Etikettarkiv: Heroin

Ensamkommande flyktingbarn självmedicinerar med heroin

smoke-1031060

Svenska Dagbladet rapporterar att ett stort antal ensamkommande flyktingbarn missbrukar heroin. I många fall har de blivit bjudna på den första dosen av äldre landsmän som utnyttjar deras psykiska ohälsa som är en följd av flykten till Sverige.

Polis och socialtjänst har slagit larm om ett utbrett narkotikamissbruk bland ensamkommande flyktingbarn. Till Maria ungdoms akutmottagning i Stockholm har det skett en kraftig ökning av uppsökande narkotikaberoende flyktingbarn sedan 2015.

– Under hela förra året hade vi flera ungdomar som sökte hjälp varje dag. En övervägande majoritet är afghanska pojkar eller unga män som missbrukar heroin, säger Mathias Sjöberg, överläkare på Maria ungdomsmottagning.

Många av de ensamkommande barnen och ungdomarna använder narkotika för att döva sin ångest. De mår dåligt och bär på stora trauman både från sina hemländer och under flykten till Sverige.

– De gör ingen klassisk svensk missbrukarkarriär där man börjar med att röka cannabis och sedan successivt tar allt tyngre droger, utan det verkar som om de hoppar över flera steg och börjar med ett avancerat missbruk, oftast rökheroin, på en gång, säger Mathias Sjöberg.

I Stockholmsområdet har missbruket bland ensamkommande flyktingbarn medfört att heroinhandeln, som tidigare till största del varit centrerat till Sergels Torg (plattan), spridit sig till vissa förorter. Polisen i Stockholm har gjort flera tillslag mot bland annat tunnelbanestationerna i Rinkeby och Kista.

– Den bild vi har är att det är ensamkommande flyktingbarn som står för nio av tio fall där vi misstänker heroin, men alltså inte när det gäller andra droger. Det vi kan stå för är att vi har en ny trend att man handlar med heroin i främst Rinkeby och att köparna är ensamkommande, säger Christoffer Bohman, verksamhetsansvarig vid polisen i Järva.

Stockholm är inte ensamt drabbat. Även Göteborg och flyktingboende i Gästrikland och Landskrona rapporterar om ett ökat drogmissbruk.

Text: Ylva Alsterlind

Jag höll på att dö

1234Kroppen håller på att lägga av. Den kanske kan ge mig 10 år till, men i vilket skick? Jag som missbrukat droger och alkohol saknar frisk lever.

Min medvetenhet över att jag inte längre är en ungdom börjar bli påfrestande. Mina yttre förhållanden stämmer inte in med mina inre värden. Om jag inte slutar med allt som är onyttigt så kommer det ge mig jobbiga konsekvenser. Om jag fortsätter dricka alkohol så kommer jag som redan har en dålig lever få det jäkligt jobbigt om jag över huvud taget blir gammal.

Från heroin till alkohol
För 10 år sedan gick jag med i ett program frivilligt för att få hjälp med mitt heroinmissbruk. Jag fick då en ersättningsmedicin som funkar som ett antabus mot heroin. Den gör också så att suget minskar. Att ta Suboxone mot mitt missbruk har funkat mycket bra. Jag har knappt tagit ett återfall på heroin på 10 år.

Med facit i hand så kan jag se att jag började dricka för mycket alkohol när jag slutade med heroinet. Jag ersatte den ena drogen med en annan, trots att jag hade blivit varnad att folk som hade slutat med heroin hade lätt för att börja missbruka alkohol. Folk med stor kunskap om missbruk hade varnat mig om att ta det lugnt med alkoholen. De hade sett i verkligheten hur missbrukare byter från en drog till en annan.

Under många år så trodde jag att det skulle gå att dricka sprit som normala människor. Så som de flesta gör, ta en sup eller två vid helgen. Det gick ganska bra under ett flertal år men till slut blev det för mycket. Har man väl skapat ett beroende då är det nog nästan omöjligt att kunna hålla på så där lagom som andra gör.

För mig tog det flera år innan jag fattade att jag hade problem med alkoholen. Det tog också lång tid att våga erkänna att jag höll på att utveckla ett alkoholmissbruk. Det krävde också stake att be om hjälp.

I alla behandlingsformer så påstås det att man måste erkänna att man har problem, annars kan man inte få hjälp. Erkänner man inte problemen finns det ju inget man kan göra. Det har jag hört på Dr Phil. Även 12-stegsbehandlingens första budord handlar om detta. Erkänn att du har ett allvarligt problem, ett problem som du med egen vilja inte kan kontrollera.

För cirka ett och ett halvt år sedan bad jag om att få hjälp med mina alkoholproblem. Då började jag med antabus, som är ett läkemedel som används mot alkoholberoende. Om man tar medicinen tillsammans med sprit får man mycket obehagliga konsekvenser. Ibland till och med livsfarliga konsekvenser.

Läkarna påstår att om man har tagit antabus under en period så bör man inte dricka alkohol på minst en vecka, eller längre tid efter att man slutat. Annars är risken stor att få en negativ antabusreaktion. Ofta består en sådan här reaktion av att man får rodnader i ansiktet, dunkande huvudvärk, svårigheter att andas, yrsel, kräkningar, hjärtklappningar och blodtrycksfall. Intensiteten växlar stort från person till person. Med andra ord, var det en nära-döden upplevelse.

Nära döden
För cirka ett år sedan så gjorde jag ett uppehåll med antabus. Jag tänkte göra ett försök för att se om jag kunde klara mig utan. Anledningen till att jag gjorde ett uppehåll var att jag skulle på en fest som jag hade sett fram emot. Problemet var att det bara hade gått fyra dagar sedan jag tog min sista antabus. Så min tanke var att om jag nu drack försiktigt, då kanske det skulle gå bra. Om inte annat så bör jag väl åtminstone få någon sorts av varning… Jag chansade alltså.

10 timmar senare vaknar jag upp på lasarettet med en massa slangar på kroppen. Jag har ingen aning om vad som har hänt. Det kommer in en syster som berättar att ambulansen hämtat upp mig från festen. Jag hade tydligen trillat ihop och blivit medvetslös. Jag höll nästan på att DÖ. Att det skulle var så farligt fattade jag inte.
Efter ett uppehåll, började jag senare med antabus igen, och idag går det riktigt bra.

Till och med mina levervärden har återhämtat sig och blivit ok. Ett tag när jag drack som mest då hade jag mycket dåliga levervärden. Konsekvensen av det vill jag inte uppleva igen. Jag fick en trötthet utöver det vanliga. Det var inte alls bra för en sån som mig, som tränar varje dag.

Jag som har varit beroende av både droger och alkohol kan lätt säga att avstå droger är enklare än att avstå från alkohol.

Varför? Jo, för att alla pratar om alkohol. Alkohol finns överallt. Bland dina vänner, i reklam, i omklädningsrummet efter träningen, överallt i det svenska samhället så snackas det ofta om fester och fylla. Så det är ingen enkel match att vara nykter med tanke på alla frestelser som finns överallt. Men det är i alla fall enklare i dag när jag bestämt mig för att leva nykter. Till skillnad för ett år sedan då jag letade efter tillfällen för att få festa.

Ett tips till alla er som dricker för mycket: bestäm er för en period att pröva på att leva helt nykter. Testa att ha en vit månad, eller gör som jag; pröva att vara nykter på obestämd tid. Jag kan lova att ni efter ett tag kommer må mycket bättre, din lever behöver nykterhet då och då.

Text: Bengt Andersson
Foto: Per Rhönnstad

KURAGE STÄNGER…

I slutet av juni stänger Kurage på Tingvallagatan, och verksamheten flyttas till Beroendecentrum på Centralsjukhuset.

Bland oss deltagare (ca 25 personer) har stället gått under smeknamnet ”Basen”. För de läsare som inte vet vad Kurage är kan jag upplysa att det är en plats för frivilligvård, dit man kan vända sig om man har missbruksproblem. Man går dit varje vardag för att få en medicin som heter Subutex (eller Suboxone), som blev godkänd som läkemedel 1999. Människorna som kommer till Kurage har prövat det mesta som finns i behandlingsform. När behandlingshem m.m. inte har hjälpt är Subutex och Suboxone sista utvägen för att kunna bli fri från heroin.

För att kunna delta i projektet måste du uppfylla vissa kriterier. Det tar minst tre månader av utredning och kissprover för att få detta läkemedel. Långt ifrån alla som kommer dit för prövning lyckas komma i behandling. Medicinen är ett opiatämne – och är sålunda narkotikaklassat – och funkar som ett antabus mot heroin. (Enkelt uttryckt tillfredställer det samma receptorer som endorfiner, och binder sig till dessa, vilket dels ger en stimulering av endorfinsystemet, dels hindrar andra opiater att bindas till dessa receptorer. Om personen vill dra i sig heroin uteblir följaktligen effekten.)

Nåja, tanken var inte att skriva så mycket om mediciner, den stora grejen är att alla projektdeltagare kommer att omplaceras till Beroendecentrum. Det kanske inte låter som en stor sak, men för vissa har Kurage kommit att bli ett andra hem. Om man går till en plats varje dag så skapas givetvis relationer till både personal och andra vårdtagare.

Något som varit bra är att de tre som jobbar där, Krister, Annika och Anette, kan oss utan och innan. Den som till exempel försöker ljuga om ett återfall är chanslös. Sånt ser de direkt. Sen har det varit jäkligt skönt att ha haft någon som man alltid kunnat gå och prata med, både när man mår dåligt eller bara för att småprata. Det är sånt jag kommer att sakna, och jag tror att de flesta håller med mig.

Text: Christer Adrian

Avkriminalisera alla droger!

Mot slutet av 1990-talet fanns uppemot 100 000 tunga heroinmissbrukare i Portugal. Situationen var ohållbar. Lösningen? Att avkriminalisera alla droger i landet.

Det här är historien om ett land där missbrukare gick från att vara kriminella till att bli vårdtagare. Louis är en tjej på 43 år, hon har missbrukat droger i nästan hela sitt liv. Huvuddrogen har varit heroin, men hon säger att hon har prövat och gått på så gott som allt som finns tillgängligt. Louis har sin förklaring till varför så många använder heroin i Portugal. Hon tror att fram till att diktaturen föll (1974) så hade landet i princip varit isolerat från omvärlden och de enda resor som tilläts var till krigen i kolonierna.

När en oblodig revolution till sist avsatte den fascistiska regeringen formligen exploderade landet i eufori. Revolutionen skedde i april och redan i augusti var Louis i Amsterdam. För första gången såg hon en kille med en spruta i armen och massor av folk som rökte på – hon menar hasch. Otroligt många experimenterade med droger och ingen hade någon aning om vad de höll på med. Och de tog ingen lärdom av dagen-efter-baksmällorna.

Bortsett från hasch, som i Portugal är en mycket vanligt förekommande drog (det vet jag av egen erfarenhet) hade inte landet någon existerande infrastruktur i att handskas med drogproblematik i allmänhet, eller hur de skulle kunna få bukt med det exploderande heroinmissbruket i synnerhet. Missbrukarna blev bara fler och fler och myndigheterna stod handfallna. Mot slutet av 1990-talet hade Portugal Europas högsta andel HIV-smittade och antalet sprutnarkomaner var runt 100 000 stycken.

– Varje år byggde vi nya kliniker men ingenting hjälpte, säger Joao Goulao, som vid tidpunkten var ansvarig för landets beroendecenter.

Som en följd av hård press från både nationell och internationell opinion satte regeringen 1999 ihop expertpanel på nio personer som var mycket kunniga inom drogområdet. Joao Goulao var en av dem. Regeringens direktiv var enkelt: Finn lösningen på något som är på god väg att arta sig till en nationell katastrof. Panelen lade fram ett förslag som helt byggde på att missbrukaren var en person som behövde hjälp, inte en person som skulle straffas. Därför avkriminaliserades användandet av alla droger. Samtidigt föreslog man ett helt paket av ökade vårdinsatser för att kunna minska skadeeffekterna från droganvändningen.

Förslaget godtogs av parlamentet och det resulterade i ett flertal nya lagar som trädde i kraft i juni i Portugal år 2001. Det blev ett ramaskri, både nationellt och internationellt. De som var emot förslaget påstod, och trodde, att varenda heroinmissbrukare på planeten skulle komma till deras land och utnyttja systemet.

Men bland människor på gatan var acceptansen och förståelsen mycket större än man kunde drömma om. Många hade familjemedlemmar eller nära och kära som höll på med droger. De visste också att många inget hellre vill än att avsluta sitt missbruk – och få chansen att komma in i samhället.

Efter en tid, när regeringen utvärderat reformen, så visade det sig att det inte kom en massa flygplan fullastade med heroinister, landet blev inte det drogparadis som kritiker varnat för. Tvärtom, efter tio år visade både nationella och internationella undersökningar att Portugals drogpolitik har lyckats. Genom att hellre vårda istället för att straffa narkomaner har nivåerna på landets HIV- och gulsotsepidemi sjunkit dramatiskt.

Det viktigaste med avkriminaliseringen menar Joao Goulao var när alla ärenden gällande drogkonsumtionen fördes över från justitiedepartementet till hälsodepartementet. Detta innebär att den som blir tagen med narkotika (som klassas som narkotika för eget bruk) aldrig kan arresteras eller få fängelsestraff – och slipper då följaktligen att hamna i straffregistret. Däremot måste personen inom 72 timmar inställa sig inför en särskild tribunal som består av en jurist, en socialarbetare och någon från hälsovården.

Tribunalen kan remittera till behandlingshem om personen bedöms vara en missbrukare och i andra fall till att besöka en kurator. I ovanliga fall kan man dömas till böter eller samhällstjänst. När det gäller missbrukare döms de aldrig till böter, även samhällstjänst är ovanligt. Anledningen är att de vill få in så många som möjligt i behandling.

Värt att komma ihåg är att detta sker utan tvång. Förmodligen för det oftast bara kostar en massa pengar att kasta in en omotiverad missbrukare i ett behandlingsprogram, eftersom tröskeln till ett återfall är lägre för dessa. Det kan ju vara så att en person är i början av sin drogkarriär, medan en annan är i slutet av sin. De som är i början har ännu inte hunnit uppleva så mycket av drogtillvarons negativa aspekter, medan de som har hållit på i flera år kan vara mycket trötta på alla negativa konsekvenser. Så jag vill be er att tänka igenom vad som egentligen är bäst: Fängelse eller vård?

Jag vill avsluta med en rättelse. I förra numret av ASP-bladet påstod jag i min artikel om vaccin mot alkoholism att Naltrexon inte används i Sverige, men det stämmer inte. Naltrexon brukas även i Sverige.

Text: Christer Adrian

Källa: Arbetaren

Läs gärna även Scientific Americans text:

5 Years After: Portugal’s Drug Decriminalization Policy Shows Positive Results.

Nya mediciner mot alkohol

Jag har tidigare skrivit om medicin mot heroin och vaccin mot kokain, och nu kommer ännu en nyhet: medicin mot alkohol.

De flesta vuxna svenskar använder alkohol mer eller mindre regelbundet. För de flesta innebär det en källa till glädje, avspänning och fest. Sen finns det andra där alkoholen istället medför kroppsliga, psykiska och sociala skador.

Idag finns det statistik på att drygt trehundra tusen personer i Sverige har problem med alkoholen. Av dessa är drygt sjuttio tusen kända av samhället, medan färre än tjugo tusen får någon hjälp av de alternativa behandlingsmetoderna. Behandlingsresurserna är mycket begränsade.

Tyvärr så fungerar dagens läkemedel mot alkoholism endast för en minoritet av patienterna. Det som finns är antabus, som man löser upp i ett glas vatten. Men den används inte speciellt ofta, vilket nog är bra, för den sliter mycket på njurarna. Och tar man ett återfall med antabus i kroppen så blir man inte bara lite sjuk, du kan nära på dö på kuppen.

Två nyare preparat, med lovande effekter, är akamprosat (campral) och naltrexon. På den svenska marknaden finns idag endast akamprosat tillgängligt, medan naltrexon bara finns att köpa i USA och några enstaka EU-länder. I Sverige leds en utvärdering av preparatens effekter av Mats Berglund, professor och överläkare vid Alkohol och narkotikakliniken vid Universitetssjukhuset MAS i Malmö.

Hur fungerar då dessa nya medel? Akamprosat har i flera studier visat sig förlänga den helnyktra perioden. Ämnet tycks påverka suget efter alkohol, och med det minskar återfallsrisken. I en studie var femtio procent fler avhållsamma i akamprosatgruppen, jämfört med placebogruppen. Den bakomliggande mekanismen är i sina detaljer fortfarande oklar. Naltrexon, verkar genom att blockera nervcellernas opiatreceptorer och antas på så sätt kunna minska alkoholens belöningseffekt.

Stimuleringen av lustcentra i vissa områden av det limbiska systemet anses vara viktiga för alkoholens effekter och för uppkomst av alkoholberoende. Kroppens egna opiater, till exempel endorfiner, förstärker denna effekt.

Införandet av dessa två nya läkemedel  som påverkar själva beroendemekanismerna, anses av flera experter som ett stort genombrott i missbruksbehandlingen. Man betonar dock att de inte är några mirakelmediciner. För att kunna få ett bra resultat måste de kombineras med psykosociala insatser. Tyvärr räcker det alltså inte med att bara ta ett piller, och vips, så är allt bra … Istället krävs ett evigt jobb, med stora förändringar av ditt liv. Det är tufft, men det går. Lycka till.

Text: Krille A.

Brittisk forskare varnar: Alkohol farligare än tunga droger

Brittiska drogforskaren David Nutt publicerade nyligen en studie som jämför alkohol med heroin och andra droger i fråga om skadeverkningar i den brittiska medicinska tidskriften The Lancet. Om enbart personliga skador tas hänsyn till är heroin, crack och metaamfetamin farligare än alkohol. Men vägt tillsammans med skador för andra är alkohol farligare.

Enligt studien är alkohol mer farligt när individuella och samhälleliga skador vägs samman än heroin och crack. Dessa kommer på första, andra respektive tredje plats i en ranking över mest farliga droger, rapporterar brittiska tidningen The Guardian. Den låga alkoholbeskattningen anser han är ”helt orimlig” och argumenterar att samhället borde rikta sin fokus mot bland annat billig alkoläsk som marknadsförs mot unga människor .

”Våra upptäckter stödjer det föregående arbetet i Storbritannien och Nederländerna, som bekräftar att drogklassifikationssystemet har väldigt liten relation till den evidens som finns för skador. De bekräftar också slutsatsen från tidigare experter att en aggressiv målsättning mot alkoholskador är en giltig och nödvändig folkhälsostrategi.”, skriver David Nutt i sin artikel.

Nutt genomförde en liknande undersökning 2007, som fick kritik för att den inte vägde in tillräckligt många områden i livet som drogen i fråga påverkar. Den nya undersökningen innehåller därför fler delar som drogen kan skada individen på, “från död till skada av mentala funktioner och relationsförluster” och sju typer av skador för andra människor.

I en skala mellan noll och 100 i en skadeskala för den enskilde och omgivningen fick alkohol 72, jämfört med heroin på 55 och 54 för crack. När man enbart tar hänsyn till de enskilda skadorna är dock fortfarande tyngre drogerna farligare.

Nutt blev en kontroversiell figur efter att han som ordförande för en rådgivande kommitté i drogfrågor till regeringen hävdade att Storbritanniens drogklassifikationssystem borde reformeras. Exempelvis menade han att ecstasy inte borde klassas som lika farligt som andra tunga droger. Han fick inget gehör för detta och tvingades att lämna sin post och grundade då en oberoende kommitté för forskning om droger. De brittiska liberaldemokraterna stödde då David Nutt.

Två Holländska experter vände sig i en kommentar på The Lancet mot att undersökningen inte tog hänsyn till missbruk av fler än en drog, men erkände att detta heller inte var fokus för studien. Slutligen så hoppas förespråkare för en reform av drogklassifikationen på att den nya brittiska regeringen kommer inta en mer evidensbaserad inställning till droger än den förra gjorde.

Text: Robert Halvarsson