Bfree – En mötesplats för HBTQ-personer

Bfree är en mötesplats för HBTQ-personer. Under måndagskvällarna träffas de som vill på Tolvmansgatans fritidsgård. Syftet med platsen på Tolvan är att alla ska ha ett ställe att träffas och umgås på oberoende av vem man är och vilka åsikter man har.

Verksamheten på gården startades av personalen i syfte att alla ska ha någonstans att vara, oavsett vem man är och vad man står för. Med hjälp av kommunen blev Bfree den första mötesplatsen i länet skräddarsytt för HBTQ-personer och personer som stödjer dem.

Ungdomar som kommer hit har chansen att förenas med andra som är likasinnade. Träffarna innehåller allt från djupa samtal till biljardspel och skratt. Josephine, en rutinerad besökare på Bfree säger såhär.

– Det är jättekul att komma hit varje vecka. Här är vi alla vänner och det är alltid en mysig stämning!

Josephines är inte ensam, besökarna tycker att mötesplatsen på Tolvan är ett bra ställe att besöka.

Bemötande
För att nå ut till intresserade ungdomar använder sig Bfree av bland annat Facebook. De får även hjälp av Karlstads kommun för att hitta nya besökare samtidigt som erfarna besökare tipsar kompisar och bekanta.

Gemenskapen på träffarna är bra. Alla ska känna sig välkomna och känna att man kan vara sig själv hur man än är som person. Personalens mål är att alla ska bemötas utifrån vem man är och som enskilda individer. De tar inte för givet att alla som kommer är heterosexuella och använder heller inte pronomen som han och hon, då vissa av besökarna inte vet eller inte vill identifiera sig som något av könen, personalen kommenterar det såhär.

– Vi tycker att alla ska få vara som de vill och att det är helt okej.

Text: Anton Hastö Hardin

INGEN SKALL BEHÖVA DÖ AV ENSAMHET!

I Dagens Nyheter från tisdagen den 27 maj i år kan man läsa om en studie som gjorts av forskarna Lise-Lotte Nilsson och Bengt Lögdberg. De har studerat dödligheten hos personer med schizofreni i Malmö mellan åren 1935 och 2003.

I sin undersökning såg forskarna att dödligheten har stigit bland de schizofreni-drabbade i Malmö under 65 års ålder till att nu vara mer än åtta gånger högre än hos den övriga befolkningen. Man upptäckte också att var tionde som avlider, ligger död hemma i nära en vecka eller längre innan dödsfallet upptäcks. Dödsorsaken handlade inte sällan om självmord.

Psykiatrireformen som trädde i kraft 1995, innebar att kommunerna skulle ha huvudansvaret när det gäller att ge stöd i såväl boende, sysselsättning som fritid till de svårast psykiskt sjuka och funktionshindrade. Ansvaret för den medicinska behandlingen skulle ligga kvar hos landstingen. Den ökade dödligheten har Lögdberg & Nilsson kunnat se har koppling till det minskade antalet slutenvårdsplatser i Malmö under samma tid.

Det som dessa forskare tagit fram i sina studier, talar sitt tydliga språk; något är fel, det står inte rätt till. Att avlidna personer får ligga så pass länge innan de upptäcks, tyder på en mycket ensam tillvaro. Att personer avskrivs från psykiatrin eftersom de inte hör av sig, skulle inte få förekomma anser jag. Psykiatrin borde förstås höra av sig först, innan man avskriver någon. Därigenom kan förmodligen något dödsfall förhindras. Andra förebyggande åtgärder skulle kunna vara i form av hjälpmedel, exempelvis en dator som hjälp i det sociala livet, eller en social kontaktperson. Det är dags att vända trenden, ifrån katastrof till en lyckad psykiatrireform. Ifrån ensamhet till gemenskap.

Ingen ska i vårt moderna samhälle behöva dö på grund av sin ensamhet!

Karl-Peter Johansson