Etikettarkiv: Gökhöjden

I fokus: Vuxenavdelningen

IMG_6853I fokus har besökt Sara Josefsson, enhetschef på Vuxenavdelningen, som har ansvar över boendena Gökhöjden och Villagatan.

Sara Josefsson har sedan 2013 varit enhetschef på Vuxenavdelningen. Hon har också en bakgrund inom äldre- och handikappomsorgen. Sara är socionom och har jobbat på Bore, som var ett halvägsboende för personer med missbruk och beroendeproblematik.

Josefssons ansvarsområde är boendena Gökhöjden och Villagatan samt boendestöd inom missbruk. Villagatan är gamla Bore som flyttades från Karlagatan till Strandgården. Strandgården har nu bytt namn till Villagatan.

Idag finns cirka 125 klienter i båda boendena, inberäknat de som har boendestöd. I boendena finns 17 personer på Gökhöjden och två på Villagatan. Det finns fyra lägenheter på Villagatan men just nu renoveras två och man kan inte ta in fler personer.

Villagatan är ett så kallat nyktert utslussningsboende. De klienter som bor där har kommit en bit bort från missbruket, och är på väg till ett eget boende med hjälp av bostadssociala kontrakt.

– Det finns även de som ordnar egna kontrakt som de själva söker, säger Sara Josefsson.

Gökhöjden är ett kategoriboende, även det en nykter boendeform. På Gökhöjden bor personer som kan falla tillbaka i missbruk men som behöver stöttning, så att de kan komma upp på banan igen. Det finns tjugo lägenheter som är utspridda över området.

För att kunna få ett boende måste det finnas ett beslut från en socialsekreterare. Personen i fråga kontaktar socialsekreteraren, och ärendet utreds för att se om det finns en missbruksproblematik. Utifrån det beslutas det om vilket boende som är aktuellt. Det bestäms också vilka insatser som ska sättas in.

För att hålla sig nykter krävs också, förutom boendet, insatser som riktar in sig på sysselsättning.
Detta görs via enheten för sysselsättning och rehabilitering, Kompassen eller behandlingsenheten.

– Det här är olika insatser som man försöker jobba parallellt med klienten.

Målet med verksamheten är att ha ett nyktert och drogfritt boende för klienterna. Det handlar om att hjälpa dem att ha någonstans att bo.

– Boendet är en viktig del i att hålla sig nykter, understryker Sara.

Sara Josefsson menar att det är en stor utmaning att inneha en chefsposition. Man ansvarar för många människors liv, säger hon. Det gäller också att ha ansvar för hur de ekonomiska medlen ska användas, så att de kommer till klienternas gagn.

– Det är ett stort ansvar och en stor utmaning, och man får heller inte glömma att vi är till för medborgarna, tillägger hon.

Den största utmaningen för enheten är att hitta boenden för de personer som redo att gå vidare mot eget boende. Det finns inte så många lägenheter som kommunen förfogar över.

– De boendeplatser som vi har i verksamheten räcker en bit men sedan måste ju klienterna komma vidare, så att de kan stå på egna ben.

Enheten jobbar konstant med att se över vad som kan förbättras. Det här förbättringsarbetet är en viktig del i arbetet.

– Vi försöker lära oss från andra kommuner, tittar på hur de jobbar med sina målgrupper, så att vi kan bli bättre. Det kan vara att hitta utbildningsinsatser vi behöver för personalen, så att de kan få större kunskap om målgruppen, avslutar Sara Josefsson.

Text: Henrik Sjöberg
Foto: Stefan Ek

GÖKHÖJDEN – FÅGELBOET

SONY DSC– Jag står här idag. Jag har fått så mycket hjälp. Jag har gjort misstag, men rest mig upp. Jag är inte misslyckad. Ni är guld värda, ni finns här för mig. Och jag kommer aldrig att flytta härifrån! Den här är till er. Det berättade Rita Byström då hon överräckte blommor till Gökhöjdens personal.

Undertecknad träffade en kvinna som bor på Gökhöjden. Hon lever i en välskött lägenhet i en huslänga, som dock behöver skrapas och målas. Fåglarna sjunger, solen skiner och trädgårdarna är välskötta.
– Jag heter Rita Byström. Det är okej att skriva mitt riktiga namn, för jag har bara gott att komma med. Jag tycker det är viktigt att det kommer fram, för Gökhöjdens skull.

KROSSAD SKALLE
Hon har bott två gånger på Gökhöjden, senast kom hon dit 2 juni 2007 efter att i fyllan och villan ramlat ned för en trappa. Hon klev ur hissen, ramlade och spräckte skallen på två ställen. Hon fick åka helikopter till Uppsala och fick skadorna åtgärdade. Hon visste ingenting. I Uppsala låg hon på sjukhus ungefär en vecka.
– Det var blod i halva högra delen av hjärnan, och jag var nere för röntgen flera gånger per dygn, och hade migrän varenda sekund i en hel vecka.

Därefter fick hon åka till Centralsjukhuset i Karlstad en vecka. Hennes dotter kom på besök och har senare berättat att hon tänkte ”O, gode Gud – låt mamma dö om hon ska ha det sådär.”

4GÖKHÖJDENS REHABCENTER
Efter att hon tillfrisknat kom de och hämtade henne till GRC, Gökhöjdens rehabcenter, där hon nu bor.
– Jag är nykter, drogfri och har helt slutat med benso!

Efter hennes far dog så har hon missbrukat i 45 år till och från. Hon hade varit helnykterist i hela sitt liv, men efter att begravningen var över och allt var lugnt satte hon sig i bilen:
– Jag vågade inte gå på bolaget i samhället där jag bodde, utan jag reste till Östersund tio mil och laddade bakluckan full. Och jag var fast direkt.

Hon berättar att hon talat med sina barnbarn om alkoholens faror. Hon säger att problemen beror på vilket arvsanlag man har, man vet inte före man använt. Hon berättar för dem hur det är utan att komma med pekfingrar.
– Jag säger att det finns anlag i familjen. Ni vet inte om ni har problem för än ni provat, och då kan det vara för sent. Så försök att låta bli.

VIKTIGT ATT STÖTTA YNGRE
Rita berättar att det yngsta barnbarnet nu blivit 18 år. Hon vill gärna prova allting, är troende och med i kyrkan, men givetvis lockar alkoholen.
– För mig kan hon komma och berätta precis vad som helst. Jag är hennes mormor och mig ska hon kunna prata med. Den enda jag hade att prata med när jag växte upp, det var min farmor.

Förr var det en sån skam om man gjorde någonting fel. Hennes föräldrar skämdes och vad Rita kände var det ingen som brydde sig om. Hon berättar att man inte fick tala om sådant som var negativt, så hon lärde sig att ljuga. Hon poängterar dock starkt att hennes föräldrar var barn av sin tid och att hon inte klandrar dem.
– Jag hade underbara föräldrar, pappa slet och försörjde familjen. En lycklig barndom har jag haft, jag var mycket på Öland under somrarna. Red på hästar, barbacka. Benen stod rätt ut!

24DE DÅLIGA ÅREN OCH DE GODA
Det kom några år då det inte blev någon måtta på någonting. Hon säger att hon tålde mycket alkohol, menar att det inte är något att skryta om, men så var det.
– Jag hade klippkort på avgiftningen i Östersund. Jag var också på familjehem, det var det värsta jag har varit med om.

Därefter flyttade hon till Molkom, där hon bodde hos sina barn tills hon fick en egen lägenhet, från vilken hon dock blev vräkt. Nu bor hon igen på Gökhöjden, och tycker att stället är toppen.
– Jag är så glad att jag har fått komma hit igen och få leva i det här huset. Personalen har tänkt till en del, de vet hur jag är. Att det här kommer jag att sköta. Det skall vara snyggt!

PERSONALEN VERKAR SLUT
Hon tycker däremot att personalen verkar ha för mycket att göra. De som sitter i Karlstad och bestämmer verkar inte ha någon aning om hur hårt de jobbar.
– Jag ser personalen, hur trötta de är ibland – de är helt slut! För de har 20 boende förutom oss, det blir mindre och mindre tid till oss boende. Jag tycker de har det för tufft. Det behövs mer personal, minst två till!

2BLOMMOR OCH BÖCKER
Undertecknad frågar Rita hur en vanlig dag ser ut för henne?
– Det är bara att titta! Jag har blommor ute och blommor inne, jag har minst 56 växter här inne! Jag har satt ut några, som jag plockar och tar skott av, köper nya och ger bort. Det är min passion, ett hem utan blommor är inget hem för mig! Och många böcker skall det vara, de har jag i sovrummet!

Text: Maria Lundby Bohlin
Foto: Lotta Tammi

Att bo på Gökhöjden

SONY DSCI år är det 10-årsjubileum för beroendecentret Gökhöjden. Det firade de boende och alla som har boendestöd, från Edsvalla och Vålberg, med tårta och fika. ASP Bladet har träffat Sara Kjellin som är vård- och stödsamordnare samt Eva Gylling som är behandlingsassistent, för att få reda på hur man arbetar där.

Gökhöjden är ett bostadsområde, ett kulturmärkt radhussamhälle utanför Vålberg. Beroendecentret Gökhöjden som finns där, var ett nytt koncept då det bildades 2004. Det fanns inget liknande boende i Karlstads kommun, vilket var anledning att man startade detta. ASP Bladets reporter träffade Sara och Eva på andra våningen, ovanför kontor och samlingslokal.

De berättar att det har hänt mycket hos dem på tio års tid. I början fanns det sysselsättning på området, de boende hade möjlighet att delta i något som hette Götes firma, där de fick greja, måla och fixa med utemiljön. De hade också gemensam mat, frukost, middag och ibland lunch, det ändrades lite eftersom.

Senare försvann vissa måltider och sysselsättningen. Men det fanns möjlighet att på förmiddagen och kvällen dricka kaffe i samlingslokalen. Sedan tre år tillbaka finns numera boendestöd, vilket innebär att personalen åker väldigt mycket ifrån kontoret ut till personer som har egna lägenheter. I de gemensamma lokalerna har de öppet för kaffe på kvällen.

Det är stor skillnad mellan då och nu.

234233452234TIDIGARE MODELLKOMMUN
Tidigare var Karlstad en modellkommun. Det innebar i Rehabcenters fall att de fick bidrag för att göra olika aktiviteter, såsom sysselsättning i hantverk för de boende. Resurserna i dag är lägre än de var tidigare, så det finns inte samma möjlighet att genomföra aktiviteter. Tidigare fick några av de boende laga mat i köket som serverades till de boende på Gökhöjden. Det sågs som stärkande och utvecklande att de boende hade sysselsättning och aktiviteter att göra, under dagarna.

Åldern mellan de som bor på Gökhöjden sträcker sig från 25 år till 72 år. De flesta får sin sysselsättning genom kommunen. Alla städar, lagar mat och handlar själva, mer eller mindre som att ha en egen lägenhet. Varje lördag är det handlingsresor för de som bor på området, då åker personalen med eftersom Gökhöjden ligger lite utanför centrala Karlstad.

– Det är väldigt bra att jobba här, det är väldigt kul, säger Sara och Eva. Personalen gör allting mellan himmel och jord. De följer med som stöd med klienternas myndighetskontakter, tandläkare, läkare, kronofogden, skuldsanering, veckoplanering och stödsamtal. Det är anpassat efter varje individ. De som jobbar på Gökhöjden är behandlingsassistenter och Vård- och stödsamordnare.

8765KLIENTERNAS DAG PÅ GÖKHÖJDEN
Det finns inget tvång för klienterna att delta i de aktiviteter som anordnas. För den som bor där måste man dock lämna urin- och utandningsprov, för att se så inget missbruk förekommer.

En del har sysselsättning, men det är inget tvång. På samma sätt kan den som vill ta en kopp kaffe med de andra gästerna och personalen. Ibland spelas kortspel, och man kan alltid hämta stöd hos varandra eller hos personalen. Att man har haft ett missbruk är själva grundkriteriet för att bo på Gökhöjden, och att man har varit bostadslös. Många har också haft olika former av psykisk ohälsa. De flesta som kommer hit har haft sina missbruk under längre tid.

DET BÄSTA I ATT VARA ANSTÄLLD
Det bästa med att jobba på Gökhöjden är enligt Sara och Eva närheten man får till klienterna. Att man känner att man hjälper någon i deras vardag. Det sämsta är avståndet till Karlstad. Vart de än behöver åka, om det så är möten med handläggare eller annat, så sker det i stan allt som oftast. Boendet har två egna bilar som de delar på. Samarbete kan givetvis alltid förbättras, men personalen tycker att de har bra kontakt med både handläggare och beroendeenheter.

EN ANDRA CHANS
De boende på Gökhöjden har stor frihet, den som vill dricka kan i dag göra det. Personalens arbetstid sträcker sig inte hela dygnet och de har inte möjlighet att i dagsläget ha kontakt med andra varje enskild dag. Men om personalen kommer på någon med alkohol eller droger så blir klienten utelåst; man tar ifrån dem nyckel eller byter låskolv.

Sen får de komma in igen när de visar att de är nyktra, de blir alltså inte utskrivna på en gång. Ofta frågar de anställda om den påverkade har någon vän de kan vara hos, ofta har de det, annars frågar de om det finns platser på Strandgården för kvinnorna. Som på Trossen eller Nordby.
– Vi låser inte ut någon till ingenting, vi ser till att de har någonstans att ta vägen, säger Sara.

23454ANDRAHANDSKONTRAKT
Kommunen äger husen på Gökhöjden som sedan klienterna disponerar över, så länge som de sköter sig. De har så kallade andrahandskontrakt. De får ha en egen säng om de vill, annars står kommunen för möblerna och husgeråd så som handdukar, lakan, kuddar och så vidare. De behöver bara ha egna pengar till mat, tvål och rengöringsmedel.

I princip ska man kunna flytta in, även om man bara äger de kläder man har på kroppen. Den hemlöse kan oftast betala sin hyra via kommunens försörjningsstöd, eller via pension och sjukersättning.
Det finns ungefär lika många kvinnor och män på boendet och hur länge klienterna bor där är väldigt olika; vissa bor en vecka, andra flera år. På senare år har det bott även barn på Gökhöjden, så den som har familj kan bo tillsammans med dem.

Det är lugnare nu än det har varit tidigare på Gökhöjden. Under tio år har Gökhöjden förvaltat de gamla arbetarbostäderna, som fylls av liv och rörelse. Och faktiskt numera, även hela familjer.

Text: Maria Lundby Bohlin
Foto: Lotta Tammi

Ropen skalla: bostäder åt alla!

Den tuffa konkurrensen på bostadsmarknaden, och svårigheten att hitta villiga hyresvärdar, har fått till följd att vissa kategorier av medborgare får allt svårare att finna tak över huvudet. Något som borde vara en självklar rättighet.

Hemlösheten är både en socialpolitisk och bostadspolitisk fråga. Ansvaret delas mellan socialtjänsten, som har det yttersta ansvaret för invånare som saknar bostad, och de kommunala förvaltningar som ansvarar för bostadsförsörjningen. Den minskade tillgången på bostäder och hyresvärdarnas allt högre krav på sina hyresgäster gör att ingången till bostadsmarknaden blir allt svårare för många. Sen vet jag av egen erfarenhet att om man någon gång gör något, exempelvis har en fest eller spelar hög musik, så är det inte alltid en rättvis bedömning av hyresvärden eller grannar.

MÄNNISKOR MÄTS EFTER OJÄMLIK MÅTTSTOCK

I socialförvaltningens planering står det att alla i Sverige (enligt hyreslagen) ska ha samma villkor. Ingen ska sakna tak över huvudet när natten kommer. Detta kan tyckas vara självklart för de flesta, Men glöm det, jag vet flera som är utan. Socialnämnden ska ha tillgång till bostäder i tillräcklig omfattning och för olika behov. Att det är svårt för unga att få en bostad är knappast en nyhet. Det är givetvis ännu svårare om personen har ett beteendeproblem. Har man väl blivit stämplad för något så har människor lätt för att fortsätta leta fel och är snara till att döma (en dålig egenskap anser jag).

Jag har själv fått en påkallelse för att någon hade pissat i en tunnel ca 50 meter från min lägenhet. Jag hade ingenting med pissandet att göra, men jag har haft ett socialkontrakt, och med ett sånt kan jag lova att man blir hårdare granskad. Alla har inte samma rättigheter och det är väl tyvärr bara och acceptera. Jag önskar att människor skulle kunna ge varandra både en andra och en tredje chans. Sen är det väl så att om en person har missbrukat droger stora delar av sitt liv, och varit kriminell, så behöver denne ett stort stöd i sitt boende.

MISSBRUKANDE KVINNOR BEHÖVER MER STÖD

I Karlstad kommun finns det ett flertal boenden för dem som har ett missbruk: till exempel Ulleberg, Bore och Gökhöjden. Men idag saknas skyddat boende för missbrukande kvinnor. För att vara exakt tror jag man har 72 platser. Jag skrev i föregående nummer om ett sånt ställe i Örebro, Villa Susanne. Genom att få i gång ett sådant ställe i Karlstad så skulle förvaltningen kunna erbjuda denna grupp ett förbättrat stöd och skapa förutsättningar till ett självständigt liv. För att uppnå denna effekt behöver antalet lägenheter för stödcentrum utökas, även så personalstyrkan.

Text: Christer Adrian

5 års Jubileum – Gökhöjdens Rehabcenter

morgan webRehabcenter på gökhöjden firar 5års jubileum i Maj. Vi passade på att intervjua Morgan Lindström, behandlingsassistent för att ta reda på vad Gökhöjdens Rehabcenter är för något, hur de skall fira femårsdagen och vad de gör för deras klienter.
Vad är Gökhöjdens Rehab Center för något? GRC är ett boende för människor med beroendeproblematik – där klienten vill förändra sin situation, bli rehabiliterad och återgå till samhället, nykter och drogfri. Här har klienten möjlighet till eget boende med social färdighetsträning. Varje klient har en kontaktperson här på GRC som stöttar och följer klienten i sitt förändringsarbete. På GRC ser vi till den enskildes behov och förmåga – utifrån det skapar vi en ”Genomförandeplan” tillsammans med klienten – som på sikt leder till – eget boende – arbete/försörjning och nykterhet/drogfrihet. För att återta en plats i samhället och ett liv med livskvalitet.

Har ni särskilda program för era klienter? Ja gemensamt för alla som ingår i GRC, är regelverket, bl a:
att – inga droger/alkohol får förekomma i verksamheten eller lägenheterna
att – sköta och vårda sitt boende
att – följa den genomförandeplan som klienten själv varit med och upprättat
att – lämna kontinuerliga alkohol/drogtester
att – inte ta emot/inhysa påverkade personer i boendet

Detta är lite övergripande regelverk som godkänts av varje klient på GRC.

Rent ”programmässigt” så har vi ett schema för veckan som innehåller bl a:
–    Friskvård, såsom promenader, simning, bollspel, gympa m.m
–    Massage och avslappning
–    Tema, diskussioner i grupp, kring ämnen som berör oss i vardagen
–    Social färdighetsträning såsom hjälp med vardagsbestyr m.m
–    Återfallsprevention – Kurs, där klienten lär sig hitta nya strategier att förbli
nykter och drogfri.
–    Kulturella aktiviteter såsom museer, teater, musik, studiecirklar m.m
–    Motiverande samtal


framsida webHur många hus/lägenheter har ni på GRC? Vi har 20 lägenheter.

Hur många klienter har ni? Vi har 15 eller 16 inskrivna för dagen.

Hur kollar ni så att klienterna håller sig ifrån missbruket?
Vi tar kontinuerliga drogtester eller vid misstanke om påverkan. I övrigt så måste klienten själv ta huvudansvaret för att avhålla sig från alkohol/droger. Beslutet om att förändra sin
livssituation kan bara ske om klienten själv är ”motorn” i arbetet.  Vi ”servar och trimmar – motorn”. Självklart behöver vi som personal på GRC, stötta och vara ledsagare i tunga svackor. Förändringsarbetet som våra klienter vill genomföra är inget som går på räls – det pendlar mellan hopp o förtvivlan. Dessbättre vet vi av erfarenhet att i många fall leder det till – succé – klienten lyckas i sin målsättning.

Ni fyller fem år – hur ska ni fira det? Vi har rådfrågat våra klienter – och kommit fram till att – ”Öppet Hus” i mindre skala vore
ett bra sätt att fira 5-års jubileum.Kanske en tipspromenad i området…en enklare förtäring. Eftersom vi alltid har vackert väder på GRC…kan gästerna mingla runt på 9:an och dess trädgård (9:an vår huvudbyggnad). Vi hoppas kunna bjuda in våra ”gamla” klienter som
klarat att återgå till ett fungerande samhällsliv.

Vad är steget efter, för de som bor här? Målet är egen lägenhet och försörjning – nykter/drogfri givetvis.

Har du jobbat här sedan början? Ja. Jag hade förmånen att planera blivande GRC – innan vi startade.

Hur har verksamheten förändrats genom åren? Idag bygger vi mycket mer på individuella lösningar – efter behov och förmåga – som jag nämnde inledningsvis. Vi har dragit ner personaltätheten från 10 till 6 personer.  Trots det gör vi ett fantastiskt jobb – tillsammans med våra klienter, (sa jag ödmjukt)!! GRC har hittat sin nisch och fyller en mycket viktig del – för de människor som vill gå från beroende/missbruk till ett nytt liv, där droger inte upptar vardagen.

Så det har blivit en förbättring sedan förr? Ja! Definitivt! Vi har skaffat erfarenhet och vågat förändra det som varit mindre bra.

Har ni haft många klienter under åren? Ja … nu efterfrågar du statistik som jag inte kan svara på men mellan tummen och pekfingret lär det nog var uppemot 80-100 personer.

Kan det vara så att de vill vara kvar och inte vilja flytta härifrån? Visst – i vissa fall trivs man väldigt bra på GRC och vill bo kvar. Samtidigt ska ny plats beredas för nya klienter – samtidigt som de färdigrehabiliterade ska gå vidare.

Är det några som flyttat till egen lägenhet? Javisst – väldigt många. Det är de ”gamla” som vi hoppas få återse på vårt ”Öppet Hus”.

”Öppet Hus” Gökhöjdens Rehab Center – 27 Maj kl 12.00 – 15.00.
För de som önskar komma, hoppas vi att de ringer 54 25 41 och meddelar, så förtäringen räcker till alla.

britta web”Nu kan jag komma hit och säga: ”vad jag mår bra idag”, men ett tag sprang jag här och sa: ”fy vad jag mår dåligt”. Men jag fick det ur mig, och det var alltid någon som lyssnade, jag har fått hjälp.” – Britta Vikström

Hur trivs du att bo här? Jag trivs jättebra här. Har varit här i två år.

Under vilka omständigheter kom du hit? Jag kom direkt ifrån sjukhuset, hade ramlat och…krossat skallen. Jag har provat på att bo i egen lägenhet, men det funkar inte. Så jag kom hit. Och jag trivs jättebra här, har fått jobba mycket med mig själv.

Vad har du för aktiviteter, vad gör du om dagarna? Jag har en tomt som jag sysslar med, så nu är det att ta hand om den, i första hand. Sen har jag i fyra år jobbat frivilligt på Gengåvan, tre dagar i veckan, i Karlstad, på Våxnäs. Men att jag har struktur så att jag har något att göra, jag orkar ju inte jobba varenda dag, men det är väldigt viktigt att jag får komma ut, träffa folk, och vara del i ett sammanhang. Det är ju så att jag har fått så enormt mycket hjälp här, sedan jag har hjälpt mig att be om hjälp. Så jag har jobbat mycket med mig själv, och jag har fått mycket uppbackning och mycket stöd här. Men det gäller att vara ärlig helt och hållet, och stänger alla bakdörrar. Bara jag ber om hjälp, så finns all hjälp här. Personalen är inga tankeläsare, utan man måste tala om.

Är du engagerad i det kommande femårsjubileet? Ja, lite grand. Såklart man kommer med förslag och kanske hjälper till att ställa i ordning lite, och sådär… För att jag har ju varit här i snart tre och ett halvt år. I tid räknat. Men, jag har varit med om en så intressant resa nu, det här sista året. I fjol var den bästa sommaren jag har haft på tio år. Jag har mått så bra.

Hände det något speciellt? Nej, men jag mådde bra alltså. Jag åkte och badade, ja, bara det där att må bra, så att man känner att man vill leva livet. Det är en gåva.

Kommer du flytta, eller stanna kvar? Ja, så småningom, jag har ingen brådska. En sak jag har lärt mig det är att låta tiden gå, inte stressa, inte jäkta iväg. Och, än så länge, jag vill inte flytta här ifrån än. Jag vill först vara ett hundra procent säker på mig själv. Den som är mest osäker på mig, det är jag själv. För jag har misslyckats så många gånger, man blir väldigt rädd om det här måendet, som jag känner nu. Men det måste få sätta sig, jag måste nöta in och nöta in, låta tiden gå, och se att det fortfarande håller.

Hur är det att vara med andra personer, som har samma problematik som du? Ja, det är ju lite såhär att jag försöker klara mig själv, och ta del av livet som pågår utöver det som sker i våra kretsar. Det finns ett liv utanför det här stället också som jag ska tillbaka till, och inte bara gå som jag brukade.

Deltar du i de aktiviteter som anordnas här? Nej, jag har inte varit på så många aktiviteter här numera, men ett halvår gick jag på avslappningen, två gånger i veckan, och det hjälpte mig mycket, att ta itu med stress och andning, ja, en mental avslappning. Så jag kan plocka fram de bilderna som jag fått på avslappningen, när som helst för att gå ned i varv. Till exempel när jag sitter bussen, så kan jag komma på mig själv att sitta och ta djupa andetag, och få fram bilder som fick mig att må bra just då, och då känner jag att jag varvar ned direkt.

Gengåvan, är det något som du kommer fortsätta med framöver? Ja, eftersom jag är ju där frivilligt, det är ju i första hand för mitt eget välmående. Men sen är jag ju en del av ett sammanhang, och gör något som är bra, all vinst går ju till välgörande ändamål. Det finns ju olika projekt i flera länder, Sudan, och… ja, nu har det byggts ett barnhem till exempel. Så det känns som man gör nytta, och så samtidigt får man träffa människor, ett givande och ett tagande. Det är jättebra. Jag trivs.

Nu har jag haft regelbundna samtal här då. Nu har jag ju kanske inte särskilt mycket här då, men jag vet ju att här finns det folk som jag kan haka tag i, när jag känner att jag behöver det. Nu kan jag komma hit och säga: ”vad jag mår bra idag”, men ett tag sprang jag här och sa: ”fy vad jag mår dåligt”. Men jag fick det ur mig, och det var alltid någon som lyssnade, jag har fått hjälp. Och då vill jag ju dela med mig när jag mår bra också. Jag mår enormt bra, i kontrast till det mörker man har varit i. Det går att jobba med sig själv. Man får jobba med sina tankar, man kan tänka sig till ett bättre mående. Man bestämmer själv. Men det kräver att man går in, och låter tankarna komma, tänka färdigt, och sedan lägga det åt sidan.

Så du tycker det är bra att man själv får jobba, ta sitt eget ansvar?
Ja, och att det är individuellt, vi är alla olika personer här och var och en får arbeta efter sina behov. Så det fungerar jättebra.

Gökhöjdens Rehabcenter 5år

Gökhöjdens Rehabcenter firar 5år och vi har mött upp med Morgan Lindström, Behandlingsassistent på ASP/ANA för att få veta mer om dagen. I filmen möter vi också möta Britta som har sitt boende på Gökhöjden.

Behov av boende och bostad inom avdelningen för socialpsykiatri, alkohol och narkotika

Under flera år har ASP i årsredovisningar och ramyttranden,  boendeinventering och boendekartläggning m.m. påtalat det ökade behovet av  platser i särskilda boenden och lägenheter för gruppen personer med psykisk funktionsnedsättning.

Socialstyrelsen ger kritik efter inventering

En endagsinventering baserad på den 6 maj 2008 har gjorts av Socialstyrelsen. Då tvångsvårdades 3 066 personer, hälften enligt LRV och hälften enligt LPT. Den dagen hade ca 40 procent av de tvångsvårdade permission. Av psykiatrins ca 4 000 vårdplatser upptogs 1 800 platser av tvångsvårdade patienter. Socialstyrelsens inventering och analys visar att det finns skäl för alla aktörer hjälpas åt för att utveckla den psykiatriska tvångsvården.

De personer som vårdas med stöd av LPT och LRV har ofta stora vårdbehov och behöver omfattande vårdinsatser. Ändå visar Socialstyrelsens endagsinventering och den analys som gjorts att de flesta som vårdades den aktuella dagen endast fick läkemedelsbehandling. Det var bara en mindre grupp patienter som också fick psykologiska behandlingar och omvårdnads-/rehabiliteringsinsatser mm.

En stor grupp av patienterna har barn, men det var få som fick t ex familjestöd eller psykologiska insatser. Det finns alltså ett behov inom tvångsvården att etablera kontakt med patientens familj och övriga nätverk.

– Den psykiatriska tvångsvården är mycket tungt belastad med hög beläggning. Det påverkar vårdmiljön, vårdinnehållet och patientsäkerheten för patienterna och därför är det viktigt att alla aktörer hjälps åt för att förbättra situationen inom tvångsvården, säger Anders Printz, chef för nationellt utvecklingsstöd till verksamheter för människor med psykiska sjukdomar och funktionshinder.

Källa: 2009-02-23, Socialstyrelsens pressmeddelande: ”Tvångsvård är ett stort ansvar”

frodingshojd

Motsvarande svåra bostadssituation för personer med missbruksproblematik har påtalats från ANA. Vi kan nu konstatera att situationen är akut. Detta märks tydligt i flera avseenden: På korttidsboendet Eriksdalsgatan har boendetiderna blivit allt längre.  Boendet har under året haft full beläggning och den uppsatta maxtiden tre veckor för vistelse har inte kunnat hållas. Flera brukare har bott på Eriksdalsgatan under hela 2008. Bristen på lägenheter och boendeplatser i särskilda boendeformer har omöjliggjort för dem att flytta vidare. Tillgången på korttidsplatser har därmed varit så gott som obefintlig.

Antalet personer som är medicinskt färdigbehandlade ökar. Idag måste vår avdelning pga brist på boendeplatser betala 3 524 kronor per dag till Landstinget eller fatta besluta om externa placeringar.
Antalet ej verkställda gynnande beslut avs särskilt boende ökar. Idag har avdelningen fyra gynnande beslut som inte är verkställda, och vi räknar med flera under året. Främsta orsaken till ökningen är det nya vårdformen i LRV-lagstiftningen. Länsstyrelsen utövar tillsyn och kan hos staten ansöka om sanktionsavgift för kommunen. Resursbrist är inte ett godtagbart skäl. Sanktionsavgifter kan variera per ärende från 10 000 kr till en miljon kr.

På våra egna interna rehab- och boendeverksamheter inom missbruksvården (Ullebergsgården, Gökhöjden, Bore/Hjorten) varierar beläggningen under januari mellan 72 % och 90 %, beroende på aktuell drogsituation, efterfrågan och kravet  på lediga platser för akuta situationer.
Alternativet för dem som är i behov av särskilt boende blir istället externa placeringar. Under 2008 har kostnaderna för externa placeringen för gruppen personer med psykisk funktionsnedsättning ökat. Vi har tidigare klarat behovet med en budget motsvarande 1,5 årsplaceringar. Under 2009 kan kostnaden för externa placeringar komma att uppgå till fem årsplaceringar; 3,6 miljoner kr.

Alléns gruppboende fyller inte längre de krav som finns på särskilt boende vad gäller lägenhetsstandard och arbetsmiljö för personal. Nybyggnationen vid Stockfallet projekterades som ersättningsboende för Allén, med utökning en utökning med 11 boendeplatser. Varken investerings- eller driftskostnader prioriterades i den politiska processen.

Våra brukare/klienter har stora svårigheter att få egna lägenheter på öppna bostadsmarknaden. De som skulle kunna flytta till eget boende blir kvar i gruppboendet eller rehabverksamheter. De får inte möjlighet att utvecklas vidare till självständighet och flödet i verksamheten hämmas.

Vi ser en klar diskriminering på bostadsmarknaden för de målgrupper vi ansvarar för. Vi arbetar med människor som tillhör de mest utsatta., och deras behov av grundtrygghet utifrån sin funktionsnedsättning och förmåga är stort. Deras möjlighet att få en bostad inom den öppna bostadsmarknaden är starkt begränsade. Garantier om boendestöd är sällan tillräckligt.

Antalet ärenden vid ASP har ökat med 50 % sedan 2006. Handläggarna har en ökad arbetsbelastning och behovet av bostadsinsatser är stort. I många ärendet är boendet och stödet i boendet det centrala problemet. Att arbeta med bostadsanskaffning och vräkningsförebyggande åtgärder är viktigt.

Omvärldsförändringar har bl.a inneburit nedskärningar inom psykiatrin, med färre slutenvårdsplatser och kortare vårdtider. Nya diagnosgrupper har kommit till. Missbruksvården möter personer med allt svårare och tyngre missbruk. Droger är idag lätt att få tag i och missbruket börjar i allt yngre åldrar.

Den allt mer desperata situationen på bostadsmarkanden innebär risker för att våra klienter också blir mer desperata, vilket på sikt kan bli ett allvarligt arbetsmiljöproblem och öka kostnader för säkerhetsåtgärder i form av larm och ombyggnationer.

Sammanfattning: För att kunna tillgodose våra målgruppers behov och uppfylla Socialtjänstlagens krav; för att kunna arbeta med framförhållning, planering och med goda hemmaplanslösningar som ger kontinuitet och stabilitet för målgrupperna,  så krävs fler platser i särskilda boendeformer och ökad tillgång till egna lägenheter (spridda och samlat i trapphus).

Text:  Karl-Peter Johansson