Förkortningsskolan

Förkortningar inom rättsväsendet

I förra numret skrev vi om juridiska förkortningar. Här är den andra delen som handlar om förkortningar inom rättsväsendet.

Domstolarna – rättsväsendets hjärta

Stommen i det svenska rättsväsendet utgörs av domstolarna. De är inte politiskt styrda, utan är i ordets rätta mening oberoende även från myndigheterna. De bygger på respekt för individen och dennes behov av rättstrygghet och rättssäkerhet. Alla har rätten till en fri och rättvis rättegång och ingen ska dömas ohörd.

I Sverige finns tre huvudsakliga nivåer i vårt domstolsväsende: tingsrätten (TR), hovrätten (hovR) samt Högsta domstolen (HD). Men det finns även förvaltningsdomstolar, det vill säga förvaltningsrätt, kammarrätt och Högsta förvaltningsdomstolen, samt specialdomstolarna som avgör tvister inom olika specialområden, till exempel Arbetsdomstolen och Marknadsdomstolen

Hyres- och arrendenämnderna avgör tvister mellan t ex hyresgäster och hyresvärd respektive arrendatorer och jordägare. Rättshjälpsmyndigheten tar hand om ärenden enligt rättshjälpslagen som inte avgörs i någon domstol.

Rättsväsendets övriga myndigheter

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) tar fram fakta och sprider kunskap om brottslighet och brottsförebyggande arbete. De kan betraktas som en kunskapsorienterad myndighet. BRÅ skapar bland annat den officiella kriminalstatistiken, bedriver forskning och stödjer lokalt brottsförebyggande arbete.

Brottsoffermyndigheten; ett brottsoffer kan ha rätt till brottskadeersättning av statliga medel, om den som begått brott saknar förmåga att betala skadestånd, om gärningsmannen är okänd, och om det inte finns någon försäkring som täcker skadorna. Denna ersättningen är framförallt tänkt att kompensera för eventuella skador och kränkning. Denna myndighet beslutar om sådana ersättningar, har ansvar för Brottsofferfonden och utgör centrum för kunskap i brottsofferfrågor.

Ekobrottsmyndigheten (EBM) är specialister på brottsbekämpning inom det ekonomiska området. EBM:s uppgift är bland annat att upptäcka, förhindra, utreda och lagföra ekonomisk brottslighet. Verksamheten riktas både mot den grova brottsligheten och den så kallade vardagsbrottsligheten. EBM är den drivande och samverkande myndighetskraften i kampen mot ekonomisk brottslighet.

Kriminalvården omfattar frivård, häkte och fängelse. Frivården ansvarar för straff som icke är frihetsberövande, som skyddstillsyn. Den kontrollerar också personer med intensivövervakning och utför utredningar i brottmål.

Polisen känner säkert alla till. De förebygger bland annat brott, övervakar den allmänna ordningen och säkerheten, bedriver spaning och gör brottsutredningar.

Rättsmedicinalverket (RMV) är en central förvaltningsmyndighet för rättsmedicinen, rättskemi och rättsgenetik samt rättspsykiatrin. De har cirka 350 anställda.

Åklagarmyndigheten består av 43 åklagarkammare, Riksåklagarens kansli samt fyra nationella utvecklingscentrum. Åklagarnas uppgift är att leda förundersökningen av ett brott, att besluta om åtal ska väckas samt att föra talan i domstolen. De utgör försvarets naturliga motpol.

Justitiekanslern (JK) är en myndighet under regeringen. Myndighetens huvuduppgifter är: att ha tillsyn över myndigheter och domstolar för regeringens räkning, att företräda statens intressen i tvister i domstol, att reglera skadeståndsanspråk mot staten, att vara åklagare i tryck- och yttrandefrihetsmål, och att vara regeringens juridiska rådgivare.

Riksdagens ombudsmän (JO), JO är förkortning för Justitieombudsman och det är riksdagen som väljer JO. De som väljs är oftast höga domare. JO ska kontrollera att domstolarna och de statliga och kommunala myndigheterna följer våra lagar.

Riksåklagaren (RÅ) är landets högsta åklagare och enda allmänna åklagare i HD. RÅ är också chef för Åklagarmyndigheten samt även högsta åklagare för EBM:s åklagare.

Text: Karl-Peter Johansson 
 

Källor:
http://www.aklagare.se , http://www.jo.se , http://www.jk.se samt http://www.domstol.se.

Förkortningsskolan

SFS och andra juridiska förkortningar

Många av Förkortningsskolans artiklar under året har handlat om olika lagförkortningar. I detta nummer tittar vi närmre på just det juridiska området.

Vad är en lag?

Till vardags ser vi antagligen samtliga skrivna regler från stat eller kommun som lagar, men en lag är egentligen endast en regel som är beslutad av riksdagen. En regel som har beslutats av regeringen kallas förordning, medan en föreskrift är en regel som beslutats av en statlig myndighet eller ett kommunalt organ. Lag, förordning och föreskrift sammanfattas i ordet författning.

SFS

Förkortningen betyder Svensk författningssamling. I denna samling finns Sveriges lagar och förordningar tryckta. Den ges ut fortlöpande och varje år läggs mellan 1 000 och 2 000 nya författningar till samlingen.

Ytterligare författningssamlingar

Vissa statliga myndigheter har fått mandat av riksdag och regering att besluta om föreskrifter inom sitt verksamhetsområde. Dessa regler är samlade i egna samlingar. Exempel på sådana är: Försäkringskassans författningssamling (FKFS), Socialstyrelsens författningssamling (SOSFS) och Värmlands läns författningssamling (17FS).

Grundlagarna

Dessa lagar utgör den juridiska grundbulten för det svenska samhället. Till skillnad från vanlig lagstiftning, där det räcker med ett riksdagsbeslut, så krävs det två riksdagsbeslut med samma utfall och ett mellanliggande val, för att en grundlag ska kunna ändras eller stiftas.

Sverige har för närvarande fyra grundlagar:

RF – Regeringsformen; reglerar den svenska demokratin och hur riket ska styras.

SO – Successionsordningen; innehåller regler för monarkin.

TF – Tryckfrihetsförordningen; befäster rätten att fritt uttrycka sina tankar och åsikter i tryckt form (utom när annan person kan ta skada eller rikets säkerhet hotas). I TF stadgas förbud mot censur och skydd för uppgiftslämnare. Även offentlighetsprincipen regleras i denna grundlag, vilket innebär rätten för allmänheten att kontrollera det som myndigheterna gör.

YGL – Yttrandefrihetsgrundlagen; behandlar rätten att i exempelvis radio, tv, film och video, offentligt få uttrycka sina tankar och åsikter. I övrigt liknar YGL tryckfrihetsförordningen.

Rättskällor

Till dessa hör förarbeten såsom Statens Offentliga Utredningar (SOU), prejudikat innefattande vägledande domar som oftast återfinns i Nytt Juridiskt Arkiv (NJA) samt praxis som hänvisar till hur man tidigare har dömt i liknande fall.

Även en del oskrivna regler utgör rättskällor, som exempelvis god redovisningssed och allemansrätt. Sådana källor kallas sedvanerätt.

Ibland är en bestämmelse dispositiv, det vill säga när inget annat har avtalats. Därför hör även avtal till rättskällorna.

Vill du veta mer?

Då kan vi tipsa om webbplatsen: lagrummet.se

I nästa nummer

Denna gång har vi behandlat juridiska förkortningar. I nästa nummer kommer vi att ta upp förkortningar inom rättsväsendet.

Text: Karl-Peter Johansson Foto: Per Rhönnstad

Förkortningsskolan HSAN och HSL

Under detta år har vi en artikelserie som heter Förkortningsskolan. Här förklarar vi vanligen förekommande förkortningar. Dessutom ger vi en faktabelysning till begreppet som förkortningen betyder.

HSAN

Förkortningen står för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. HSAN inrättades 1980 och är fr.o.m. den 1 juli 2011 en nämndmyndighet. HSAN är en statlig, domstolsliknande myndighet som prövar så kallade behörighetsfrågor avseende legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal, det vill säga:

prövotid

återkallelse av legitimation eller annan behörighet att utöva ett yrke inom hälso- och sjukvården

indragning eller begränsning av förskrivningsrätt

ny legitimation eller annan behörighet

Frågorna prövas på anmälan av Socialstyrelsen eller på ansökan av den yrkesutövare som saken gäller. Även Riksdagens ombudsmän (JO) och Justitiekanslern har rätt att göra anmälan. HSAN:s beslut kan överklagas till Förvaltningsrätten i Stockholm.

Ansvarsnämnden består av en ordförande och åtta andra ledamöter. De utses av regeringen för tre år. Ordföranden ska ha varit ordinarie domare. Ordförandens ersättare ska vara eller ha varit ordinarie domare. Övriga ledamöter och deras ersättare, som ska ha särskild insikt i hälso- och sjukvård, utses efter förslag från:

Sveriges Kommuner och Landsting (1)

Landsorganisationen i Sverige (1)

Tjänstemännens centralorganisation (1)

Sveriges akademikers centralorganisation (1)

bland personer som kan anses särskilt företräda allmänhetens intressen (4)

Kammarkollegiet sköter handläggning och administration åt ansvarsnämnden. Det innebär att personal som är anställd av Kammarkollegiet förbereder de ärenden som ansvarsnämnden beslutar om.

Källa: http://www.kammarkollegiet.se/hsan

HSL

Att vara inskriven på en psykiatrisk vårdavdelning grundar sig antingen på HSL, LPT eller LRV. Är man inskriven enligt LPT eller LRV så är det förenat med tvång, medan inskrivning enligt HSL är grundat på fri vilja.

HSL står för Hälso- och sjukvårdslagen. Den trädde i kraft 1 januari 1983 och senaste ändringen gjordes 2010. I lagens första paragraf definieras vad som menas med hälso- och sjukvård. Där står:

”Med hälso- och sjukvård avses i denna lag åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Till hälso- och sjukvården hör även sjuktransporter samt att ta hand om avlidna.

I fråga om tandvård finns särskilda bestämmelser.”

Lagens andra paragraf slår fast vad målet är för hälso- och sjukvården;

”Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.

Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården.”

Källa: HSL §§1-2

Text: Karl-Peter Johansson

Förkortningsskolan: LVM & LVU

Under detta år har vi en artikelserie som heter Förkortningsskolan. Här förklarar vi vanligen förekommande förkortningar. Dessutom ger vi en faktabelysning till begreppet som förkortningen betyder.

LVM

Förkortningen står för Lagen om vård av missbrukare i vissa fall. Den stiftades 1988 och med tiden har en del ändringar i lagen gjorts, senast 2005. Lagen är en komplettering till socialtjänstlagen, för att möjliggöra tvångsvård när vård inte kan ges på frivillig basis.

I 4 § LVM står följande:

Tvångsvård skall beslutas om,
1.    någon till följd av ett fortgående missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel är i behov av vård för att komma ifrån sitt missbruk,
2.    vårdbehovet inte kan tillgodoses enligt socialtjänstlagen (2001:453) eller på något annat sätt, och
3.    han eller hon till följd av missbruket
a)    utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara,
b)    löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv, eller
c)    kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon närstående.

Om någon för kortare tid ges vård med stöd av lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård hindrar detta inte ett beslut om tvångsvård enligt denna lag. Lag (2005:467).

I 3 § LVM kan vi läsa:  Tvångsvården skall syfta till att genom behövliga insatser motivera missbrukaren så att han eller hon kan antas vara i stånd att frivilligt medverka till fortsatt behandling och ta emot stöd för att komma ifrån sitt missbruk. Lag (2005:467).

Enligt LVM är tiden då tvångsvård ges maximerad till sex månader. Vården skall inledas på sjukhus, om förutsättningarna är uppfyllda och det är lämpligt i övrigt, för att sedan fortsätta vid ett så kallat LVM-hem. Det finns två typer av LVM-hem; dels ”vanliga” och dels sådana som är anpassade för särskilt noggrann tillsyn.

I 30 § LVM står:  Socialnämnden skall aktivt verka för att den enskilde efter vårdtiden får bostad och arbete eller utbildning samt se till att han eller hon får personligt stöd eller behandling för att varaktigt komma ifrån sitt missbruk. Lag (2005:467).

LVU

Denna förkortning betyder Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. Lagen stiftades 1990 och den senaste ändringen i denna lag gjordes 2006. Även denna lag är ett komplement till socialtjänstlagen.

Vård enligt LVU kan i stort ske utifrån två aspekter. Det är dels miljöfall och dels beteendefall.

Med miljöfall menas när miljön kring den unge brister.

I 2 § LVU kan vi läsa:  Vård skall beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. Lag (2003:406).

När det gäller beteendefall, så syftar det på när den unges eget beteende utgör en skadlig risk för honom eller henne. I första stycket 3 § LVU står följande:

Vård skall också beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende.

Insatser enligt socialtjänstlagen bygger på frivillighet och samtycke. Vård enligt LVU kan ske om detta samtycke saknas. Detta gäller ifall vårdnadshavarna inte ger sitt samtycke och har den unge fyllt 15 år ska samtycke även saknas från honom eller henne. Vård enligt LVU kan även ges den som fyllt 18 men inte 20 år om samtycke saknas från den personen.

I övrigt reglerar LVU hur olika former av beslut får ske för att vård enligt lagen ska kunna ges. LVU innehåller också bestämmelser om vårdens genomförande och hur LVU-ärenden ska handläggas.

Text: Karl-Peter Johansson