När är man beroende?

När man trots uppenbara negativa följder inte kan sluta dricka, finns det risk att man har alkoholism. Försöker man sluta dricka får man abstinenssymptom som svettningar, frossa, ångest, darrningar, illamående och kräkningar.

Den drabbade kan känna sig sjuk och svag med krampanfall och hallucinationer. Den som dricker tror det krävs mer alkohol för att dämpa depressionen, och fortsätter att dricka.

Hantera farorna
Det är svårt att säga vem som kan dricka eller inte. Vissa individer kan dricka stora mängder utan att trilla dit, trots att de lever i en riskmiljö. Det finns inga enkla svar på vem som är benägen att bli alkoholist eller inte! Det är individuella faktorer som styr om man blir beroende eller inte. Detta enligt uppgifter från sund.nu.

Kristina Ojala berättar:

– En del har mycket traumatiska upplevelser, samsjuklighet och övergrepp med sig från uppväxten. Därför kan det vara mycket svårare att hitta motivationen till ett nyktert liv. Det beror mycket på vad människan har med sig i bagaget.

– När det har gått ett tag, är det alltid några som gör misstaget att de börjar dricka igen, de tror det ska fungera med ett glas på helgen. Men de brukar falla dit igen, ska man sluta får man avstå helt, säger Lars.

Söka hjälp
– Det är frivilligt att gå här, men känner du dig orolig för din eller en nära väns hälsa, kan du ringa till Vuxenavdelningen. Man får svara på frågor och kommer hit frivilligt, det går inte att tvinga någon som inte vill eller är bered att sluta.

– Man får komma till Mottaget på Vuxenavdelningen efter två, tre samtal. Man utgår ifrån samtalen, vilken typ av hjälp man ska få. Vill man komma till oss på Kompassen får man komma ganska omgående efter att vi har haft ett samtal med personen, säger Kristina.

Text och Bild: Lotta Tammi

Superhäxan – En viktig medicin

Zyprexa är ett antipsykotikum, neuroleptika, som används vid schizofreni mot hallucinationer. Den används även vid vanföreställningar och vid mani hos personer med bipolär sjukdom.

Medicinen är omdebatterad därför att många går kraftigt upp i vikt av den. Å andra sidan är den omtyckt, då den är mycket bra för sitt syfte utan att ha lika mycket biverkningar som de tidigare neuroleptiska preparaten har. Medicinen godkändes 1996 av Läkemedelsverket för behandling av schizofreni och andra psykoser, mani, vid bipolär sjukdom och som underhållsbehandling vid bipolär sjukdom. Den är ett neuroleptikum, alltså ett läkemedel för att behandla psykoser, hallucinationer och vanföreställningar och fungerar också dämpande, varvid den används vid uppvarvning för att få personen ner till en mer normal nivå.

Zyprexa anses tillsammans med Leponex vara de läkemedel med starkast antipsykotisk effekt, 20% bättre än liknande preparat, den förste har dock en bättre stämningsstabiliserande effekt än Leponex, som används främst mot terapiresistent schizofreni. Utöver Zyprexa används också Seroquel vid bipolär sjukdom. Kritiker menar dock att företaget Ely Lilly som gör Zyprexa, vinklat studierna till Zyprexas fördel.

Zyprexa var 2007-2008 det nionde mest sålda läkemedlet i Sverige sett i pengar och den var det enda antipsykotiska läkemedlet på listan. Zyprexa används ofta som akutmedicin då effekten kommer inom några få timmar. En del fortsätter med läkemedlet vidare och Zyprexa är den antipsykotika i Sverige som har minst behandlingsavbrott.

Biverkningar

De kommentarer jag fick vid diskussionsforum på Internet då jag skulle börja med Zyprexa var ”stackars dig, du kommer gå upp jättemycket i vikt!” Det gjorde jag, jag gick upp 15kg på två månader, därefter planade kurvan ut. Men de andra ryktena stämde också, jag fick betydligt mindre psykotiska symtom än av tidigare läkemedel och slapp också att känna mig som en Zombie. Omgivningen tycker att jag har blivit avtrubbad, men i så pass liten grad att jag nu fungerar som människa igen.

Jag lade upp en frågeställning runt min Zyprexaartikel på schizofreniforumet Viska och kommentarerna om Zyprexa var inte nådiga. Issa-Elise skriver att hon gick upp i vikt 50kg på kort tid, fick diabetes och muskelproblem. Poppy säger hon fick muskelryckningar. Ensamflickan tyckte hon blev trött och avstängd, hon gick däremot inte upp av medicinen utan snarare ner. Saara använde den en kort tid, men slutade på grund av extrema hungerkänslor, hon åt mycket utan att känna mättnad och gick upp i vikt. Koi fick muskelryckningar, hög puls och lågt blodtryck och hamnade på akuten.

En kommentar fick jag som var positiv, från killergirl; ”Har ätit Zyprexa i ca 5 år, det är den som ger mest resultat för mig. Har minskat psykoserna och dämpat rösterna lite. Dock blir jag dålig ibland trots medicinen. Har gått upp 25kg av den men det är den enda som hjälper mig just nu. […] av Zyprexa får jag enormt sug efter mat och sötsaker. Blir lite avtrubbad i mina känslor av den. Går liksom en zombie, men det är bättre än att vara psykotisk.”

Jag ställde även en öppen fråga till min artikel på Bipolärforum Chai tycker att Zyprexa var bra psykiskt; ”Jag hade inte så stökiga och konstiga tankar, inget självskadebeteende, mindre ångest och bättre sömn”, men stod inte ut längre än två månader av den snabba viktuppgången; två kilo per vecka. ”Det är tråkigt att detta läkemedel dras med den biverkningen för många (inte för alla).”

Ia på Bipolärforum säger att hon mår rätt bra av Zyprexa, hon har dock använt dem kortare perioder vid behov. ”Den samlar ihop mig om du förstår hur jag menar”. Hon tar den sällan för hon går upp i vikt snabbt av den; 7-8kg på fyra veckor. Ia säger att det är ett potent preparat med en vidrig bieffekt. ”Tänk om de kunde göra Zyprexa utan det som gör viktuppgången”

Slutligen

Zyprexa är snabbverkande och ger effekt inom några få timmar, flera säger att de bara vill ha den som vid behovsmedicin eller i akuta stadier på grund av risken för viktuppgång. Den är mycket bra mot hallucinationer och mani och har få andra bieffekter, framför allt blir man inte trött och sederad av den liksom många andra antipsykotika. Men viktigast av allt: alla mediciner fungerar annorlunda på olika personer. Vad som passar får man pröva sig fram till.

Text: Maria Lundby Bohlin

Fakta:

Enligt läkar-FASS räknas viktuppgång som en ”mycket vanlig” bieffekt vid Zyprexabehandling, vilket innebär att mer än en av tio drabbas:

Kliniskt signifikant viktuppgång observerades för alla grupper jämfört med Body Mass Index (BMI) vid studiens start. Vid korttidsbehandling (median behandlingstid 47 dagar) var viktuppgång med ≥7% jämfört med kroppsvikten vid studiens början mycket vanligt (22,2%), viktuppgång med ≥15% var vanligt (4,2%) och ≥25% var mindre vanligt (0,8%).

Under långtidsbehandling (minst 48 veckor) var det mycket vanligt (64,4%, 31,7% respektive 12,3%) att patienterna fick en viktuppgång på ≥7%, ≥15% och ≥25% jämfört med kroppsvikten vid studiens början.

Andlighet, religion eller psykos?

Hur kan man veta vad som är religion och vad som är en psykos? Finns det några fasta gränser? Kan en ateist få religiösa vanföreställningar? Eller andliga upplevelser? Hur kan man veta vad som är vad och utesluter de båda varandra?

En psykos är när en person tappar kontakten med verkligheten. Ofta är det uppenbart, hon kan höra och se saker som andra inte kan höra och se. Hon kan tro att läkaren placerat fjärilar i öronen på sig, att någon opererat in ett chip i nacken på dem eller att någon styr deras tankar med hjälp av röntgenstrålning.

Dessa symtom ovan är hallucinationer (att se, höra, känna och smaka saker som inte har någon grund i verkligheten) eller vanföreställningar (exempelvis att man är jagad av SÄPO eller är utsedd att rädda världen från en kommande attack från utomjordingar). Vid dessa tillfällen är det uppenbart för omgivningen att någonting inte står rätt till och personen tror intensivt på sina upplevelser oavsett vilka motargument andra kommer med.

Hörselhallucinationer är det vanligaste förekommande symptomet vid schizofreni, de kan vara kommenterande, imperativa eller uppmanade. Man kan känna att man är ett med naturen, fåglar talar till en, stenar och blommor är symboler, vinden ger budskap.

Men att uppleva saker som går utanför den fysiska verkligheten är också en del av de stora världsreligionerna. Religioner som Kristendom, Judendom och Islam bygger alla på övernaturliga händelser, till exempel den brinnande busken Moses såg och hörde tala. Micael Nilsson nämner via sin hemsida flera personer ur Bibeln som sett Gud; Gideon i vinpressen, Elisa kallas till profet när har arbetar ute på fältet, Petrus och Andreas möter Guds kallelse i en fiskebåt och Matteus utanför tullhuset, där han var en föraktad överlöpare som ansågs en landsförrädare och svikare.

Till synes övernaturliga fenomen kan ha fysiska orsaker. Den brinnande busken, som brann men inte brann upp, kan ha flera förklaringar skriver Nilsson: en överladdning av elektricitet, ljusreflexer, ett vulkaniskt utbrott, en solstråle som bröts genom bergsmassivet, en gasläcka som fattat eld eller en psykologisk reaktion. Eller så var det Gud.

VANFÖRESTÄLLNINGAR

Vissa anser att all tro på något som inte går att bevisa existensen av bör definieras som vanföreställningar, men, liksom med alla andra ”vanföreställningar” så måste tron vara till skada för sig själv eller andra för att den skall anses nödvändig att behandla. Den skall också vara utanför vad som anses socialt och kulturellt normalt i den omgivningen som personen tillhör, således anses normalt inte en person som svimmar på scenen på ett väckelsemöte som sjuk.

Tidningen Kyrknytt, nummer tre 2008, har en artikel om ämnet ”andlig kris”. En man var mitt i livet stressad och började, utan att tidigare alls haft religiösa funderingar, fanatiskt leta, yoga, symboler och terapi. Han såg betydelser i allting och korsade gränsen för vad som var ”normalt” i fråga om tänkande och beteende. Han hamnade på psyket en kort stund, men ”valde” att gå tillbaka till det normala, för att slippa ett eventuellt vårdintyg och behandling. Han hittade information om ”andlig kris” och kände igen sig. Andliga kriser kan likna psykoser, med besvärliga vanföreställningar som kan vara svåra att hantera, men andliga kriser anses man kunna gå stärkt ur. Andliga kriser kan även tolkas inom en religiös ram, exempel på detta finns även utanför de judeokristna traditionerna, som inom schamanismen.

En andlig kris kan också vara negativ. Moder Theresa och St. John av korset är två som drabbats av ”själens dunkla natt” eller som det kallas ”dark night of the soul”. Det kan te sig som en depression och/eller en känsla av att ha mist kontakten med Gud. Lis-Bodil Karlsson som är lärare på Karlstads Universitet anser att man bör tala om dessa fenomen mer, ofta står personer helt ensamma med dessa erfarenheter, till exempel genom att känna sig utanför sin kropp, höra röster, se gestalter och ljussken. Det kan vara svårt att förstå vad som skett.

En enkel lösning på problemet att förstå alla dessa upplevelser är att kalla dem för vanföreställningar. Så gör exempelvis de nya ateisterna, däribland Richard Dawkins och Christopher Hitchens. Med tanke på att många väntar på att Jesus ska återvända kan vi konstatera att om han väl gör det, så kommer han förmodligen i sådana fall få sitta på psyket.

Text: Maria Lundby Bohlin

LPT & LRV

Under detta år har vi en artikelserie som heter Förkortningsskolan. Här förklarar vi vanligen förekommande förkortningar. Dessutom ger vi en faktabelysning till begreppet som förkortningen betyder.

 

LPT Denna förkortning står för Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård, som stiftades 1991 och reglerar hur man med tvång får ge psykiatrisk vård.

För att ge tvångsvård enligt LPT krävs att tre förutsättningar är uppfyllda. För det första att patienten lider av en allvarlig psykisk störning. Med det avses i första hand ett tillstånd av psykotisk karaktär, innefattande symtom som störd verklighetsuppfattning, vanföreställningar, hallucinationer och förvirring. Hit räknas även allvarliga depressioner med självmordstankar, alkoholpsykoser samt klara och särskilt allvarliga demenstillstånd. Den andra förutsättningen är att det ska finnas ett oundgängligt behov av vård. Konkret innebär detta att det ska finnas risk för att patientens liv är i fara eller i varje fall att patientens hälsa allvarligt riskerar att försämras. Därtill ska bedömningen vara att detta inte kan avhjälpas på något annat sätt än genom psykiatrisk slutenvård. Den tredje förutsättningen är att patienten själv motsätter sig en sådan form av vård.

Genom ett så kallat vårdintyg, som utfärdas av en läkare efter en särskild läkarundersökning, intygas att det föreligger sannolika skäl för att de tre förutsättningarna för tvångsvård är uppfyllda. För att en sådan undersökning ska få genomföras krävs enligt lagen skälig anledning. Ett vårdintyg får inte vara äldre än fyra dagar.

Vilken som är behörig att fatta själva beslutet om tvångsvård, styrs av det beräknade vårdbehovet. Om vårdtiden anses bli under fyra veckor, så kan en chefsöverläkare med kompetens inom psykiatri fatta beslutet. Det krävs alltså en självständig bedömning av två olika läkare. Befaras däremot den nödvändiga vårdtiden överstiga fyra veckor, måste frågan domstolsprövas.

I övrigt, reglerar LPT rättssäkerheten, tvångsvårdens innehåll, möjlighet till permissioner och möjligheten till en stödperson som bistår patienten i dennes personliga angelägenheter.

LRV Förkortningen står för Lagen om Rättspsykiatrisk Vård, och stiftades också den 1991. Lagen reglerar hur rättspsykiatrisk vård får ges och vilka förutsättningar som gäller.

Enligt brottsbalken gäller i huvudsak att den som har begått ett brott under påverkan av en allvarlig psykisk störning inte ska dömas till fängelse. Endast om det finns synnerliga skäl kan påföljden bli fängelse.

I brottsbalkens 31:a kapitel och paragraf 3 kan man läsa: ”Lider den som har begått ett brott, för vilken påföljden inte bedöms kunna stanna vid böter, av en allvarlig psykisk störning, får rätten överlämna honom till rättspsykiatrisk vård, om det med hänsyn till hans psykiska tillstånd och personliga förhållanden i övrigt är påkallat att han är intagen på en sjukvårdsinrättning för psykiatrisk vård, som är förenad med frihetsberövande och annat tvång.”

Finns det risk för att den som har begått brottet återfaller i brottslighet, som är av allvarligt slag, får rätten besluta att vården ska vara förenad med särskild utskrivningsprövning. I annat fall sker vården utan särskild utskrivningsprövning. Har rätten förordnat särskild utskrivningsprövning, ska permissioner och utskrivning först prövas av en förvaltningsrätt. Finns inget förordnande, så är det chefsöverläkaren ensam som fattar sådana beslut.

En förutsättning för att rätten ska kunna överlämna en person till rättspsykiatrisk vård, är att det finns tillräckligt medicinskt underlag, vilket inhämtas genom så kallad liten och stor sinnesundersökning.

Text: Karl-Peter Johansson Foto: Per Rhönnstad