Etikettarkiv: Försörjningsstöd

Ska man verkligen behöva vara en kostnad för att få hjälp?

Jag försöker att inte tänka på det. Ibland kryper det dock fram, tankarna på allt jag missat, allt jag inte kunnat göra eller köpa.

Det finns många faktorer som spelar in på de här negativa tankarna. Att hela tiden vara tvungen att avstå från saker och att aldrig kunna spara ihop till något. Känslan av att inte göra rätt för sig, att behöva tigga till sig pengar från staten varje månad, pengar som andra, arbetande människor betalat in i skatt.

Jag har hela tiden försökt att kosta så lite som möjligt, att vara en så liten börda jag kunnat. Jag bodde till exempel hos mina föräldrar tills jag var 28 år för att jag inte ville ansöka om bidrag till en egen lägenhet. Under perioder då jag har mått sämre har jag struntat i att ansöka om försörjningsstöd helt eftersom jag inte spenderat pengarna jag tidigare fått.

Detta är dock ett problem, man skall kosta för att få hjälp. Är man inte en tillräkligt stor ekonomisk belastning blir man lätt bortglömd i byråkratin. Ett konkret bevis på detta framkom när jag deltog i verksamheten Gemet. Där erbjöds jag en bidragsanställning av personalen. Erbjudandet kom vid ett perfekt tillfälle, jag kände mig redo för ett arbete. Jag jobbade redan i stort sett fulltid så det enda som skulle ändras var ekonomin och att det skulle innebära ett lite större ansvar genom handledning av nya deltagare.

Sagt och gjort, med tal om att det praktiskt taget bara var det administrativa kvar att ordna började jag planera för att kunna hämta ut min första lön. Några dagar senare kom beskedet från IFA att jag inte kunde få anställningen. Enligt beslutet var jag inte en tillräkligt stor ekonomisk belastning. Jag blev helt enkelt bortvald för att jag försökt att kosta så lite som möjligt.

Jag förstår givetvis principen, men för mig kändes det som att straffas för att jag inte sökt allt försörjningsstöd jag kunde. I ren trots ansökte jag om bostad samt flyttbidrag. Jag hade sedan tidigare stått i kö hos KBAB ut i fall att något skulle hända så det dröjde inte länge innan jag skaffat en lägenhet. Jag är fortfarande arbetslös men jag har i alla fall flyttat upp ett par steg i belastningshierarkin.

Missförstå mig inte nu, jag är fruktansvärt tacksam för det sociala skyddsnät vi har i Sverige och skulle gladeligen betala skatt om jag kunde. Vad jag dock skulle vilja efterlysa är det som förmodligen nämnts hundra om inte tusentals gånger, nämligen att se till individen mer.  Det är alldeles för lätt att hamna mellan stolarna i byråkratin. Man rynkar lätt lite på näsan när man läser om cancersjuka som tvingas ut i arbete tillsammans med blinda människor med grav autism. Detta samtidigt som det finns tusentals människor som är arbetsföra och verkligen vill jobba.

Visst har myndigheterna ett ansvar här men de verkligt skyldiga i dramat är bidragsfuskarna som sett till att alla dessa regler och stadgar överhuvudtaget behövs. Även om en väldigt liten andel av de som söker bidrag är fuskare drabbas alla. Dels kostar det skattebetalarna extra men framförallt möts ärliga bidragstagare med större misstänksamhet och vissa faller som i exemplen ovan helt genom maskorna.

Text: Mattias Fahlgren

Den STORA jakten på jobben

I oktober var jag på Arbetsmarknadskonferens på CCC i Karlstad. Deltagarna var från flera mellansvenska kommuner: Karlstad, Gävle, Örebro, Västerås, Eskilstuna och Jönköping. I konferensen ingick gruppdiskussioner.

Sysselsättning krävs för att få försörjningsstöd, målet är att jobba ut personer. En dam under arbetsmarknadskonferensen sade följande:

– Man kan tycka att det är bra eller inte med en privat marknad men det ger jobb.

Undertecknad talade med Anette Gundahl Karlsson och Ulf Lidström, som var konferencierer, på Jobbcenter om arbetsmarknadsdagen. Från arbetsmarknadsenhet IFA (integration, försörjning och arbete) i Karlstad var åtta personer med. I IFA finns bland annat Solareturen, Solajobb, Solacenter och Jobbcenter.

Årets tema var sociala kooperativ och kompletterande aktörer. Anette säger att arbetsmarknadsdagarna är till för att ha ett erfarenhetsutbyte kommuner emellan, det är bra att kunna kontakta en annan kommun för att kunna få nya idéer.

På kvällen så hyrde arrangörerna in två ganska dyra föreläsare, för att bjuda på lite extra. Dessa var Håkan Loob och Thomas Rhodin, för att tala om hur man bildar ett framgångsrikt lag. Det gäller både i företag och i sociala sammanhang att man måste ha viktiga nyckelspelare för att kunna driva det hela framåt.

Konferenciererna förklarade att man måste komma ihåg att alla som har kontakter med socialtjänsten knappast är drogmissbrukare. Samtidigt måste man passa upp så att ingen faller mellan stolarna. Det är nämligen lätt att falla mellan systemen. Stöttade anställningsformer där staten betalar delar av lönen gentemot arbetsgivaren, som exempelvis lönebidrag får gärna löpa på, men ska omprövas varje år. Lönebidrag anses vara bra, därför att det ger en trygghet för personen i dennes ekonomi.

Kommuner kan betraktas som vitt skilda organisatoriskt uppbyggda verksamheter. I Karlstad finns Arbetsmarknads- och socialförvaltningen, på andra ställen kan det vara annorlunda uppbyggt med en Arbetsmarknads- och utbildningsförvaltning, där man inte lägger lika stor vikt på sociala frågor.

Karlstad kommun är en FAS-3-anordnare och Jobbcenter administrerar det hela. Jobbcenter coachar människor både i grupp och individuellt för att få folk att bli mer aktiva i sitt arbetssökande. En person tycker kanske att det är ansträngande att hålla låda en hel dag, medan andra tycker att det är roligt. Alla är olika!

Rätt arenor

Åhörarna fick också lära sig att många personer i dagsläget undviker att gå med i A-kassan. Men kommunen uppmuntrar människor att faktiskt göra detta. Viktigt är också att ge vuxenutbildningar för bland annat akademiker från andra länder, för att bättre ta tillvara på deras kompetens. Man talade om att ett bekymmer för kommunen handlar om att motivera personer att vilja bidra till samhället.

Anette Gundahl Karlsson undrar på om IFA rör sig på rätt arenor? En fråga handlade om hur man skaffar kontakter? Nuförtiden kan kontakter finnas i sociala nätverk som Facebook. Längre bak i tiden kanske dessa kontakter snarare knöts på kyrktrappen före och efter gudstjänsterna. Det påverkar även jobbsökandet. Vill man ha ett arbete är det inte bara att gå till Arbetsförmedlingen utan man måste arbeta fram ett brett nätverk.

Alla på Jobbcenter är inte utredda kring eventuell psykisk ohälsa. De som dessutom inte befinner sig ”nära arbetsmarknaden” glider lätt tillbaka till försörjningsstöd efter aktiviteter blivit klara. Det medför en oro för individen och det går givetvis åt en massa tid. De som är ”långt från arbete” är till exempel invandrare, Fas-3:are och många som har kontakt med psykiatrin.

Och det finns arbetsuppgifter att göra. Enklare saker som även personer med allvarliga svårigheter kan klara och växa i. Exempelvis att skotta snö och att hänga upp julstjärnor för personer som är över 75 år eller har rätt till hemtjänst. Arbetsmarknadsenheten gör då de uppgifter som hemtjänsten inte längre får göra. Samhalls uppgifter växer också i antal, och de är viktig arbetsgivare.

För personer som vill vara attraktiva på arbetsmarknaden finns det också sociala färdigheter och kompetenser som kan vara värda att träna på. Det är exempelvis viktigt hur man hälsar, att man ska hälsa ordentligt, att inte vara en ”död fisk”. Man skall också tänka på att se hel och ren ut och vara representabel.

Ekonomistöd

Det som i folkmun kallas för socialen är fortsatt viktig för många människor. De hjälper till med räkningar, hyresskulder och ibland betalas pengarna ut av personal i delar, till exempel kan detta ske två gånger i månaden eller en gång i veckan. Man försökte lägga ner denna hjälp i Karlstad men många hamnade då i en skuldfälla. Därför finns det också skuldrådgivare på kommunen, så kallade ”egna medelshandläggare”.

Det har visat sig att myndigheterna i längden tjänar på att hjälpa till med ekonomin för dem som är i stort behov utav det. Man kan dock avsäga sig hjälp från kommunen när man vill, vilket en del tyvärr gör när ”pengarna är slut” i plånboken.

Återigen är det viktigt att lära sig eget ansvar, men detta behöver inte ske utan stöd och stöttning. Till sin helhet var Arbetsmarknadsdagarna en intressant händelse, som nog innebar att åhörarna tog med sig nya idéer till sina egna arbetsplatser.

Text: Maria Lundby Bohlin

”Bättre med lön än försörjningsstöd”

Under 2008 ökade kostnaderna för Arbetsmarknads och socialförvaltningen betydligt kring försörjningsstöd för kommunens medborgare. ASP Bladet har träffat Roger Granat; avdelningschef för IFA, för att prata om ett nytt projekt för att stödja 200 hushåll med långvarigt försörjningsstöd.

I den dagliga verksamheten arbetar IFA med dessa frågor hela tiden. Det är så att säga vardag. Anledningen att man nu startat upp vad man kallar för Projekt 200 är att bättre kunna nå personer som har en avancerad behovsbild och att dessa ska få ett långsiktigt stöd. Tanken är att 90 procent av dessa hushåll ska gå från försörjningsstöd till egen försörjning. Ett väldigt ambitiöst mål.
– Hade jag sagt 50 % som under sjuåringsprojektet som vi hade för några år sedan, är det lätt för chefer och handläggare och sortera ut och ta de lätta ärendena. Även utan att ta de svårare och tyngre går man i mål, så att säga. Ambitionen bör vara väldigt hög, berättar Roger Granat till ASP Bladet.

Roger Granat berättar att tanken är att 90 procent av deltagarna i Projekt 200 ska gå till egen försörjning.

Arbetsgruppen som arbetar med dessa hushåll kommer inte att byta ut dem för nya ärenden när saker och ting ordnar upp sig. Det är också ett sätt för att kunna garantera att de som väl är där kommer att fortsätta att vara i fokus under hela projektets gång. Utöver IFA tar man även in stöd från Familjeenheten och ASPANA för att på så sätt ha ett mer komplett stöd att kunna erbjuda projektets brukare.
– Vi har tidigare försökt minska hushåll som är beroende av försörjningsstöd i fyra år eller mer. Då har vi arbetat på egen hand och det har varit ganska lyckosamt. Med det här projektet tar vi hjälp av andra delar av förvaltningen.  Oftast har ju de som en längre tid söker försörjningsstöd en komplex problematik, berättar Roger Granat.

För att kunna nå det ambitiösa målet att 90 procent inte längre ska behöva försörjningsstöd kommer man att satsa på stöttade anställningsformer. Det finns flera olika typer tillgängliga i dagsläget, som trygghetsanställning, lönebidragsanställning och utvecklingsanställning. Gemensamt är att samhället betalar större delar av lönen som incitament för exempelvis kommun eller privat näringsliv att anställa den enskilde.

Tanken är att arbete inte ska finnas uteslutande för friska och högpresterande individer, utan även för personer som exempelvis har varit sjukskrivna, har funktionshinder eller andra svårigheter att hävda sig på arbetsmarknaden.
– Det är mycket bättre att betala ut lön än att betala ut försörjningsstöd. Inte bara utifrån perspektivet från han eller hon som får lönen utan även rent administrativt, säger Roger Granat.

Projekt 200:s fokus ligger på personer som har funnits i IFA:s system två år eller längre. För många som kommer i kontakt med IFA löser sig deras situation efter ett års tid, men sen finns det en grupp som behöver extra stöd. Ett stöttande motivationsarbete som tenderar att bli långvarigt. Det är här Projekt 200 kommer in.
– Att vi gör det till ett projekt istället för att ha det i vår ordinarie verksamhet gör att vi belyser att detta är viktigt. Av den anledningen tror jag också att vi når bättre resultat, säger Roger Granat.

Roger Granat pratar även med ASP Bladet om bostadslöshet. Att sakna eget boende kan vara en stor pusselbit i det komplexa stödbehov den enskilde har, och problemet kan även finnas för personer som inte ser ut som stereotypen gör gällande. Granat är inne på samma linje som det av ASP Bladet tidigare bevakade perspektivet inom Housing First. Det vill säga, att samhället bör betrakta bostad som rättighet man inte kan diskvalificera sig ifrån. Avslutningsvis hoppas han att Projekt 200 kommer att bli framgångsrikt.
– Jag tycker det är spännande och tror att vi kommer att lyckas även om det är höga målsättningar, säger Roger Granat.

Text: Robert Halvarsson Foto: Henrik Sjöberg

Ny försöksverksamhet: Projekt Viken

Ett nytt förvaltningsövergripande projekt har startats. Det handlar om ett socialt provboende med bas på Rosenbadsgatan 7 i stadsdelen Viken. Vi har träffat Katja Glaas för att få veta mer.

Förvaltningsövergripande
Projekt Viken ligger under Arbetsmarknads- och Socialförvaltningen och är ett samarbete mellan avdelningarna ASP-ANA (Avdelningen för Socialpsykiatri, alkohol och narkotika), FAM (Familjeavdelningen) och IFA (Avdelningen för Integration, försörjning och arbete). Administrativt är projektet lagt på Familjeavdelningen och enhetschef är från den 1 oktober Marita Halvarsson. Projekttiden är på ett år.

Syftet
Verksamhetens syfte är att ge möjlighet till eget boende kompletterat med vardagsstöd till unga vuxna som är i behov av detta, för att komma vidare och att vara ett alternativ till institution. För detta ändamål disponerar man ett trapphus med åtta lägenheter, varav sex lägenheter är avsedda att hyras ut och en lägenhet utgör personallägenhet. Det är dock inte fråga om ett gruppboende.

Personalgruppen består av sex personer, fyra kvinnor och två män, som alla har olika bakgrund. Personalen kommer att vara tillgänglig sju dagar i veckan, men inte nattetid. Däremot kan det hända att någon av de boende har kontakt med nattpatrullen.

Målgruppen
I första hand vänder sig detta boende till unga vuxna i åldern 18-25 år med olika problematik. Det är oklart om man kan vara under 18 år. Prioriterade är de som skall hem från institution, alternativt de som skulle klara sig bra på hemmaplan, men saknar boende och vardagsstöd och därför tänks vara aktuella för institutionsplacering.

Två beslut krävs
För att det ska bli aktuellt för en person att flytta in i denna boendeform, krävs två typer av beslut. Dels ett beslut om socialt provboende och dels ett om bostöd.

Utredning inför beslut om bistånd görs av socialsekreterare på respektive avdelning/enhet i samråd med samordnaren på Viken-projektet under hela utredningstiden innan beslut fattas.

Ekonomi
Den enskilde skall ha egen försörjning alternativt försörjningsstöd. Försörjning skall vara klart innan det kan vara aktuellt med kontraktsskrivning och inflytt. Hyran är 3 500 kr per månad och skall betalas i förskott. Varje boende får en egen hyresavi.

Nätverksmöte
Är det möjligt, hålls ett nätverksmöte innan inflytt, i annat fall så snart som möjligt. Detta för att klargöra och presentera vilka inblandade parter som finns runt personen i fråga, och för att komma fram till uppdrag respektive arbetsplan. Är inte nätverksmöte möjligt så skall alternativet vara samarbetsmöte

Inflytt
Innan inflyttning kan ske skall kontrakt med villkorsbilaga och boplan vara samtyckt och underskrivet av den enskilde. Lägenheterna är enkelt basmöblerade med säng, sängbord, soffa, soffbord, köksbord, stolar och lampor. Egna möbler är tillåtna. Handdukar, lakan, kudde, bestick och matporslin får den boende själv stå för.

Det är inte tillåtet med husdjur och varken vapen eller droger får förekomma. Det är heller inte accepterat med någon form av hot och våld. Detta är regler som gäller alla boende.

Utflytt
Redan vid inflytt bör planering för utflytt påbörjas. Den enskilde behöver fråga sig: ”Hur vill jag ha det och hur når jag dit?” Projekt Viken är tänkt som ett tillfälligt boende, som en sluss för att komma vidare. En fungerande tid på Viken kan ge goda referenser mot den öppna bostadsmarknaden alternativt ge bättre förutsättningar för ett bostadssocialt kontrakt.

Sysselsättning och fritid
Tänkt är att alla som har boende i huset ska ha någon form av sysselsättning. Det kan vara såväl praktik som studier, arbete eller behandling i öppenvård.

På fritiden kan man träna i husets källare där det finns en roddmaskin, hantlar och ett pingisbord. Man kommer också att erbjuda olika fritidsaktiviteter som ett alternativ till att vara själv. Det kan vara matlagning, se på film, åka på utflykter med mera.

Planerar man att resa bort, eller att ha någon nattgäst, så bör personalen få veta om det.

Huvudtanken med projektet
Att vara ett alternativ till institution. Att ge bostöd med inriktningen vardagsstöd med individuell planering. Vardagsstödet är huvudbiten som innebär stöd i vardagliga praktiska saker. Det kan vara hur man använder tvättstugan till hur man skaffar en hemförsäkring.
– Projektet vart snabbt ihopsnickrat, så vi vet inte fullt ut hur det kommer att se ut än. Man kan säga att vi är i en infasningsperiod, och att förändringar får ske efter hand, avslutar Katja Glaas som är samordnare för projekt Viken.

Text: Karl-Peter Johansson