Etikettarkiv: Grekland

Går det att tävla i poesi?

3453453455534535Redan i antikens Grekland uppskattades och tävlades i retorik, eller ”konsten i vältalighet”. Så när baron Culbertain återupptog olympiaderna i slutet av 1800-talet, var vältalighet och skulptur med som olympiska grenar.

Efter bara ett fåtal år togs de bort, för att ge utrymme åt fler idrottsgrenar. Sedan föll det i glömska, ända tills 1986, då poeten Marc Smith lanserade Poetry Slam (på svenska estradpoesi) på jazzklubben The Green Mill i Chicago. Men även studenterna i Greenwich Village, en förort till New York City var aktiva, men utan att namnge det.

Marc Smith gav det namnet Poetry Slam och ingen vet exakt hur det namnet uppstod. En teori är att poeterna skriver så bra poesi att publiken slås av häpnad över hur pass bra skribenterna skrivit. Reglerna är enkla, varje deltagare får några minuter på sig, vanligtvis tre eller fem, att framföra sina alster.

Många förväxlar Poetry slam med Spoken word. Skillnaden är att i Spoken word får deltagaren inga poäng och att det är tillåtet att använda rekvisita. Det är ofta en gitarr eller ett piano för att ledsaga texten. Lika lite är det en tävling, utan bara ett framförande. Ett exempel på det är Björn Ranelids omstridda bidrag i melodifestivalen härom året. Hade han inte haft kör och stor orkester eller tävlat om poäng, hade det varit ett bra exempel på Spoken word.

Ja, kära läsare, det är kul att titta på och ännu roligare/mer nervöst att tävla själv. I och med att rekvisita inte är tillåten, så finns det vissa deltagare som är sina egna ljudeffekter, sjunger eller skriker olika högt. Eftersom dagsformen kan variera hos både jury och tävlande, brukar jurygrupperna bestå av två personer, så att de turas om att ge poäng om det är två treminutersuppläsningar. Givetvis är det tillåtet att diskutera i de olika grupperna, men det är ändå den som sätter poängen som ”bestämmer” poängen i slutändan.

Nu har Poetry slam även kommit till Karlstad och premiären hölls på stadsbiblioteket under Kulturnatta i mitten av september. Det var så ambitiöst att de kallade det för VM, alltså Värmlandsmästerskapet. Åtta deltagare var med, med varierande ålder och kön. Lottdragning hölls om startordningen och redan på förhand visste alla att det var två treminutersläsningar som gällde och att de två bästa skulle gå till final.

När kalibreringspoeten läst sin dikt, började allvaret. Kalibreringspoet? Ja, det är en person som inte tävlar själv, men ändå får poäng av jurygrupperna. Detta är dels för att juryn ska få en chans att bedöma en dikt, och dels för att deltagarna, i bästa fall, ska få ett hum om vad och hur juryn betygsätter.

Fast konferencieren tyckte att offerpoet var ett bättre ord än kalibreringspoet. En annan regel, som undertecknad missade att nämna, är att det är tillåtet för publiken att bua, gapskratta eller klappa händerna åt konferencieren och/eller juryns bedömningar; men inte att gapskratta åt eller bua ut de som tävlar.

Ja, som läsarna säkert redan förstått, var undertecknad med och tävlade. Första läsningen var en kärleksdikt och poängen blev sisådär. Vare sig bäst eller sämst. Andra läsningen handlade om att SETI fått kontakt med en utomjordisk civilisation. Något publiken hade väldigt kul åt, eftersom slutklämmen var att ’ett tecken på att de är intelligenta är väl att de inte har kommit hit?’.

Det inte blev någon final för undertecknad i slutändan, men väl en fin plats i övre halvan av startfältet.

Text: Liselotte Frejdig
Foto: Per Rhönnstad

Med luft under vingarna

Om en vecka åker jag, mor och far till Grekland, närmare bestämt ön Samos. Jag längtar; resorna en gång per år till något varmt ställe har blivit en mycket uppskattad tradition i min familj. Men det viktigaste är att få vara tillsammans.

I år är det dock annorlunda. I år åker bara jag, mor och far, min lillasyster är höggravid och hennes man stannar förstås hemma med henne. Med tiden har jag blivit rätt berest; jag är halvnorsk och är uppvuxen vid norska gränsen, så resorna dit och till mina morföräldrar i Gjövik (nära Lillehammer, ni vet vinter-OS 1994) och till deras stuga i fjällen har blivit många. Mor har också en före detta studiekamrat som bor i Århus i Danmark, så vi har ”bytt” hus med varandra ett flertal gånger när jag och lillasyster var små.

EU-PROJEKT

När jag blev äldre, i högstadiet, gick jag med i ett EU-projekt som hette ELETA, en förkortning för European Legends and Tales. Vi var utvalda skolor från några länder och skulle dela med oss av lokala historier, jag skrev bland annat om när ett krigsflygplan tvingades nödlanda på en myr i Karlanda. Tanken var att vi skulle hälsa på varandra som inneboende i varsin familj. Min familj tog emot en tysk flicka och själv åkte jag och var inneboende i en finsk familj. Naturen i Jyväskyle i Finlands mitt liknade Värmland både till både natur och kultur. Förutom att vi bjöds på mjöd i skolmatsalen. På Finlandsresan fick jag min första stora kärlek i en klasskompis, en oväntad bonus.

OLÄMPLIGA FÖRORTER

I Töcksfors är det tradition för niondeklassarna att framföra en omtyckt Cabaré och att pengarna som fås in i entrébiljetter går till en resa till London som avslutning av de tre högstadieåren tillsammans. Jag älskade London. Jag for dit i min nedklottrade jeansjacka med många knappar och tygmärken på och umgicks framför allt min tuppkamprydda klasskamrat där. Vi åkte på vårt veckopass till tunnelbanan till en massa konstiga förorter där lärarna förmodligen skulle häpna om de visste om, bland annat såldes knark öppet på gatan.

Vi hade ingen överlevnadsinstinkt på den tiden, men det gjorde också att vi fick träffa på många roliga och konstiga människor. Jag åkte hem från London med 42 nya Michael Jackson/The Jacksons/Jackson5-cd-skivor och fem böcker om densamme. Du skulle ha sett minen på killen som stod i kassan på den stora skivbutiken Tower Records när jag kom med alla 42 skivorna…

YTTERLIGARE EU-PROJEKT

I gymnasiet blev det ytterligare projekt; jag var i Tyskland två gånger, inneboende hos tysk familj, med ett år emellan till Jüterbog ”Tysklands smutsigaste stad” i ett ekologiprojekt. Tyskarna byggde en damm och en utescen på platsen av ett gammalt stenbrott, vi svenskar jobbade med ekoturism, t.ex. naturslitage i skogarna.

Jag läste också Internationalisering i gymnasiet och lottades ut att åka med på en 16-dagarstur till Kenya och Tanzania. Fem dagar på ett kloster i Nairobi, Nairobi är en farlig plats om man är vit, vi övernattade i en jätterik australiensisk dams hus (hon var åttonde fru till en afrikan), bodde i en liten by på ett ”vandrarhem” några dagar. Där fick där välja ut en arbetsplats som vi skulle spendera dagen på. Jag valde sjukhuset. Rullstolarna var det hål i sätena på med intorkat blod, operationshandskar låg i en stor hög inne på operationsrummet och spetälska patienter saknade kroppsdelar. ”Shikamo” hälsas jag av en äldre kvinna, det är ett respektfullt hälsningsord till äldre och högre stående personer. Jag blev ställd, men gick fram till henne, tog i hand och sa ”Shikamo” tillbaka, de ser förvånade ut och jag är glad för de uppskattade det tillbaka.

Då jag läste Samhällslinjen inriktning Samhällskunskap åkte jag och klassen veckan efter direkt till Belgien, till Bryssel, och var inne på EU-parlamentet och såg på den trevliga byn Brygge. Jag var också nära att få följa med på en bussresa till Ryssland och S:t Petersburg, men tyvärr blev bussen full. Jag känner mig lyckligt lottad som fått erfara så mycket genom skolan och därtill utan att behöva lägga till stora summor ur egen ficka.

SE MÖJLIGHETERNA

Charter är bra, det koster inte så mycket. Jag har varit i Spanien: Mallorca och diverse Kanarieöar, samt Grekland: Kreta och nästa vecka på Samos. Man behöver dock inte alls betala dyra pengar för att få resa. Det många inte tänker på är att man kan åka på semester i Sverige, det finns många intressanta platser om man bara letar lite, men kan till exempel hyra kanot och sova i tält på öar, åka till vattenland, ha picknick eller grilla korv i skogen, gå med i scouterna och åka på läger eller mycket annat.

Vi har lånat både stuga och husvagn, med inkluderad mobiltelefon i modell resväska med snurrsladd, och senare mobil i modell tegelsten, av vänner och grannar. Vi har åkt runt Vänern och sovit på vandrarhem i Mariestad. Mariestad och Gränna med polkagrisar och hästkärra på Visingsö var den bästa semester jag som barn kunde ha. Det behöver inte kosta alltför mycket.

 Text & Illustration: Maria Lundby Bohlin