På Jobbet: Fredrik Werling

Våningen under ASP-bladets redaktion jobbar vård och stödsamordnaren Fredrik Werling. Imånadens På jobbet berättar han om sitt arbete och vad det innebär för de brukare han möter.

Kan du berätta för läsarna om din bakgrund?
– Jag jobbade på Gemet i drygt sex år som samordnare med arbetsrehabilitering och psykisk ohälsa innan jag började här. Före det var jag på IFA och Jobbcenter i sex år. Jag har hela tiden arbetat med människor som har behov. Jag har jobbat internt i kommunen och är inte utbildad socionom, utan jag har en praktisk och teoretisk bakgrund inom många olika områden. Nu har jag utbildat mig till vård- och stödsamordnare. Nästa år har jag jobbat 25 år inom kommunal verksamhet.

Vad gör en vård- och stödsamordnare?
– Det handlar om att samordna alla insatser från kommunen och landstinget som den behövande personen behöver, få med det som brukarna vill ha, inte bara det som vi som professionella tycker behövs. Det tror jag gör en stor skillnad, att brukaren själv talar om vad den vill ha. Sedan gäller det att styra, så att det inte blir fel insats vid fel tillfälle, vilket är ett resursslöseri. Insatser kan vara alltifrån bostöd, hjälp med den personliga ekonomin eller kontakten med läkare. Insatserna ska vara grundande i brukarnas behov.

Vi är spindeln i nätet som tillsammans med brukarna ska hålla ordning på alla saker. Tidigare har handläggaren varit den personen som höll i alla trådar. Vi tar inte över deras jobb, eftersom vi inte är myndighetsutövare utan vi enbart tar över samordningsrollen Detta är ett nytt sätt att jobba på. Vi använder också något som kallas tidiga tecken och krisplan. Det går ut på att brukaren själv i ett friskt tillstånd i skrift beskriver tecken på insjuknande och återfall för att vi andra ska kunna se i tid om det går åt fel håll, så att man kan möta brukaren i ett tidigare skede. Det sker även mätningar av tillfredsställelse och hur långa vårdtiderna är. Detta görs för att kunna följa upp brukarens utveckling.

Är det några speciella egenskaper som krävs för att arbeta som en samordnare?
– En egenskap är att kunna hålla igång många saker samtidigt. Framförallt, när det gäller att jobba med människor är lyhördhet och empati viktigt, kan du inte vara på samma nivå som den du jobbar för, så kanske du inte ska jobba med det här. Det gäller att få en allians och känslan att vi är två människor som hjälper varandra framåt. Detta är ett nytt sätt och tänka och det händer något i hela systemet nu. Äntligen börjar vi lyssna till vad folk vill och det i sig är ekonomiskt hållbart. Hur mycket insatser har vi inte slösat bort på sådant som ingen velat ha eller kunnat tillgodose sig?

Hur går det till när en person tar kontakt med dig?
– Om du som brukare känner att din situation är rörig, du missar möten, tycker du har för många människor runt omkring dig. Det kanske gjorts flera insatser som inte slutförts. Då kan du ansöka om en vård- och stödsamordnare. Detta bygger inte på ett myndighetsbeslut, utan det är en öppen insats som betyder att man på egen hand kan söka hjälp, eller via en handläggare på kommunen eller landstinget i Värmland. Det krävs dock en kontakt med psykiatrin och kommunen.

Hur ser samarbetet ut mellan kommunen och landstinget?
– Jag och min kollega, Ulf Fredriksson, kommer från varsitt håll, kommunen och landstinget. Det är unikt att ha ett gemensamt kontor. Eftersom det här är riktlinjer från Socialstyrelsen säger man från myndigheten att detta inte är något test eller projekt, utan att det är så här som kommunen och landstinget ska jobba med de här frågorna.

Vilka utmaningar finns i ditt arbete?
– Den största utmaningen är att min kreativitet sätts på prov, eftersom ingen annan människa är sig lik. Visst har jag en metod att hålla mig efter som med jämna mellanrum utvärderas efter en modell, men det är ju inte säkert att människan passar den. Jag måste också vara beredd att vara flexibel inom modellen. Man har en ram och ska vara programtrogen för det aktuella programmet. Men i programmet krävs en flexibilitet för att kunna tillfredsställa de behov som brukarna har. Just att vara flexibel är också en utmaning. I mitt jobb är ingen dag lik den andra.

Vem kan söka hjälp hos en vård- och stödsamordnare?
– Det kan vara vem som helst från 18 år och uppåt, som upplever sin levnadssituation rörig och har någon form av psykiatrisk och/eller missbruksproblematik. Vi gör en bedömning av brukaren utifrån hur han eller hon har haft det förr, när det gäller tidigare insatser och det som är självupplevt.

Hur ser du på kommunens arbete med utsatta människor?
– Vi har jättemånga bra och kompetenta människor i Karlstads kommun. Men det krävs rätt samordning och rätt insatser för att få det att fungera tillsammans. Det behövs ett större nätverk, så vi vet mer vad andra inom kommunen gör. Då vet jag vart jag kan ringa om jag behöver hjälp.

Text: Henrik Sjöberg
Foto: Per Rhönnstad

Ålder: 47 år
Bor: Karlstad
Favoritintresse: Musik
Bok: Facklitteratur
Film: tv-serien Sons of Anarchy
Drömresa: Skottland

Arenadagen 2010

Det är en vacker och solig dag då ASP Bladets utsände cyklar in på den vackra gården som omger den gamla överstebostaden vid Sandbäcken.

Föreningen 100 % av mig, Verksamheten för sammanhållen rehabilitering och NBV (nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet) kunde inte valt en bättre dag för att för andra året i rad anordna Arenadagen. Dagen till ära är gräsmattan fylld av små tält, en scen och bord och stolar och Café Översten har premiäröppet.

Fredrik Werling som är samordnare för dagen berättar att dagen främst är till för att skapa nya relationer. Att människor skall få möjlighet att vidga sina vyer samt utbyta erfarenheter och skapa nya kontakter. Det är en dag då mångfaldsbegreppet utvecklas ytterligare och föreningar och folk som på olika sätt arbetar med och för människor möts.

Dagen har ett digert program och många medverkande. Bland de som har tält i trädgården för att visa upp sin verksamhet återfinns bland andra All världens mat, NBV, Grön Rehab, Sandbäckens läderhantverk och smide, Solakoop, EBL Skolan och Internationella qvinnoföreningen Karlstad. Först ut bland föreläsarna är Mia Carlström som berättar om sitt liv med ADHD. Hon pratar även om regeringens satsning (H)järnkoll. Kampanjen syftar till att slå hål på myterna om psykisk ohälsa.

Genom att öppna upp för samtal och personliga möten vill man minska de fördomar och myter som finns kring psykisk ohälsa. En viktig del i kampanjen (H)järnkoll är att engagera människor som har egen erfarenhet av psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning. 200 ”(H)järnkollsambassadörer” kommer att utbildas under 2010 för att kunna föreläsa på konferenser och utbildningar samt synas i media.

Därefter bjuds vi på en uppvisning i orientalisk dans! Zara Ljungqvist som är beteendevetare, dansinspiratör samt lärare i just orientalisk dans visar hur man ska svänga på höfterna. Efteråt är det några stycken som har modet att själva prova på tillsammans med Zara. ASP Bladets reporter är inte en av dem.
Den tredje personen som äntrar scenen är den före detta buspojken från Hagfors, HG Storm, som trotsade alla odds och utbildade sig till psykolog. Nu hjälper han främst ungdomar som kommit på glid. Han använder sig av individuell terapi, gör utredningar, föreläser, handleder och coachar. Vid sidan av sitt arbete driver han en av Värmlands mest besökta bloggar, med i stort sett dagliga uppdateringar sedan 2008.

Nyligen startade han även ett forum i det sociala nätverket Facebook. HG talar mycket om att man skall ”gräva där man står” och han betonar vikten av att vara medvetet närvarande, så kallad mindfullness.

Efter det här börjar min hjärna kännas ganska fylld och magen har börjat kurra men det är med ett leende på läpparna jag lämnar Sandbäcken för den här gången. Jag konstaterar att Fredrik Werling hade rätt – det blev en dag fylld av möten, både gamla och nya.

Text & foto: Kajsa Jansson