Etikettarkiv: Försörjningsstöd

Filipstad vänder skutan

IMG_6853Integration är en viktig fråga i Filipstad. Hannes Fellsman, förvaltningschef för Integration- och arbetsmarknadsenheten och Åsa Andersson, verksamhetschef för individ och familjeomsorg, var inbjudna att tala om sina erfarenheter från sin kommun under förbundsgemensam dag.

Filipstad har under ett par år haft ökande kostnader vad gäller försörjningsstöd. 2006 var summan för försörjningsstöd cirka fyra miljoner kronor. Det här kan jämföras med bokslutet 2015 som visade att drygt 25 miljoner kronor använts. För en liten kommun som Filipstad med 10.500 invånare är det en stor summa pengar.

– Någon gång mellan 2010 och 2012, började man i kommunen att fråga sig själv: ska det vara så här? Ska vi ha ett så här stort försörjningsstöd och vad beror det på?, säger Åsa Andersson.

Den här ökningen av försörjningsstöd blir än mer markant om man jämför med Stockholm.

– För att få perspektiv på detta har utvecklingen för försörjningsstöd de senaste två åren, motsvarat en ökning i Stockholm på 1,2 miljarder kronor. Det är en enorm påfrestning och det påverkar hela vårt handlingsutrymme att bedriva kommunal verksamhet, säger Hannes Fellsman.

Kommunen räknar sin kostnad utifrån hushåll och månad vad gäller utgiften för försörjningsstöd. För 2007 var summan 6.500 kronor per hushåll och 2015 var siffran nere på 5.500 kronor.

– Vi har inte blivit dyrare per hushåll, trots att vår totala kostnad är högre idag. Det tycker vi är en spännande siffra, konstaterar Åsa Andersson.

När det gäller de asylsökande stannar människor ofta kvar i den kommun som asylboendena ligger i. Detta innebär att när man fått sitt permanenta uppehållstillstånd stannar man i Filipstad.

– Men arbetsmarknaden finns inte i Filipstad. Detta sätter en stor press på kommunens verksamheter. Det handlade om att vända skutan, eftersom vi var på väg åt fel håll, säger Hannes Fellsman.

2014 genomfördes en stor omorganisation i vilken man flyttade arbetsmarknads- och integrationsfrågor från Socialförvaltningen till kommunstyrelsen.

– Ganska ofta tycker man att det här är Socialförvaltningens problem. Jag har jobbat åtta, nio år som miljö- och byggchef och har aldrig tänkt på hur mycket försörjningsstödet kostar. Hur får vi
samtliga i kommunen att inse att det spelar roll hur mycket vi har i försörjningsstöd, säger Hannes Fellsman.

Filipstads kommun har under de senaste åren förändrat sitt arbetssätt gällande bemötandet av människor. Åsa menar att man tidigare curlade personer, både svenskar och nyanlända. Idag utgår Filipstads kommun från att alla människor kan och vill.

– Vårt fokus är att personen är en resursstark individ och sedan försöker vi bygga vidare från det. Vi stöttar personer på olika sätt. Men vi ska utgå från att alla människor kan utvecklas. Det man inte kan, det går att lära sig, säger Åsa Andersson.

Text: Henrik Sjöberg
Foto: Stefan Ek

81 miljoner i kompenserad fritidspeng

På uppdrag av regeringen kommer Socialstyrelsen betala ut 81 000 000 kronor till Sveriges kommuner. Medlen ska kompensera för stegrade utgifter under 2015, till följd av införandet av fritidspeng för barn i hushåll med försörjningsstöd, står att utläsa i regeringsbeslutet.

Den 1 Juli 2014 trädde en ny bestämmelse i socialtjänstlagen i kraft. Detta efter att riksdagen beslutat att förverkliga en proposition från den tidigare regeringen.

Den nya bestämmelsen ger barn i åldrarna 10-15 år rätt till fritidspeng, om de ansökande hushållen har- och har haft försörjningsstöd under minst sex månader det senaste året.

Fritidspengen är en ersättning från socialnämnden, som täcker kostnaderna för barnens deltagande i vissa typer av fritidsaktiviteter. I regeringsbeslutet formuleras kriterierna som att ”Barnets fritidsaktiviteter ska vara regelbundna och ledarledda samt främja ett aktivt deltagande i samhällets gemenskap”.

Kostnaderna för fritidsaktiviteter får inte överstiga 3000 kronor per barn och år, enligt socialtjänstförordningen. Under 2015 förväntas dessa kostnader att uppgå till totalt 81 000 000 kronor, och kommunerna ska nu kompenseras.

I Värmlands län får kommunerna dela på drygt 1,6 miljoner, varav 688 000 kronor går till Karlstad.

Text: Peter Sundström

Verksamhet byggd på gåvor

solareturenSolareturen tar emot allt som folk skänker, säger Ulf Lidström som arbetar som enhetschef på Solareturen. De driver bland annat en butik, som har ungefär 500 besökande kunder varje dag.

Det är Arbetsmarknad och Socialförvaltningen som äger Solareturen och verksamheten runtomkring. Alla varor som skänks av privatpersoner eller organisationer och företag sorteras och kontrolleras när de kommer in. Solareturen har utplacerade containers vid Djupdalen, Våxnäs och Heden för återvinning av varor.

Det är tio personer som är anställda av Karlstads kommun som arbetar på Solareturen. 90 stycken är deltagare och uppbär kommunalt försörjningsstöd, eller befinner sig i det som kallas för Fas 3, via Arbetsförmedlingen.  Med andra ord blandas anställningar och olika typer av praktikplatser.

De som börjar jobba med anställning Solareturen, kommer dit genom Jobbcenter, efter att de har arbetat klart så finns möjligheten för dem att återgå till Jobbcenter.
– Syftet med Solareturen är att deltagarna skall ha en plats att gå till för arbetsträning och att få vara med i ett sammanhang. Ett halvår till ett år arbetar deltagarna på Solareturen, säger Ulf Lidström.

Under ett år är det ungefär 180 personer verksamma på Solareturen. Men den dagliga arbetsstyrkan, som är där samtidigt ligger på ungefär 90 personer.

Kenneth har arbetat på Solareturren i fyra år. Han har hand om prismärkning av alla varor.

– De som kommer hit skall få en grundtrygghet och en start för att komma ut i arbetslivet, säger Kenneth.

Arbetet har varit en form av rehabilitering för honom, för att han skulle komma ut i samhället i gen.

– Det är jätteviktigt för mig att ha detta jobb. Det har hjälpt mig att inte falla tillbaka i missbruk, avslutar Kenneth.

Sten har tidigare i livet arbetat som lastbilschaufför, på Solareturen arbetar han som chaufför. Han har arbetat här i fyra år och hoppas vara kvar till sin pensionering.

– Det har varit en rehabilitering från mina missbruksproblem att vara här, säger Sten.

– Det som är bra på solareturen är arbetstempot. Man får arbeta i sin egen takt. De flesta som arbetar här kommer genom Jobbcenter på kommunen. Man blir upplärd på sina arbetsuppgifter här på arbetet, säger Sten.

Text: Olle Stagnér
Foto: Stefan Ek

Kostnad för Internet täcks av försörjningsstödet

Den politiska majoriteten i Karlstad har bifallit en motion av socialdemokraterna Lena Melesjö Windahl, Christian Norlin och Ingela Wretling. Den föreslog att Karlstads kommun ska erbjuda möjligheten att få kostnaden för Internet täckt i normen för försörjningsstödet.

Riksnormen täcker i dagsläget inte denna utgift, men det anser alltså både oppositionen och majoriteten i Karlstad att man lokalt bör täcka.

Socialstyrelsen har redan gått ut och sagt att man anser att ”dator med internetuppkoppling bör ingå i hemutrustning” dvs. att det ska anses ingå i skälig levnadsnivå.” I praktiken har Arbetsmarknads- och socialförvaltningen redan utgått ifrån att låta kostnader för internetabonnemang täckas av försörjningsstödet, skriver Kommunledningskontoret. Därför kommer man heller ej att tillgöra ytterligare resurser till socialtjänsten.

Socialdemokraterna uppger att möjligheten att tillgodogöra sig av information, söka jobb, samt att delta i samhällslivet möjliggörs av en internetuppkoppling – vilket var orsaken till varför de lade den. I och med att det inte täcks av riksnormen ännu, finns det stora utrymmen för skillnader över riket.

Text: Robert Halvarsson

Ska man verkligen behöva vara en kostnad för att få hjälp?

Jag försöker att inte tänka på det. Ibland kryper det dock fram, tankarna på allt jag missat, allt jag inte kunnat göra eller köpa.

Det finns många faktorer som spelar in på de här negativa tankarna. Att hela tiden vara tvungen att avstå från saker och att aldrig kunna spara ihop till något. Känslan av att inte göra rätt för sig, att behöva tigga till sig pengar från staten varje månad, pengar som andra, arbetande människor betalat in i skatt.

Jag har hela tiden försökt att kosta så lite som möjligt, att vara en så liten börda jag kunnat. Jag bodde till exempel hos mina föräldrar tills jag var 28 år för att jag inte ville ansöka om bidrag till en egen lägenhet. Under perioder då jag har mått sämre har jag struntat i att ansöka om försörjningsstöd helt eftersom jag inte spenderat pengarna jag tidigare fått.

Detta är dock ett problem, man skall kosta för att få hjälp. Är man inte en tillräkligt stor ekonomisk belastning blir man lätt bortglömd i byråkratin. Ett konkret bevis på detta framkom när jag deltog i verksamheten Gemet. Där erbjöds jag en bidragsanställning av personalen. Erbjudandet kom vid ett perfekt tillfälle, jag kände mig redo för ett arbete. Jag jobbade redan i stort sett fulltid så det enda som skulle ändras var ekonomin och att det skulle innebära ett lite större ansvar genom handledning av nya deltagare.

Sagt och gjort, med tal om att det praktiskt taget bara var det administrativa kvar att ordna började jag planera för att kunna hämta ut min första lön. Några dagar senare kom beskedet från IFA att jag inte kunde få anställningen. Enligt beslutet var jag inte en tillräkligt stor ekonomisk belastning. Jag blev helt enkelt bortvald för att jag försökt att kosta så lite som möjligt.

Jag förstår givetvis principen, men för mig kändes det som att straffas för att jag inte sökt allt försörjningsstöd jag kunde. I ren trots ansökte jag om bostad samt flyttbidrag. Jag hade sedan tidigare stått i kö hos KBAB ut i fall att något skulle hända så det dröjde inte länge innan jag skaffat en lägenhet. Jag är fortfarande arbetslös men jag har i alla fall flyttat upp ett par steg i belastningshierarkin.

Missförstå mig inte nu, jag är fruktansvärt tacksam för det sociala skyddsnät vi har i Sverige och skulle gladeligen betala skatt om jag kunde. Vad jag dock skulle vilja efterlysa är det som förmodligen nämnts hundra om inte tusentals gånger, nämligen att se till individen mer.  Det är alldeles för lätt att hamna mellan stolarna i byråkratin. Man rynkar lätt lite på näsan när man läser om cancersjuka som tvingas ut i arbete tillsammans med blinda människor med grav autism. Detta samtidigt som det finns tusentals människor som är arbetsföra och verkligen vill jobba.

Visst har myndigheterna ett ansvar här men de verkligt skyldiga i dramat är bidragsfuskarna som sett till att alla dessa regler och stadgar överhuvudtaget behövs. Även om en väldigt liten andel av de som söker bidrag är fuskare drabbas alla. Dels kostar det skattebetalarna extra men framförallt möts ärliga bidragstagare med större misstänksamhet och vissa faller som i exemplen ovan helt genom maskorna.

Text: Mattias Fahlgren

Den STORA jakten på jobben

I oktober var jag på Arbetsmarknadskonferens på CCC i Karlstad. Deltagarna var från flera mellansvenska kommuner: Karlstad, Gävle, Örebro, Västerås, Eskilstuna och Jönköping. I konferensen ingick gruppdiskussioner.

Sysselsättning krävs för att få försörjningsstöd, målet är att jobba ut personer. En dam under arbetsmarknadskonferensen sade följande:

– Man kan tycka att det är bra eller inte med en privat marknad men det ger jobb.

Undertecknad talade med Anette Gundahl Karlsson och Ulf Lidström, som var konferencierer, på Jobbcenter om arbetsmarknadsdagen. Från arbetsmarknadsenhet IFA (integration, försörjning och arbete) i Karlstad var åtta personer med. I IFA finns bland annat Solareturen, Solajobb, Solacenter och Jobbcenter.

Årets tema var sociala kooperativ och kompletterande aktörer. Anette säger att arbetsmarknadsdagarna är till för att ha ett erfarenhetsutbyte kommuner emellan, det är bra att kunna kontakta en annan kommun för att kunna få nya idéer.

På kvällen så hyrde arrangörerna in två ganska dyra föreläsare, för att bjuda på lite extra. Dessa var Håkan Loob och Thomas Rhodin, för att tala om hur man bildar ett framgångsrikt lag. Det gäller både i företag och i sociala sammanhang att man måste ha viktiga nyckelspelare för att kunna driva det hela framåt.

Konferenciererna förklarade att man måste komma ihåg att alla som har kontakter med socialtjänsten knappast är drogmissbrukare. Samtidigt måste man passa upp så att ingen faller mellan stolarna. Det är nämligen lätt att falla mellan systemen. Stöttade anställningsformer där staten betalar delar av lönen gentemot arbetsgivaren, som exempelvis lönebidrag får gärna löpa på, men ska omprövas varje år. Lönebidrag anses vara bra, därför att det ger en trygghet för personen i dennes ekonomi.

Kommuner kan betraktas som vitt skilda organisatoriskt uppbyggda verksamheter. I Karlstad finns Arbetsmarknads- och socialförvaltningen, på andra ställen kan det vara annorlunda uppbyggt med en Arbetsmarknads- och utbildningsförvaltning, där man inte lägger lika stor vikt på sociala frågor.

Karlstad kommun är en FAS-3-anordnare och Jobbcenter administrerar det hela. Jobbcenter coachar människor både i grupp och individuellt för att få folk att bli mer aktiva i sitt arbetssökande. En person tycker kanske att det är ansträngande att hålla låda en hel dag, medan andra tycker att det är roligt. Alla är olika!

Rätt arenor

Åhörarna fick också lära sig att många personer i dagsläget undviker att gå med i A-kassan. Men kommunen uppmuntrar människor att faktiskt göra detta. Viktigt är också att ge vuxenutbildningar för bland annat akademiker från andra länder, för att bättre ta tillvara på deras kompetens. Man talade om att ett bekymmer för kommunen handlar om att motivera personer att vilja bidra till samhället.

Anette Gundahl Karlsson undrar på om IFA rör sig på rätt arenor? En fråga handlade om hur man skaffar kontakter? Nuförtiden kan kontakter finnas i sociala nätverk som Facebook. Längre bak i tiden kanske dessa kontakter snarare knöts på kyrktrappen före och efter gudstjänsterna. Det påverkar även jobbsökandet. Vill man ha ett arbete är det inte bara att gå till Arbetsförmedlingen utan man måste arbeta fram ett brett nätverk.

Alla på Jobbcenter är inte utredda kring eventuell psykisk ohälsa. De som dessutom inte befinner sig ”nära arbetsmarknaden” glider lätt tillbaka till försörjningsstöd efter aktiviteter blivit klara. Det medför en oro för individen och det går givetvis åt en massa tid. De som är ”långt från arbete” är till exempel invandrare, Fas-3:are och många som har kontakt med psykiatrin.

Och det finns arbetsuppgifter att göra. Enklare saker som även personer med allvarliga svårigheter kan klara och växa i. Exempelvis att skotta snö och att hänga upp julstjärnor för personer som är över 75 år eller har rätt till hemtjänst. Arbetsmarknadsenheten gör då de uppgifter som hemtjänsten inte längre får göra. Samhalls uppgifter växer också i antal, och de är viktig arbetsgivare.

För personer som vill vara attraktiva på arbetsmarknaden finns det också sociala färdigheter och kompetenser som kan vara värda att träna på. Det är exempelvis viktigt hur man hälsar, att man ska hälsa ordentligt, att inte vara en ”död fisk”. Man skall också tänka på att se hel och ren ut och vara representabel.

Ekonomistöd

Det som i folkmun kallas för socialen är fortsatt viktig för många människor. De hjälper till med räkningar, hyresskulder och ibland betalas pengarna ut av personal i delar, till exempel kan detta ske två gånger i månaden eller en gång i veckan. Man försökte lägga ner denna hjälp i Karlstad men många hamnade då i en skuldfälla. Därför finns det också skuldrådgivare på kommunen, så kallade ”egna medelshandläggare”.

Det har visat sig att myndigheterna i längden tjänar på att hjälpa till med ekonomin för dem som är i stort behov utav det. Man kan dock avsäga sig hjälp från kommunen när man vill, vilket en del tyvärr gör när ”pengarna är slut” i plånboken.

Återigen är det viktigt att lära sig eget ansvar, men detta behöver inte ske utan stöd och stöttning. Till sin helhet var Arbetsmarknadsdagarna en intressant händelse, som nog innebar att åhörarna tog med sig nya idéer till sina egna arbetsplatser.

Text: Maria Lundby Bohlin

”Bättre med lön än försörjningsstöd”

Under 2008 ökade kostnaderna för Arbetsmarknads och socialförvaltningen betydligt kring försörjningsstöd för kommunens medborgare. ASP Bladet har träffat Roger Granat; avdelningschef för IFA, för att prata om ett nytt projekt för att stödja 200 hushåll med långvarigt försörjningsstöd.

I den dagliga verksamheten arbetar IFA med dessa frågor hela tiden. Det är så att säga vardag. Anledningen att man nu startat upp vad man kallar för Projekt 200 är att bättre kunna nå personer som har en avancerad behovsbild och att dessa ska få ett långsiktigt stöd. Tanken är att 90 procent av dessa hushåll ska gå från försörjningsstöd till egen försörjning. Ett väldigt ambitiöst mål.
– Hade jag sagt 50 % som under sjuåringsprojektet som vi hade för några år sedan, är det lätt för chefer och handläggare och sortera ut och ta de lätta ärendena. Även utan att ta de svårare och tyngre går man i mål, så att säga. Ambitionen bör vara väldigt hög, berättar Roger Granat till ASP Bladet.

Roger Granat berättar att tanken är att 90 procent av deltagarna i Projekt 200 ska gå till egen försörjning.

Arbetsgruppen som arbetar med dessa hushåll kommer inte att byta ut dem för nya ärenden när saker och ting ordnar upp sig. Det är också ett sätt för att kunna garantera att de som väl är där kommer att fortsätta att vara i fokus under hela projektets gång. Utöver IFA tar man även in stöd från Familjeenheten och ASPANA för att på så sätt ha ett mer komplett stöd att kunna erbjuda projektets brukare.
– Vi har tidigare försökt minska hushåll som är beroende av försörjningsstöd i fyra år eller mer. Då har vi arbetat på egen hand och det har varit ganska lyckosamt. Med det här projektet tar vi hjälp av andra delar av förvaltningen.  Oftast har ju de som en längre tid söker försörjningsstöd en komplex problematik, berättar Roger Granat.

För att kunna nå det ambitiösa målet att 90 procent inte längre ska behöva försörjningsstöd kommer man att satsa på stöttade anställningsformer. Det finns flera olika typer tillgängliga i dagsläget, som trygghetsanställning, lönebidragsanställning och utvecklingsanställning. Gemensamt är att samhället betalar större delar av lönen som incitament för exempelvis kommun eller privat näringsliv att anställa den enskilde.

Tanken är att arbete inte ska finnas uteslutande för friska och högpresterande individer, utan även för personer som exempelvis har varit sjukskrivna, har funktionshinder eller andra svårigheter att hävda sig på arbetsmarknaden.
– Det är mycket bättre att betala ut lön än att betala ut försörjningsstöd. Inte bara utifrån perspektivet från han eller hon som får lönen utan även rent administrativt, säger Roger Granat.

Projekt 200:s fokus ligger på personer som har funnits i IFA:s system två år eller längre. För många som kommer i kontakt med IFA löser sig deras situation efter ett års tid, men sen finns det en grupp som behöver extra stöd. Ett stöttande motivationsarbete som tenderar att bli långvarigt. Det är här Projekt 200 kommer in.
– Att vi gör det till ett projekt istället för att ha det i vår ordinarie verksamhet gör att vi belyser att detta är viktigt. Av den anledningen tror jag också att vi når bättre resultat, säger Roger Granat.

Roger Granat pratar även med ASP Bladet om bostadslöshet. Att sakna eget boende kan vara en stor pusselbit i det komplexa stödbehov den enskilde har, och problemet kan även finnas för personer som inte ser ut som stereotypen gör gällande. Granat är inne på samma linje som det av ASP Bladet tidigare bevakade perspektivet inom Housing First. Det vill säga, att samhället bör betrakta bostad som rättighet man inte kan diskvalificera sig ifrån. Avslutningsvis hoppas han att Projekt 200 kommer att bli framgångsrikt.
– Jag tycker det är spännande och tror att vi kommer att lyckas även om det är höga målsättningar, säger Roger Granat.

Text: Robert Halvarsson Foto: Henrik Sjöberg