Etikettarkiv: Föreläsning

Plåstra om – prata sedan om annat

23432432På Centralsjukhuset Karlstad hölls nyligen psykiatriveckan, där det fanns öppna föreläsningar om psykisk ohälsa och sjukdomar. En av föreläsningarna som hölls av Christina Görsing, Ann-Louise Englund och Victoria Thurfors handlade om självskadebeteende.

Det sorlar i publiken innan dagens sista föreläsning sätter igång, ämnena under dagen har sannolikt berört många. Det är svåra ämnen men viktiga. Föreläsningen som står på tur är av tre personer från DBT-teamet i Karlstad. DBT står för Dialektisk beteendeterapi. Bland annat jobbar man inom DBT med självskador.

VAD ÄR SJÄLVSKADOR?
Definitionen av självskadebeteende är att medvetet förorsaka skador på kroppen utan avsikt att ta sitt liv. Självskadehandlingen ger ofta en omedelbar men tillfällig lättnadskänsla. Självskadebeteende är inte en diagnos i sig, men är dock ett av kriterierna vid emotionellt instabil personlighetsstörning, det som ibland kallas ”borderline”.

– Det är att skära, riva, rispa eller använda annat yttre våld. En annan typ är att använda förskrivna läkemedel, droger, alkohol och annat som skadar kroppen. Man behöver inte ha någon diagnos för att ha självskadebeteende, inleder Ann-Louise.

43453VARFÖR SJÄLVSKADAR MAN?
Några vanliga orsaker är att få lättnad från outhärdliga känslor, få något som ersätter en upplevd tomhet, undkomma känslor av overklighet eller för att straffa sig själv. Det kan också vara så att man vill påverka andras beteende eller söka hjälp från andra, eller för att undkomma tankar om självmord. Victoria fortsätter:
– Att hota, böna och be hjälper sällan. Det finns ett syfte med beteendet, annars så skulle man inte fortsätta. Att skada sig är känsloreglerande. Känslan av intensiv ångest minskar eller tas helt bort, tillfälligt, fortsätter Ann-Louise.

Man kan uppleva en inre smärta som endast kan lindras av en yttre smärta. Man kan uppleva att man efter självskadandet blir mer närvarande i sin egen kropp. Många har dålig självkänsla och dömer sig själva mycket hårdare än andra. Man kan uppleva skuld och skam, och att man förtjänar att straffas, förtjänar smärtan.

Det är svårt att kommunicera hur det kaosartade känns, berätta hur dåligt man mår för att få hjälp.
– Man kan skada sig för att undvika självmordstankar och -planer, för att få kontroll. Det är viktigt att personerna lär sig andra sätt, påpekar Victoria.

BEMÖTANDE
Ett tips om du möter någon som skadar sig själv är att tala om att du bryr dig och att du vill hjälpa. Försök förstå syftet med självskadan. Samarbeta, försök undvika konfrontation. Lägg minst möjligt fokus på själva skadan. Hjälp till att söka hjälp. Uppmärksamma och ta hand om dina egna reaktioner.
– Det är viktigt att visa att man bryr sig om, säger Christina. Att man vill hjälpa. Det kanske inte tas emot, men folk kan komma ihåg flera år senare vad man sagt.

Det är viktigt att förstå varför det kunde ske, tillsammans. Skrik inte åt personen, även om det är mänskligt att känna ilska. Det är lättare sagt än gjort. Försök att inte skuldbelägga; ”varför gör du såhär mot mig?” ”Slutar du aldrig?” Personen har redan skam och skuld. Plåstra om och prata sedan om annat. Hjälp gärna till att söka professionell hjälp. Det är en djungel med alla telefontider. Man behöver ha tålamod. Läs gärna litteratur, det finns information som ej bara är för professionella.
– Och glöm inte att ta hand om dina egna reaktioner! Spela inte oberörd!

För den som behöver hjälp rekommenderar Ann-Louise att man inte bär sin egen börda ensam. Gällande vård, sök den!
– Man kan själv söka eller bli remitterad om man önskar DBT.

40 procent av alla har någon gång skadat sig avsiktligt. Men det är 12 procent av alla ungdomar och fem procent vuxna, som gjort det mer än fem gånger. Bland killar så är det vanligare att dricka kraftigt för att skada sig själv, så det är viktigt att vara medveten om att självskadebeteende kan vara väldigt olika från person till person.

Text: Maria Lundby Bohlin
Foto: Stefan Ek

Brukar du tala eller samtala?

KathyMånga människor anser att tala och samtala är synonymer. Men enligt diakonissan Kathy Blomqvist är det inte samma sak. Att småprata och kallprata är inte detsamma som att samtala med en annan person. Hon höll sin föreläsning i EBL-skolans lokaler i Karlstad när de hade volontärsutbildning i början av september.

Kathy inledde sin föreläsning med att ge en lexikalisk definition av att samtala respektive att prata. Till att börja med är det två personer som samtalar, är det fler är det en diskussion, ett seminarium eller en pratstund.

Under en gruppdiskussion kom det fram andra saker som behövs för ett gott samtal. En av de viktigaste punkterna är sinnesnärvaro, att verkligen lyssna vad den andra personen säger. Att ge den andra personen tid att tala klart och inte avbryta eller skynda på. Givetvis så gäller detta båda parter, så ömsesidighet är önskvärt. Att visa intresse för samtalspartnern är också väldigt viktigt. Ett vanligt ”fel” många gör är att ge råd, även om det inte efterfrågas.

Det gäller också att ha tålamod med sin samtalspartner och visa tolerans, liksom respekt för den andra personen. Det är även viktigt att ställa öppna frågor, alltså där svaret inte redan finns i frågeställningen. Ett absolut krav är att tala i förtroende, vilket ger en trygghet för båda. En avskild/ostörd och välkomnande miljö inbjuder till goda samtal, så stäng av telefonen. En annan sak många missar är att sitta bra. Att sitta dåligt kan medföra att koncentrationen minskar. Att ha en gemensam sysselsättning, skapar ett band och gör att samtalet ofta flyter lättare.

– En bra start är att vara sig själv och tala förutsättningslöst. Lyssna inåt, för om du inte lyssnar till dig själv, så gör ingen annan det heller, avslutade Kathy sin föreläsning.

Text: Liselotte Frejdig
Foto: Per Rhönnstad

Utvärdera mera

Under Erfarenhetsdagarna 2012 höll Evert Vedung, professor emeritus vid Uppsala universitet en förläsning om olika teorier och modeller för utvärdering.

Vedung hade en mycket intressant föreläsning om Örebros preventionsprogram (ÖPP). Programmet står för; en kunskapsbaserad föräldramötesmetod med syfte att förbygga tidig alkoholdebut, berusningsdrickande och normbrott.

En stor seger är om man i alla fall kan skjuta upp ungdomars alkoholdebut i ett år, då kan också andra ungdomsbrott minska. Men hur ska man komma till rätta med ungdomarnas alkoholdrickande? Inom ÖPP hoppas man göra detta genom bland annat aktivt föräldraskap (active parenting). Man vill ändra föräldrars förhållningssätt till ungdomars alkoholvanor.

Genom en aktiv alkoholpresentation på korta föräldramöten (15-20 minuter) via skolan, vill man stärka och stödja föräldrarna att vara mer aktiva och restriktiva gentemot alkoholvanorna hos deras ungdomar. Tanken är att lära föräldrarna genom alkoholpresentation för att göra dem mer aktiva i sitt föräldraskap. Man vill sätta in resurserna så tidigt som möjligt medans ungdomen fortfarande är mottaglig inför förälderns argumentation.

Olika modeller

För att få fram det som kallas för interventionsteorin, diskuterar Evert Vedung olika sorts teoretiska modeller. Där visar han vilka positiva och negativa effekter som ÖPP kan tänkas leda till.

Den första så kallade ”systemmodellen” som presenteras består av flera delar.  Nästan allt effekttänkande bygger på denna idé.  Systemet är enligt Vedung oerhört central i utvärderingen. Men man behöver ej vara expert för att använda sig av metoderna, det finns förenklade sätt att redan vid tidigt skede kunna använda sig av dem.

Vedung nämnde också ”evidensbaserade metoder”, som är en sammanvägning av brukarens erfarenheter, den professionelles expertis samt bästa tillgängliga vetenskapliga kunskapen.  Alltså en förteckning över metoder som visat sig framgångsrika och som har stöd av forskning.

– Jag tycker man kan förbättra evidensmetoden, säger Evert Vedung.  Jag tycker evidens kan ges av väldigt mycket annat och i den meningen tycker jag att förvaltningar kan bli bättre på det.

Utvärdering
”Utvärdering är systematisk bedömning och redovisning av pågående eller nyss avslutade offentliga aktiviteters resultat och genomförande”, skriver Evert Vedung på sin hemsida vid Uppsala universitet.

Vedung framhåller även vikten av att skapa förståelse för varför ett program lyckas eller misslyckas. Man måste tänka på vilka effekter gjorda insatser får.

– För det första måste man tänka på vilka effekter man vill ha och vilka man inte vill ha, säger Evert Vedung.

Han fortsätter med att man måste tänka på huvudeffekter och bieffekter och att båda är viktiga att ta reda på. Han menar att bieffekterna kan vara både positiva och negativa . Det man är ute efter när man effektmäter är den så kallade ”nettoeffekten”. Det vill säga konsekvenser, eller följder, som föreligger inom ett bestämt område och som direkt eller indirekt är konsekvenser eller följder av själva ingripandet.

Vedung nämner även att det finns rakt motsatta effekter till de positiva, som lustigt nog kallas för perversa effekter.  Ett exempel på perversa effekter kan vara att några av ungdomarna, tack vare programmet, dricker ännu mer än vad de gjorde innan.

Vilket råd vill Vedung då ge till dagens besökare? Vad vill han att de ska ta med sig?
– Ja det kanske är det här bieffekttänkandet, säger han.  Hur mycket man än planerar och tänker i förväg så vet vi att när det sätts i verket så leder det ibland till bieffekter som är både positiva eller negativa. Det är viktigt är att tänka på bieffekterna.

Det var mycket intressant information som Evert Vedung hade att dela med sig. Förhoppningen är att besökarna tar med sig allt och jobbar utifrån modellerna som presenterades så att preventionsprogrammen blir mer effektiva.

                                                                                                                                        Text: Gunilla Björkegren

Evert Vedungs hemsida på Uppsala universitet:
http://www.ibf.uu.se/PERSON/evert/evert.html

Behandlingsarbete med unga som rökt cannabis eller Spice

Under konferensdagen föreläste Thomas Lundqvists bland annat om tidiga interventioner för ungdomar i riskzonen. Han uppmärksammade särskilt lärarna och skolans roll i att tidig upptäcka ungdomar som missbrukar cannabis och Spice.

Han menar att det är viktigt att identifiera riskgrupper. Den största riskgruppen är de med neurologiska och sociala problem som inte har fått adekvat hjälp i livet. Särskilt viktigt är det att det finns en förtroendeingivande person som kan kompensera för de brister som ungdomen kan ha på grund av sina problem. Denna person ska kunna fungera som stöd för ungdomen som har neuropsykiatriska och/eller sociala bekymmer.

Forskningen ger en bild av att ungdomar som tar cannabis och andra droger har en hög samsjuklighet i form av depressioner, beteendestörningar och trotssyndrom.

Lundqvist menar även att man måste arbeta med värderingar på ett aktivt sätt.

– Det är viktigt att man skapar allianser, och hur man skapar dessa, påstår Lundqvist.

Vi har ett annat kulturklimat idag, menar Lundqvist. Det kan betraktas som negativt, men i och med att kunskaperna har ökat – så har vi större förståelse för fungerande metoder och behandlingsarbete.

Goda råd

I möten med yngre cannabisrökare menar Thomas Lundqvist att man kan anamma ett antal konkreta råd för socialarbetare, vårdarbetare och andra som kommer i kontakt med dessa yngre personer.

Det är bland annat viktigt att spräcka den bubbla eller luftslott missbrukaren har byggt upp till följd av sitt användande av cannabis. Korttidsminnet blir ofta försämrat, därmed måste man vara tålmodig och upprepa den information man vill ska förmedlas. I och med att kognitiva funktioner som t ex koncentration, uppmärksamhet och minne är försämrade finns det förklaringar varför man missköter rutiner och tider.

– Ta diskussionen med den unge. Var konkret, rekommenderar Lundqvist.

Vill den unge generalisera om cannabis som medicin, bör man själv konkretisera. Att skära genom några av missförstånden men också styra över diskussionen till det som är relevant. Han exemplifierar detta med en hypotetisk diskussion med en ung cannabismissbrukare, som går igenom alla de uppfattningar som legaliseringsförespråkare använder.

– Du kan ju stå upp utan käpp. Du verkar inte sjuk, så varför ska du ha medicin? frågar Lundqvist retoriskt. Verkligheten är helt enkelt mycket mer komplicerad än vad den unge vill göra gällande.

Viktigt är också att i detta att inte hamna i argumentation men att vara konkret när diskussion uppstår.

Text: Johan Holst & Robert Halvarsson

När Olle blir underkänd

Barnen är det viktigaste vi har. Detta är en sanning som upprepas ofta. Att därför försöka förstå varför det kan gå så snett för vissa, under tiden som andra vandrar genom livet utan större blessyrer är därför intressant, inte minst för den sociala forskningen.

Bo Vinnerljung är professor i socialt arbete vid Stockholms universitet och föreläste för Region Värmland om sambandet mellan skolprestationer och barns långsiktiga utveckling. Med sin skånska dialekt och ett avslappnat sätt åskådliggjorde han kunskapsläget pedagogiskt för åhörarna, som befann sig där inom ramen för Nya perspektiv.

Som bakgrund finns registerstudier till underlag, en databas som innehåller svenska medborgare födda mellan 1972 till 1981. Dessa är 930 000 personer sett till antalet, bland dem har 7000 barn vuxit upp i samhällets vård och 9000 barn levt i familjer med socialbidrag under tre års tid i sträck.

– I min forskning har jag arbetat mycket med utsatta barn och har försökt att förstå deras utvecklingsvägar, berättar Bo.

Två utsatta grupper

Fokus har hamnat på två specifika grupper. Dels barn som har vuxit upp i samhällets vård samt de barn som har levt i familjer som har haft socialbidrag under minst tre år i sträck. Dessa har man konstaterat tillhör högriskgrupper för bland annat psykisk ohälsa. Med andra ord, de mår sämre än genomsnittet.

Gemensamt verkar också vara att man får sämre betyg än andra. Betyg i sig kan förstås bero på en hel del orsaker. Vi har bland annat olika kognitiva förutsättningar, koncentrationsförmåga och arbetsminne, vilket speglas i betygen. Ofta tänker vi oss också att elever som mår dåligt eller har det taskigt hemma får sämre betyg, men det är inte allt.

– Nyligen kom det en mycket gedigen kunskapsöversikt från Svenska vetenskapsakademin, som konstaterade att orsaksvägen även är den omvända. Skolmisslyckanden orsakar beteendeproblem, det orsakar också dålig psykisk hälsa, berättar Bo.

Det finns en högst mänsklig faktor bakom denna orsakssamverkan. Tänk dig själv, berättar Bo, att du sitter där och försöker allt du kan – men trots detta aldrig löser de där mattetalen du har framför dig. Hur känner du dig till sist, när ditt allra bästa inte är gott nog?

– Jag sitter där dag efter dag, många timmar om dagen. Om alla andra fixar detta och jag sitter där dum som ett spån, kanske jag vill göra något annat för att få uppmärksamhet, illustrerar Vinnerljung problemet.

Betygen centrala

Innan de studier som Bo Vinnerljung har varit med och tagit fram tog sin början, visste man redan vikten av att klara av skolgången hyggligt var extra viktigt för de som har det kämpigt hemma. Det kan betraktas som kungsvägen ut ur utsatthet och in i någon sorts normalitet.

Det man dock inte visste var att betygen i grundskolan är en förutsägande faktor bakom utvecklingen hos alla barn. Med sitt powerpointdiagram visar Bo upp hur de med låga betyg begick självmordsförsök flera hundra procent mer än de med höga betyg. Skillnaden är så stor att det bara finns ett ord som lämpligtvis kan användas om den, den är extrem.

Även grov kriminalitet och narkotikamissbruk hann avhandlas, som alla visar samma häpnadsväckande förhållande. Och detta förhåller sig liknande, alldeles oberoende huruvida barnen har föräldrar som ekonomiskt sett har det bra ställt, eller mindre bra.

– Barn från arbetarhem som har hyggliga betyg har ingen större risk att hamna i allvarlig kriminalitet än pojkar ifrån fina hem med hyggliga betyg, summerar Bo Vinnerljung en del av sitt resonemang.

Bo ville dessutom göra tydligt att skillnaderna inte handlar om någon ”statistisk gymnastik”, där små skillnader blåses upp bortom rim och reson. Samtidigt finns orsaker för hopp, för om en stor del av problemet syns redan i skolan, är ju lösningen också den delvis skolrelaterad:

”Vill man förbättra socialt utsatta barns dystra framtidsutsikter – måste man hjälpa dem att klara sig bättre i skolan”, var orden projektorn visade upp för publiken.

Om detta blir vägledande tänk i landets skolor samt hos de politiker som lägger an de ekonomiska ramverken, kan den som vill se till kronor och ören i slutändan antagligen räkna hem betydande minskning av utgifter sett till både missbruk och kriminalitet. Då kanske heller det inte behöver bli någon katastrof om eleven ”Olle” skulle till att kugga i matte.

Text: Robert Halvarsson
Foto: Robert Olsson

Tvångstankar – en livslång kamp

Nyligen hade Svenska OCD-förbundet Ananke ett möte i Karlstad där man informerade om tvångstankar och problemen kring dem. Man räknar med att ungefär två procent av Sveriges befolkning har OCD (tvångstankar), vilket innebär att 180 000 personer lider av dessa besvär. Med anhöriga till dem så räknar man med att 720 000 människor har nära kontakt med personer med OCD.

Från förbundet i Stockholm kom Kerstin Evensson och Olle Åsard och från Karlstad  psykolog Rahel Rosowski. 1989 startades föreningen Ananke och har nu ungefär 2000 medlemmar, berättade Kerstin Evensson.

Man måste ha OCD-besvär en timme per dag för att få diagnosen. Kerstin berättade bland annat att kostnaderna för rengöringsmedel för en person med renlighetsmani kan uppgå till 2800 kronor per vecka.

Olle Åsard är en duktig föreläsare med lång erfarenhet. Han berättade om de tvångshandlingar och kontrollbehov som han lider av. Det kan ta många år innan man får hjälp, sa han.

Ett av de problem han hade var att han plockade upp saker från trottoaren. Exempelvis tog han upp cigarettfimpar, använda tuggummin – och löv.

Dessa stoppade han i sina fickor och tog med hem.

En del av hans kontrolleringstvång yttrar sig på följande sätt: Bland annat tänder han ljuset två gånger; när han läser tidningen räknar han ”ett-två” när han ska vända blad; när han räknar så gör han det i hela tal för att de går att dela på; att promenera förbi en människa på stan gjorde han alltid på vänster sida. När personen promenerade nära en vägg uppstod problem.

En psykolog som Olle besökte föreslog att han under en dag skulle anteckna alla de tvångshandlingar han utförde. Han hade med sig tolv A4-sidor tillbaka. Enligt en teori han har är orsakerna bakom tvångshandlingar biologiska. En person som lever i Brasilien kan ha samma problem som en människa i Sverige. Nu har han fem procent kvar av sitt tvång.

Psykolog Rahel Rosowski berättade om KBT-behandling (kognitiv beteende terapi).

Bakom terapiformen finns idén att tankar påverkar vårt beteende. Hon berättade att metoden är vetenskapligt beprövad. Terapin är ett nära samarbete mellan patient och terapeut, där patienten får hemuppgifter att utföra.

Behandlingen går ut på att man ska utsättas för det man tycker är otrevligt, och sedan inte utföra sina tvångshandlingar.
Under behandlingen träffar man sin terapeut cirka 15-20 gånger.

Åtta av tio personer blir bättre eller helt bra av KBT. Man har en viss disposition från födseln för att utveckla OCD, och sedan kan det läras in. Har man inte dispositionen från födseln så kan man inte utveckla ett tvångssyndrom senare i livet, sade Rahel.

Text: Olle Stagnér

17th European Social Services Conference Prague, 22-24 Juni 2009

inger unt ingerI juni deltog vi, Inger Granhagen och Inger Olsson i en konferens i Prag om kvalitet i socialtjänsten i Europa. Det var European Social Network som var arrangörer. Vårt bidrag var en work-shop ”Human Technology – a new world of possibilities in supportning a normal lifstyele for people with invisible disabilities”.

I den stora kongresshallen hölls större seminarier, plenar-sessioner, där vi som åhörare kunde lyssna på föreläsningar och samtal om olika sätt att mäta kvalitet inom socialtjänsten. Under invigningsseminariet talade vår folkhälsominister Maria Larsson om olika sociala frågor som kommer att lyftas fram i EU under Sveriges ordförandetid. Inom EU rör det sig framförallt om satsningar mot fattigdom och social utslagning.

I Sverige är fokus lagt på nationella riktlinjer, öppna jämförelser och fritt vårdval Allt som presenterades tolkades till engelska, tjeckiska, spanska, franska, italienska och tyska. Den största möjligheten till erfarenhetsutbyte för konferens-deltagarna fanns i de 28 work-shops som genomfördes.

Vi deltog till exempel i en tjeckisk där man presenterade processen med att arbeta fram kvalitetssystem för tjänster till personer med olika funktionsnedsättningar. Vi genomförde vår work-shop på onsdag morgon den 24 juni. Det var en mycket noggrann planering vi hade fått göra innan vi blev ”godkända”. Dels hade vi fått lämna in ett mycket detaljerat tidsschema i förväg, dels skickat alla PowerPoint-bilder i förväg. Allt för att vår tolk skulle ha möjlighet att förbereda sig. Vår Mediagrupp på ASP/ANA har gjort en film åt oss som visade hjälpmedel. Den engelska texten till filmen fick också skickas i förväg för att tolken skulle kunna förbereda sig.

Vi genomförde presentationen på engelska och den tolkades till tjeckiska. Spontana kommentarer efter presentationen av filmen och hjälpmedlen var: ”Det här kunde jag också behöva”, ”Fler grupper skulle kunna använda de här”, ”Mycket intressant”, ”Mycket väl genomfört”

kongressKonferensen hölls i en enormt stor kongress-byggnad i Prag. Totalt deltog 27 länder och vi var ungefär 400 deltagare. I entréhallen, där vi minglade med andra deltagare, bland annat från Sverige och Danmark, fanns även utställningar att titta på.

Totalt deltog ett 30-tal personer. De kom från t ex Slovenien, Slovakien, Tjeckien, Belgien, Storbritannien och Irland. Det fanns också några deltagare från Sverige med. Dessutom deltog ordförande i European Social Network – Lars Göran Jansson.

I de efterföljande diskussionerna blev det mycket tydligt vilka stora skillnader det är i levnadsförhållandena för personer med psykisk funktionsnedsättning, dels mellan medlemsländerna i EU, dels mellan EU och de länder som ännu inte är medlemmar. På många ställen finns det fort-farande mentalsjukhus och vi fick många frågor om hur vi ger stöd så att man kan bo själv i egen lägenhet. I fler länder är man beroende av välgörenhet för att få möjlighet att kunna delta i någon form av daglig aktivitet eftersom det inte finns någon social service. Vi framförde våra synpunkter på vikten av brukarinflytande, att man som brukare ska ha möjlighet att påverka det stöd man får, att det finns möjlighet till ett gott vardagsliv med sysselsättning och meningsfull fritid.

Vi hoppas att vi planterade några bra idéer i Europa från vår verksamhet.

Text & Foto: Inger Granhagen, Inger Olsson