Etikettarkiv: funktionshinder

Idrott och funktionshinder – Går det ihop?

PER_1058_012ASP Bladet skrev i nummer 4/2013 om Helenas dotter Maja som har Aspergers syndrom och tävlar med Kils friidrottare. Men hur ser det ut i andra klubbar? ASP Bladet har talat med IF Götas verksamhets- och sportchef Johan Engberg.

Hur hanterar ni barn och ungdomar med funktions- eller rörelsehinder?
−Har de ett funktionshinder kan de ofta vara med i de andra grupperna, även om tränarna måste vara extra lyhörda för deras behov. Dessutom måste de ofta ha en speciell kompetens för att kunna tillgodose dessa behov. När vi har prova-på-grupper brukar det vara mellan 200 och 250 barn och det blir lätt lite stökigt. Tidigare hade vi en grupp med rörelsehindrade på cirka 20-25 stycken som tränade i Våxnäshallen, men när vi flyttade på dem fick vi kritik och många valde att sluta.

Vad var det som gjorde att ni flyttade på dem?
−Det var först och främst en säkerhetsfråga. Det handlade också om att vi har mycket verksamhet i Våxnäshallen och de var flera ungdomsgrupper som fick tider i gymnastikhallar då. Föreningen har alltid verksamhet i gymnastikhallar i olika hög grad beroende på tillgängligheten i Våxnäshallen.

Hur hittar ni barn och ungdomar? Söker ni upp dem i skolorna?
−Ja, dels är vi ute i skolorna, vi gör reklam för oss under olika arrangemang. Göta arrangerar ju bland annat Vårruset, Karlstad Stadslopp, Tjur- och Kalvruset. På det sättet får vi ut budskapet om att vi finns, även om många redan känner till oss. När vi har tävlingar på Tingvalla brukar vi ha en ”Prova-på”-hörna och det lockar också några ungdomar. Göta var med och arrangerade omsorgs-VM för några år sedan och även det ledde till att några lockades att gå med.

Vet du något om hur det är i andra klubbar? Har ni någon gemensam policy?
−Vi är ju enda friidrottsklubben i Karlstad, men vi har lite samarbete med Kils friidrottare där en av ledarna är aktiv i de här frågorna. Annars skulle det vara givande att tala med andra klubbar, både i och utanför Värmland, hur de hanterar dessa frågor. Vi behöver mer kunskap och utbildning om detta. Det finns även många fördelar med de som har psykiska funktionshinder, eftersom de ofta är mer fokuserade och målinriktade.

Text: Liselotte Frejdig

”Mer respekt och förståelse är önskvärt”

När Helenas dotter Maja, då 6 år, höll på med idrott kom hon i konflikt med sin tränare. Tränaren förstod inte varför Maja betedde sig som hon gjorde. Denna brist på förståelse gjorde att hon kallade Maja bortskämd.

Men Helena visste att dottern inte var bortskämd, utan bara tänkte annorlunda. Detta hade framkommit ganska tidigt, så Maja gjorde en utredning för att se om hon hade Asperger eller något annat neurologiskt funktionshinder. Strax efter incidenten fick Maja, hennes storasyster och deras föräldrar veta att Maja hade diagnosen Aspergers syndrom. Storasystern hade svårt att ta in det, men Helenas systerdotter har också samma diagnos och när de berättade att kusinen också hade Asperger, sa hon:

– Det är ju inget fel på henne!

Sen var det inga mer problem med det.
– Det var denna händelse som fick mig att börja fundera, berättar Helena, får inte tränarna någon utbildning i hur de ska hantera barn med särskilda behov? Det behöver inte bara gälla Asperger, det kan handla om DAMP, ADHD eller något annat funktionshinder.

Har din dotter bara hållit på med friidrott?
– Hon har provat på fotboll och innebandy, men det var friidrotten hon fastnade för. Kanske mest för att hennes storasyster också tränar, även om det är fotboll. Speciellt när jag kom in i klubben och började träna henne, istället för den person som varit dum mot henne.

Tror du att det är likadant för andra barn med neurologiska funktionshinder? Eller passar olika träning olika diagnoser?
– Det är viktigt för alla barn att röra på sig för att må bra, om det sedan sker individuellt i en klubb eller i grupp, till exempel ett fotbolls- eller innebandylag, är inte det viktigaste. Jag tror till exempel att barn med Asperger trivs bäst med ”ensamidrotter”, medan de med exempelvis ADHD söker sig till fotboll eller innebandy. Sysslar de med ensamidrott är det kanske karate eller boxning där de kan få utlopp för sin överskottsenergi.

Har du kontakt med andra föräldrar i samma situation?
– I dagsläget har jag kontakt med en mamma till en son med ADHD som spelar fotboll och innebandy. Hon skulle egentligen ha varit med här i dag, men fick förhinder i sista stund. Trots att våra barn har olika diagnoser, har vi föräldrar samma problematik med våra barn. Vi ska försöka starta ett projekt för att utbilda tränare hur de ska hantera barn som inte är som ”alla andra”. Det behöver inte bara vara funktionshinder, utan kanske sexualitet, annat könsuttryck och andra saker, kanske mer ett fysiskt funktionshinder. Vi hörde att det går att söka pengar via Arvsfonden till det här projektet, så det ska vi göra.

Innan din dotter fick diagnosen, hände det att barnen var dumma mot henne?
– Det var speciellt två flickor som var dumma. De skrattade åt Maja när hon hade dålig finmotorik och det gjorde henne ledsen. Det var Maja själv som berättade det för mig, jag såg det inte själv.

Hur har det blivit nu, efter diagnosen? Bättre? Sämre?
– Jag inbillar mig att det har blivit bättre. Men, jag vet inte om det beror på att de har fått en ökad respekt för Maja, eller om de tar sig i akt eftersom jag finns där och ser/hör allt.

Låter ni Maja tävla?
– I början ville hon inte det själv och då respekterade vi det givetvis. Maja blev generad och tyckte att alla stirrade på henne, bara för att hon var annorlunda. Men så kom hon en dag och sa: ”Mamma, jag vill tävla!” och då anmälde vi henne till en mindre tävling. Efter det har skamkänslorna mer eller mindre försvunnit och hon tävlar, ofta och gärna numera. Kanske föräldrarna till de andra barnen som också tittade på träningen gjorde att hon insåg att det var inte så ”farligt” att andra tittade på henne.

Slutligen, har du några tips eller råd till andra föräldrar i samma situation?
– Våga var öppna! Varken de eller deras barn har gjort något fel! Respektera barnens vilja och lyssna på dom! En pappa kanske vill att sonen ska bli fotbolls- eller hockeyproffs, men sonen kanske vill hålla på med något helt annat!

Tack för att du tog dig tid.
– Tack själv.

Text: Liselotte Frejdig
Foto: Lotta Tammi

Du blir inte vad du äter

Att vad vi stoppar i oss för kost har en stor betydelse för hur vi mår är ingen nyhet, och denna insikt är något som är väldigt aktuellt i dagens samhälle. Något som om nu är uppe på tapeten är att man ska kunna bota sitt barns autism eller ADHD genom att ge dem en mjölk- och glutenfri kost.

Den amerikanska fotomodellen och skådespelerskan Jenny McCarthy är en av dem som dragit i gång denna karusell. Hennes son Evan diagnostiserades med Autism 2005 och Jenny gav 2007 ut en bok vid namn Louder than words, som handlar om hennes sons autism. Jenny påstår att vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund skulle ha orsakat sonens symtom, då hon tycker att han gick från att vara en väldigt kramgo pojke till att bli tyst och introvert. Hon saknar dock vetenskapliga rön för sådana påståenden, det hindrar henne dock inte från att påstå att Evan idag är botad från sin autism på grund av ändrad kost.

Jag får ofta kommentarer på min blogg med länkar till artiklar om detta ämne med uppmaningar som: ”kolla in detta, du kan slippa din sjukdom”.

För det första är Aspergers syndrom ingen sjukdom, det är en del av mitt sätt av vara. Och för det andra, varför skulle jag vilja ändra min personlighet? Jag trivs bra som jag är, jag är jag och jag vill fortsätta att vara det.

Jag förstår om föräldrar med barn med svår ADHD/autism vill sitt barns bästa och desperat testar alla metoder som finns, men jag är kritisk mot att man ska testa metoder som inte ens läkarna tror på. Jag kan gå med på att ändrad kost kan dämpa symtom vid ADHD/autsism men jag tror inte att det ska kunna ”bota” ett personlighetsdrag. Det finns i dagsläget inga läkemedel som kan dämpa autistiska symptom. Och även om det finns mediciner mot ADHD så kommer du aldrig att kunna ”bota” det.

Jag är rädd för att denna karusell ska göra så att barn far illa till följd av sina föräldrar, att de plockar bort mediciner som är livsviktiga för att barnen ska fungera bra i samhället och få ett bättre mående. För i dag finns det ingen vetenskap på att koständringar botar dessa neuropsykiatriska funktionshinder.

Och sen känner jag: varför ska vi förändra allt hela tiden? Varför kan vi inte bara få vara som vi är? Alla människor är vi unika oavsett om vi har en diagnos eller ej.

Text: Joanna Halvardsson
Foto: Robert Halvarsson

Kylskåpsmagneter med sjyssta budskap

Emma Rendel hjärnkoll

Emma Rendel är illustratör, tidigare publicerad av bland andra Kartago Förlag, Galago och brittiska Jonathan Cape. Till kampanjen (H)järnkoll har hon skapat en rad illustrationer, något som resulterat i vykort samt kylskåpsmagneter, vilket den nationella kampanjen tillhandahåller utan kostnad.

ASP Bladet har talat med Emma Rendel kring hennes illustrationer. Hon berättar för tidningen att det var Hjärnkoll som kontaktade henne med förfrågan om hon ville jobba med dem. Detta utifrån att de hade sett tidigare illustrationer hon hade gjort för Agera-guiden, vilket skapats av en organisation som heter Vi unga.

Den gången handlade det om att synliggöra maktstrukturer och normer i det civila samhället. Nu skildrar hon istället arbetsliv och psykisk ohälsa. Specifikt om ett par chefer och hur de hanterar anställda som har eller anses ha psykisk ohälsa, allt på ett humoristiskt och rättframt sätt.

– Det handlar om hur vissa arbetsgivare och chefer kan känna sig osäkra på hur de ska bemöta anställda med psykisk ohälsa. Om deras reaktioner skildrade på ett roligt sätt, tanken var att situationerna skulle kännas igen, men att det skulle vara så tillskruvat att ingen kunde känna sig utpekad.

Med tanke på att denna typ av ohälsa för många är ett rätt allvarligt område, samt att illustrationerna använder sig av en rak humor, undrar undertecknad huruvida det var svårt för Rendel skapa dessa teckningar. Alla har ju beröringspunkter kring det här området, i arbetslivet såväl som privat. Men det var tvärtom möjligtvis enklare, berättar Rendel för ASP Bladet.

– På ett sätt är det nästan så att det är lättare att göra det skojigt när det är ett laddat område. Jag vet inte varför, det kanske beror på att det är många som har beröringsskräck kring det hela, berättar hon.

Och det är ju knappast ovanligt att må dåligt. Hjärnkoll har kampanjat intensivt för att få bort det sociala stigmat kring denna typ av ohälsa, till något man skulle kunna prata om kring exempelvis fikabordet på jobbet.

– Det är ju väldigt vanligt. Därför är det så konstigt att det ska vara så svårt att prata om det, eftersom alla måste ju ha någon i sin närhet som har eller har haft någon form av psykisk ohälsa.

Humor avdramatiserar
Emma Rendel tror själv att humor kan vara ett av de bästa sätten att få igång samtal om psykisk ohälsa. I skrattet eller leendet avdramatiseras möjligtvis det som är svårt och skrämmande, kanske kan det bli till någonting som vi alla kan känna igen oss i.

– Man kan ta upp ämnet på ett sätt som inte skuldbelägger någon eller gör en nervös, för när man tar upp sådana här ämnen blir folk lätt nervösa och vågar eller vill inte prata om det. Jag tror man kan starta diskussioner på ett roligt sätt, det är en bra ingång tror jag.

Tidigare har hon skapat serier och givits ut i ett flertal olika sammanhang. Då har hon bland annat skildrat teman som rör sociala situationer där personer känner att de inte riktigt räcker till. I förhållande till detta ser hon en likhet med det hon har skapats för Hjärnkoll, där chefer skildras som något osäkra, klantar sig eller säger något dumt.

I den bästa av världar är dock inte det klumpigt sagda slutet på en diskussion, utan bara början på ett meningsfullt samtal. Tills dess att detta blir mer regel än undantag kan vi dock roas av Rendels illustrationer, som kan beställas från den nationella kampanjens hemsida. Själv hoppas hon att hennes eget bidrag kan bli något av en ”snackis” ute på arbetsplatserna.

Text: Robert Halvarsson
Illustration: Emma Rendel

Både privatpersoner och föreningar kan beställa Emma Rendels vykort och kylskåpsmagneter via Hjärnkolls hemsida, www.hjarnkoll.se.