Etikettarkiv: Hagfors

40 år som poet

32432432423423423423234ASP Bladet har varit i kontakt med poeten Bengt Berg och ställt några frågor om hans skrivande och det egna bokförlaget Heidruns.

Bengt Berg är född och uppvuxen i Torsby, som ligger i den norra delen av Värmland. Hittills har Bengt skrivit och gett ut 38 böcker. Hans utgivna alster finns översatta till mer än 14 olika språk. Sedan 1990-talet driver han även ett café med samma namn som sitt bokförlag Heidruns. Bengt har även hunnit med att motta hela åtta utmärkelser.

Bengt Berg berättar att han får inspiration till sina verk genom sina många resor. Men även genom närheten till naturen och de strövtåg han företar sig i sin hembygd i Torsby. Lusten att skriva gör att han än idag är verksam och skriver nya alster. I detta nu har han en politisk bok på gång, som kommer att handla om hans erfarenheter från sina riksdagsår för Vänsterpartiet, och andra verksamheter. Dikter skrivs efter hand när tid finns, eftersom han har samarbeten med utländska poeter genom översättning av deras verk och annat.

På frågan om när skrivandet började, berättar Bengt att det var i den åldern när man fick börja åka moped. När han kom till Uppsala för att studera tog skrivandet mer fart.
– I början av 70-talet skrev jag mer och mer för att några år senare ge ut min första diktsamling; Där drömmen slutar, år 1974.

Många Favoriter
Det är svårt att plocka ut ett enskilt verk och säga att man är mest stolt över just det, menar Bengt. I hans sexhundrasidiga samlingsverk ”Dikter genom 40 år” som kom ut förra året, finns det dock några enstaka dikter som betyder lite extra för honom.

Poesin är ett koncentrerat format där man exempelvis kan uttrycka personliga känslor och tankar. Man har möjligheten att genom dikten på ett demokratiskt sätt uttrycka sig som man vill. Den friheten gör att en dikt kan se ut lite hur som helst, och att formen spelar mindre roll.

Bengt har i stort sett hela sitt vuxna liv hållit på med att skriva. Hans sista fasta tjänst var 1975, som lärare på Asplundsskolan i Hagfors. Sedan dess har han frilansarbetat med att skriva artiklar, recensioner med mera. Bengt har även varit med på olika poesifestivals-turnéer, både här hemma i Sverige och runtom i världen.

Många yngre förmågor
– Heidruns förlag ger ut nya poeter och författare, som vi tycker passar vårt förlag.
Bengt tycker att det finns många yngre talanger där ute som skriver bra, inte minst från Värmland.

Han framhåller till exempel Ismael Ataria från Hagfors, som gjorde debut på Heidruns.
– Vi har givit ut en del böcker med honom. Sedan har vi bland annat bra visdiktare som Göran Samuelsson med flera. Men det finns säkert många fler som jag inte känner till än, eftersom att de använder nätet till att sprida sina verk.

Bengts tips
Som tips till de yngre författarna tycker han att man ska läsa mycket.
– Skaffa någon eller några favoritpoeter, även författare, sedan är det bara att skriva mycket. Under processen bör man prova på olika former.

Bland hans favoritpoeter och författare hittar vi exempelvis Gustaf Fröding från Värmland, och även tre finlandssvenska poeter, Elmer Diktonius, Claes Andersson och Edith Södergran. På frågan varför de är hans favoriter, svarar han:
– För att de skriver så himla bra!

Text: Jimmy Thuresson
Foto: Stefan Ek

Sökes: Vikarie

Jag fick en fråga om varför vi på ASP Bladet inte uppmärksammar vikarierna, Sagt och gjort – jag bad en av sommarens vikarier, Jocke, på Fagottgatan om en intervju.

Vi slår oss ner i deras soffa och stämningen är lättsam. Jag ber honom berätta om sin bakgrund.

Jag är född och uppvuxen i Hagfors, är utbildad undersköterska och har jobbat inom demensvård och som personlig assistent. Började läsa till socionom och det har jag gjort nu i fem terminer.

Hur kommer det sig att du valde att söka som vikarie hit till Fagottgatan?

– Förra sommaren jobbade jag i Hagfors och det blev en himla massa pendling fram och tillbaka. Då tänkte jag att jag söker jobb i Karlstad istället och då gick jag på den här rekryteringsdagen som var på Karolinen. Där träffade jag Stefan Berndtsson på ett slags ”speedating”. Efter det ringde han upp mig och jag fick komma ännu en intervju. Så hamnade jag här!

Jag undrar hur Jocke trivs och han svarar bara i positiva ordalag.

– Jag trivs otroligt bra! Personalgruppen är bra, det är väldigt högt i tak här. Ingen kör sitt eget race utan man kan diskutera väldigt mycket, det är mycket ge och ta. Det var väldigt lätt att komma in gruppgemenskapen, de var väldigt välkomnande. Sen gillar jag sättet arbetet är ordnat på här också, det är väldigt flexibelt och mycket eget ansvar.

Jag ber honom berätta om vad han har för arbetsuppgifter och han säger att det är väldigt varierat. Det kan vara att hjälpa brukarna med vardagssysslor. Man stöttar i matlagning, tvätt, städning, medicindelning. Man kanske gör lite utflykter för att stimulera människorna man jobbar med.

Kommer du ha nytta av den här tiden i din framtid som socionom?

– Ja, absolut! För mig som jobbat mest inom äldrevården är det en helt ny erfarenhet och jag anser det väldigt nyttigt och givande att möta människor i olika situationer.

Under intervjuns gång märks det att Jocke trivs på sin arbetsplats. Och det är nog så viktigt, både för personalen och i slutändan de som brukar kallas för ”brukare”. ASP Bladet önskar honom lycka till i allt vad han företar sig i framtiden, men lite hoppas vi väl att han kommer tillbaka till Fagottgatan. Eller så dyker han kanske upp någon annan stans i Vuxenavdelningens olika verksamheter.

Text & Foto: Kajsa Jansson

Idrott för handikappade

Värmlands Handikappidrottsförbund (VHIF) arbetar tre personer, en av dessa är Annelie Svärd. Hon berättar att VHIF startades 1970 och att förbundet idag består av 17 föreningar, med idrottsgrenar alltifrån boccia till fotboll. Inom handikappidrotten finns tre klasser: 1) synskadade, 2) personer med utvecklingsstörning, 3) de med fysisk funktionsnedsättning.

Värmlands mest kände handikappidrottare är Anders Olsson från Hagfors. Han är elitsimmare och har vunnit flera guld i både Paralympics och VM. I en intervju med tidningen Idrott i rörelse säger han:

– Det bästa med idrotten är att man mår bra och det ökar det psykiska välbefinnandet. Man får ett bra utbyte med att träffa folk.

Psykiska problem är dock inte ett kriterium för att man ska få delta inom handikappidrotten. Inom handikappsidrottens föreningar är det endast de fysiska problemen som räknas. Det finns alltså ingen tävlingsgrupp för idrottare med enbart psykiska funktionshinder, då de ska kunna delta i vilken förening som helst.

Man ser det på så sätt att psykiska problem växlar i styrka över tid. Ibland är man starkare, och ibland är man svagare, medan ett fysiskt handikapp är mera stabilt.

– De personer som har psykiska problem kan ingå i en vanlig idrottsförning. Vissa unga kan börja i en vanlig förening och när de blir äldre så kan de fortsätta i en handikappförening, säger Annelie Svärd.

VHIF sysslar bara med idrottsutövning, men personer kan rehabiliteras genom sin idrott, men då är det upp till utövarna själva. För att hitta nya idrottsutövare så har de kontakt med rehabiliteringscentra och Fryk Center i Torsby. Det finns nu ca 200 idrottsutövare i Värmland.

Arbetsuppgifterna på VHIF är av administrativ karaktär, som att ordna idrottsläger, tävlingar och föreläsningar om handikappidrott på exempelvis skolor.

Idrotten har en stor betydelse för gruppen handikappade. Den stärker människorna till kropp och själ, ger många ett större socialt umgänge, vilket leder till att individen får ett ökat självförtroende.

Text: Olle Stagnér