Etikettarkiv: Förvaltningen

”Bättre med lön än försörjningsstöd”

Under 2008 ökade kostnaderna för Arbetsmarknads och socialförvaltningen betydligt kring försörjningsstöd för kommunens medborgare. ASP Bladet har träffat Roger Granat; avdelningschef för IFA, för att prata om ett nytt projekt för att stödja 200 hushåll med långvarigt försörjningsstöd.

I den dagliga verksamheten arbetar IFA med dessa frågor hela tiden. Det är så att säga vardag. Anledningen att man nu startat upp vad man kallar för Projekt 200 är att bättre kunna nå personer som har en avancerad behovsbild och att dessa ska få ett långsiktigt stöd. Tanken är att 90 procent av dessa hushåll ska gå från försörjningsstöd till egen försörjning. Ett väldigt ambitiöst mål.
– Hade jag sagt 50 % som under sjuåringsprojektet som vi hade för några år sedan, är det lätt för chefer och handläggare och sortera ut och ta de lätta ärendena. Även utan att ta de svårare och tyngre går man i mål, så att säga. Ambitionen bör vara väldigt hög, berättar Roger Granat till ASP Bladet.

Roger Granat berättar att tanken är att 90 procent av deltagarna i Projekt 200 ska gå till egen försörjning.

Arbetsgruppen som arbetar med dessa hushåll kommer inte att byta ut dem för nya ärenden när saker och ting ordnar upp sig. Det är också ett sätt för att kunna garantera att de som väl är där kommer att fortsätta att vara i fokus under hela projektets gång. Utöver IFA tar man även in stöd från Familjeenheten och ASPANA för att på så sätt ha ett mer komplett stöd att kunna erbjuda projektets brukare.
– Vi har tidigare försökt minska hushåll som är beroende av försörjningsstöd i fyra år eller mer. Då har vi arbetat på egen hand och det har varit ganska lyckosamt. Med det här projektet tar vi hjälp av andra delar av förvaltningen.  Oftast har ju de som en längre tid söker försörjningsstöd en komplex problematik, berättar Roger Granat.

För att kunna nå det ambitiösa målet att 90 procent inte längre ska behöva försörjningsstöd kommer man att satsa på stöttade anställningsformer. Det finns flera olika typer tillgängliga i dagsläget, som trygghetsanställning, lönebidragsanställning och utvecklingsanställning. Gemensamt är att samhället betalar större delar av lönen som incitament för exempelvis kommun eller privat näringsliv att anställa den enskilde.

Tanken är att arbete inte ska finnas uteslutande för friska och högpresterande individer, utan även för personer som exempelvis har varit sjukskrivna, har funktionshinder eller andra svårigheter att hävda sig på arbetsmarknaden.
– Det är mycket bättre att betala ut lön än att betala ut försörjningsstöd. Inte bara utifrån perspektivet från han eller hon som får lönen utan även rent administrativt, säger Roger Granat.

Projekt 200:s fokus ligger på personer som har funnits i IFA:s system två år eller längre. För många som kommer i kontakt med IFA löser sig deras situation efter ett års tid, men sen finns det en grupp som behöver extra stöd. Ett stöttande motivationsarbete som tenderar att bli långvarigt. Det är här Projekt 200 kommer in.
– Att vi gör det till ett projekt istället för att ha det i vår ordinarie verksamhet gör att vi belyser att detta är viktigt. Av den anledningen tror jag också att vi når bättre resultat, säger Roger Granat.

Roger Granat pratar även med ASP Bladet om bostadslöshet. Att sakna eget boende kan vara en stor pusselbit i det komplexa stödbehov den enskilde har, och problemet kan även finnas för personer som inte ser ut som stereotypen gör gällande. Granat är inne på samma linje som det av ASP Bladet tidigare bevakade perspektivet inom Housing First. Det vill säga, att samhället bör betrakta bostad som rättighet man inte kan diskvalificera sig ifrån. Avslutningsvis hoppas han att Projekt 200 kommer att bli framgångsrikt.
– Jag tycker det är spännande och tror att vi kommer att lyckas även om det är höga målsättningar, säger Roger Granat.

Text: Robert Halvarsson Foto: Henrik Sjöberg

PÅ JOBBET: Christina Ericsson

Christina EricssonChristina Ericsson är en människa som brinner för sitt jobb. Att hjälpa människor som har det svårt och samtidigt hålla ordning på ledningsgruppen är nog inte lätt. Inte heller att jobba med utvecklingsfrågor inom ett område vars regler förändras konstant. Det behövs människor som Christina Ericsson. Som kan sätta sig in i en snårskog av byråkrati, paragrafer och lagar. Så att människor som jag, som fattar ingenting, ska kunna få hjälp på bästa och mest effektiva sätt. Detta gör Christina. Jag ställde några frågor.

Vad innebär det att vara utvecklingsledare på Arbetsmarknads- och socialförvaltningen? Vi är ju två utvecklingsledare på den här förvaltningen. Och vi har väl lite olika inriktning på vårt arbete. För min del så jobbar jag på mycket på uppdrag av förvaltningsdirektören. Min huvudsakliga sysselsättning är att ta del av ledningsgruppens arbete, och hjälpa förvaltningschefen i det jobbet med ledningsgruppen.

Det handlar om att se till att aktuella frågor kommer upp på dagordningen, se till att de uppdrag som förvaltningsdirektören ger, att de fullföljs. Att inte tappa bort uppdrag, och att även följa upp fattade beslut. För det är många beslut som fattas, och det är lätt att glömma bort. Så jag försöker hålla ordning på det.

Jag ser också till att varje vecka sitta med på ledningsgruppens möten, och för protokoll så alla kan få minnesanteckningar. Så de kan se vad vi pratade om, och vilka uppdrag man har fått, och vilka beslut som fattades under mötet.  Vidare så kan jag också berätta att ett av mina uppdrag är att vara kontaktperson för förvaltningens internationella arbete. Där sitter jag med i ett nätverk. Det finns ju på kommunledningsnivå en kommunal EU-samordnare, med kontaktpersoner för de olika förvaltningarna  jag representerar vår förvaltningen. Det internationella arbetet börjar få ett allt större fokus i och med att vi är med i EU, och det påverkas vi mycket av.
De hårdare reglerna hos Försäkringskassan, och att så många lämnat A-kassan och som nu i kristider förlorar jobben och blir utförsäkrade måste ju innebära ett större tryck på socialförvaltningen.

Är det något du jobbar med, för att hitta strategier och lösningar? Det är en fråga som ständigt diskuteras, bland annat i ledningsgruppen. Vad vi ser nu är att försörjningsstödet ökar över hela landet, och det skapar ju en ekonomisk oro, för alla har ju som uppdrag att hålla sin ekonomi i balans. Så det är en levande diskussion som är aktuell just nu.

Vad har du för utbildning och yrkesbakgrund? Jag är utbildad socionom. Och jag har även en handelsutbildning i botten. Jag har jobbat på en advokatbyrå i många år, där jag jobbade med ekonomiska frågor. Det var min utbildning. Sen har jag då jobbat i olika chefs-positioner inom förvaltningen. Jag har jobbat som enhetschef, och jag har jobbat som avdelningschef inom familjeavdelningen. Så jag har lång erfarenhet inom förvaltningen.

Vad har du för mål i ditt arbete, som du jobbar att förverkliga? Eller är det helt enkelt en pågående process? Det är en pågående process. Det som jag tycker är viktigt nu eftersom jag har jobbat så pass länge i förvaltningen, är att jag kan se en stor skillnad i arbetet i ledningsgruppen. Vi kanske är lite mer professionella i arbetsgruppen idag. Det är en stor förvaltning och det är många verksamheter, och förvaltningschefen har verkligen ett jätteområde att försöka spänna över, att försöka hänga med i alla avdelningar och alla verksamheter.

Vilka svårigheter och utmaningar är det du möter i ditt arbete? Det som jag ser som en utmaning är det internationella arbetet. Nu jobbar jag bara deltid, så det gäller hela tiden att försöka pussla ihop alla mina områden. Men det internationella arbetet innebär en ny dimension för mig, det sätter ju också sina språkkunskaper på prov – hur många språk kan man, och hur kommunicerar man med människor från andra länder? Så det ser jag som en utmaning.

Vilka visioner har du inför framtiden, som styr ditt arbete? Ja, egentligen skulle man önska att människor inte hade de problem som man har. Det här utanförskapet som man kan känna, många människor lever utanför samhället i stort, och det är väl det vi jobbar för, att försöka få tillbaka människor på banan. Att ta del av det samhälle som vi har. För det är ju stora skillnader fortfarande, människors villkor, levnadsvillkor, ser ju ganska olika ut. Och det som jag ser som väldigt viktigt är de barn och ungdomar som växer upp idag med den svåra arbetsmarknad man möter. Att behövas, att ha en plats i samhället är ju oerhört viktigt. Och att ta tillvara på sina egna intressen. Skolan är oerhört viktig, hur ser det ut för ungdomarna när man kommer ut i vuxenlivet idag? Där ser vi, tyvärr, att många har problem.