Etikettarkiv: Grön rehabilitering

Grön Rehab i praktiken

Uppsatsen ”Grön rehabilitering – En väg till hälsa?” skrevs hösten 2010. ASP Bladets reporter fick en pratstund med Susanne, Inger och Christina som arbetar på GrönFramtid i Karlstad, med just Grön Rehabilitering.

Verksamheten startades av Lotta Ericsson, handledare var Annika Olsson. Från början lydde verksamheten under Karlstads kommun, men sedan några år tillbaka är det ett kooperativ. Även om kommunen finns kvar i bilden, har de ingen makt att påverka verksamheten. Det är i första hand Inger och Christina som arbetar med deltagarna och Susanne arbetar administrativt och med många praktiska saker.

Vår reporter kom några minuter före utsatt tid och fick ett varmt välkomnande av alla tre. Vi började med en rundvandring. Första lokalen var ett ljust rum, där allt gick i vitt, på den lilla bokhyllan i hallen brann ett ljus, även det vitt och kontoret gick också helt i vitt. Även om huset bara låg några meter från E18, hördes inget trafikbrus, inte ens från stora långtradare. Vi satte oss vid köksbordet, där det var lite färg, inte bara vitt, men det gav ändå ett lugnande intryck. De berättade för vår utsända reporter följande:

– Deltagarna kommer hit vid 9-tiden alla vardagar, utom onsdagar, då vi äter gemensam frukost. Vi lyssnar till hur de mår, vad de har för önskemål om vad de vill göra under dagen. Vi har en plan, men den följs inte alltid till punkt och pricka. Vi är öppna för förändringar. Skulle någon vilja gå ut och gå på promenad, kanske andra vill arbeta med växter. I så fall delar vi upp oss. Deltagarnas bästa kommer i främsta rummet. Det är viktigt att vi ger ett lugnt intryck, så att de inte känner sig stressade och inte har en massa ”måste-krav” på sig. Så, utan att säga för mycket, så längtar deltagarna hit. Inte bara för en chans att få lämna hemmet.

Vilka är det som kommer hit och vem skickar hit dom?
– Först och främst är det de som gått in i väggen, är sönderstressade och utbrända. Oftast är det arbetsgivare, men även Karlstads kommun skickar hit deltagare. Vårt upptagningsområde är hela Värmland, så även Arvika och Grums skickar hit deltagare.

Kostar det något att vara med som deltagare, och vem betalar det i så fall?
– Det är arbetsgivaren eller kommunen som betalar för själva deltagandet, men frukosten är gratis.

Har det blivit några större förändringar sedan uppsatsen skrevs?
– Inte mycket nytt har hänt sen dess. Det är fler deltagare, allt fler får upp ögonen för Grön Rehabilitering och att det märks att det finns ett ökat behov. I stället för att skicka en arbetstagare till en tvåveckorskurs i avstressning för 15.000, skickar de hit dem i stället. Det tar längre tid, men vi jobbar verkligen på djupet. Vi har inga deltagare som kommit tillbaka, vilket tvåveckorskurserna har. Det finns ett ökande intresse, men det känns ändå lite trögt emellanåt.

Umgås deltagarna privat också? Eller ses de bara här?
– De har tagit varandras telefonnummer, så de har telefonkontakt med varandra. Några gånger händer det att deltagare träffas och umgås privat, men det är inget vi lägger oss i.

Tack för att ni tog er tid att träffas.
– Tack själv.

Innan vi skiljs åt visar de upp ”kuvösen” där de har sticklingar, sådda frön och blommor som väntar på att planteras i trädgården. Vi går över till Gemet där de har olika planteringar och två växthus. ASP Bladets reporter var där i en timme och bara under den timmen infann sig ett stort lugn.

Text: Liselotte Frejdig

Grön Rehabilitering – ett nytt alternativ?

Under senare år har ”Grön Rehabilitering” diskuterats flitigt. Isabell Axner och Sara Handzic vid Mittuniversitetet i Östersund skrev sin C-uppsats ”Grön rehabilitering – En väg till hälsa?” höstterminen 2010. I den har de talat med tre olika anställda på verksamheter där grön rehabiliteringsträning pågår. De har även talat med några av deltagarna.

Empowerment
Det som genomsyrar verksamheten är Empowerment, vilket på svenska brukar kallas egenmakt, vilket kort kan beskrivas som att alla människor har insikter, färdigheter och förmågor vilka ska bekräftas då alla människor duger som de är. Empowerment uppmärksammar att människan har rätt att själv definiera viktiga problem och lösningar på dessa. Ett annat ord för Empowerment är bemästrande, som används i rehabiliteringssammanhang. En viktig aspekt i rehabiliteringsarbetet är att hjälparen inte ska vara styrande, utan istället verka som en samtalspartner som ger stöd i ett samarbets- och lösningsinriktat samtal samt att möta individen där denne är. Fokus ska ligga på individens resurser istället för på problem och brister. Detta ska bidra till att individen känner att den har inflytande över sitt eget liv.

Känsla av sammanhang – KASAM
Enligt uppsatsen används denna metod inom Grön Rehabilitering för att kartlägga deltagarnas behov och hur de ser på sin situation. Aaron Antonovsky införde begreppet salutogenes 1978. Perspektivet handlar om att förstå hälsans ursprung och vad som gynnar den. Detta kom som en motreaktion till det patogena synsättet där fokus ligger på vad som orsakar ohälsa och sjukdom. Det viktigaste är att identifiera och förklara vilka skyddande faktorer och processer som leder till rörelse i riktning mot hälsa. Antonovsky beskriver med hjälp av KASAM människans rörelse mot hälsa oberoende av hälsotillstånd. Det ingår tre delar i KASAM; begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Det är ett sätt för att försöka tolka individens personlighet, mottaglighet för förändring, hur eventuella problem hanteras och hur meningsfull tillvaron är för individen. En deltagare som har tappat hoppet om att hitta ett nytt arbete tar längre tid på sig att bli bra medan en som är positiv behöver en kortare tid.

Grön rehabilitering i Sverige
Det finns tre olika verksamheter som arbetats fram av Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp.

Det som är gemensamt för alla tre är att deltagarna är mycket ute i skogen och naturen, både på promenader, svamp- och bärplockning, stavgång, dessutom ingår samtal och deltagarna umgås i största allmänhet.

Upplägg av verksamheten
Inom verksamhet 1 pågår rehabiliteringen i 16 veckor med tre träffar i veckan. Dagen börjar med fika som följs av aktiviteter i skogen, exempelvis promenader och svampplockning. En eftermiddag i veckan får gruppen träffa en beteendevetare. Då diskuteras stress, återhämtning, kommunikation, sömn och konsten att säga nej. Det ingår även övningar i qigong och mindfulness. En eftermiddag i veckan kommer en friskvårdare och talar om motion och kost och berättar var i samhället de kan få hjälp. Ett verktyg som används är mindmapping för att bryta ner sina mål i delmål.

I verksamhet 2 håller rehabiliteringen på under 14 veckor med två eller fyra träffar i veckan. Kärnverksamheten är naturaktiviteter och samtal, både i grupp och enskilt. Naturaktiviteterna kan vara stavgång, qigong och skogspromenader. Dessutom får de lära sig kroppsmedvetande, basal kroppskännedom, medveten närvaro och trädgårdsodling.

Verksamhet 3 har ett varierat program från sex veckor upp till ett år. Tanken är att deltagarna ska träffas totalt tio timmar i veckan, uppdelat på tre dagar. Dagen börjar med fika och avstämning, vilket avgör hur dagen kommer att se ut. Aktiviteterna är väldigt varierande och kan vara promenader, hantverk, avslappningsövningar, yoga, mindfulness, odling. Ibland förekommer föreläsningar eller att gruppen åker på studiebesök. Även i denna grupp förekommer samtal, både i grupp och individuellt. Men till skillnad från verksamhet 2, så är inte dessa samtal schemalagda, utan deltagaren får själv ta initiativ till dem.

Vilka deltagare återfinns i de olika verksamheterna
I verksamhet 1 återfinns många som har (haft) en dysfunktionell familj med bland annat missbruk, andra har upplevt problem på arbetsmarknaden med långvarig stress eller en känsla av att inte passa in.

Även i verksamhet 2 finns ett mönster. I denna grupp återfinns till största delen väldigt högpresterande personer som jobbat sönder sig: ”(…) engagerade och driftiga som blir väldigt, väldigt vilsna när de inte längre klarar av att prestera på den nivå de är vana vid. De andra personerna har egentligen aldrig fått fotfäste på arbetsmarknaden och med den stressen som det innebär, ofta blir ganska omfattande social problematik kopplad till det.” Citatet är taget från en medarbetare inom verksamhet 2.

Inom verksamhet 3 är de flesta deltagarna högpresterande och produktiva individer. De har höga krav på sig själva och när de inte längre kan prestera som tidigare uppstår prestationsångest.

Text: Liselotte Frejdig
Foto: Per Rhönnstad

Några röster från informanterna i uppsatsen

* Det viktigaste var att jag blev avstressad. Naturen har inte bråttom, så att det är bara att anpassa sig till det.

* Det var väldigt prestigelöst, eftersom alla hade samma problembild.

* Det var inga problem att komma in i gruppen som ny deltagare, eftersom de andra också hade varit nykomlingar och mindes hur det kändes.

* Vi deltagare blev även ett stöd åt varandra. Eftersom vi hade samma ”problematik” var det ingen som behövde skämmas.

* Det var en helt ny upplevelse att gå ut i skogen, utan att behöva känna stress eller måsten. Precis som när vi fick odla själva och vara med hela tiden, från frö till blomma eller växt.

Ett annat gemensamt drag hos deltagarna var att alla var nöjda med verksamheten och tyckte att den verkligen hade hjälpt och stöttat dom. Men Axner och Handzic lägger in en brasklapp, i och med att de hade så pass få informanter, är det osäkert om de utgör ett tillräckligt representativt urval för samtliga deltagare.