Nyligen har nya föreskrifter kommit som rör öppenvård inom psykiatrisk tvångsvård (LPT) och rättspsykiatrisk vård (LRV). Samtidigt har beskedet kommit att byggprojektet med en helt ny klinik för rättspsykiatri i regionen stoppats. ASP-bladet har träffat Kent Parling, verksamhetschef för rättspsykiatrin i Värmland.
Kort om Kent Parling
Han tillträdde som chef för den värmländska rättspsykiatrin i november 2007. Parling efterträdde den tidigare chefen Peter Levin. Kent Parling som är utbildad psykolog, har tidigare arbetat på Regionsjukhuset Karsudden, som företagskonsult med fokus på utveckling, som personaldirektör i Landstinget Dalarna och senast innan tillträdandet som psykolog i Enköping.
De nya föreskrifterna
Vi bad Parling berätta om de nya föreskrifterna: – Tidigare kunde en patient som kommit så pass långt i sin behandling vara långtidspermitterad från oss. Permissionen kunde vara en längre eller kortare tid och blev patienten sämre kunde den avbrytas. Men nu gäller istället att om han eller hon är så långt fram i planeringen, så kan vården övergå till Öppenvård. Denna öppenvård kan vara förenad med vissa föreskrifter; att sköta sin medicin, fortsätta en samtalskontakt eller en behandling. Den intagne behöver alltså inte vara färdigbehandlad utan är fortsatt inskriven inom rättspsykiatrin, och det är länsrätten som beslutar om en patient ska övergå till öppenvård, berättar Parling.
Innebär detta något nytt för vår region?
– Inte direkt, men i den bästa av världar skulle det kunna innebära att tiden inom sluten vård blir kortare. Därför är samverkan mellan oss och andra vårdgivare, såsom allmänpsykiatrin och kommunerna, väldigt viktig. Ifall om en kommun är dåligt förberedd och inte har ordnat med bostad eller andra stödåtgärder åt en intagen, så innebär det ju att vi inte kan skriva ut personen till öppenvård, utan det måste finnas ett genomtänkt stödprogram kring patienten, säger Kent Parling.
Nu när byggplanerna stoppats, vad kommer hända istället?
– Vår vårdsyn innebär att vården i och för sig inte är knuten till en byggnad. Fast nu när planerna om bygget tillsammans med Örebro har stoppats, så gäller det att hitta alternativ. För som det är nu så är byggnaderna här på Marieberg utdömda sedan 2003, både när det gäller patientarbete och som arbetsmiljö. I de alternativ vi tittar på, finns dels Kristinehamn, dels Karlstad och dels övriga delar av länet med. Ett alternativ handlar om att samordna rättspsykiatrin med det nya psykiatrihuset som håller på att byggas i Karlstad och att ha mer öppnare vårdformer förlagda hit till Marieberg. Det finns nämligen en del byggnader på området som till rimliga kostnader kunde rustas upp för det ändamålet. Den första vårdtiden när man vårdas under de strängaste betingelserna kan det mycket väl samordnas med allmänpsykiatrisk slutenvård, men i det senare skedet av den rättspsykiatriska vården när patienten ska återanpassas till samhället, kanske inte en sjukhusmiljö som i Karlstad det allra bästa, poängterar Kent Parling. Det är dock viktigt att påpeka att detta är interna diskussioner och än så länge är inga beslut fattade.
Regeringen har ju anslagit extra resurser till psykiatrin för de tre kommande åren. Vad hoppas du att dessa kan användas till inom ditt verksamhetsområde?
– Psykiatrin i Värmland i stort behöver mer resurser, men jag förväntar mig friska pengar specialorienterade direkt till rättspsykiatrin, för har politikerna planerat ett byggprojekt för en halv miljard kronor som nu inte blir av, så borde det finnas en hel del nya resurser.
De som är intagna för rättspsykiatrisk vård hos er, hur pass delaktiga är man i vården?
– Vi jobbar med individuella vårdplaner kring varje patient och i det arbetet ligger att förmå patienten ta ansvar för sitt eget liv. Man kan säga att den som vårdas hos oss har ansvar i att ta sig härifrån så fort som möjligt. Medelvårdtiden ligger på 4-5 år och medan man är intagen försöker vi att arbeta för att den intagne ska behålla sitt sociala nätverk och att det ska locka att leva utanför avdelningen. För en del är tiden hos oss en parantes i deras liv, men för en liten del som är van vid att vistas i fängelse, på institution och liknande, så är vistelsen hos oss bara ytterligare något i deras vanliga tillvaro. Då gäller det för oss att försöka bryta den processen och visa på att ett annat liv är möjligt, avslutar Kent Parling.
ASP BLADET 