Brandstationen i Karlstad, eller snarare dess nya dito, byggdes 1995. Eftersom det inte fanns några kvinnliga brandmän då, så gjordes det heller inga damtoaletter eller omklädningsrum för kvinnor. Hur ser det ut i dag? ASP Bladet har kollat läget.
– Eftersom det inte fanns kvinnliga brandmän, fanns det heller inget behov av damtoaletter eller omklädningsrum till dem.
Orden kommer från Magnus Lundkvist, som är jämställdhetsansvarig på Räddningstjänsten i Karlstad. Han fortsätter:
– Vi har en värdegrund sedan cirka tre år tillbaka, där alla ska innefattas. Inte bara anställda, utan även de som vi hjälper.
– Fysikkraven för att bli brandman var inte helt relevanta för att kunna bli en bra brandman. Till exempel förväntades du kunna göra ett visst antal repetitioner i bänkpress, vilket många tjejer föll på. Så vi bestämde oss för att sikta in oss på det som hade betydelse för jobbet. Livräddning, bära folk på stegar, springa med brandslang på ryggen och sådana saker. Och då klarade fler tjejer testerna.
Men det räcker inte bara med att klara tester av olika slag, kursen ”Skydd mot olyckor” som MSB (Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap) ordnar är ett måste.
Likaså är B-körkort (för bil) ett krav. Eftersom brandbilen måste köras, så är det en fördel med C-körkort (för tung lastbil).
– Räddningstjänsten i Kil har skaffat en lättare typ av räddningsfordon och för den räcker det med B-körkort. Men det är ganska ovanligt.
Det mellan femton och tjugo procent tjejer som söker sig till MSB-kursen. Även om många går den, betyder inte det att alla väljer att bli brandman. Dessutom kommer inte alla som söker den in på kursen.
– Det är ju en väldigt låg personalomsättning. Sedan 2009, när jag började här, har en person slutat här. Oftast handlar det då om pensionsavgångar.
Arbetsförhållanden
Det går även att jobba på deltid. Räddningstjänsten har ett antal filialer runt i Värmland. Grums, Kil, Molkom och så vidare. Personalen består mestadels av de som kan nå stationen på fem minuter eller kortare tid. De klarar oftast bränder i villor eller hyreshus. Men vid större/svårare bränder, kallas det stora kavalleriet in.
Just för tillfället jobbar det i Karlstad fyra skiftlag, med fyra personer i varje lag. Varje vecka får en person ansvar för en viss del. En är rökdykare, en annan kör bilen, en tredje bär slangen och den sista är ansvarig för gruppen. Beroende på uppdraget så kanske den berörda blir ansvarig för att simma ut och livrädda någon. Eftersom det skiftar varje vecka, hinner ingen bli less. Dessutom blir det inget ”hattande” om vem som ska gör vad.
Eftersom det inte bara är att släcka bränder som ingår i arbetsuppgifterna, så görs mycket annat. Tidigare var det en tjej/kvinna som åkte runt i skolor och idrottsföreningar för att försöka få fler tjejer att söka sig till Räddningstjänsten.
– Eftersom tillverkarna av våra arbetsredskap numera är medvetna om att det finns tjejer som jobbar som brandmän, gör de, eller försöker utveckla, redskap och verktyg som är lättare, både att hantera och bära. Det är en vinst även för killarna, eftersom även de kan drabbas av förslitningsskador.
Han avslutar med att berätta om nya hemsidan:
– Vi jobbar just nu med en ny hemsida på Räddningstjänsten i Värmland. På den försöker vi arbeta jämställt och undvika könsstereotyper.
Text: Liselotte Frejdig
Foto: Per Rhönnstad Retusch: Johan Holst
ASP BLADET 