Till grannarna för det planerade LSS-boendet i Glasberga

Än en gång är det bevisat att det finns alldeles för lite kunskap om Autism och liknande tillstånd. Sen kommunen presenterade planer på att bygga ett LSS-boende i ett villaområde i Glasberga i Södertälje har protesterna vällt in, grannarna vill inte bo i närheten av ett LSS-boende.

”Vi tänker på våra barn som inte kommer att känna sig trygga i sitt eget bostadsområde”

”Vem kommer vilja köpa en tomt vid ett gruppboende?”

”Hur skulle dessa psykiskt nedsatta personer reagera om de träffade oss okända människor på gatan?”

Detta är bara några av exemplen av hur grannarna har uttryckt sig i brev till kommunen. Jag mår illa när jag läser sånt här. Det märks hur stor bristen på kunskap egentligen är. Alla känner vi någon med dessa diagnoser även om vi kanske inte vet om det.

Minst ett barn i varje klass har en diagnos, din granne, kassörskan i kassan på Konsum, din kollega på jobbet, en släkting. För vi är helt vanliga människor, fast vi har en diagnos. Många vågar däremot inte prata öppet om sin diagnos på grund rädslan av att blir bemötta på just detta sätt och bli kallade för ”psykiskt nedsatta personer”.

Vi är precis som alla er!
Personer med en diagnoser har både styrkor och svagheter, precis som alla som inte har en diagnos. Men hela tiden får vi stå ut med era negativa attityder, på grund av er bristande kunskap. Vi förstår oss inte alltid på er heller, men vi måste lära oss göra det, bland annat genom att lära oss förstå era sociala regler, för vi ska få en plats i samhället.

Jag kommer gärna till Glasberga och lär er mer om vad det innebär att leva med en diagnos. Vet ni vad jag tror? Då skulle ni inse att jag faktisk är rätt lik er släkting, granne, arbetskamrat, ert barns kompis, kassörskan i kassan på Konsum och inte alls är en farlig människa. Jag är precis lika unik som er.

Text: Joanna Halvardsson

Föreläsare, bloggare, fotograf, speedwaynörd, flickvän, dotter, vän, granne, kattägare, blivande journalist, någon ni kan se på tv i höst.

Obs! Boendet på bilden har ingenting med Glasberga att göra.

Att vara beroende – Min väg till eget boende

Att leva som beroende är ingen dans på rosor. I detta nummer av ASP Bladet berättar signaturen Stig Larsson om vägen ut ur missbruket, mot eget hem och boende.

Den började när tjejen som jag var förlovad med kastade ut mig. Det var inte det att jag inte fick mina varningar, för det fick jag, säkert hundra. Även om jag inte tyckte det då, men så här när det gått många år, så har jag fattat hur mycket hon och familjen led av att jag missbrukade.

Ett citat som jag aldrig glömmer är när flickvännen säger; ”tänk om du ändå hade varit otrogen med en tjej istället för med knarket, som jag aldrig kan konkurera med.” Det uttrycket säger en hel del. Jag var så jävla sjuk under den här perioden att jag väl tyckte att det inte var så farligt att jag drog i mig ett och annat. Skillnaden från en person som går på droger och en som inte gör det är enorm. Med det menar jag att knarkaren inte tycker det är så mycket och så farligt med exempelvis en joint, och så har vi personen som aldrig har varit i kontakt med någon drog kanske tycker den där jointen är jättefarlig. Nu var ju läget inte så att det bara handla om en liten joint då och då för mig, utan det var så illa att det slutade med heroin.

Värre än så kan det väl inte bli. Det var väl ungerfär här början på mitt nya liv började. Jag stod utan lägenhet och höll på med tunga droger. Då är det fan inte lätt att rycka upp sig, men jag lyckades komma med i ett program som var för heroinister. Det kallades på den tiden för Subutexprogrammet. Jag har nämt subutex så många gånger förrut i mina texter att det räcker med en kortare förklaring vad det är. Subutex är helt enkelt en mildare form än metadon, som i sin tur är en opiat, ett smärtstillande preparat som är narkotikaklassat. Subutex skrivs ut av läkare och ingår i ett program där motprestationer ingår, i form av allt från regelbundna kissprover till ingen alkoholkonsumtion.

Programmen finns i hela Sverige, även om det inte är lika överallt, med det menar jag att det kan vara olika mediciner beroende på vart man bor i landet, men grundprinciperna är lika.

Svårare med boende vid missbruk

Jag har haft ett flertal lägenheter även efter att jag började med droger. Som ni säkert förstår så är läget mycket svårare om man missbrukar. Ofta blir saker och ting mycket krångligare och man lägger kanske inte alltid pengarna på det man borde göra. Prioriteten kan bli väldig fel och kostsam. Som narkoman har man svårt att sköta hyror och andra saker som man måste betala.

Men min riktiga väg till eget boende startade för ca åtta år sedan. Det började på Bore/Hjorten, som är ett halvvägs hus och ligger på Karlagatan 16:a på Herrhagen. Bore står för boende och rehabilitering. Det är ett ställe man kommer till, om man har kommit ganska långt med sin drogfrihet. Man bör även ha en syselsättning på dagtid. Det hade jag så det var inga problem.

Det jag inte hade var en längre tids drogfrihet, men jag fick en chans och jag tog den. Jag hade inte ett enda negativt pissprov på nästan tre år. Det var jag jäkligt stolt över. Det som hände senare var att jag fick en liten etta på Karlagatan, ironiskt nog blev jag granne med Bore. Många andra fick dock aldrig egen lägenhet på grund av återfall. Tog man ett återfall så fick man automatiskt vänta ett halvt år extra. Tog man många återfall så åkte man ut från huset.

En del fick flytta till Ulleberg, där det är lite strängare, man har helt enkelt inte samma frihet som på Bore. När jag väl flyttade till min lägenhet så är det under dom tre första åren till något som kallas för socialkontrakt. Det innebar att jag fick hembesök från personalen från Bore, där det också innebar attt jag fick blåsa för att se att jag inte hade druckit och lämna pissprover.

Men jag sköte det galant, så idag är kontraktet mitt. Jag ska inte säga att det alltid varit lätt; för då skulle jag ljuga, utan det har varit ett ständigt kämpande för att stå emot drogerna. Men det går. Drogerna är i slutänden inte värda all skit, och svåra att kombinera med att bli en bra samhälsnyttig person och att må bra. Det kommer ofta en fet backsmälla från allt det negativa från förr. Så tänk er för när ni väljer vilken bana ni vill gå i livet. För det du väljer som ung får konsekvenser under resten av ditt liv. Detta kommer från en som vet. Lycka till med allt och tag en dag i taget.

Text: Bosse Persson