Första linjen har fått pris för sitt samarbete med ungdomar!

Första linjen är ett samarbete mellan landstinget och kommunerna Karlstad, Hammarö, Grums, Forshaga och Kil. Verksamheten har tilldelats den nationella utmärkelsen Psynkpriset 2016 i kategorin samverkan. Priset ges för förtjänstfulla insatser kring barn och ungas psykiska hälsa.

ASP Bladet har pratat med Christina Sand som är avdelningschef för Första linjen. Verksamheten finns till för barn och unga mellan 6-20 år och syftar till att så tidigt som möjligt erbjuda hjälp och stöd till de som har av olika anledningar lindring till måttlig psykisk ohälsa. På mottagningen arbetar två psykologer, fem socionomer, en sjuksköterska, en administratör samt avdelningschef.

– Det här är ju ett samarbete mellan kommun och landsting och att vi i personalen har så olika kompetens gör att vi har större möjligheter att ringa in problemet och ge de unga samt deras familjer den hjälp de behöver och vill ha, säger Christina

Under de snart två år som mottagningen funnits har cirka 1 200 barn och ungdomar sökt hjälp via Första linjen. Christina Sand berättar att det är nästan lika många pojkar som flickor som vill ha hjälp och att det de flesta sökande är mellan 16-19 år.

– Ångest, nedstämdhet, oro och stress är de vanligaste problemen. Många av de negativa känslorna och tankarna är kopplat till skolsituationen, berättar Christina.

Pris för samverkan
Verksamheten fick 2016 utmärkelsen Psynkpriset för sin samverkan med unga. Priset instiftades 2010 och i kategorin samverkan utdelas utmärkelsen till konkreta exempel eller verksamheter där samverkan bidragit till praktisk nytta för barn och ungas psykiska hälsa.Christina anser att de hade aldrig kunnat starta denna typ av verksamhet utan ett samarbete med unga.

– De ser saker ur sitt perspektiv och hjälper oss att sätta fokus på vad som är viktigt för dem. Den här verksamheten bygger ju på att barn och unga ska tycka att det är lätt att få kontakt och hjälp. Då måste det finnas kontaktvägar och en miljö som barn och unga känner sig bekväma i.

Christina berättar att ungdomsgruppen bland annat har varit med och färgsatt mottagningen. De unga har uttryckt ett behov av att personalen ska kunna tillhandahålla självhjälp. ”Vad kan jag själv göra för att må bättre?” De tycker även att skolan bör ta upp ämnet psykisk ohälsa i mycket större utsträckning. Ungdomarna har också haft önskemål på en webapplikation för att kunna kontakta och boka en tid hos Första linjen. En sådan app är i princip klar och Christina tror att den kommer sättas i drift efter sommaren.

– Många barn och unga känner sig inte bekväma med att prata i telefon eller anpassa sig efter telefontider, menar Christina.

I applikationen kommer det att finnas skrivfält och man kommer även kunna använda sig av emoji-symboler om man tycker det är svårt att formulera sina besvär i ord. Det kommer också att finnas kryssalternativ för att på ett enkelt sätt förmedla sitt mående samt behov av hjälp.

Kontakt
Första linjens lokaler ligger på Drottninggatan 1B i Karlstad och har öppet dagligen. Man kan också sms:a på 070-244 95 11 eller mejla forstalinjen@liv.se. På http://www.liv.se finns ytterligare information.

Text: Ylva Alsterlind
Foto: Första linjen

Vad är POSOM-GRUPPEN?

För tjugo år sedan gick kommunerna Karlstad, Hammarö, Grums, Kil, Forshaga och Munkfors samman med Svenska kyrkan för att bilda Psykiskt och socialt omhändertagande (POSOM-GRUPPEN) som är ett stöd vid olyckor och katastrofer.

Verksamheten startade efter den svåra bussolyckan som skedde 1988 i Norge, där många svenska ungdomar från Kista i Stockholm var inblandade. Man såg hur bra Norge tog hand om anhöriga som drabbades, kring svåra stora händelser.

– Med kommunen och kyrkans hjälp, har man byggt upp en grupp av frivilliga människor, som ska kunna vara ett stöd för drabbade personer, vid svåra olyckor och större katastrofer, säger Pia Holmstrand.

POSOM-GRUPPEN består av cirka ett sjuttiotal frivilliga stödpersoner som tillhör Karlstadsregionen, i gruppen ingår Grums, Forshaga och Munkfors. Hela verksamheten leds och styrs av representanter från landstinget, skolor, fritidsverksamheter, räddningstjänsten, polis, svenska kyrkan, socialförvaltningarna och Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB).

Aktiveras vid kris
Pia berättar vidare:
– Posom-Gruppen aktiveras när det sker en större olycka. Till exempel vid en bil, buss, tågolycka eller en brand. Gruppen stöttar och hjälper personer som blivit drabbade i samband med olyckan, eller andra tragiska händelser. Det är det ansvariga befälet på plats som ringer SOS-alarm och säger att det nu har skett en tragisk händelse och att familjen behöver stöd. Då kan man aktivera en eller två personer som åker ut och ger det stöd personerna behöver.

Vid en aktivering av gruppen, kan stödet bestå av att ordna de praktiska sakerna i ett kaotiskt skede. Den drabbade kanske behöver hjälp med att ringa in någon anhörig eller ett försäkringsbolag. Eller bara en medmänniska att prata med. Stödet ska vara en förlängning av samhällets ordinarie resurser, en första hjälpinsats, fram tills att landstinget, svenska kyrkan eller andra kommunala verksamheter tar över.

Bli en medmänniska
Den som uttrycker önskan att bli stödperson blir kontaktad av någon i ledningsgruppen för vidare samtal. Utbildningen sker i samarbete med Sensus, där man i första skedet lär sig att bäst ta hand om människor som har hamnat i katastrof. Beroende på typ av olycka/kris, försöker ledningen hitta posom-stödjare, som passar till det behov som händelsen har. De strävar efter också efter att få ett brett spektra på ålder och erfarenhet, och att stödjarna ska kunna jobba i den egna kommunen. Att alltid jobba minst två och två. Det ställs inga särskilda krav på förkunskaper, utan det är ditt intresse, av att vilja hjälpa och stötta dina medmänniskor i kris, som är den största meriten.

Text och foto: Lotta Tammi

Om du vill veta mer om POSOM eller bli stödperson, kontakta Räddningstjänsten via e-post: posom@karlstad.se

På jobbet – Charlotte Holmberg

Charlotte Holmberg är en av medarbetarna på SamtalsAkuten. På jobbet har i detta nummer av ASP bladet träffat Charlotte för ett samtal om hennes arbete.

Kan du berätta om din bakgrund?

– Jag har jobbat med socialt arbete i många år. 1978 var jag färdigutbildad socionom och har under mitt yrkesliv jobbat mest som kurator. Detta har jag gjort i cirka 30 år. Jag har under den tiden arbetat mest inom vuxenhabilitering men även i skolan, Familjeavdelningen och Stödcentrum Nyckeln som hjälper våldsutsatta i nära relationer. Nu är jag anställd av Karlstads kommun på Samtalsakuten och har jobbat här i snart två år.

Hur ser en arbetsdag ut?

– Jag brukar komma till jobbet kvart i åtta, kollar av telefonsvararen och tar emot första besöket kvart över åtta. Ett samtal håller på i en timme och vi har som regel fyra samtal på en arbetsdag. Det behövs ordentliga pauser mellan samtalen. Det är bra att göra andra saker, så att man laddar om till nästa besök. Vi har även telefontid där de som ringer oftast bokar möten.

Hur fungerar SamtalsAkuten?

– SamtalsAkuten är ett samarbete mellan Svenska Kyrkan, Landstinget och Karlstads kommun. Det är inte bara Karlstads kommun som är med, utan även kommunerna Forshaga, Kil och Hammarö deltar. Kommer du ifrån någon annan kommun går det inte att använda SamtalsAkutens tjänster. Första kontakten sker alltid via telefon och det går bra att vara anonym. En person får komma hit tio gånger och det kostar 120 kronor per tillfälle. Vi har även en stark sekretess som bara få brytas när misstanke om att barn far illa eller när ett brott som är begånget som ger mer än ett års fängelse. SamtalsAkuten är unik och finns inte på många plaster i Sverige. Vi som arbetar här är från olika bakgrunder och har ett stort kontaktnät tillsammans utanför SamtalsAkutens väggar. 1997 startades verksamheten och den 22:e november firar Samtalsakuten 15 år med en mingelförmiddag på Biskopsgården.

Vilka typer av terapiformer använder du?

– En sammanfattande benämning skulle kunna vara samtalsterapi. Det är samtal, inte psykoterapi i egentlig mening. De personer som kommer hit väljer själva vad de vill börja prata om och vad de vill uppnå genom att komma till SamtalsAkuten. De är inte tvingade eller remiterade hit utan kommer för att de själva vill.

Vem är det som söker sig till SamtalsAkuten?

– De som kommer hit kommer från alla samhällsgrupper och med vitt skilda bakgrunder och problematik. Vi har även samtal med människor från andra kulturer. Det är detta som gör det så spännande, för jag vet inte vem jag kommer att möta och får ta del av. Det är oerhört fascinerande Det är en gåva och jag lär mig något nytt varje dag, både om andra människor och om mig själv. När en person är i kris finns det ett stort behov av att kunna förstå och hantera det man varit med om och att då prata med en utomstående som inte är en del av släkt- och vänkretsen kan göra det lättare.

Vilka egenskaper krävs för att vara en bra samtalsbehandlare?

– Det är viktigt att tycka om att lyssna på andra människor. Det behövs ödmjukhet, respekt och en vilja att lyssna in vad personen har att berätta; att se från den människans perspektiv.

Vad i ditt arbete ger dig tillfredställelse?

– Det är att ta del av människors historier och upplevelser, på ett sätt jag aldrig skulle göra annars. Jag får förtroenden som jag bär väldigt ömt och varsamt. Det är också väldigt olika människoöden jag möter.

 Vilka är för dig de största utmaningarna i ditt arbete?

– En utmaning är att inte drabbas av en känsla av maktlöshet eller att smittas av en maktlöshetskänsla i möten med människor med mycket små möjligheter till förändring i sitt liv.

 Hur tror du verksamheten ser ut i framtiden?

– Det är mer okej nu att prata med en terapeut eller en kurator än förr. Jag tror att även i fortsättningen kommer det att finnas stora behov av att på ett enkelt och smidigt sätt, prata med någon som är utanför sitt vanliga privata sammanhang.

 Text: Henrik Sjöberg

Foto: Per Rhönnstad

Ålder: 59

 Familj: Man, barn och barn-barn

 Bor: Karlstad

Senast lästa bok: Denna dödens kropp, Elizabeth George

 Senast sedda film: Mannen från Le havre

Drömresa: Fjällvandra under hösten

 Favoritmat: Grekisk

Temadag: Mäns våld mot kvinnor

Män som använt våld i nära relationer – vilken hjälp kan de få?

Intervju med Hans Petterson samt bilder från temadagen 31e mars, 2009 i Filmstaden Karlstad. Temadagen var ett samarrangemang mellan kommunerna Karlstad, Hammarö, Kil och Forshaga samt landstinget i Värmland, Svenska Kyrkan och Länsstyrelsen i Värmland. Dagen lockade till sig hela 250 besökare och var en succé.

I filmen ser vi bla landshövding Eva Eriksson och Anders Sandberg, ordförande för Kriscentrum för män i Malmö.