Kampen om läget

Kompetensprojeketet KLURA hade inbjudit till en seminariedag som fokuserade på Bostad Först. I en fullsatt hörsal i Värmlandsmuseum talade bland annat Marcus Knutagård, lektor och forskare vid Lunds universitet, om sin forskning kring hemlöshet.

Han disputerade 2009 med avhandlingen Skälens fångar: Hemlöshetsarbetets organisering, kategorisering och förklaringar. Marcus Knutagård och lundaprofessorn Hans Svärd var de drivande i implementeringen av Bostad först i Sverige.

Bostad Först är en metod för att skapa boenden för människor som är hemlösa. Anhängare av denna modell hävdar att det är en mänsklig rättighet som inte ska nekas någon. Detta oavsett om personen medverkar i ett behandlingsprogram eller inte. Bostad Först bygger på att de personer som är med, är motiverade att förändra sina liv.

Hemlöshet är ett bostadsproblem. Tack vare Bostad Först kan hemlösa få ett permanent boende med ett förstahandskontrakt, istället för att slussas runt mellan olika typer av boenden.

– Bostad Först är en logisk idé om att människor behöver en fast punkt i livet, för att kunna ta hand om andra situationer i sitt liv, oavsett det handlar om relationer eller något annat allvarligare, förklarar Marcus Knutagård.

Anledningen till att Marcus Knutagård fick upp ögonen för Bostad Först var i samband med att hans avhandlingblev färdig.

Vad är hemlöshet?

Svaret på den frågan kan lättare beskrivas utifrån fyra situationer. Situation ett innefattar: hemlösa boendes på akutboende, härbärgen, jourboenden och de personer som bor på gatan som uteliggare.

I situation två finns hemlösa som bor på institutioner som exempelvis behandlingshem. Dessa personer beräknas bli utskrivna inom tre månader och har ingen ordnad bostad när de lämnar behandlingshemmet.

Den tredje situationen omfattar långsiktiga boendelösningar. Det betyder att man bor i ett boende under en längre tid. Situation fyra innefattar hemlösa som är beroende av tillfälliga boendelösningar. De bor kanske hos släkt, vänner eller hyr i andrahand, och de har på grund av sin situation varit i kontakt med socialtjänsten.

Enligt Knutagård har forskningen konstaterat att hemlöshet inte kan betraktas som något individuellt. Det finns ingen genetisk egenskap som gör att man är mer lämpad för ett liv i hemlöshet.

– Hemlöshet är en situation. Ett tillstånd man befinner sig i, hävdar Marcus Knutagård.

Kampen om läget

Det Marcus Knutagård återkommer till under sin föreläsning är kampen om läget. Var någonstans kan den som inte har en fast punkt i tillvaron hitta sin hemvisst.

Det finns ett antal exempel i Malmö på hur platser förändras medvetet. Detta görs för att det ska vara svårare för hemlösa att vistas där. Knutagård visar på ett antal olika platser från centrala Malmö, där hemlösa och uteliggare har funnit en fristad i staden. Ett tydligt exempel är en viadukt där det finns ett utrymme längs järnvägen där hemlösa vistas.

Med skälet att det var ett farligt ställe att vara på, placerades en hög med sten i det smala utrymmet. På det sättet hindrades uteliggarna att använda platsen som sovplats. Tre lastbilsflak med sten löste problemet. Det finns flera liknande fall i Malmö där kampen om läget leder till att staden kliver in och temporärt anser sig lösa problemet. Men de långsiktiga problemen består trots stadens ambitioner att ta tag i situationen dem.

– Vi flyttar runt en massa problem utan att istället för att ta tag i dem, menar Knutagård.

Det pågår en kamp om staden som tar sig i uttryck av en disciplinering av stadsmiljön. Från myndigheternas sida vill man förhindra att människor bosätter sig på platser som exempelvis viadukten vid järnvägsspåren.

Det finns också exempel på en mer human sida av kommunens agerande. Knutagård berättar om en bänk i en av parkerna i Malmö. Den var hem för en av Malmös bostadslösa som under en grön presenning hade sin fasta punkt i tillvaron.

När Marcus träffade mannen med bänken berättade han att det var hans hem. Han öppnade sin dörr, gick in, stängde och så var han hemma. I Knutagårds avhandling tar han upp mötet med den här mannen.

– I avhandlingen skriver jag om kampen om läget. Vi utesluter hemlösa på många olika sätt och det finns få utrymmen som hemlösa kan vistas i. Så fanns den här bänken och jag tänkte att då finns det hopp. Även om detta inte är vad vi eftersträvar, behöver man inte jaga iväg folk, medan vi letar efter andra och bättre boendealternativ.

En dag var bänken borta. Den hade bytts ut mot en modernare variant. Den gamla parkbänken hade utgått och mannen försvann från platsen. Men helt plötsligt en tid senare var bänken tillbaka. Alla var glada utom mannen som bodde där. Han var inte nöjd eftersom han inte hade bett om en renovering. Men trots det stannade han kvar för det var ju ändå hans hem.

Vintern 2010 var det mycket snö. Det var oskottat i parken med undantag av platsen runt mannens parkbänk. Troligtvis hade någon vid kommunen med hjälp av en traktor röjt undan snön. Snöskottningen hade hanterats som vid vilken annan bostad som helst. När det snöar måste man skotta, så att människor kan komma till och från sina bostäder.

– Jag tycker detta är ganska vackert. Det visar på någon form av känsla för det här med var och vilket läge vi befinner oss i, säger Knutagård.

                                                                                                                                            Text: Henrik Sjöberg

Tak över huvudet i praktiken

ASP Bladet har träffat Brita Andersson och Elisabet Nicklason på den kommunala enheten USB (Utredning, stöd och behandling) för att prata om hemlöshet och vilka stöd som kommunen erbjuder dem som saknar hem, när det kopplas till missbruk och hemlöshet.

Brita Anderson och Elisabet Nicklason är ärendehandledare på USB och t.f. enhetschefer. De berättar att USB:s största uppgift är att få folk att leva ett självständigt och bra liv, trots missbruk och psykiska funktionsnedsättningar.

I den målsättningen ingår att klara eget boende och behålla sitt boende. Bistånd ges bland annat i form av boendestöd och behandlingsinsatser och syftar till att människor ska kunna leva med en skälig levnadsnivå och ha ett gott liv.

Idag finns det inte så många hemlösa som saknar tak över huvudet, då det finns en ”tak över huvudet-garanti” i Karlstad. Detta betyder att de hemlösa får hjälp med att hitta en tillfällig lösning eller ett akutboende. Däremot finns cirka 150 personer som inte har ett eget hem.

Det är brist på bostäder i Karlstads kommun och det är konkurrens om lägenheterna. Målgruppen är inte heller den mest attraktiva. Socialtjänsten är också helt beroende av att de får tillgång till lägenheter av bostadsbolagen.

– Det är inte bara en fråga för Socialförvaltningen, utan hela kommunen har ett ansvar för detta. Det måste finnas någon som tar emot våra målgrupper och hjälper oss att hitta själva bostaden, för just den har vi ju inte, säger Brita.

Bostadssociala kontrakt
Det finns i dagsläget en uppgörelse mellan Socialförvaltningen och bostadsbolagen att förvaltningen ska få ett antal lägenheter varje år till definierade målgrupper. Förvaltningen är garant för hyra med mera och brukarna hyr sedan lägenheterna i andra hand, med möjlighet att få ett förstahandskontrakt om allt utfaller väl.
Det skapar så kallade ”bostadssocialkontrakt” för dem som behöver detta.

– Våra klienter tillhör dessa målgrupper. Vi arbetar med missbrukare som genomgått en rehabilitering, eller människor med psykiska funktionshinder. Det ligger till grund för att de ska få ett sådant kontrakt, säger Brita Anderson.

Socialförvaltningen får förstahandskontraktet och klienten får ett andrahandskontrakt som är förknippat med vissa villkor. Men på sikt är det tänkt att klienten ska få ta över lägenheten själv om allt går som det ska.

– Personer med ett långvarigt psykiskt funktionshinder saknar inte i lika stor grad bostad, då vi försöker förebygga att man blir av med den genom att man får hjälp att sköta den, genom bostadsstöd, säger Elisabet.

Trots bostadsbristen kämpar alltså USB på för att förverkliga kommunens vision om att ingen ska behöva gå hemlös, trots försvårande omständigheter i form av allvarliga missbruksproblem eller psykisk sjukdom.

Text: Joanna Halvardsson
Foto:  Per Rhönnstad

Anonyma på avdelningskonferens

I början av december var det avdelningskonferens för ASP-ANA på stadsbiblioteket. Bland annat fanns personer från Anonyma Alkoholister där för att informera om sin verksamhet. ASP Bladet var förstås på plats för att bevaka vad som sades där.

Inledningsvis gavs lite allmän information angående de nationella riktlinjerna för arbetet inom förvaltningen, vilka faktiskt inte skiljer sig nämnvärt från dem som gäller för arbete inom hälso- och sjukvården. Vidare återkom avdelningschef Inger Granhagen till ekonomin som ser fortsatt osäker ut. Ett underskott på nära 7 miljoner är ett faktum, men kommer inte som en överraskning utan har funnits med i beräkningarna sedan tidigare.

Inger Granhagen berättade även lite kring den nya politiska majoritetens ”Tak över huvudet”-garanti, som enligt målet ska leda till en insats under vintern riktad gentemot Karlstads hemlösa. Med det är inte det enda som sker i bostadsfrågorna. Mer långsiktigt kommer Teknik- och fastighetsförvaltningen att vara behjälpliga för Arbetsmarknads- och socialförvaltningen i fråga om sociala bostadsfrågor.
– De har fått i uppdrag i samband med nya exploateringsavtal med kommande fastighetsägare att lägga in ett antal bostadssociala kontrakt som förutsättning för exploatering. Det är riktigt roligt tycker jag, berättade Inger Granhagen.

Moderna myter
Maria Hammarström jobbar som enhetschef på Djurskydd & vilt som ligger under Länsstyrelsen. Hon hade med sig sin kollega Karin Gullbring som är djurskyddshandläggare. De passade på att informera om sin verksamhet och vad som gäller kring djurskydd för sällskapsdjur. Detta då brukare av sociala insatser från kommunala verksamheter precis som alla andra människor kan ha husdjur.

I sammanhanget finns en del myter, bland annat att människor med psykisk ohälsa eller missbruk inte skulle få ha sällskapsdjur. Men det får de, likväl som alla andra: om djuret sköts och inte lider skada. Ibland kan det dessutom vara så att även om personen har svårigheter att sköta om sig själv på bästa sätt så behöver det inte innebära att djuret inte tas om hand.
– Det händer faktiskt att det är så att djuret är det de sköter om. Vi har haft ärenden där de inte har kunnat ta hand om sig själva, men man ser till att katten har det absolut bästa. Då konstaterar vi enligt djurskyddslagen att katten har det bra, förklarade Karin Gullbring.

Fokus på alkoholism
Avslutningsvis fanns två medlemmar i Anonyma Alkoholister på plats för att informera om sin verksamhet och även kring alkoholismen som sådan. Ulf och Mia berättade engagerande om sina liv, AA och hur alkoholism kan drabba både den enskilda människan och de personer som rör sig i dennes liv.
– Det här är världens mest demokratiska sjukdom. Vem som helst oavsett ålder, bakgrund eller social tillhörighet riskerar att drabbas. Tio procent av befolkningen utvecklar alkoholism. Om vi gör det enkelt för oss och säger att det bor tio miljoner i Sverige så utvecklar alltså en miljon alkoholism, konstaterade Ulf med eftertryck.

Inställningen är att det är en obotlig sjukdom som finns i ”det första glaset”. Man förespråkar alltså total avhållsamhet från alkohol, men kriteriet för medlemskap är endast en önskan att sluta dricka. Avsikten är att man i gemenskap med andra alkoholister kan få stöd och ett nytt sammanhang där man hittar vägen tillbaka till ett liv utan missbruk. Alkoholism har karaktären av en förnekelsesjukdom menar Ulf.
– Kanske man åker fast och polisen tar körkortet för att man har kört rattfull. Kanske börjar man titta på lämpligheten om den här mamman ska få vara mamma. Men man fortsätter ändå. Det här är nämligen vad man kan kalla för förnekelsens sjukdom. Vi ser inte problemet, berättade Ulf för deltagarna.

Alkoholism är en familjesjukdom som skapar medberoende och som tvingar den missbrukande till dubbelliv. Detta kan leda till ångest och självmordstankar. Missbruket blir till en ond cirkel av psykisk besatthet som Ulf sammanfattade i orden ”bårhus, dårhus eller tillfrisknande”. Risken att missbrukaren manipulerar sin omgivning är i sammanhanget också stor.

Det finns dock hopp om nykterhet och ett värdigt liv. Anonyma Alkoholister kan genom sin fokus på kamratstöd vara en sådan väg.

Text: Helene Westling Brautigam & Robert Halvarsson

FAKTA:
Anonyma Alkoholister grundades i USA 1935, där en alkoholiserad läkare tillsammans med en ”bänkalkoholist” fann en väg för tillfrisknande. ”En alkoholist hjälper en annan” ger hjälp genom identifikation. Man har anonymitetsskydd och stöttar varandra i syftet att skapa ödmjukhet, tolerans och ärlighet.

Aluma – Gatans tidning

Tidningen Aluma i Malmö behandlar frågor som hemlöshet, utanförskap och missbruk Den säljs av hemlösa som får en sysselsättning och en chans att komma in i samhället. ASP-bladet åkte till Malmö för att ta reda mer om Aluma.

Malmö är Sveriges tredje största kommun.  I juni 2010 bodde i Malmö 296 169 invånare enligt SCB. Malmö är med svenska mått en stor kommun och har som en sådan många sociala problem.  Problem som finner sin väg till sidorna på tidningen Aluma.

Redaktionen är belägen i ett äldre hus mellan Stor Torget och St. Petri Kyrka. Där redaktionen nu finns var tidigare än klädbutik. Genom de stora skyltfönstren flödar solljuset in och får lokalen kännas öppen och inbjudande.

Det är här jag träffar Endré Feledjhazi. Han är distributionsansvarig på Aluma. Tillsammans med Henrik Löfgren ansvarar de att tidningarna kommer ut till försäljarna. De distributionsansvariga är länken mellan redaktionen och försäljarna.

En vanlig dag börjar 8.45. Endré brukar göra i ordning allt så att saker och ting är redo klockan nio då försäljarna kommer och köper sina tidningar.  Det fungerar som så, att de köper sina tidningar som sedan säljs för 40 kronor per styck. Försäljarna har sina platser runt om Malmö och på andra platser i Skåne.
Försäljningsplatser är exempelvis stormarknader och ställen där det rör sig mycket folk. Det finns 108 inskrivna försäljare och av dessa är 40 aktiva. De måste följa Alumas regler som säger att de inte får vara märkbart påverkade, våldsamma eller stjäla. Om man bryter mot reglerna och inte förstått vad man gjort blir man avstängd en vecka.

Endré har också hand om vad Aluma kallar uppsökandeverksamheten. Tidningen har en EU-moppe som Endré använder för att distribuera tidningarna till försäljningsställena. Han påpekar också att det finns chans till samtal med försäljarna när han åker runt med tidningarna.

Den sociala biten på Aluma är viktig. Man ska alltid ha tid för en kopp kaffe och att kunna snacka en stund, säger Endré. För alla människor är mänsklig kontakt viktigt men för de som står längst ner i samhället är ett”hej” eller ”hur mår du” en viktig bekräftelse som stärker dem.
– Man ser på de flesta försäljarna att arbetet höjer dem, deras självkänsla, hävdar Endré.

Han säger att hade inte varit för Aluma hade många gått ner sig djupare. Det finns exempel på personer som knappt lyft blicken från marken men sedan efter en tids försäljning har de kanske minskat missbruket. De kan då skaka i hand och möta blicken när man träffas. De känner att Aluma är viktigt och det håller dem på rätt köl, säger Endré.

Att den sociala aspekten är viktig kan Milan intyga. Han har varit försäljare i fem år och säger också att Aluma har betytt mycket för honom. Vi sitter på redaktionen och Milan berättar för mig hur det är att vara Aluma-försäljare på Malmös gator.

Han har tagit sig från drogmissbruk till att ha en tro på framtiden. Från början förstod Milan inte hur avgörande Aluma skulle bli för honom. Han säger att han från början bara uppfattade tidningen som en ekonomisk resurs. Sedan han genomgått sitt metadonprojekt förstod Milan att detta handlade om mer än bara pengar.
– Jag fick klart för mig att jag behövde något att göra för att hålla mig drogfri, menar Milan.

Att vara drogfri kräver en struktur i livet. Milans arbetsdag börjar när redaktionen öppnar på morgonen och avslutas när den stängs på eftermiddagen. Han återkommer flera gånger under intervjun till att det är viktigt att ha en ordnad tillvaro.

Milan menar att det är viktigt att jobba som på vilket arbete som helst. Man börjar på morgonen, går hem på eftermiddagen, får en struktur på sin dag som i sin tur påverkar livssituationen. Detta är man lätt sätta sig in i, oavsett om man är hemlös eller ej. Det måste finnas rammar annars flyter allting ihop. Milan visar vikten av detta och visar också att det går att sig samman från ett uselt utgångsläge till en positiv framtidstro.

Jag frågar Milan hur han upplever mötet med människor är. Han säger han har fått mycket uppskattning från de han träffar. De ser att han står på samma plats och säljer, kämpar för att göra sitt liv bättre. Uppskattningen har motiverat honom att fortsätta på den väg han nu har valt.

Det finns fortfarande fördomar kring hemlösa och missbrukare. Milan säger att han ibland möter dem. När han missbrukade satte han vikt på alltid vara ren och välklädd och fortfarande är det så. Det finns de som har tvivlat på att han är hemlös pga av hans rena kläder. Han berättar att det förekommit tillfällen när redaktionen fått telefonsamtal från människor som betvivlat om han är verkligen är hemlös.
– Man blir placerad i ett fack på grund av sitt utseende, säger Milan.

Milan berättade om en man han träffade som sa: ”Jag har passerat förbi dig många gånger och du säljer Aluma och är bättre klädd än jag.”
– Att var välklädd är något jag föredrar men det är inget bevis för att man är bättre på något sätt, berättar Milan.

Han menar att nu när han är drogfri kan han använda pengarna på andra saker än droger som exempelvis kläder.

Pengarna han tjänar på Aluma-försäljningen bidrar till en bättre livssituation för honom. Att vara hel och ren är viktigt för Milan eftersom det bidrar till ett bättre liv.

När man jobbar som försäljare träffar man andra hemlösa som sjunkit djupt i missbruk och hopplöshet. Milan säger att han uppmanar dem att försöka fortsätta kämpa. Du kan få hjälp, menar Milan, och många är medvetna om det.

Det är viktigt att det finns någon som kan visa att det går att ta sig ur problemen hemlöshet och missbruk. Milan som nu är drogfri sedan fem år är bra exempel på detta. Det finns också försäljare som inte har kommit lika långt på vägen som Milan. Genom sitt arbete som försäljare på Malmös gator kan de påbörja vägen tillbaka till ett värdigt liv.

Text & Foto: Henrik Sjöberg