den fångar
läsaren från första sidan till sista. Jag ger den 4 Aspblad av 5, läs den!!

Text: Patrik Andersson

MUSIK

Fleet Foxes – Fleet Foxes Bandet bildades i Seattle, U.S.A. 2006 och består av sex medlemmar. Robin Pecknold: Sång, Gitarr och låtskrivandet; Skyler Skjelset: Gitarr; Nicholas Peterson: Trummor; Bryn Lumsden: Bas och slutligen Casey Wescott: Keyboard. Deras influenser är: `60-tals artister så som Bob Dylan, Neil Young, The Zombies och Beach Boys men jag personligen tycker att man kan höra även artister som: Crosby, Stills, Nash and Young och Traveling Wilburys.

Dom kallar sin musik själva för Indie Rock, förutom en CD-EP kallad Sun giant som kom våren 2008. Så kom fullängdaren kallad bara Fleet Foxes ut den 3 Juni 2008. Den är producerad av Phil Ek och är ett lugnt nästan balladliknande album som kan avnjutas vid mysiga tillfällen. Den bästa låten är titelspåret: Ragged wood på andra plats tycker jag att. White winter hymnal är bra. Öppningsspåret: Sun it rises får en tredje plats, det är hela 11 låtar på CD´n.

Text: Stefan Gustafsson

FILM

FUCK YOU, FUCK YOU VERY MUCH – En film om Leila K Baksidan av medaljen. Dokumentär om den skandalomsusade svenska artisten Leila K och hennes karriär, gjord i samband med nomineringen vid Grammis-galan 1996. Leila K var en av de mest lovande artisterna i Sverige i mitten av 90-talet, dvs innan alkoholen tog över hennes liv. Hon har under flera år varit hemlös, haft alkoholproblem och suttit en kortare tid i fängelse. Under år 2003 uppmärksammades hennes situation i tidningen Expressen, hon berättade att hon var tvungen att stjäla mat för att överleva.

Hon förklarade samtidigt att hon bytt artistnamn till Samira. Efter uppmärksamheten gick hennes tidigare skivbolag samman för att göra ett samlingsalbum för att hjälpa henne ekonomiskt, vilket snart resulterade i angrepp från Leila K att de lurat henne på hennes gage

Mitt liv som hund

mittlivsomhundUnder 2008 presenterar vi filmer med direkt/indirekt koppling till psykisk hälsa/ohälsa. Denna gång vill vi tipsa om den Oscarsnominerade och vinnaren av Golden Globe 1988: ”Mitt liv som hund”.

Handling
Filmen baseras på en bok av Reidar Jönsson och handlar om Ingemar (Anton Glanzelius) och vad han fick uppleva året 1959. Ingemar är en knappt tonårig kille som bor hemma med en storebror och sin sjuka mor samt hunden Sickan. Modern blir allt sjukare och till slut måste Barnavårdsnämnden placera Ingemar hos morbror Gunnar (Thomas von Brömssen) i Småland.

Min Bedömning
Filmen ger förståelse för hur det kan vara att växa upp i en familj med en ensamstående förälder och tidigt få ta ansvar. Trots allt tacklar Ingemar tillvaron på ett sätt som gör honom till en slags överlevnadskonstnär.

Mitt liv som hund är en dramafilm och åldersgränsen är satt till 7 år, vilket är en berättigad åldersgräns. Handlingen är något som tilltalar hela familjen.

Vart finns filmen?
Filmen Mitt liv som hund finns på Karlstads stadsbibliotek och söker man på Internet så finns det möjlighet att hitta den där.

Betyg: 4 ASP löv av 5

1=går att se, 2=godkänd, 3=klart sevärd,
4=berömlig, 5=mästerlig