Etikettarkiv: forskning

Näthandeln – den nya köprevolutionen

Anita Radon, verksamhetschef på SIIR (Swedish Institute for Innovative Retailing)
Anita Radon, verksamhetschef på SIIR (Swedish Institute for Innovative Retailing)

Visste du att våra köpvanor testas i ett laboratorium? ASP Bladet har varit på seminarium i ämnet köprevolution med fokus på den digitala marknadsplatsens frammarsch.

Anita Radon är verksamhetschef på SIIR (Swedish Institute for Innovative Retailing) vilket är en centrumbildning med inriktning på digital handel vid Högskolan i Borås. I institutets lokaler finns ett unikt labb där verksamheten huvudsakligen är inriktad på forskning och uppdragsforskning. SIIR arbetar även med kunskapsspridning om handel och är ute på mässor deltar  på konferenser samt föreläser.

Handelslabbet i Borås är verksamhetens hjärta. Det är där en stor del av forskningen sker. Labbet ser ut som en helt ”vanlig” butik. Den är fylld med varor och man laborerar med olika tekniker samt tillvägagångssätt, för att undersöka om det finns ett mervärde för konsumenten. Självklart handlar det även om att öka handelns intäkter.

– I labbet har vi en helt kontrollerad handelsmiljö där vi kan göra tester och experiment. Vi gör även tester i offentlig miljö men i labbet har vi full koll på alla parametrar. Det kan vi inte ha i en vanlig butik, menar Anita

Ny teknik
Att handla på nätet är ingen nyhet, men det är däremot den nya VR (Virtual reality) tekniken. Det finns fysiska butiker som erbjuder sina kunder VR-teknik. Man sätter på sig VR-glasögon och kan på så sätt få uppleva varan i en helt annan miljö eller ”prova den på låtsas”. Kunden kanske ska köpa en skateboard och kan med VR-teknik uppleva varan i dess rätta miljö. I labbet testas denna teknik och experiment görs för att se hur den skulle fungera i näthandeln.

– Istället för att bara kunna se varorna på foton eller små korta videos kan VR-tekniken göra att du faktiskt upplever näthandel som om du gick in i en fysisk butik, berättar Anita

Anita Radon fortsätter med att beskriva hur sättet att handla via nätet har utvecklats. Under den första vågen av internets frammarsch skapade privatpersoner mängder av så kallade disskutionscomunitys. I dessa forum utbyts åsikter och kunskaper om specifika ämnen eller märken till exempel ett bilmärke. Det i sin tur ledde till att man började köpa och sälja varor som relaterade till forumet.

Shoppa online eller inte
Idag kan man handla i princip allt via nätet. De flesta stora kedjorna erbjuder fri frakt om köparen hämtar sina varor i en fysisk butik. Det går att handla matvaror som levereras till dörren och det går även utmärkt att handla på utländska kedjor. Frakt- och  tullavgifter kan då tillkomma.

Vissa kedjor har så kallade självservicestationer i sina fysiska butiker där kunden kan välja varor och/eller betala. SIIR har genomfört experiment hos en butikskedja där kunder fick välja mellan personlig service eller välja och betala sina varor via en touchskärm. Resultaten visar tydligt att kunder förväntar sig en högre och mycket god servicenivå när de besöker en fysisk butik, men att förväntningarna motsvarades hos de kunder som valde touchskärmen.

– En kombination är kanske det bästa. Vi såg i experimentet att de personer som valde personlig service hade ett större behov av rådgivning kring varorna. De som valde touchskärm hade många gånger redan gått igenom sortimentet och valt ut det de skulle köpa, redogör Anita.

Shop till you drop
Seminariet avslutades med att Anita berättade att vår konsumtion fortsätter att öka och slår nya rekord varje år. Mycket tack vare att möjligheterna och tillvägagångssätten att kunna jämföra varor, priser, leverantörer har utvecklats enormt. Den nya köprevolutionen på internet gör att affärerna alltid är öppna, dygnet runt, året om, även om det fortfarande finns lika stort behov av fysiska butiker. Betalmöjligheterna är många både på nätet och i fysiska butiker, betalkort, kredit, faktura, Paypal är bara några exempel. Shop till you drop är verkligen nutidens verklighet. Utbudet och tillvägagångssätten har växt enormt. Kunden har alltid rätt är ett väl använt uttryck och ju fler möjligheter samt alternativ desto fler nöjda kunder!

Text: Ylva Alsterlind
Foto: Lotta Tammi

Övning kan mildra autismsymptom

Symptomen vid grav autism kan bli mildare. Det visar en studie vid University of Manchester UCL (University College London). 152 barn mellan 2-4 år var med i undersökningen.

Många familjer lägger mycket pengar på terapeuter för att deras barn ska lära sig och utvecklas med hjälp av träning, men oftast med olika resultat som följd. Metoden i studien tränade istället föräldrarna att hjälpa sina barn.

Sättet som studien bedrevs på har stor potential menar Jonathan Green, professorn bakom studien. Han hoppas också att fler kommer använda sig av den. Fördelen med träning på det sättet, jämfört med om barnet får hjälp av en terapeut, är att den har möjlighet att påverka vardagslivet, menar han. Han betonar också att metoden inte ska ses som ett botemedel mot autism.

– Resultatet är en förbättring av själva kärnsymptomen vid autism, sådana som man tidigare trott varit väldigt svåra att förändra, menar han.

Andra symptom vid autism finns emellertid kvar. Dock så verkar det som att föräldrar som tränas att hjälpa sina barn på samma sätt som i studien, kan leda till att en del autistiska symptom/drag mildras med tiden.

Familjerna besökte en klinik två gånger i veckan under ett halvår. Övningen gick ut på att de blev inspelade vid agerande med en låda med leksaker. När barnet gav en förälder en leksak eller sa något som kunde tolkas som en förfrågan, svarade de och la till ett ord. Familjerna gjorde även övningen hemma varje dag. På det sättet fortsatte övningen under ett halvår, men med minskad intensitet ju längre tiden gick.

Den största förändringen märktes vid uppföljningen sex år senare. Barnen som tidigare var gravt autistiska, inte kunde svara eller inte svarade på tilltal, hade ändrat beteende. Kommunikationen mellan barn och förälder hade blivit bättre, även relationen mellan barnet och andra barn. Social kommunikation och repetitivt beteende hade också förbättrats. Det var dock ingen förbättring gällande ångest, utmanande beteende eller depression.

Text: Matilda Eriksson

Hur nås bättre resultat i missbruksvården?

Maria Branting, Myndigheten för Vård- och omsorgsanalys.
Maria Branting, Myndigheten för Vård- och omsorgsanalys.

Vilka resultat är viktiga för personer med alkohol eller narkotikamissbruk? Under Socialchefsdagarna pratade Maria Branting om detta utifrån frågeställningen: Missar vi målen för missbruks- och beroendevården?

Maria Branting är utredare för Myndigheten för Vård- och omsorgsanalys. Hon berättar hur brukare och patienter uppfattar de insatser och den omsorg som riktas mot dem i en särskild rapport som nyss givits ut, liksom hur kunskapsuppföljning ser ut.

Det finns tolv viktiga områden för de patienter och brukare som blivit intervjuade i denna studie. Dessa områden som uppfattas som viktiga är, utan inbördes rangordning: grad av missbruk och beroende, fysisk och psykisk hälsa, boendesituation, ekonomisk stabilitet/försörjning arbete/sysselsättning, kriminalitet, trygghet och säkerhet, närstående, socialt nätverk, självständighet, stigmatisering, sammanhang.

– De här områdena går in i varandra och påverkar varandra. En övergripande slutsats man kan dra är att hela livssituationen är viktig och att uppföljningen i större utsträckning borde ta hänsyn till helheten, berättar Maria Branting.

Vårdanalys-intervjuer har varit kvalitativa och bestått av ett antal djupintervjuer. Utifrån det urval man har, drar de inte några slutsatser kring skillnader i attityder mellan könen, inkomstnivåer och vilka områden som är viktigare än andra.

För att nå framgång med bättre resultat för denna grupp, tänker Vårdanalys att det behövs mer kunskap och bättre strukturer genom alla nivåer för att följa upp vilka effekter insatserna ger. Såväl på lokala, regionala som statliga nivåer. De betonar också behovet av helhetsperspektiv som återspeglar brukarnas perspektiv.

– Vi tror att det är viktigt att fler använder sig av de verktyg som redan finns, för att samla in uppgifter på ett systematiskt sätt. Det är också viktigt att länka samman resultaten med hela kedjan av processer. Vi ser också ett behov av att man ser över de juridiska förutsättningarna för insamling av kunskap, med hänsyn till den personliga integriteten, säger Maria Branting.

Vårdanalys övergripande rekommendation utifrån sin rapport är att det behövs ett större grepp för hur man följer upp det arbete som redan sker mot de som missbrukar eller missbrukat:

”En övergripande rekommendation är att Rådet för styrning med kunskap tar initiativ till en struktur för en gemensam uppföljning av resultat inom missbruks- och beroendevården – en struktur som förtydligar vad som ska följas upp, vem som ska göra det, när det ska göras och på vilket sätt.

Text & foto:
Robert Halvarsson


Läs Vårdanalys rapport här:
http://vardanalys.se/Rapporter/2016/Missar-vi-malen-med-missbruks–och-beroendevarden/
”Uppskattningsvis har 800 000 personer ett missbruk eller är beroende av alkohol. 55 000 personer har ett missbruk eller är beroende av narkotika, och 45 000–65 000 personer har ett läkemedelsrelaterat missbruk eller beroende”, sammanfattar Vårdanalys läget i rapporten. Då anhöriga som har släkt eller vänner som missbrukar är antalet drabbade personer långt fler än så.

Orättvis bedömning av utvecklingsstörda föräldrars förmågor

Barn i skrindaNy svensk forskning pekar på anmärkningsvärda brister i hur domstolar och socialtjänsten hanterar omhändertagande av barn till föräldrar med utvecklingsstörning. Det framgår av en debattartikel som  ett antal forskare författat i Dagens Nyheter.

Forskarna skriver att föräldrar med IF, intellektuell funktionsnedsättning, ofta blir mycket ifrågasatta. Framgångsrika föräldraprogram till trots, omhändertas 30 procent av barnen. En siffra som enligt artikeln är större än för någon annan grupp.

Tidigare ansågs det kostsamt för välfärdsstaten att individer med IF skaffade barn. Av den anledningen bedrevs tvångssterilisering fram till 1970-talet. Dagens argument är istället att förälderns IF utgör en riskfaktor för barnets utveckling, skriver artikelförfattarna.

”Omhändertagande av barn till föräldrar med utvecklingsstörning motiveras med felaktiga eller bristfälliga hänvisningar till anknytningsproblem hos barnen. Ny forskning visar att barn till föräldrar med utvecklingsstörning mycket väl kan ha trygg anknytning.” skrivs i artikeln.

Forskarna beskriver en underlåtenhet, från myndigheternas sida, att skilja mellan allmänna risker vid IF och enskilda individers situation.

Man tar upp ett exempel där en kvinna med IF fick sitt nyfödda barn omhändertaget, trots att socialtjänsten inte utrett föräldrarnas förmåga att sörja för barnet. Ett andra, liknande fall beskrivs också i debattinlägget.

”En två månaders svensk bebis vars mamma hade IF, omhändertogs nyligen främst eftersom socialsekreteraren menade att bebisen inte utvecklat någon anknytning, då bebisen grät i mammans närvaro. En anknytningsrelation är dock utvecklad först efter 6-9 månader, gråt är det bästa tidiga exemplet på anknytningsbeteenden, och upprepade längre separationer från omvårdare är skadligt för barns utveckling.”

Artikelförfattarna presenterar konkreta förslag på förändring. ”För att diskrimineringen ska upphöra måste socialtjänsten bedöma föräldrarnas omsorgsförmåga utan fördomar, utveckla rutiner som motverkar risken för vanvård och ge omvårdnadsfokuserad föräldrautbildning.”

”Hur ska föräldrar med IF kunna bedömas rättvist, om myndigheterna med makten på sin sida samtidigt har fördomsfulla uppfattningar och bristande kunskaper?”

Text: Peter Sundström

Finland vill förbjuda alkoholreklam i sociala medier

SpriiiiiiiiiiitI ASP Bladet nummer 7/2013 skrev undertecknad om att norska TV 3 har förbud mot alkoholreklam, medan svenska TV 3 tillåter den. Nu vill Finland följa efter Norge och förbjuda alkoholreklam i sociala medier, till exempel på Facebook. Sidan Pop Nad redogör för några av turerna i denna härva.

Enligt Pop Nad, vilket står för Nordens Välfärdscenter, är sociala medier en nattmara för folkhälsoorganisationerna och rena önskedrömmen alkoholindustrin. Den här debatten är inte aktuell, utan den har förts fram och tillbaka i flera år. Frågan har bollats mellan olika instanser i några år nu.

Champion är Eurocares benämning på länder som tar ansvar för välbefinnandet hos sina medborgare. I och med att Finland nu vill skriva om alkoholreklamlagstiftningen får de nu denna ”titel”. Detta är den näst högsta beteckningen ett land kan få. Enda länderna som har totalförbud, Norge och Island, är kungar. Debatten har böljat fram och tillbaka mellan den amerikanska kontexten visavi den europeiska. Amerikansk forskning visar att alkoholreklam ökar förbrukningen. Men yttrandefriheten gör att kontrollen av reklamen regleras mer eller mindre av industrin själv.

Ismo Tuominen, regeringsråd från social- och hälsovårdsministeriet säger att Finland har två vägar att gå; antingen ett totalförbud som i Norge, eller också att göra som i Grekland, där det knappt finns några restriktioner. När Finland införde en lag som förbjöd utomhusreklam, lyckades branschen införa ett undantag vid idrottsevenemang. Han försvarar inte undantaget, utan hävdar att det var ett resultat av en politisk kompromiss. En amerikansk forskare, David Jernigan, säger till Pop Nad, att undantag gör att reklamen flyttar på sig och företagen blir mer innovativa.

Kampen om utrymmet
Det som är intressant är att kampen tas upp mot reklam på sociala medier. Regeringsförslaget går ut på att förbjuda marknadsföring där konsumenterna uppmanas att dela visuellt eller skriftligt material. Tidigare var det lättare att se vem avsändaren av reklambudskapet var. Men hur är det nu när någon eller några laddar ner en bild eller film av sig själv/a när de är berusade och flaskan/burken på en alkoholfabrikants hemsida? Eller när användarna skickar reklamfilmer mellan sig på sidan? Ju mer reklamen engagerar, desto större är effekten, menar Tuominen.

Debatten följs med stort intresse av andra länder som överväger att förnya sin alkoholreklamlagstiftning. Jernigan hävdar att alkoholindustrin är bland de snabbaste att börja använda nya tekniker och kanaler i sin marknadsföring. Alkoholindustrin måste också ta ett egenansvar, säger Jernigan till sajten.

– Vi kommer alltid att vara beroende av att alkoholindustrin reglerar sig själva till viss mån. De är snabba på att hitta nya marknadsföringsstrategier och myndigheterna kommer alltid att vara steget efter. Men det är upp till myndigheter och allmänheten att bestämma ramen för industrin, avslutar Jernigan för Pop Nad.

Text: Liselotte Frejdig
Illustration: Janni Littorin

Pop Nad är en populärvetenskaplig webbplats för forskning inom alkohol och narkotika. De återfinns via följande websida:

http://www.nordicwelfare.org/popNAD/

Forskning och juridik om sociala arbetskooperativ

Hur är det med de sociala kooperativen som projekt hos kommunerna? Hur går det med stöd och hjälp från kommunal och statlig sida till sociala arbetskooperativ? Vad har forskningen att säga om detta? ASP Bladet har kikat på två forskningsrapporter för att se vad de har att säga om saken.

Vad är ett socialt arbetskooperativ?

Först kanske vi ska starta med syftet. Redan här kan det bli problem för kommunerna, för vad är syftet med det sociala kooperativet? En form av hjälp att starta företag? Ett sätt att rehabilitera människor så den kan gå till vanligt arbete? Eller en social gemenskap för personer som inte kan få jobb på den öppna arbetsmarknaden?
Vi hamnar så att säga i själva definitionsfrågan av vad ett socialt företag är.

I Arbetsmarknadsprojekt som kooperativ, Erfarenheter från fyra ESF-projekt med ett kooperativt arbetssätt av Josefin Andersson för Temagruppen Integration i arbetslivet (TIA) (Andersson, 2010) tar man upp Nuteks föreslagna definition av social arbetskooperativ:

  • Målet med näringsverksamheten är att människor med stora svårigheter att få ett arbete ska integreras i samhälle och arbetsliv
  • De sociala företagen gör medarbetarna delaktiga (genom ägande eller annat avtal)
  • Vinster investeras i den egna eller liknande verksamheter
  • Företagen är fristående från den offentliga sektorn organisatoriskt (Nutek 2008:20) (Andersson, 2010)

Men det är, som de flesta ser, ett problem med detta när man använder Nuteks föreslagna definition. Det är när kommunerna använder sociala arbetskooperativ som ett verktyg i arbetsmarknadspolitiken. De blir inte till en början och kanske aldrig fristående från det offentliga, i form av kommun eller samverkansförbund. Vidare så är det på inget sätt säkert att personer som får möjligheten att gå en kommunal utbildning i kooperation i slutändan kommer att tycka att detta är en god idé. Kommunerna bär därför vara medvetna om att det där med finns en risk i att det inte blir någon nystartad verksamhet. Vilket kommunen bör acceptera.

Nutek definierar tre typer av sociala företag:

[1]Den första har en tydlig inriktning på arbete, marknad och löneanställningar och medarbetarna arbetar ofta hårt med att utvidga och utveckla verksamheten.[2] Den andra typen är företag som har större fokus på rehabilitering som förberedelse för annat arbete eller studier. [3]Den sista kategorin är främst inriktad på att ge medlemmarna en social gemenskap och sysselsättning anpassad efter deras förmåga och behov” (Nutek 2008:22–23)(Andersson, 2010).

1. Den första typen av företag och fråga är den som kommer kräva mest utbildning av personerna som kan tänka sig att starta företaget. Företagsekonomi, Lagen om ekonomiska föreningar, Avtalslagen, med många fler är något man måste få veta innan man kan starta ett företag. För att inte tala om de lagar som kan tänkas styra den verksamhet som man nu tänker bedriva, ex: Livsmedelslagen om man ska driva restauranger eller på andra sätt hantera livsmedel. Nu gäller det inte bara de personer som kan tänka sig att starta sociala arbetskooperativet. De av kommunen anställda handledare som befinner sig på kooperativet för att hjälpa till måste också få utbildning i dessa lagar.

2. Är företaget till för att rehabilitera personer så måste det finnas en bas att ta av så att medlemmarna fylls på allt efter som de, förhoppningsvis, blir bättre och lämnar kooperativet för att gå till annat arbete eller till studier. Där är det viktigt att ge medlemmarna strukturerna i föreningens organisations så att föreningen överlever rotationen av medlemmar. I det här fallet så blir det, förmodligen, kommunens personal som kommer att utgöra en fast struktur i föreningen.

3. I den sistnämnda typen så är det viktigt att organisationen är enkel nog att förstå. Vidare att kommunen inser att det är en verksamhet där handledarna från kommunen kommer att ha den största rollen. Det kommer att ligga på dem att den dagliga verksamheten och föreningens åtaganden sköts på ett korrekt sätt.

Vanligt är att kommunen/samverkansförbundet har en eller flera handledare där för att ge hjälp och stöd till det nystartade kooperativet. Vidare så är handledare där för att tillvarata kommunen intresse i företaget.

Kommunernas juridiska problem

Det är viktigt att kommunen inser att det finns vissa problem med att kommuner är med och startar arbetskooperativ. Ekonomiska föreningar är en juridisk person, med andra ord ett företag så som alla andra företag, oavsett ifall de är aktiebolag eller någon av de andra företagsformerna.
Därför kan man vid första anblick anta att kommunen bryter mot kommunallagen då man ger stöd till sociala arbetskooperativen. Det finns dock ett visst svängrum som man kan hävda, vilket
Kommunala stöd till enskilda näringsidkare av Magnus Reiborn (Reiborn, 2010) visar på.

De stöd som medges i enlighet med 2 kap. 8 § 2 st. KL kräver synnerliga skäl. Hur de dessa två rättsliga konstruktioner är ämnade att fungera och vad de leder till i praktiken ska behandlas genom följande exempel på stöd till privata näringsidkare:
Allmänt främjande i form av borgensåtaganden,
Arbetsmarknadsåtgärder, allmänt främjande som leder till enskilt stöd, synnerliga skäl, Synnerliga skäl i avknoppningsprocesser med underprissättning,
Hyresrättsomvandling som parallell till avknoppningar,
Stöd till näringsidkare som utför kommunal kompetensenlig syssla,
Synnerliga skäl genom vikande servicenivå för stöd till enskild näringsidkare
”.

I den uppräckningen så är det särskilt: Arbetsmarknadsåtgärder, allmänt främjande som leder till enskilt stöd, synnerliga skäl samt Stöd till näringsidkare som utför kommunal kompetensenlig syssla som man kan hävda att kommunen använder för att försvara sitt stöd till de sociala arbetskooperativen.

Kommunerna har ett problem, de har sett sociala arbetskooperativ som oproblematiska sätt att lösa arbetsmarknadens ovilja eller oförmåga att anställa personer med svårigheter. Det har dock visat sigatt kommunerna har agerat trots att det saknas lagrum som reglerar de sociala arbetskooperativen. Ett sådant lagrum skulle kunna vara att erkänna de sociala arbetskooperativen som en särskild företagsform.

Nu börjar kommunerna och samarbetsorganen få problem. Detta för att det börjar gå upp för deras jurister att stöd och hjälp kan betraktas som oförenligt med kommunallagen, lagen om offentlig upphandling samt kompletterande lagar. Därför kan det nu bli nödvändigt att lyfta de sociala arbetskooperativens juridiska status och det offentligas förhållande till de sociala kooperativen till Riksdagen för att reda ut förhållandena.

Litteraturförteckning

Andersson, J. (2010). Arbetsmarknadsprojekt som kooperativ. Linköping : Temagruppen Integration i arbetslivet (TIA), Linköpings universitet.

Reiborn, M. (2010). Kommunal stöd till enskilda näringsidkare.Stockholm: Stockholms Universtet .

Text: Johan Holst

Stigma för nybörjare

Många vet mer. Attityderna verkar dock över ett tiotal år ha blivit sämre. Vi talar om psykisk ohälsa. Hur kan vi reducera stigma och vilken sorts kunskap är det egentligen som fungerar för att skapa grogrund för bättre attityder?

Kunskap i ämnet finns att hämta hos bland annat Centrum för evidensbaserade psykosociala insatser (CEPI), som hade sin årliga konferens i Malmö 2010. Då handlade det om levnadsvillkor för människor med psykisk ohälsa. Det var även temat när Matthias C. Angermeyer med flera presenterade sina arbeten om allmänhetens attityder i förhållande till människor med dessa förutsättningar.

De senaste tiotalen år har kunskapen ökat om psykisk ohälsa. Det har skett en dramatisk förändring och forskning har bidragit till nya läkemedel, terapiformer och insikter. Den psykosociala miljöns betydelse har inneburit att förebyggande arbete har hamnat i fokus.

Men trots denna kunskap har attityderna försämrats avsevärt mellan 70- och 2000-talet. Hur vet man då detta? Jo, undersökningar har på en global skala genomförts om attityder under en längre tid. Så även i Sverige. Undersökningar i Vilhelmina mellan 1973 och 2003 visar på en markant försämring.

På frågan om personer med mental ohälsa utsätter andra för våld i större omfattning än personer utan ohälsa svarade 24 % att det var så 1976. 2003 resulterade samma fråga i att över hälften trodde det, mer än en fördubbling med andra ord. 1976 ansåg 51 % att psykisk sjukdom skadade ryktet mer än fysisk. 2003 hade detta ökat till hela 89 %.

Inte särskilt våldsamma

I verkligheten förhåller det sig så att den stora majoriteten av sjuka likväl som friska inte är våldsamma. Våldsrisken påverkas förvisso, och ökar betydligt, om missbruk finns med i bilden. Men det finns även andra riskfaktorer, som om föräldrar sysslat med inkonsekvent och hård uppfostran och om man har vuxit upp med stora familjekonflikter. Allt detta enligt en studie av Terrie Moffitts vid Kriminologiska institutionen på Cambridge universitet.

Vad är då stigma? För att göra det enkelt för oss kan vi låna en enkel modell från Professor Lars Hansson på Institutionen för hälsa, vård och samhälle vid Lunds universitet. Enligt dennes modell är Okunskap + Fördomar + Diskriminering lika med Stigma. Det räcker alltså inte med okunskap och fördomar, de måste omsättas i någon sorts praktisk handling för att sägas kunna stigmatisera. En sådan handling kan vara att personen får sämre tillgång till vård- och stödinsatser eller betraktas som suspekt på bostadsmarknaden.

Ny typ av kunskap

Varför fungerar ökad kunskap så dåligt för att påverka allmänhetens attityder då? Kanske är det fel typ av kunskap som har torgförts … ” Ett för stort beroende av neurobiologiska orsaker för psykisk ohälsa är i bästa fall ineffektivt och som sämst potentiellt stigmatiserande.”, menar sociologiprofessor Bernice Pescosolido.

Hon fortsätter: ”Aktuell stigmaforskning föreslår en fokus på färdigheter, kompetenser och samhällsintegration för personer med psykisk sjukdom och att detta kan leda mot en lovande riktning för att adressera offentligt stigma.”

Dessa insikter verkar ha beaktats i skapandet av nya kampanjer för att vända skutan och den negativa trenden. Nu har vi kampanjen (H)järnkoll, attitydsambassadörer, människor som träder fram och berättar om sina levnadsöden. ”Från mörkret stiga vi mot ljuset”, för att citera Internationalen av Eugène Pottier.

Rädsla växer med avståndet

Lars Hansson konstaterade under CEPI:s konferensdag att kontakt/närhet till människor med ohälsa leder till mer positiva attityder. Samtidigt kretsar de flesta negativa attityder kring att man inte vill ha personer med psykisk ohälsa i närheten av sig. Det blir lätt ett moment 22. Den psykiskt sjuke är inte välkommen och därför är man också rädd för denne.

Dagens Nyheters litteraturskribent Ingrid Elam tycker sig se en ökad öppenhet, bland annat i nypublicerade berättelser av namn som Ann Heberlein, i hennes Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, Beate Grimsruds En dåre fri och Arvid Lagercrantz Mitt galna liv. De berättas inifrån och inte utifrån och är självbeskrivande och utlämnande.

Samtidigt finns det förstås de som vill befästa avståndet. Tydligast som politisk kraft formuleras det idag kanske genom Sverigedemokraterna, som tycker att det bästa vore om stenen rullades tillbaka till en återinstitutionalisering av psykvården. ”Prioritet bör ligga vid trygghet för medborgare ute i samhället, framför den sjuka individens rätt att leva fritt ute i samhället”, skriver man i sina generella riktlinjer för sin regions- och landstingspolitik.

Problemet är att avståndet då befästs. Paradoxalt kan då rädslan också leva vidare i avsaknad av närhet. Men närhet är inte bara frågan om en fysisk verklighet där du eller jag kan ha en granne; eller vara grannen, som är schizofren, utan en fråga om vilka berättelser som ryms i offentligheten. Större öppenhet om de mänskliga dimensionerna som nyanserar de biologiska kan kanske skapa denna närhet.

Text: Robert Halvarsson Foto: Per Rhönnstad