Kontaktperson – Ett stimulerande arbete

1982 kom en ny socialtjänstlag. Det var då kommunerna började med kontaktpersoner, vilkas uppgift är att hjälpa personer ut i samhället. Fler kontaktpersoner behövs i så gott som alla kommuner.

Joel Holmqvist är en av kontaktpersonerna som jobbar för Hammarö kommun.

– Jag har arbetat som kontaktperson i två år och jag mår bra av att hjälpa andra människor, säger han.

När kommunen frågade om han kunde bli en kontaktperson, så tackade han ja direkt. Han kände att han kunde vara till hjälp.

– Förr tänkte människorna mera som en grupp där alla hjälpte varandra. Nu är vi mera individer där vi ser mer till oss själva. Detta tror jag är onaturligt och dåligt för oss som människor. Vi är skapta för att vara i grupp.

Att man får en kontaktperson beror på många olika faktorer. Dels om man har en funktionsnedsättning, psykisk ohälsa eller att man har hamnat lite vid sidan av det sociala livet.

Som kontaktperson är Joels uppgift att hjälpa personen att delta i samhällslivet, för att de ska kunna utvidga sitt sociala nätverk. Man kan exempelvis gå på utställningar eller en idrottsaktivitet tillsammans.

– Att vara kontaktperson ett par timmar i veckan är ett bra sätt för mig att kunna ge något tillbaka till samhället och dess medmänniskor. Det är roligt, och jag känner att jag gör något bra för en annan människa, berättar Joel.

Han berättar vidare om hur oerhört givande det är att se en person växa och utvecklas.

– Hur stor del man har bidragit till det är omöjlig att säga, menar han.

– Man kan hjälpa till så mycket bara genom att finnas till för en annan människa.

Text: Olle Stagnér
Foto: Henrik Sjöberg

Ekonomisk kris – hjälp finns att få

Överförmyndarnämnden är en kommunal tillsynsmyndighet över gode män, förvaltare och förmyndare. Uppdraget är att rekrytera och utbilda gode män och matcha deras bakgrund och erfarenhet mot varje enskild huvudman. Nämnden utför även tillsyn över den gode man som blivit förordnad.

–Vi utgör en oerhört viktigt roll i samhället, säger Peter Frostvik, enhetschef på överförmyndarkansliet i Karlstad och Hammarö, när ASP Bladet träffar honom för en intervju i Stadshuset. Nämnden utreder behov av god man och förvaltare till huvudmän – personer som på grund av olika försvagade hälsotillstånd inte kan företräda sig själv i samhället och som inte kan få hjälp på annat håll.

Ett lekmannauppdrag med motkrav
– Det krävs att vår tillsyn är noggrann, att vi följer upp och kontrollerar så att gode man sköter sitt uppdrag och inte missbrukar sin ställning, berättar Peter.

En god man får inte vara dömd för brott. Han får heller inte vara i behov av försörjning för sin egen livsföring eller ha ärenden hos kronofogden. I övrigt ställs inte så stora krav på en god man idag. Det är ett lekmannauppdrag tilldelat av tingsrätten och det är den enskilde personen som är arbetsgivaren, inte kommunen. Utbildningen sker genom överförmyndarnämnden.

– Man kan ju ha hamnat hos kronofogden för att man haft en tvist om en parkeringsbot och det behöver inte diskvalificera ett förordnande av god man, säger Peter.

God man är frivilligt
Nämnden utreder vad det finns för hjälpbehov hos huvudmannen. Det ställs kriterier. Den dåliga ekonomin, måste vara knuten till en grundproblematik. Finns där ett hjälpbehov men ingen sjukdomsbild som styrker behovet så blir det oftast ett avslag på ansökan. Uppfylls däremot kraven, så ansöker nämnden om förordnande hos tingsrätten.

Huvudmännen är främst vuxna, men nämnden utövar även tillsyn över barn, som till exempel fått försäkringsutbetalningar eller arv. I dessa fall skapas ett överförmyndarspärrat konto. Föräldrarna får då hantera pengarna med samtycke av nämnden.

Det är frivilligt att ha god man. Den enskilde själv eller en anhörig kan ansöka om god man hos tingsrätten. Nämnden gör då en utredning och ett yttrande till tingsrätten. Det är lagstadgat att vissa instanser i samhället är skyldiga att anmäla behov av god man.

Den sista livlinan
Förvaltarskap – det som fortfarande felaktigt kallas omyndigförklarad – är den sista lagstadgade utvägen för personer som hamnat i en ekonomisk knipa. Man förlorar då i stort sett större delen av sin rättshandlingsförmåga. Man kan bland annat inte ingå avtal och man kan inte ta ut sina pengar hur som helst. Däremot får man till exempel rösta i allmänna val och bestämma vart man vill bo och vem man vill gifta sig med. Skuldsanering kan vara ett sätt att avhjälpa problemet utan att få god man.

Behovet av hjälp ökar
– Vi har en markant ökning av yngre personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som är i behov av hjälp. I dessa fall ställs det högre krav på bemötandet och att gode männen har kännedom om grundproblematiken. Utmaningen för oss blir att matcha in rätt god man, säger Peter.

Han fortsätter:
– I dagsläget är den grupp som ökar mest, de ensamkommande barnen. Där står vi inför en stor utmaning att hitta god man till alla som väntas komma.

Text: Ulf Puhls
Foto: Lotta Tammi

Månadens fråga: Oktober

” Med Karlstads Vision om 100.000, tycker du att Karlstad & Hammarö Kommun skall bli en enda Kommun?”

Frågan gick att besvara på vår hemsida och resultaten ser ut enligt följande:

46% Ja, det är en vettig idé

31% Nej, Karlstad är Karlstad och Hammarö är Hammarö

23% Vet inte tillräckligt om det är en bra eller dåligt idé

Totalt svarade 39st och Karlstads invånare verkar vilja ha en större kommun ihop med Hammarö

PÅ JOBBET: Agneta Mannhard, Personalsekreterare

Vad innebär ditt jobb som personalsekreterare? Det innebär att jag ska vara ett stöd för våra chefer i organisationen, med allt som kommer upp vad gäller personalfrågor, arbetskraft, rehabilitering, friskvård, rekrytering, jämställdhet, samverkan, kompetensutveckling, lönesättning, ja, allt möjligt.

Vad har du haft för jobb tidigare? Jag har faktiskt jobbat som tandsköterska i 10 år. Men det blev arbetsbrist, och då tänkte jag att jag måste läsa in min gymnasiekompetens, treårig ekonomisk. Men det var inget jag riktigt ville jobba med, så då fick jag gå vidare till Personal och organisation, som det hette då.  Direkt efter den utbildningen så jobbade jag som löneadministratör på centralsjukhuset ett tag. Sedan har jag även arbetat som konsult med arbetsinriktad rehabilitering, där man arbetade mot arbetsgivare och försäkringskassan, och jobbade med människor för att hjälpa dem ut i arbetslivet. Jag har även jobbat på försäkringskassan som arbetsskadehandläggare och efter det har jag har arbetat som personalsekreterare inom Hammarö  och Kils kommun.

Vad är det svåraste med ditt jobb? Det svåraste är nog rehabiliteringsdelen. Människor som inte klarar av det jobb som vi har åt dem, att vi tvingas säga upp dem, och att man inte vet vart de tar vägen och hur det ska gå för dem. Det är väl egentligen det svåra, tycker jag. Eller när det blir stora konflikter i arbetsgrupper, det kan jag tycka är lite tufft att få ordning på.

Vilka utmaningar finner du i ditt arbete? Ja, det är att hålla sig ajour med alla arbetssätt, att kunna gå ut med alla nyheter. Det gäller ju att få andra människor att utvecklas också, man måste se till att vi verkligen har rätt kompetens. Det här är en förvaltning som förändras hela tiden. Det kommer olika jobbpaket, och det händer saker hela tiden på arbetsmarknaden, och vi måste möta upp det här, och då gäller det att även vi som personal har rätt kompetens och erfarenheter och hänger med i utvecklingen.

Hur många chefer jobbar ni med? Jag tror vi arbetar med totalt 30 chefer, och det finns ytterligare en personalsekreterare som jag jobbar med, där vi delar hälften var. Men då jobbar vi med alla i förvaltningen. Sen har vi ju olika projekt centralt med andra personalsekreterare i kommunen. Vi har till exempel en rehabiliteringsgrupp, som jobbar med hur rehabiliteringen ska se ut i hela kommunen, och vi jobbar fram olika policydokument. Sen är jag med i en rekryteringsgrupp som ska ta fram hjälpmedel för cheferna vid rekrytering. Vi ska få fram en mall som gäller i hela kommunen. Det är intressant och roligt att både jobba med förvaltningsspecifika områden och kommunövergripande frågor tillsammans med andra personalsekreterare i kommunen. Det är ett brett arbete och det är många olika uppgifter man jobbar med.

Hur är skillnaden med att jobba i Karlstad istället för Kil? I Kils kommun jobbade jag som ensam personalsekreterare för alla förvaltningar i kommunen. Där var jag inne i alla verksamheter och jobbade med alla chefer i kommunen. Här i Karlstad tror jag det finns ungefär nio personalsekreterare totalt. Då har man stöd av varandra. Det är kanske därför jag tog jobbet i Karlstad, för att det är roligt att ha kollegor att jobba och samråda med.

Hur många är anställda i förvaltningen? Ja, det här är ju en jättesvår fråga eftersom vi har så kallade ”jobbpaket”, så det beror ju  på hur man räknar. Men jag har hört sägas att det är omkring 500 personer, och sen finns det många därutöver i jobbpaketen.

Hur ska Karlstad fungera för att fungera bäst? Vi håller på med information om ett nytt samverkansavtal just nu, där vi ska se över hur utvecklingssamtal, arbetsplatsträffar och samverkansgrupper fungerar. Tanken är att arbetstagarna ska känna sig delaktiga och vara med och jobba med utveckling på sin arbetsplatsträff. Det är ju så att det inte bara ska vara informationsmöten, utan det är också viktigt att ta vara på personalens kunskaper och idéer. Det är en utmaning att jobba med, och det är en liten del av det vi jobbar med just nu på personalenheten.

Vill du kalla situationen just nu en kris? Ja det är ju många människor som kommer in just nu. Och det har bland annat att göra med uppsägningar och att försäkringskassan har hårdare regeltolkning för sjukersättning, så många människor hamnar i knipa. Då kan man fundera på hur vi kan välja att jobba med alla de som kommer in. Det är ju tufft ute på verksamheterna, att hinna med att ta emot trycket. Det är klart att det även påverkar oss, vi måste försöka vara ett stöd för cheferna, för de har saker som brådskar. Då vi får gå in och hjälpa till med personalfrågor – och försöka finnas ute bland verksamheterna, så att de inte behöver ringa eller komma hit. Detta är något vi ska jobba mer med, att inte bara vara här på personaleneheten, utan även jobba ute på fältet, nära personalen och cheferna.