Etikettarkiv: Gruppboende

I fokus: Stockfallsboendet

img_0222
Invigning av Stockfallet, Per-Inge Liden klipper bandet

Den 17 november var det dags för invigning av det nya gruppboendet på Stockfallet. De nybyggda husen har utsikt mot skogen men är samtidigt beläget nära ett bostadsområde.

– Alla människor hör till det här samhället som vi vill bygga tillsammans, säger Per-Inge Lidén i sitt invigningstal.

Socialpsykiatrin har genom åren alltid fått ta över gamla och befintliga byggnader eller lokaler. Men nu får man tillgång till lokaler som är helt nya, vilket är en ny situation för förvaltningen. Stockfallsboendet är det första som är helt nybyggt och enbart till för socialpsykiatrin, med avsikten att vara ett gruppboende.

Ett antal brukare har dessutom fått bidra med åsikter om hur huset skulle utformas. De har fått möjlighet att ge sina förslag om färgval och material och har även varit med på anställningsintervjuer. Inflyttningen påbörjas den 21 november.

Per-Inge Lidén, ordförande i arbetsmarknads- och socialnämnden, beskriver i sitt inledningsanförande historien om hur de psykiatriska boendena har utvecklats över tid. Han menar att vi har gått ifrån att människor placerats i samhällets utkant till att de nu har hamnat mitt i samhället.

– De hör till samhället som alla andra. Socialpsykiatri är precis som det låter, ett socialt och samhällsperspektiv. Ett mitt i samhället-tänkande, där alla människor ska få plats. En del behöver stöd i form av boende, aktiviteter och struktur. Det här huset är unikt för det berättar om en människosyn om hur vi vill ha vårt samhälle, säger Per-Inge Lidén.

Boendets form och placering
Boendet består av två hus med sammanlagt 16 lägenheter. Byggnaderna är utformade på så sätt att man alltid måste passera ett gemensamt luftigt vardagsrum för att komma in eller ut ur huset. Varje hus har två korridorer med fyra lägenheter i varje. Korridorerna går ihop i den gemensamma delen för att ingen ska känna sig förbisedd eller kunna isolera sig.

Grundtanken med placeringen av boendet är närheten till naturen men samtidigt vara nära annan bebyggelse. Omgivningen är lugn och stilla, utan brus och mycket människor i rörelse men samtidigt nära till exempel kollektivtrafik.

Johan Asp, Stockfallets enhetschef, är mycket nöjd med hur boendet har förverkligats. Han tycker att byggnaderna är jättefina och säger att han har en jättepositiv känsla nu när det är klart.

– Boendet har blivit som jag hade hoppats på och uppfyllt mina förväntningar, menar Johan Asp.

Endast psykisk funktionsnedsättning
Boendet kommer inte att prioritera någon viss form av funktionsnedsättning. Det enda som gäller är att man ska ha en långvarig psykisk funktionsnedsättning. Personer med beroendeproblematik eller missbruk kommer inte att bo på Stockfallsboendet.

Omgivningens reaktioner
Reaktioner gällande läget av boendet var intensivast i början av 2015. Det fanns en oro i de närliggande bostadsområdet huruvida det var lämpligt att placera ett boende för personer med psykisk funktionsnedsättning på Stockfallet. Det anordnades informationsmöten där grannar och de som bor i området kunde delta och få information om projektet. På dessa möten har kommunen förklarat vilka som ska bo där, samt förmedlat budskapet att man inte behöver vara orolig.

Johan berättar att efter mötena har ingen hört av sig. Det har enbart kommit två samtal från familjer som planerat att köpa tomt i närheten och som hade frågor om boendet.

– Det är ofta okunskap som gör att folk tror att det här är farliga människor, förklarar Johan Asp.

Text: Matilda Eriksson och Henrik Sjöberg
Foto: Matilda Eriksson och Henrik Sjöberg

Från laserklinik till det goda boendet

12345Från början var det ett motell, sedan höll laserkliniken till där. I slutet av Mars invigde Nordby 3, tre nya lägenheter. Personal och brukare på Nordby har även fått utökade lokaler med konferensrum, aktivitetsrum och kontor. ASP Bladets reporter var där och talade med både enhetschefen och en av de boende.

Nordby 1 och 2 har socialpsykiatriska hyresgäster, det är åtta brukare på vartdera boendet och på det tredje boendet, bor de med missbruk eller beroendeproblematik. Där är de för närvarande nio stycken. Sammantaget bor här allt som allt 25 hyresgäster. För att få leva på Nordby behövs ett beslut om särskilt boende och för Nordby 3 ett biståndsbeslut. Brukarna har personal tillgänglig dygnet runt.

Enhetschefen Anette Åberg har varit där sedan 2011, då hon efterträdde Per Johansson. Anette har jobbat som enhetschef i Karlstad kommun sedan 2007. Innan dess var hon enhetschef i Forshaga.

– Jag trivs fantastiskt bra här. Personalen är bra, brukarna är trevliga och goa, och det är sällan bråk, säger hon

Bostäderna består av ett rum och kök, dusch och toalett och är på mellan 32 och 35 kvadratmeter. Hyran är cirka 3700 kr/månaden.

– De får även betala för maten, fortsätter hon, frukost, lunch och middag kostar 89 kr/dag. Varje enhet har egna kök och matsalar. Ofta lagar personalen mat med hjälp av de boende, ibland bakar de tillsammans. Matsedeln bestäms vid de husmöten som hålls varje månad.

Nyktra gäster
Vissa lokaler är gemensamma, till exempel TV-rummet, allrummet och uppehållsrummet. Där finns det plats för att se film, kanske hålla en gemensam fest, någon gäst som håller föredrag och liknande aktiviteter. Det finns inga besökstider, utan meddelas personalen i förväg, kan besökare komma ”när som helst”. Men för att besöka Nordby 3 krävs att du är både nykter och drogfri.

– Vi har en fest för brukare och anhöriga kring midsommar när vi grillar och umgås allihop. I anslutning till första advent, har vi även en julfest och den är också för brukare och anhöriga.

ASP Bladet träffade även Peo som är en av de boende på Nordby.

– Jag var tidigare uteliggare, bodde på härbärge och jag blev fantastiskt glad när jag fick veta att jag skulle få bo här. Jag blev den första på kölistan. Det har också betytt att jag fått ny kontakt med min dotter. Hon hjälpte mig ordna upp det här, och numera har vi kontakt varje dag.

Tidigare har han bott på Trossen, även det ett gruppboende, men där trivdes han inte. Han var med om en svår olycka och hamnade i rullstol.

– Jag bröt ryggen och fick en kraftig infektion, sammanlagt åt jag 235 penicillintabletter och fick återvända till sjukhuset.

Det var en tuff resa, som han klarade, mot alla odds.

– I dag går jag med rullator, även om jag inte orkar gå några längre sträckor. Innan jag kom hit, bodde jag på Nypan, som även det är ett gruppboende. Det var också fint och bra, men här är det bättre. Jag har även fått några nya vänner och i stort sett kommer vi bra överens.

Text: Liselotte Frejdig
Foto: Per Rhönnstad

Bland flyttlådor och inflyttningsglädje på Malmtorgsgatan

234234I skrivande stund står tomma flyttlådor kvar på gruppboendet vid Malmtorgsgatan, som vittnar om flytten från Fagottgatan. Flera personer, brukare och anställda, rörde sig mot centrala Karlstad, för att landa bredvid asylboendet Orion.

När chefer från Vuxenavdelningen, socialdirektör Monica Persson och nämndens ordförande Johanna Larsson gör entré, möts de av en både ombonad och trevlig atmosfär. Det luktar nytt i lägenheterna, och de är inredda i modern stil. Dagen till ära samlades boendets personal för att tillsammans med detta finfrämmat låta verksamheten förklaras invigd.

– Personalen har gjort ett jättefint jobb i flytten. Det är jättebra här och vi har varit igång i ungefär en månad, berättar enhetschef Stefan Berndtsson för ASP Bladet.
Gruppboenden finns i lite olika former, med sovande eller vaken nattpersonal, för att passa olika personers skilda behov. Gemensamt för samtliga personer som bor här är att de behöver extra stöd i vardagen. Det kan även ofta finnas olika typer av sociala aktiviteter, personalen funderar i skrivande stund på huruvida de ska börja laga mat gemensamt med brukarna. Samtidigt är det till syvende och sist en samling hem, där personer ska kunna leva ostört och göra saker som folk gör mest. För Stefans del har han känt av utvecklingen och skillnaden som uppstod i bytet av lokaler.

– Det är jättekul med en ny verksamhet, boendet på Fagottgatan var bra det med, men var kanske inte anpassat på samma sätt, tänker Stefan.

Två olika världar
Han ser en fördel med att de ligger ”vägg i vägg” med en helt annan typ av social verksamhet. Besökarna fick sig en titt på den – asylboendet Orion, vilket ligger en våning ovanför. I Orions fall är det ensamkommande flyktingar i ung ålder, utrustade med en vilja att upptäcka Sverige, som har lägenheter hos dem. Stefan berättar att deras egna brukare kommer bra överens med de ensamkommande, de upplevs som väldigt artiga.

– Våra brukare ska kunna träffa deras brukare, och se andra personer, säger Stefan.
På Malmtorgsgatan finns flera boendestödjare. En av dem är Per Larsson, han tycker det känns bra att vara här – han har funnits med ända sedan Fagottgatans gruppboende startade upp.

– Det är spännande med både större lokaler och fler brukare. Det känns väldigt roligt att vara med och starta upp ett nytt boende. Det verkar som att brukarna som kommit hit verkar trivas väldigt bra. Vi kommer att jobba mer individuellt med de boende. Det blir ett helt annorlunda arbetssätt och jag ser bara positivt på framtiden, berättar Per.
När undertecknad lämnar husen och dess respektive verksamheter, tänker han att de nog kommer att trivas rätt bra här. Aftonsolen lyser upp de kala grenverken och den tidiga decemberkylan håller ett löfte om vinter i sin famn – då är det särskilt skönt att tänka att människor har ett hem att gå till.

Text: Robert Halvarsson
Foto: Per Rhönnstad

Gruppboende för personer med psykisk funktionsnedsättning på Fagottgatan 59

Torsdagen den 27 april så besökte jag ett gruppboende med boendestöd på Fagottgatan 59 på Kronoparken i Karlstad. Det blev ett annorlunda möte eftersom knappt någon visste att jag skulle komma.

För det var nämligen så att det var boendestödets tidigare chef som ville att ASP bladet skulle komma dit och göra ett reportage. Men nu hade denna person slutat och det var ingen annan av personalen som var jättesugen på att varken bli intervjuad eller fotad. Men jag fick reda på en del ändå, exempelvis att verksamheten hade funnits där nästan exakt i två år och att det egentligen var först nu som personalen hade hittat formerna.

Jag frågade hur många det var som bodde där, och fick till svar att fyra personer bodde utanför gruppboendet medan det bodde sju stycken på plats. Personerna som bodde där hade alla olika bakgrunder men det de hade gemensamt var att de på ett eller annat sätt behövde hjälp i vardagen, exempelvis sådant som matinköp och städning. De flesta gör sin egen mat, men för de som inte orkar eller klarar av det, finns chansen att äta i personalrummet ihop med personalen, eftersom personalen lagar mat.

Återkommande husmöten

Jag frågar också om det finns någon verksamhet, med det menar jag om det finns något gym, biljardbord eller något annat som de boende kan sysselsätta sig med. Till svar får jag att sådant är det dåligt med. Men varje vecka på torsdagar har de ett husmöte, och där bestäms vad som ska göras inför helgen. Sen frågar jag om hur det funkar med de boendes kontrakt, och vad som händer om någon exempelvis super till. Då berättar en från personalen att de boende har egna kontrakt och då gäller reglerna som för vilken person som helst. Så vill de festa är det upp till dem själva.

Men i personalrummet gäller nolltolerans, där får ingen vara påverkad av något substitut. Sen ställde jag frågan om hur många det var som jobbade på stället. Jag får till svar att det är nio i personalen, sju fasta och två är vikarie. De jobbar aldrig mindre än två åt gången, vissa dagar är de till och med fyra som jobbar. Det är alltid någon av personalen som ligger över. Således är det alltid bemannat på något sätt.

Bra trivsel

Vidare frågade jag om de trivdes ihop, och vad de tyckte om arbetsmiljön. Enligt en kvinna som stod och stekte kotletter så trivs personalen mycket bra med varandra, en anledning var att de alla hade olika bakgrunder, någon kom från psykiatrin, medan någon annan kom från vård och omsorg. Det enda som de klagade på var att boendet där personalen håller till kunde kännas lite litet om alla var där samtidigt. Annars var de nöjda med det mesta. Avslutningsvis så vill jag gratta gruppboendet på Fagottgatan 59 för att de nyligen fyllde två år.

Text och Foto: Christer Adrian

 

Egna funderingar

Stödet till människor med psykisk ohälsa behöver förbättras

Jag har egen erfarenhet av psykisk ohälsa och tycker att psykvården kan förbättras på många sätt. Jag kan även tycka att den i vissa fall är under all kritik. Utan att gå in på detaljer så vet jag folk som har behövt hjälp men blivit avvisade. Ibland för att de helt enkelt har sett för fräscha ut och på grund av det har de inte fått den hjälp de kanske behövt. Meningen borde ju vara att Socialstyrelsen ska jobba med människor som drabbas av psykisk ohälsa och se till att dessa människor får en god vård.

Fakta:

Enligt Socialstyrelsens hemsida kan vi lära oss att Boendestöd är ett stöd som blir allt vanligare. Boendestöd är nu den vanligaste insatsen enligt SoL (Socialtjänstlagen) – för personer med funktionsnedsättning. Den 1 oktober 2011 hade nästan 50 000 personer under 65 års ålder, som har funktionsnedsättning, minst en insats enligt socialtjänstlagen från sin kommun.

Hemtjänst i ordinärt boende har tidigare varit den vanligaste insatsen, men nu är det fler som får boendestöd. Det visar ny statistik från socialstyrelsen som samlats in från kommunen och avser personer under 65 år med funktionsnedsättning som var beviljad någon insats enligt socialtjänstlagen som kom till den 1 oktober 2011. Boendestöd är ett stöd i den dagliga livsföringen riktat till särskilda målgrupper.

Bland annat till personer med psykisk funktionsnedsättning. Stödet kan vara både praktiskt och socialt och syftet är att stärka förmågan att klara vardagen i bostaden och i samhället bättre. Det var 17 500 personer under 65 år som hade boendestöd år 2011. Man ser enligt statistiska undersökningar att detta bara ökar med boendestöd. Som sagt allt fler behandlas för vård av psykisk ohälsa. Indelningen av kvinnor eller män är ganska lika i procent.

Källa: http://www.socialstyrelsen.se

Nordbys nya gruppboenden

ASP-bladet besökte Nordby-boendet för att se hur verksamheten fungerar efter invigningen i våras. Boendet ligger fint nära skog och gröna gräsytor. Trots att boendet ligger nära E-18 känns läget avskilt och lugnt. Enhetschefen Per Johansson möter ASP bladets utsända på parkeringen och vi går in i de nyrenoverade lokalerna.

Det luktar nytt av väggfärg och nylagt golv när vi går igenom en av korridorerna som leder till ett av samlingsrummen. Där sätter vi oss i en soffa i det ljusa och luftiga rummet.

– Nordby är tre gruppboenden under ett och samma tak, förklarar Per.

Två av dessa öppnades i början av maj och är socialpsykiatriboenden för personer med långvariga socialpsykiatriska funktionsnedsättningar. De flesta av brukarna kommer från det tidigare boendet på Norra Allén. Nordby är ett öppet boende där brukarna bor i egna lägenheter. Det finns åtta lägenheter i det socialpsykiatriska boendet.

Boende nummer tre öppnar i september och är ett lågtröskelboende. Sex stycken brukare kommer att bo här i sina egna lägenheter. De som bor i här har missbruksproblematik och omvårdnadsbehov, berättar Per.

I ett lågtröskelboende finns inga krav att de boende ska vara drog- eller alkoholfria, utan man jobbar utifrån ett långsiktigt perspektiv; en långsiktig plan som ska leda till ett drogfritt liv. Till skillnad från andra typer av boenden där man är tvungen att vara nykter och ren får de boende på Nordby komma in i värmen, utan att behöva leta efter någon annanstans att bo.

– Man ska vara välkommen hem oavsett skick, deklarerar Per.

Per berättar vidare att när verksamheten är i gång kommer det totalt att finnas 24 anställda på Nordby. Boendena är bemannade dygnet runt. Tanken var att alla tre boenden skulle öppnas samtidigt men i våras kände man att det blev för mycket på en gång. Per säger att det var klokt att dela upp det och vänta med öppnandet av missbruksboendet till september istället, eftersom det blev lite mycket på en gång, säger Per Johansson.

Eftersom det är bara några månader sedan verksamheten startades har man inte helt och hållet kommit in i rutinerna. Per berättar att det är mycket nytt på en gång, för de boende och personalen.

– När vi i gång och allt har fallit på plats ska det bli väldigt skönt, säger Per men tycker att de har fått en bra start.

Per berättar vidare att under den tid som boendet har varit öppet har man lyckats med huvudsyftet, att skapa en plats som är tryggt för brukarna. Det viktiga är att de boende kan känna sig trygga i sitt eget hem, menar han. ASP bladet fick även en guidad visning av lokalerna.  Per visade stolt oss runt i de renoverade lokalerna. Korridorerna är ljusa, fräscha och luftiga. Man tänker inte på att det är nyrenoverat utan det känns nytt och inbjudande.

De nu kala väggarna kommer att utsmyckas med konst, berättar Per. Han visar ett litet avskilt rum som ska fungera som läshörna. Där kan man sitta i lugn och ro och läsa med en rogivande utsikt mot skogen som omger Nordby. Vi går förbi ett kombinerat TV-rum och TV-spelsrum där de boende kan koppla av med spel och film.

Det finns en tydlig idé om att aktiviteter av olika slag är en viktig del av arbetet på Nordby. Exempelvis anordnas bland annat gemensamma utflykter. Det är en del av livskvaliteten att ha en meningsfull fritid, menar Per Johansson.

– Vi försöker att ta till vara de intressen som brukarna har, säger han.

– Alla är olika oavsett om man har en problematik eller inte, och man har olika behov också, menar Johansson.

För att lyckas i arbetet måste man en individuell och långsiktig approach, där brukarnas olika erfarenheter och intressen uppmärksammas på ett konstruktivt sätt. Detta märks när Per beskriver hur arbetet fungerar på Nordby inte bara när det gäller fritiden utan verksamheten som helhet. ASP bladet fick även titta in ett par lägenheter som ännu inte har några hyresgäster. Vi möttes av lägenheter som är mycket fina. De består av ett stort rum som fungerar som sovrum och vardagsrum. Lägenheterna har ett välutrustat kök och ett stort badrum.

Per hade svårt att tro att det skulle vara möjligt att renovera Nordby med tanke på hur slitet det var innan renoveringen. Det såg riktigt risigt enligt honom. När man ser hur det ser ut nu, inser man vilket jobb som ligger bakom ombyggnationen. Slutresultatet är verkligen imponerande och det kan ASP bladet intyga med eftertryck.

Text: Henrik Sjöberg

Foto: Per Rhönnstad 

YTTERGRUPPEN

ASP Bladet träffade Bibbi Ahlzén-Norberg för ett samtal om Yttergruppen. Yttergruppen bildades den 1 februari 2008. Yttergruppen är en sammanslagning av de två tidigare boende-stödteamen “Kronhöjden” och “Hemvägen”. “Gamla Hemvägen” firade 10-års jubileum 2008. Yttergruppen utgår i dag från Hemvägen 13 B, som även är adress för trapphusboende för 7 personer.

bild 1 webbGruppen har gemensamhetslokal på Frödingshöjd,  där även ett trapphusboende finns i anslutning. Dessa båda lokaler erbjuder de boende samt övriga brukare husmöten, fika samt aktiviteter på helgerna tillsammans med personal.

Förutom detta hjälper/stöder personalen personer som bor i egna lägenheter på områdena: Kronoparken, Våxnäs samt Gruvlyckan. Det rör sig omkring 40 personer som har beslut enligt Socialtjänslagen fattade av handläggaren.

bild 2 webbPersonalen hjälper personer med insatser som är frivilliga och som ska utgå från personens önskemål, där personen själv ska delta aktivt i insatserna. Stödet ska planeras så att det ger ökad självständighet, aktivitet och livskvalitet.  Det kan exempelvis handla om att hjälpa/stödja en person med en sund mathållning genom att gemensamt skriva en inköpslista , åka och handla tillsammans, att städa och tvätta tillsammans, sociala besök i syfte att hjälpa en person ut i social samvaro med mera.

Handläggarens uppgifter:
1) Genom mottagningteamet på ASP/ANA får handläggaren ta emot de flesta ny ansökningar, i stort sett är dessa områdesindelat på respektive handläggares område. Handläggaren inleder utredning enligt Socialtjänstlagen enligt  kap 4:1 och har därmed en mydighetsutövningsbefattnig.

Under utredningstiden gör handläggaren hembesök tillsammans med sjuksköterska/och ibland med arbetsterapeut.

Detta för att med flera olika professioners kompetens säkerställa ett beslut.
När handläggaren kommer fram till att det blir att boendestöd, träffas boendestödpersonal tillsammans med handläggare och den enskilde för att planera insatsens utformning.

2) Handläggaren skriver en stödplan till personalen med vilka mål stödet skall innehålla.

3) Personalen skriver en  genomförandeplan med brukaren för hur målen ska se ut i vardagsarbetet.

4) Vi har därefter uppföljningar regelbundet för att följa upp hur boendestödet fungerar, med alla berörda parter närvarande. Vi har ett anhörigperpektiv vilket innebär att anhöriga ofta deltar på möten, bara samtycke har getts av den enskilde.

I mina uppgifter som handläggare är jag även ansvarig  för gruppboendet Allén samt gruppboendet Frödingshöjd I och II. I min tjänst ingår desutom att vara LSS-handläggare (LSS= Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade)

Mina förväntningar på Yttergruppen, liksom på mig själv , är att vi tillsammans i ett team verkar för att ge den enskildde det stöd/hjälp personen har sökt om.

Med all vår kompetens, kunskap och proffessionalitet kan vi ge den enskilde möjligheter till öka självständighet och livskvalieten. Förhoppningsvis kan det innebära förmågan  att kunna stå på egna fötter och återfå självkänsla och självförtoende.

En strävan som för övrigt  de allra flesta människor delar.

bild 3 webbEn pratstund med personal från Yttergruppen

Personalen tycker att det har blivit bättre nu, att det blivit mer kontinuitet i verksamheten och de har inte fått några klagomål från brukarna efter omorganisationen.

Det är tio personer som arbetar på Hemvägen. Där har de fått mer att göra, medan det är ungefär som förut på Kronoparken. De åker till Kronoparken två gånger per dag. Man har öppet alla dagar i veckan, även lördag och söndag, och nattpatrullen har hand om  övriga tider. Yttergruppen har ungefär 40 pesoner som de stödjer i boendet.

Deras verksamhet bygger på självständighet , det vill säga att brukarna skall klara sig själva i så stor utsträckning som möjligt. De hjälper till med att klara av de dagliga behoven, vilka kan variera mycket. Exempelvis medicinutlämning,  läkarbesök och promenader. För vissa kan det räcka med att veta att hjälp finns. Men de har ingen fysisk omvårdnad.

Fördelen med arbetet är att det är väldigt fritt och man arbetar mycket självständigt inom den insatsplan varje brukare har. Det som kan ställa till problem är när inte resurserna finns för brukarna. Man har kvällsöppet varje vardagkväll, och husmöte en gång per månad. Dessa protokollförs, och då kan brukarna till exempel få information om förändringar i verksamheten.

Gabriella har stöd av Yttergruppen
Hon har bott på Våxnäs i sju år och har under denna tid haft hjälp av boendestöd. De hjälper till med att dela ut mediciner som hon hämtar varje dag. Det är bra att de har tillgång till bil, säger hon, för då kan man göra utflykter. Ibland åker de och handlar, och andra gånger kan de åka och bada. Hon tycker att det är bra som det är.

Det är bra att de finns, för hon har kontakt med dem varje dag, så att de vet var hon är någonstans. Hon trivs bra på Våxnäs, säger hon. Hon gillar att titta på filmer och lyssna på musik, och hon har även en del undulater att  ta hand om. Hennes mamma kommer på besök en gång i veckan. Då  brukar de laga middag tillsammans.

Trevligt gruppboende på Frödingshöjd

FRÖDINGSHÖJD’S GRUPPBOENDE LIGGER PLACERAT PÅ BOSTADSOMRÅDET  I SKOGEN BAKOM UNIVERSITETET PÅ KRONOPARKEN

“Vad är bäst för dom boende, så måste man tänka”

Personalen på Frödingshöjd är där för att ge stöd och hjälp dygnet runt till dom boende. Totalt finns det idag 16 lägenheter med två rum och kokvrå i huset som öppnades 2004.

MED FRÅN STARTEN
Maria har arbetat där sedan verksamheten på Frödingshöjd startades. Hon säger att innan öppnandet var detta ett äldreboende. Idag finns det 15 personer som är anställda där nu och det bor 16 personer i huset.
Huset består av två våningar och dom som bor på nedre våningen är lite äldre än dom som bor på övre våningen ålders grupperna är mellan 38 – 70 år.

AKTIVITETER
Vad gör man där på dagarna? En del är på spegeln och arbetar medan dom andra är kvar i huset och kan hjälpa till med personalens arbete om dom vill. Kl. åtta är det gemensam frukost efter det så är det morgonbestyr.

Någon kanske måste till frisören eller på fotvård på förmiddagen. Efter det så lagar man lunch och på eftermiddagarna så är det också ärenden för dom boende man har även eftermiddags kaffe och sedan kvällsmat. Man har en bil som man kan göra små utflykter med ex. till OBS eller till Edsvalla och handla. På kvällarna är alla inne och tittar på TV säger Ulf och Mari Louise På övervåningen är det ett LSS-boende där personalen hjälper dom boende, med hjälp till självhjälp, ex så får dom hjälp med  tvätten i tvättstugan.

PERSONALEN
Anders Andersson har arbetat där i två år och säger att här på Frödingshöjd så blir det ett permanent boende med liten omsättning på dom som vistas här. Personalen hjälper dom boende med allt som förekommer i ett hushåll ex städning av rummen och personlig hygien.

Man arbetar med tre stycken personal på dagtid på övre våningen och två på nedre. När man arbetar här så får man ha i åtanke, det som är bäst för dom boende, på det sätter får man arbeta. Personalgruppen är bra säger han det gör att man trivs väldigt bra. Han tycker om dom som bor där men jobbet är påfrestande i perioder beroende på hur dom boende mår. Personalen roterar inom arbetsgrupperna med hjälpen till dom boende.

Text: Olle Stagnér