I fokus: Stockfallsboendet

Invigning av Stockfallet, Per-Inge Liden klipper bandet

Den 17 november var det dags för invigning av det nya gruppboendet på Stockfallet. De nybyggda husen har utsikt mot skogen men är samtidigt beläget nära ett bostadsområde.

– Alla människor hör till det här samhället som vi vill bygga tillsammans, säger Per-Inge Lidén i sitt invigningstal.

Socialpsykiatrin har genom åren alltid fått ta över gamla och befintliga byggnader eller lokaler. Men nu får man tillgång till lokaler som är helt nya, vilket är en ny situation för förvaltningen. Stockfallsboendet är det första som är helt nybyggt och enbart till för socialpsykiatrin, med avsikten att vara ett gruppboende.

Ett antal brukare har dessutom fått bidra med åsikter om hur huset skulle utformas. De har fått möjlighet att ge sina förslag om färgval och material och har även varit med på anställningsintervjuer. Inflyttningen påbörjas den 21 november.

Per-Inge Lidén, ordförande i arbetsmarknads- och socialnämnden, beskriver i sitt inledningsanförande historien om hur de psykiatriska boendena har utvecklats över tid. Han menar att vi har gått ifrån att människor placerats i samhällets utkant till att de nu har hamnat mitt i samhället.

– De hör till samhället som alla andra. Socialpsykiatri är precis som det låter, ett socialt och samhällsperspektiv. Ett mitt i samhället-tänkande, där alla människor ska få plats. En del behöver stöd i form av boende, aktiviteter och struktur. Det här huset är unikt för det berättar om en människosyn om hur vi vill ha vårt samhälle, säger Per-Inge Lidén.

Boendets form och placering
Boendet består av två hus med sammanlagt 16 lägenheter. Byggnaderna är utformade på så sätt att man alltid måste passera ett gemensamt luftigt vardagsrum för att komma in eller ut ur huset. Varje hus har två korridorer med fyra lägenheter i varje. Korridorerna går ihop i den gemensamma delen för att ingen ska känna sig förbisedd eller kunna isolera sig.

Grundtanken med placeringen av boendet är närheten till naturen men samtidigt vara nära annan bebyggelse. Omgivningen är lugn och stilla, utan brus och mycket människor i rörelse men samtidigt nära till exempel kollektivtrafik.

Johan Asp, Stockfallets enhetschef, är mycket nöjd med hur boendet har förverkligats. Han tycker att byggnaderna är jättefina och säger att han har en jättepositiv känsla nu när det är klart.

– Boendet har blivit som jag hade hoppats på och uppfyllt mina förväntningar, menar Johan Asp.

Endast psykisk funktionsnedsättning
Boendet kommer inte att prioritera någon viss form av funktionsnedsättning. Det enda som gäller är att man ska ha en långvarig psykisk funktionsnedsättning. Personer med beroendeproblematik eller missbruk kommer inte att bo på Stockfallsboendet.

Omgivningens reaktioner
Reaktioner gällande läget av boendet var intensivast i början av 2015. Det fanns en oro i de närliggande bostadsområdet huruvida det var lämpligt att placera ett boende för personer med psykisk funktionsnedsättning på Stockfallet. Det anordnades informationsmöten där grannar och de som bor i området kunde delta och få information om projektet. På dessa möten har kommunen förklarat vilka som ska bo där, samt förmedlat budskapet att man inte behöver vara orolig.

Johan berättar att efter mötena har ingen hört av sig. Det har enbart kommit två samtal från familjer som planerat att köpa tomt i närheten och som hade frågor om boendet.

– Det är ofta okunskap som gör att folk tror att det här är farliga människor, förklarar Johan Asp.

Text: Matilda Eriksson och Henrik Sjöberg
Foto: Matilda Eriksson och Henrik Sjöberg

Från laserklinik till det goda boendet

Från början var det ett motell, sedan höll laserkliniken till där. I slutet av Mars invigde Nordby 3, tre nya lägenheter. Personal och brukare på Nordby har även fått utökade lokaler med konferensrum, aktivitetsrum och kontor. ASP Bladets reporter var där och talade med både enhetschefen och en av de boende.

Nordby 1 och 2 har socialpsykiatriska hyresgäster, det är åtta brukare på vartdera boendet och på det tredje boendet, bor de med missbruk eller beroendeproblematik. Där är de för närvarande nio stycken. Sammantaget bor här allt som allt 25 hyresgäster. För att få leva på Nordby behövs ett beslut om särskilt boende och för Nordby 3 ett biståndsbeslut. Brukarna har personal tillgänglig dygnet runt.

Enhetschefen Anette Åberg har varit där sedan 2011, då hon efterträdde Per Johansson. Anette har jobbat som enhetschef i Karlstad kommun sedan 2007. Innan dess var hon enhetschef i Forshaga.

– Jag trivs fantastiskt bra här. Personalen är bra, brukarna är trevliga och goa, och det är sällan bråk, säger hon

Bostäderna består av ett rum och kök, dusch och toalett och är på mellan 32 och 35 kvadratmeter. Hyran är cirka 3700 kr/månaden.

– De får även betala för maten, fortsätter hon, frukost, lunch och middag kostar 89 kr/dag. Varje enhet har egna kök och matsalar. Ofta lagar personalen mat med hjälp av de boende, ibland bakar de tillsammans. Matsedeln bestäms vid de husmöten som hålls varje månad.

Nyktra gäster
Vissa lokaler är gemensamma, till exempel TV-rummet, allrummet och uppehållsrummet. Där finns det plats för att se film, kanske hålla en gemensam fest, någon gäst som håller föredrag och liknande aktiviteter. Det finns inga besökstider, utan meddelas personalen i förväg, kan besökare komma ”när som helst”. Men för att besöka Nordby 3 krävs att du är både nykter och drogfri.

– Vi har en fest för brukare och anhöriga kring midsommar när vi grillar och umgås allihop. I anslutning till första advent, har vi även en julfest och den är också för brukare och anhöriga.

ASP Bladet träffade även Peo som är en av de boende på Nordby.

– Jag var tidigare uteliggare, bodde på härbärge och jag blev fantastiskt glad när jag fick veta att jag skulle få bo här. Jag blev den första på kölistan. Det har också betytt att jag fått ny kontakt med min dotter. Hon hjälpte mig ordna upp det här, och numera har vi kontakt varje dag.

Tidigare har han bott på Trossen, även det ett gruppboende, men där trivdes han inte. Han var med om en svår olycka och hamnade i rullstol.

– Jag bröt ryggen och fick en kraftig infektion, sammanlagt åt jag 235 penicillintabletter och fick återvända till sjukhuset.

Det var en tuff resa, som han klarade, mot alla odds.

– I dag går jag med rullator, även om jag inte orkar gå några längre sträckor. Innan jag kom hit, bodde jag på Nypan, som även det är ett gruppboende. Det var också fint och bra, men här är det bättre. Jag har även fått några nya vänner och i stort sett kommer vi bra överens.

Text: Liselotte Frejdig
Foto: Per Rhönnstad

Bland flyttlådor och inflyttningsglädje på Malmtorgsgatan

I skrivande stund står tomma flyttlådor kvar på gruppboendet vid Malmtorgsgatan, som vittnar om flytten från Fagottgatan. Flera personer, brukare och anställda, rörde sig mot centrala Karlstad, för att landa bredvid asylboendet Orion.

När chefer från Vuxenavdelningen, socialdirektör Monica Persson och nämndens ordförande Johanna Larsson gör entré, möts de av en både ombonad och trevlig atmosfär. Det luktar nytt i lägenheterna, och de är inredda i modern stil. Dagen till ära samlades boendets personal för att tillsammans med detta finfrämmat låta verksamheten förklaras invigd.

– Personalen har gjort ett jättefint jobb i flytten. Det är jättebra här och vi har varit igång i ungefär en månad, berättar enhetschef Stefan Berndtsson för ASP Bladet.
Gruppboenden finns i lite olika former, med sovande eller vaken nattpersonal, för att passa olika personers skilda behov. Gemensamt för samtliga personer som bor här är att de behöver extra stöd i vardagen. Det kan även ofta finnas olika typer av sociala aktiviteter, personalen funderar i skrivande stund på huruvida de ska börja laga mat gemensamt med brukarna. Samtidigt är det till syvende och sist en samling hem, där personer ska kunna leva ostört och göra saker som folk gör mest. För Stefans del har han känt av utvecklingen och skillnaden som uppstod i bytet av lokaler.

– Det är jättekul med en ny verksamhet, boendet på Fagottgatan var bra det med, men var kanske inte anpassat på samma sätt, tänker Stefan.

Två olika världar
Han ser en fördel med att de ligger ”vägg i vägg” med en helt annan typ av social verksamhet. Besökarna fick sig en titt på den – asylboendet Orion, vilket ligger en våning ovanför. I Orions fall är det ensamkommande flyktingar i ung ålder, utrustade med en vilja att upptäcka Sverige, som har lägenheter hos dem. Stefan berättar att deras egna brukare kommer bra överens med de ensamkommande, de upplevs som väldigt artiga.

– Våra brukare ska kunna träffa deras brukare, och se andra personer, säger Stefan.
På Malmtorgsgatan finns flera boendestödjare. En av dem är Per Larsson, han tycker det känns bra att vara här – han har funnits med ända sedan Fagottgatans gruppboende startade upp.

– Det är spännande med både större lokaler och fler brukare. Det känns väldigt roligt att vara med och starta upp ett nytt boende. Det verkar som att brukarna som kommit hit verkar trivas väldigt bra. Vi kommer att jobba mer individuellt med de boende. Det blir ett helt annorlunda arbetssätt och jag ser bara positivt på framtiden, berättar Per.
När undertecknad lämnar husen och dess respektive verksamheter, tänker han att de nog kommer att trivas rätt bra här. Aftonsolen lyser upp de kala grenverken och den tidiga decemberkylan håller ett löfte om vinter i sin famn – då är det särskilt skönt att tänka att människor har ett hem att gå till.

Text: Robert Halvarsson
Foto: Per Rhönnstad

Gruppboende för personer med psykisk funktionsnedsättning på Fagottgatan 59

Torsdagen den 27 april så besökte jag ett gruppboende med boendestöd på Fagottgatan 59 på Kronoparken i Karlstad. Det blev ett annorlunda möte eftersom knappt någon visste att jag skulle komma.

För det var nämligen så att det var boendestödets tidigare chef som ville att ASP bladet skulle komma dit och göra ett reportage. Men nu hade denna person slutat och det var ingen annan av personalen som var jättesugen på att varken bli intervjuad eller fotad. Men jag fick reda på en del ändå, exempelvis att verksamheten hade funnits där nästan exakt i två år och att det egentligen var först nu som personalen hade hittat formerna.

Jag frågade hur många det var som bodde där, och fick till svar att fyra personer bodde utanför gruppboendet medan det bodde sju stycken på plats. Personerna som bodde där hade alla olika bakgrunder men det de hade gemensamt var att de på ett eller annat sätt behövde hjälp i vardagen, exempelvis sådant som matinköp och städning. De flesta gör sin egen mat, men för de som inte orkar eller klarar av det, finns chansen att äta i personalrummet ihop med personalen, eftersom personalen lagar mat.

Återkommande husmöten

Jag frågar också om det finns någon verksamhet, med det menar jag om det finns något gym, biljardbord eller något annat som de boende kan sysselsätta sig med. Till svar får jag att sådant är det dåligt med. Men varje vecka på torsdagar har de ett husmöte, och där bestäms vad som ska göras inför helgen. Sen frågar jag om hur det funkar med de boendes kontrakt, och vad som händer om någon exempelvis super till. Då berättar en från personalen att de boende har egna kontrakt och då gäller reglerna som för vilken person som helst. Så vill de festa är det upp till dem själva.

Men i personalrummet gäller nolltolerans, där får ingen vara påverkad av något substitut. Sen ställde jag frågan om hur många det var som jobbade på stället. Jag får till svar att det är nio i personalen, sju fasta och två är vikarie. De jobbar aldrig mindre än två åt gången, vissa dagar är de till och med fyra som jobbar. Det är alltid någon av personalen som ligger över. Således är det alltid bemannat på något sätt.

Bra trivsel

Vidare frågade jag om de trivdes ihop, och vad de tyckte om arbetsmiljön. Enligt en kvinna som stod och stekte kotletter så trivs personalen mycket bra med varandra, en anledning var att de alla hade olika bakgrunder, någon kom från psykiatrin, medan någon annan kom från vård och omsorg. Det enda som de klagade på var att boendet där personalen håller till kunde kännas lite litet om alla var där samtidigt. Annars var de nöjda med det mesta. Avslutningsvis så vill jag gratta gruppboendet på Fagottgatan 59 för att de nyligen fyllde två år.

Text och Foto: Christer Adrian

 

Egna funderingar

Stödet till människor med psykisk ohälsa behöver förbättras

Jag har egen erfarenhet av psykisk ohälsa och tycker att psykvården kan förbättras på många sätt. Jag kan även tycka att den i vissa fall är under all kritik. Utan att gå in på detaljer så vet jag folk som har behövt hjälp men blivit avvisade. Ibland för att de helt enkelt har sett för fräscha ut och på grund av det har de inte fått den hjälp de kanske behövt. Meningen borde ju vara att Socialstyrelsen ska jobba med människor som drabbas av psykisk ohälsa och se till att dessa människor får en god vård.

Fakta:

Enligt Socialstyrelsens hemsida kan vi lära oss att Boendestöd är ett stöd som blir allt vanligare. Boendestöd är nu den vanligaste insatsen enligt SoL (Socialtjänstlagen) – för personer med funktionsnedsättning. Den 1 oktober 2011 hade nästan 50 000 personer under 65 års ålder, som har funktionsnedsättning, minst en insats enligt socialtjänstlagen från sin kommun.

Hemtjänst i ordinärt boende har tidigare varit den vanligaste insatsen, men nu är det fler som får boendestöd. Det visar ny statistik från socialstyrelsen som samlats in från kommunen och avser personer under 65 år med funktionsnedsättning som var beviljad någon insats enligt socialtjänstlagen som kom till den 1 oktober 2011. Boendestöd är ett stöd i den dagliga livsföringen riktat till särskilda målgrupper.

Bland annat till personer med psykisk funktionsnedsättning. Stödet kan vara både praktiskt och socialt och syftet är att stärka förmågan att klara vardagen i bostaden och i samhället bättre. Det var 17 500 personer under 65 år som hade boendestöd år 2011. Man ser enligt statistiska undersökningar att detta bara ökar med boendestöd. Som sagt allt fler behandlas för vård av psykisk ohälsa. Indelningen av kvinnor eller män är ganska lika i procent.

Källa: http://www.socialstyrelsen.se