Musik spelar på känslorna

Att musik påverkar oss är ingen hemlighet. Olika delar av hjärnan aktiveras när melodier av känslor når våra öron.

Musik kan betyda olika saker för olika människor. För mig är musik någonting jag blir stärkt av inombords. Hela tiden, överallt. Vare sig det är hemma när musiken släpps fri genom högtalare eller på en tågresa via hörlurar kopplade till mobilen. Den hjälper mig att fly bort från världens alla sinnesintryck. Lugnar ner mig när jag känner mig upprörd eller stressad.

Enligt forskaren Stefan Koelsch påverkar musik oss mer än vad vi tror. I en artikel från Dagens Nyheter står det bland annat om att personer med afasi kan få en förbättrad talförmåga genom musiklyssnande. Engelsmannen Nick van Bloss har Tourettes syndrom och utför 40000 tics om dagen, men när han väl sätter sig vid pianot försvinner alla ticsen.

Jag tror verkligen på teorin om att musik påverkar våra känslor och vårt mående. Det är mycket tack vare musik som jag har växt som person och vågar stå för den jag är. Men minns ni de gånger som man känt sig förargad och lite irriterad då man suttit på bussen utan hörlurar för att de är kvar hemma…? För mig är just ett sådant tillfälle extra jobbigt, eftersom jag har behov av att kunna stänga av ljuden utifrån.

På hemsidan ”den kulturella hjärnan” står det att forskare nu kommit fram till att musik som innehåller känslor aktiverar olika delar av hjärnan. Glad musik kan få oss att andas snabbare och skratta, medan sorglig musik kan få oss att känna vemod och gråta. Men varifrån kommer dessa känslor? Vi vet vilken slags musik det rör sig om, redan innan signalerna har skickats upp till hjärnan. Därefter anpassar kroppen rörelserna efter musiken. På så sätt kan även olika slags känslor, kopplade till det vi hör, komma fram.

Vilken sorts musik blir ni glada av? Jag blir glad av musik som innehåller ett snabbt tempo, eller en låttext med ett tydligt budskap. Men även låtar som man känner igen, tycker jag om, för då kan jag sjunga med och slipper tänka vad som kommer härnäst. Men vilken slags musik blir ni sorgsna av? För min del är det mest ballader, eller låtar där artisten har en kraftfull röst och sjunger om ett aktuellt ämne, som gör mig lättare berörd när jag är ledsen.

Som avslutning har det visat sig att barn med autism reagerar väldigt starkt på just känslosam musik. Musikterapi kan därför vara en bra hjälp för barn, att lättare sätta ord på sina känslor och få bättre kontakt med andra. Musikterapi har därför visat sig ge ett positivt resultat i de flesta fall, detta kan man läsa på ”den kulturella hjärnan”.

Källor: Dagens Nyheter 2009-03-20
kulturellahjarnan.se 2014-03-18

Text & foto: Ellen Berner

Livet genom en kamera-lins

Innan jag började praktisera på Mediagruppen, gick jag Fotoskolan på Mullsjö Folkhögskola. Då hade jag väldigt lite kunskap om hur kamerateknik fungerade. Men i och med att jag fått lära mig på ”rätt” sätt, här på Mediagruppen, så är det som att en ny värld har öppnats för mig.

Mitt fotointresse började redan 2007, då jag fick ärva en kompaktkamera av min farbror. Från början var det mestadels min familj och vackra blommor i naturen jag tog bilder på. I tredje klass på gymnasiet var mitt projektarbete att anordna en fotoutställning. Jag fick möjligheten att ställa ut på Ungdomens Hus i Karlstad den 16 april 2010.

Fotoutställningen bestod av bilder på hur blommor och växter förändras under de fyra årstiderna, på grund av detta kallade jag den för ”FLOWER SEASONS”. Bilderna var enbart tagna med min kompaktkamera.

Fotointresset utvecklades till något större, än just ett vanligt intresse, när jag fick en systemkamera(Canon 500D 18-55 mm) i studentpresent. När jag upptäckte att jag kunde använda mig av olika slags perspektiv och vinklar, så ville jag testa hur folk skulle reagera om jag lade in något visset och fult i bilderna, som en liten detalj. Responsen blev positiv och jag försöker ännu att använda mig av det direkta och avskalade i mina bilder. Jag ville visa hur det är att vara en skådespelare i det sociala spelet.

Aspergers syndrom är en stor del av mitt liv och genom mitt fotograferande vill jag lyfta fram sådant som en del undviker att prata om. Det fotoprojekt jag har nu är att framhäva olika slags känslor, tankar och ord genom självporträtt.

De största förebilderna vad gäller fotografi är framförallt min farfar som är en av mina första inspirationskällor. Med sin analoga Hasselbladskamera tog han otroligt fina porträtt på släkten, bilderna finns sparade som en hyllning. Dessutom så filmade farfar pappa och hans syskon under deras uppväxt med en 16mm filmkamera.

Han klippte sedan ihop filmerna till, låt oss säga, ett mindre urval av videoklipp. Filmrullarna finns fortfarande kvar i vår sommarstuga, ibland har vi en nostalgisk kväll. Då plockar vi fram filmduken och den uråldriga projektorn för att njuta av minnen från förr.

Mattias Klum är en annan förebild som jag har. Han inspirerar mig vad gäller att värna om djuren och miljön. Så som att hitta detaljer i bilderna och nya sätt att se naturen på. Men det är inte bara professionella fotografer som jag får motivation av, utan även av personer i min omgivning som har fotografering som hobby eller yrke.

De är människor som vågar stå för den de är i sitt fotande och i det vardagliga livet. Det gäller speciellt fotolärarna jag hade under åren 2011-2013 när jag gick på Mullsjö folkhögskola. De har gett mig motivation, men även inspiration till att fortsätta utveckla den skörhet, öppenhet och underfundighet som finns i mina foton.

Text: Ellen Berner
Foto: Robert Halvarsson

En positiv värld bortom bubblan

Förut kändes världen så långt borta. Men nu känns det som den kommit närmare. Bubblan som jag gömde mig bakom, har försvunnit nästan helt och nu är det lättare att nå ut till verkligheten, lära känna folk. Det finns flera positiva saker som hjälpt mig framåt.

Jag är en 23-årig kvinna som har ett osynligt handikapp, Aspergers syndrom. Det kan innebära att man har svårt att sortera intryck från omvärlden. I mitt fall påverkar det även hur jag förstår de sociala reglerna.

På högstadiet upplevde jag att det blev tuffare att vara mig själv, i och med att jag var mobbad. En osäkerhet sköljde över mig varje gång, varenda dag, någon kommenterade något som jag gjorde eller sade. Det innebar att jag blev mer inåtvänd och mitt självförtroende sjönk.

När jag slutade nian, och var på ett litteraturläger i Karlstad fanns många likasinnade, där vågade jag äntligen berätta vad jag varit med om. Då växte mitt mod och självkänslan stärktes. Osäkerheten som funnits innan försvann.

Familjen har stor betydelse
Hur stor betydelse har familjen för mig? Den är oerhört viktig. Familjen har fått mig att växa som person, och gett mig möjligheten att uttrycka mina tankar och lyssna på andras erfarenheter. Något som verkligen gör mamma och pappa ovärderliga, är att de finns där för mig när jag behöver stöttning.

Jag har alltid varit glad och social, och nu upplever personer i min omgivning mig som en person som tar för sig mer och vågar ta mer initiativ. Dessutom så har jag ju alltid varit mig själv och gått mot strömmen, men det är vänner, familjen och arbetskamrater som format mig till den jag är nu. Framförallt tror jag att det är den praktikplats jag är på just nu, Mediagruppen, som gör att jag vågar öppna mig och se det positiva i tillvaron.

Nu undrar jag om du som läsare kan komma på något positivt som lyser upp din vardag? Till exempel kan det ju vara att umgås med nära och kära, musik, eller att vara ute i naturen osv. Skriv ner punkter på saker som får de negativa känslorna att försvinna och stärker glädjen i ditt liv.

I mitt fall så har den bubbla jag använt mig av för att kunna stärka mitt inre, inte längre någon roll att fylla.

Text & foto: Ellen Berner

Fyra positiva saker som får Ellen att må bra:

* Foto, för att fånga detaljer ur ett annorlunda perspektiv på bild.
* Karaoke, för ett stort sångintresse.
* The sims, för möjligheten att se hur små världar av familjer skapas genom ett dataspel.
* Musik, för att det ger mig ett lugn.

Marielles väg mot det egna företaget

Marielle Henriksson håller på att starta ett fotoföretag med namnet Marielle Foto. Till sin hjälp har hon Drivhuset där hon har fått bra kunskaper om företagande. Hon har varit med på deras starta-egetkurs som heter Enter, sedan september.

Kursens tolv träffar består av föreläsningar och studiebesök om hur man gör för att starta ett företag. Hon har lärt sig mycket om bokföring och försäljningsteknik på kursen.

Sitt företag räknar hon med att kunna starta när kursen är slut. Det hon skall syssla med inom företaget är porträttfotografering.  I framtiden hoppas hon få ytterligare hjälp på Drivhuset, om hon skulle behöva det.

Marielle studerar Media och Kommunikation på universitetet nu, det är tre personer från hennes klass som också är med på kursen vid Drivhuset.

Text: Olle Stagnér