En julkrönika: min tro

Nu i årsslutstider är det vanligt att tänka kring tro, i julsångerna finns även för icke-troende budskap om försoning, hopp och berättelser som i vår världsdel har kristna rötter. I denna krönika nystar Johanna Englund i frågan om tro, för detta års sista nummer.

Jag ser mig som troende, kan inte sälla mig till en kyrka, till en församling. Utan jag vill behålla öppenheten, inte vara styrd under några regler och en pastor. Jag trivs med direktkontakt. Att plocka det som känns rätt ur religionerna till mig.

Samtidigt kan jag sakna just den gemenskap som jag känner in hos det som har en församling att vila hos.

Min Gud är ingen fördömande Gud, utan är Kärleken. Är en förlåtande, allseende Gud. Inte ser Gud till något särskilt folk utan är betydligt större än så. Inte ser Gud endast de som är innanför kyrkans murar, utan Gud ser oss alla.

Jag gillar Jesus, jag blir alltid varm och glad när jag tänker på honom. Han var en healer, en kärleksspridare, en anarkist som vågade gå emot etablissemanget för sin starka tro.

För mig är Gud både Fader och Moder, för mig är Gud så mycket större än ett kön. Gud finns i allt och allt finns i Gud. Gud ser alltid mig och jag ser alltid Gud.

Jag tycker det är spännande med religion, men min känsla är alltid en känsla av missförstånd. Att människan gör Gud till mindre än vad Gud är. Gud är aldrig trångsynt, fördömande och ondsint. Gud vill inte oss människor ont. Gud älskar dig som du är. Gud bryr sig inte om vilket kön du vill dela säng och hjärta med. Gud bryr sig inte om vilket namn det står på din kyrka, eller om du ber utanför kyrkan. Gud bryr sig inte om vilken hudfärg ditt skinn har, eller vilket land du föddes i.

Den dömande guden har människan skapat för att mästra andra, enligt min tro. Gud är mycket större än så.
I min tro så uppenbarade sig aldrig Gud för att få folk att offra varken barn eller lamm för Guds skull, bad de aldrig slakta andra människor i krig. Gud hejade aldrig på ett land i de fruktansvärda våldsamheter som hänt. Gud grät för deras småsinthet. Gud önskar att vi kan samsas på jorden vi fått som gåva. Att vi skövlat moderjord och varan är aldrig Guds verk. Det är gjort av människohand, och människan fortsätter sitt vanvett att kriga och mörda i Guds namn.

Älska din nästa så som dig själv, men det är svårt att förstå för människor som tappat bort sin självkänsla. För hur många älskar sig själva i dag?
Så börja älska dig själv och du kommer även älska andra, börja gräva där du står. Det finns behövande människor i din närmiljö.

Det behöver inte vara så svårt, le mot nästa människa du möter. Som ringar på vattnet sprider sig kärleken över jorden. Börja i dag. Du kommer inte alltid få ett leende tillbaka, utan kanske precis tvärtom men någonstans så har ett leende frö väckts. Så ge inte upp.

Störst av allt är kärleken!

Text: Johanna Englund
Illustration: Martin Bäckström-Ledin

Andlighet, religion eller psykos?

Hur kan man veta vad som är religion och vad som är en psykos? Finns det några fasta gränser? Kan en ateist få religiösa vanföreställningar? Eller andliga upplevelser? Hur kan man veta vad som är vad och utesluter de båda varandra?

En psykos är när en person tappar kontakten med verkligheten. Ofta är det uppenbart, hon kan höra och se saker som andra inte kan höra och se. Hon kan tro att läkaren placerat fjärilar i öronen på sig, att någon opererat in ett chip i nacken på dem eller att någon styr deras tankar med hjälp av röntgenstrålning.

Dessa symtom ovan är hallucinationer (att se, höra, känna och smaka saker som inte har någon grund i verkligheten) eller vanföreställningar (exempelvis att man är jagad av SÄPO eller är utsedd att rädda världen från en kommande attack från utomjordingar). Vid dessa tillfällen är det uppenbart för omgivningen att någonting inte står rätt till och personen tror intensivt på sina upplevelser oavsett vilka motargument andra kommer med.

Hörselhallucinationer är det vanligaste förekommande symptomet vid schizofreni, de kan vara kommenterande, imperativa eller uppmanade. Man kan känna att man är ett med naturen, fåglar talar till en, stenar och blommor är symboler, vinden ger budskap.

Men att uppleva saker som går utanför den fysiska verkligheten är också en del av de stora världsreligionerna. Religioner som Kristendom, Judendom och Islam bygger alla på övernaturliga händelser, till exempel den brinnande busken Moses såg och hörde tala. Micael Nilsson nämner via sin hemsida flera personer ur Bibeln som sett Gud; Gideon i vinpressen, Elisa kallas till profet när har arbetar ute på fältet, Petrus och Andreas möter Guds kallelse i en fiskebåt och Matteus utanför tullhuset, där han var en föraktad överlöpare som ansågs en landsförrädare och svikare.

Till synes övernaturliga fenomen kan ha fysiska orsaker. Den brinnande busken, som brann men inte brann upp, kan ha flera förklaringar skriver Nilsson: en överladdning av elektricitet, ljusreflexer, ett vulkaniskt utbrott, en solstråle som bröts genom bergsmassivet, en gasläcka som fattat eld eller en psykologisk reaktion. Eller så var det Gud.

VANFÖRESTÄLLNINGAR

Vissa anser att all tro på något som inte går att bevisa existensen av bör definieras som vanföreställningar, men, liksom med alla andra ”vanföreställningar” så måste tron vara till skada för sig själv eller andra för att den skall anses nödvändig att behandla. Den skall också vara utanför vad som anses socialt och kulturellt normalt i den omgivningen som personen tillhör, således anses normalt inte en person som svimmar på scenen på ett väckelsemöte som sjuk.

Tidningen Kyrknytt, nummer tre 2008, har en artikel om ämnet ”andlig kris”. En man var mitt i livet stressad och började, utan att tidigare alls haft religiösa funderingar, fanatiskt leta, yoga, symboler och terapi. Han såg betydelser i allting och korsade gränsen för vad som var ”normalt” i fråga om tänkande och beteende. Han hamnade på psyket en kort stund, men ”valde” att gå tillbaka till det normala, för att slippa ett eventuellt vårdintyg och behandling. Han hittade information om ”andlig kris” och kände igen sig. Andliga kriser kan likna psykoser, med besvärliga vanföreställningar som kan vara svåra att hantera, men andliga kriser anses man kunna gå stärkt ur. Andliga kriser kan även tolkas inom en religiös ram, exempel på detta finns även utanför de judeokristna traditionerna, som inom schamanismen.

En andlig kris kan också vara negativ. Moder Theresa och St. John av korset är två som drabbats av ”själens dunkla natt” eller som det kallas ”dark night of the soul”. Det kan te sig som en depression och/eller en känsla av att ha mist kontakten med Gud. Lis-Bodil Karlsson som är lärare på Karlstads Universitet anser att man bör tala om dessa fenomen mer, ofta står personer helt ensamma med dessa erfarenheter, till exempel genom att känna sig utanför sin kropp, höra röster, se gestalter och ljussken. Det kan vara svårt att förstå vad som skett.

En enkel lösning på problemet att förstå alla dessa upplevelser är att kalla dem för vanföreställningar. Så gör exempelvis de nya ateisterna, däribland Richard Dawkins och Christopher Hitchens. Med tanke på att många väntar på att Jesus ska återvända kan vi konstatera att om han väl gör det, så kommer han förmodligen i sådana fall få sitta på psyket.

Text: Maria Lundby Bohlin