Etikettarkiv: hjälp

App mot psykisk ohälsa

Att söka hjälp mot ångest, stress och depression är fortfarande skambelagt för många. Nyhetssajten Breakit rapporterar om Sveriges första app mot psykisk ohälsa som erbjuder anonymt samtalsstöd utan väntetid.

Bluecall heter appen som tagits fram av de tre kompisarna Caroline Röden, Lisa Löfgren och Charlotte Sparre. Tjejerna upplevde under sin studietid, som många andra i deras omgivning, ångest, stress och annan psykisk ohälsa.

– Problemet finns inte bara bland studenter utan även i arbetslivet. Psykisk ohälsa leder många gånger till utbrändhet för att det är så krångligt, tidskrävande samt fortfarande lite tabustämplat att söka hjälp, säger Caroline Röden till nyhetssajten breakit.se.

Två nivåer
Appen Bluecall finns tillgänglig i två nivåer. I den första kostnadsfria nivån kan man ringa och prata med en volontär. Det är en person som har livserfarenhet och frivilligt ställer upp för att hjälpa och stötta andra. Appens andra nivå erbjuder, mot en avgift, samtal med en mentor som har utbildning i psykologi och samtalsstöd.

Fördelen med appen är bland annat tillgängligheten och den korta väntetiden.

– På många ställen är vårdköerna otroligt långa och att gå till en privat psykolog kan kosta hur mycket som helst. Med vår app får man hjälp direkt och prissättningen gör att fler får råd, förklarar Carolina Röden.

Vill växa globalt
Idag har appen cirka 400 registrerade användare och 300 förtecknade stödpersoner. Bluecall har målet att växa, främst i Sverige men även utomlands eftersom psykisk ohälsa är ett globalt problem.

– Att söka hjälp för psykisk ohälsa är fortfarande tabubelagt för många. Det vill vi ta bort genom appen och istället känna sig stolt som användare med viljan att bli sitt bästa jag, avslutar Carolina.

Text: Ylva Alsterlind
Illustration: Maria Lundby-Bohlin

Livet är större än skolan

9999Barndomens upplevelser bär man med sig hela livet. Utan rätt bemötande och hjälp kan man råka illa ut. Skolgången kan bli en jobbig transportsträcka. Särskilt utsatta är de barn som har olika diagnoser. ASP Bladet har träffat två föräldrar från olika familjer, vars barn är diagnostiserade med ADHD och ADD.

– Till ett barn med synfel säger du inte ”Du får väl se dig för!”, men till ett barn med ADHD, eller med ADD för den delen, är det lättare att säga ”Du får väl skärpa till dig!”, säger mamman till barnet med ADHD.

Familjernas barn – som båda snart är vuxna – har levt med sina diagnoser sedan de var små. I långa perioder uteblev det viktiga stödet. Föräldrarna har ofta känt sig besvikna och uppgivna när vardagen i såväl hemmiljön som i skolmiljön inte fungerat. Barnen fick sämre självkänsla och blev emellanåt utåtagerande och fick svårt att tillgodogöra sig skolundervisningen.

Skolan – en lång transportsträcka
Hos barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar förekommer problem med finmotoriken. Det är lättare för barnen att riva ett legobygge snarare än bygga det. En susande köksfläkt eller den ofta bullriga miljön i skolans matsal, är exempel på situationer som stör deras koncentrationsförmåga.

– Min son har extremt bra minne. Han ser allt i svart eller vitt, men har svårare att se nyanserna. För honom kan det också vara svårt att tolka uttryck som ”kaffe på maten” eller ”lägga benen på ryggen”, säger pappan till barnet med ADD.

555

Frånvaron av fungerande rutiner och strategier gjorde att barnens skolgång blev en enda lång och jobbig transportsträcka, ända fram till högstadiet. Det var först när det stod klart att eleverna inte skulle kunna tillgodogöra sig skolutbildningen och inte få några slutbetyg, som de efterlängtade insatserna kom.

Föräldrarna menar att skolans personal behöver mer stöd, att det bör läggas mer fokus på pedagogiken i lärarutbildningen vad gäller att bemöta eleven och anpassa skolmiljön efter elevens olika förutsättningar.

– Men det kanske inte alltid krävs adekvat utbildning. Det kan säkert – många gånger – räcka väldigt långt med ett team som – med stöd från elevhälsan – kan skruva på sin verksamhet utan att det tillkommer extra kostnader, säger mamman.

Tidig diagnos hjälper alla inblandade
Föräldrarna menar att tidigt ställda diagnoser hjälper alla inblandade. Man får då svaren på vilken medicinering och vilket stöd som barnet bäst behöver. Rätt insatser minskar troligen även de kostnader som samhället kan komma att betala på ett eller annat sätt.

Men barn blir ju så småningom vuxna, och en del skaffar barn. Eftersom ADHD är ärftligt, kan man tänka sig ett scenario där både förälder och barn är diagnostiserade.
– För en förälder som själv bär på diagnosen men saknar stöd… hur ska den klara av att sätta upp tydliga strukturer och rutiner för sina barn?

Låt inte barnet misslyckas
Föräldrarna anser att anpassade rutiner och strategier är viktiga och måste byggas utifrån respekt utan att kränka barnen. Det är viktigt att inte låta barnen misslyckas! Deras självkänsla måste stärkas. Att på förhand veta hur man möter en situation innan den uppstår, har stor betydelse. Föräldrarnas önskemål är att skolan engagerar sig mer. Men allt handlar givetvis inte om skolan, föräldrarnas roll är också viktig.
– Det gäller att hitta barnets stoppknappar, sammanfattar mamman.

Text: Ulf Puhls
Foto: Stefan Ek

Vägen till en matkasse – med Julänglarna

12345678909876543

ASP Bladet fick en pratstund med Julänglarnas grundare i Karlstad, Andreas Kullberg. Vi fick ta del av hur verksamheten grundades, och hur den har utvecklats. Hur kan gemene man dra ett strå till stacken, och hjälpa en familj i behov, till en riktigt god jul?

– Jag gick runt och tänkte på vad jag kunde göra för människor som inte har det så bra. Då det finns Thanksgiving i USA, borde det gå att få till något liknande i Karlstad. Jag köpte själv in mat och fyllde upp fem kassar. Julskinkan i varje kasse skänktes av en butik. Sedan tog jag kontakt med Lasse Söderberg vid Svenska kyrkan, och frågade om han visste var det fanns behov. Det visste han, säger Andreas Kullberg.

Gåvor och insamlingar
Familjerna som får Julänglarnas hjälp, har Andreas ingen aning om vilka de är. Det sköter de som är proffs på socialt arbete. För att kunna få ta del av Julänglarna, krävs att det finns en kontakt med frivilligorganisationer likt Bryggan, Svenska kyrkans diakoner eller den kommunala socialtjänsten. De vet vilka som är i behov, och garanterar att hjälpen framkommer till rätt familjer. Julänglarna ser till att samla ihop pengar som de sedan fördelar.

På Facebook har Julänglarna sin egen sida där det finns information om hur man kan gå till väga för att skänka gåvor och presenter. Bland annat finns det möjlighet att skänka pengar via Swish. Där kan man också få information om var man kan lämna in saker på olika platser i Karlstad.

– De senaste fem åren har utvecklingen varit enorm. Vi hoppas kunna hjälpa 150 familjer att få en bra jul år 2015! Förra året hjälpte vi 130 familjer, varav drygt 270 barn. Naturligtvis hade vi i den bästa av världar inte varit behövda. Men när det finns behov är det bra att vi finns, berättar Andreas vidare.

Inte bara pengar önskas. Även upplevelser tas tacksamt emot. Sådant som för en familj i behov kan vara svårt att få uppleva, såsom ett besök hos frisören, badhuset eller bowlinghallen.

– De behövande kommer få presentkort, så de kan köpa sin egen julmat. Det är mycket lättare om de själva får välja mat de tycker om, och hur stor julskinkan ska vara till exempel, säger Andreas.

Julkonsert
Den 19 December anordnas en julkonsert i Tingvallakyrkan. Det är gratis inträde och Gospelkören framför där sina toner. Andreas är själv en av deltagarna i kören. Det är en viktig konsert för insamlingen, eftersom alla pengar som skänkes går oavkortat till Julänglarna. De senaste två årens julkonserter, har inbringat runt 20 000 kr vardera!

Det finns även möjlighet att i Tingvallakyrkans café köpa gåvokort på valfritt belopp. Något som fallit väl ut.

Framtiden
Julänglarna är ett korttidsprojekt som startar på hösten och pågår fram till jul. Varje år görs nya överläggningar om projektets fortsatta existens. Karlstadsbon är givmild; ungefär 2000 personer bidrar, med allt från 20 kr och uppåt. Även företagen har börjat visa intresse för välgörenheten och hjälper till med att skänka pengar, vilket borgar för en fortsättning.

http://www.facebook.com/julanglarna, SWISH: 123 421 98 53,
Bankgiro: 5654-9819

Text: Tony Lövgren
Foto: Lotta Tammi

Uppsökande och informerande verksamhet

Att söka relevant hjälp kan vara svårt för personer med en allvarlig psykisk sjukdom. Nationell psykiatrisamordning gav Socialstyrelsen i uppdrag att driva det nationella projektet – Inventeringar, uppsökande och informerande verksamhet.  Ett projekt som pågick 2007-2009 och utmynnade i en rapport: Att nå personer med psykisk ohälsa – Uppsökande och informerande verksamhet.

Uppsökande verksamheter finns i många kommuner i Sverige. I praktiken fungerar det som ett stöd utanför reguljära vårdinrättningar. Tanken är att nå patienter som inte själva kommer till besök.  Kommunerna har inrättat uppsökarteam som exempelvis vid hembesök försöker nå ut med information och stöttning.

I Socialstyrelsens rapport kan man läsa att det uppsökande och informerande arbetet är av stor betydelse, för att människor med psykisk ohälsa ska få en ökad delaktighet i samhället och nås av samhällets insatser. Uppsökande arbete kan vara till stor hjälp för att förhindra ungdomar att hamna i längre perioder av psykisk sjukdom. Det är av stor vikt att man tidigt upptäcker psykiska problem .

 

Kommunernas insatser bör intensifieras och utvecklas mer anser Socialstyrelsen. De uppsökande och informerande åtgärderna ska medföra att fler personer med psykisk ohälsa ska få den hjälp de behöver. Det gäller också att hjälpen kommer i ett så tidigt läge som möjligt. Enligt rapporten ska detta ske genom att samarbetet mellan kommunen och psykiatrin ökar.

Främja goda levnadsförhållanden

Kommunerna har enligt socialtjänstlagen skyldigheter som de måste rätta sig. De ska informera om den uppsökande verksamheten samt erbjuda grupper och enskilda hjälp. När psykiatrinreformen genomfördes 1995 sattes fokus på kommunernas åligganden, att främja goda levnadsförhållanden för personer med psykiskfunktionsnedsättning.

Trots tydliga skyldigheter för socialtjänsten att bedriva uppsökande och informerande verksamhet, saknas dessa insatser i många kommuner, säger Socialstyrelsen.

Situationen ser annorlunda ut inom hälso- sjukvården. Där finns inte samma skyldighet vad gäller uppsökande och informerande verksamhet. Lagen säger däremot att vården ska vara lättillgänglig för de som behöver den.

Socialtjänsten och den psykiatriska vården har uttryckt behov av modeller och metoder för den uppsökande verksamheten. Socialstyrelsen menar att sammanställningen av de arbetssätt som används ska fortsätta. Det behövs även en systematisk utvärdering och utbildning riktat mot det praktiska arbetet.

Viktigt med tydlighet

Eftersom det finns många olika modeller och arbetssätt i det uppsökande arbetet behövs det ett tydliggörande av verksamhetsområdet. Strategier behövs i form av informations- och utbildningsinsatser, och riktat uppsökande arbete till personer som har och saknar kontakt med vård- och stödsystemet.

Enligt en rekommendation formulerad i regeringens handlingsplan gällande detta område, ska personer med stora eller komplicerad psykiatrisk problematik prioriteras i utbildningsinsatserna.  Denna uppmaning har Socialstyrelsen tagit fasta på och föreslagit att verksamhetsområdet ska begränsas till individer med svåra psykiatriska problem.

– För fortsatt kunskapsutveckling är det angeläget att ge stöd till hur det uppsökande och informerande arbetet kan följas upp på ett systematiskt sätt, fastslår Socialstyrelsen.

Text: Henrik Sjöberg

Källa:

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18810/2012-8-14.pdf

Karlstad fimpar

Karlstad kommun har bestämt att anställda inom kommunen inte får röka på arbetstid – inkluderat på fikarasterna. Är detta bra för hälsan eller inkräktande på individens frihet?

Första januari 2012 skall kommunanställda fimpa på arbetstid. Detta menar kommunen som hoppas att det kommer att leda till att hälsan hos de anställda skall förbättras. Tillsammans med förbudet fortsätter erbjudandet om anställda får gå ett sluta-röka-program, Well-at-Work, som kommunen haft i tre års tid.

Rökning ger ökad risk för ohälsa, såsom KOL, kronisk obstruktiv lungsjukdom, lungcancer (24 gånger ökad risk jämfört med icke-rökare), försämrad blodcirkulation och kondition. Det är ohälsosamt för ofödda barn att ha en rökande mor och även icke-rökare kan utsättas för risker genom passiv rökning, något som lett till att man har rökförbud på restauranger för personalens skull.

Det finns hjälp att få

Det kan vara svårt att sluta röka eller snusa på egen hand, i synnerhet då tillsatser används i cigaretter för att öka beroendeegenskaperna, utöver nikotinet. Läkemedelsföretaget Pfizer har tagit fram ett program för att avvänja sig med tobak genom läkarbesök, gruppcoaching och individuell coachning och stöd via mail och Internet. Det finns även en dagbok att fylla i varje dag, samt eventuellt hjälp med läkemedel, som Previa AB och Karlstads kommun erbjuder kommunanställda. Programmet tar 12-16 veckor, varje grupp omfattar 12 personer, och programmet är evidensbaserat. Behöver personal ta ledigt för att gå på möten är detta okej.

Historik

Cigaretter kommer sannolikt ifrån Spanien, där de på 1800-talet använde cigaretter för att ta hand om den kvarvarande tobaken från cigarrer. Cigaretter användes av krutpapper av soldater i Krimkriget, där turkiska soldaters vattenpipor förstörts under kriget. På 1900-talet är cigaretter den vanligaste formen av tobaksanvändande och cigaretter innehåller rök med bland annat nikotin i.

Rökförbud vanligt

I Sverige finns det förbud mot rökning på de flesta allmänna platser, såsom till exempel inom sjukvården, allmänna transportmedel så som bussar och i lokaler för sådana transportmedel och på skolor.

75 procent av de 6000 miljarder cigaretter som röks varje år slängs på marken och utgör hälften av skräpet som slängs på marken i Sverige varje år, detta trots att bara 26 procent av svenskarna röker. I snitt slänger varje svensk rökare 1,7 fimpar på marken varje dag, trots att det tar upp till fem år före fimpen brutits ner.

Text & illustration: Maria Lundby Bohlin

Schizofreniförbundet

Under detta år, 2010, kommer vi i ASP bladet att ha en artikelserie som vi kallar ”Förening i fokus”. Här tittar vi närmare på olika föreningar, organisationer och nätverk, både stora som små, med den gemensamma nämnaren att man på olika sätt verkar för personer med erfarenhet av psykisk ohälsa. Denna gång är Schizofreniförbundet i fokus.


Förbundets fullständiga namn är ”Intresseförbundet för personer med schizofreni och liknande psykoser, Schizofreniförbundet”. Det bildades 1987 och har idag ca 5 000 medlemmar. Förbundet är rikstäckande och finns på ett 70-tal olika platser i landet.

Medlemmarna består av personer som själva drabbats av schizofreni eller liknande psykossjukdomar, samt anhöriga. Även andra personer som vill stödja förbundets verksamhet är välkomna som medlemmar.

Schizofreniförbundet i vår region
I Värmland finns en länsförening och tre lokala föreningar i Arvika, Karlstad och Kristinehamn. Karlstadsföreningen, vars namn är ”FPS – Föreningen för Psykiatriskt Samarbete”, bildades 31 januari 1995 och har 70 medlemmar, varav 7 stycken är icke-anhöriga. Föreningen FPS Karlstad kom till efter att en grupp anhöriga under en längre tid hade träffats för att ge varandra stöttning.

Anhörigarbete en viktig del
Att stödja anhöriga till personer med schizofreni eller liknande psykossjukdomar är en av Schizofreniförbundets uppgifter. Till de lokala föreningarna kommer anhöriga för att få hjälp och stöd med att gå vidare. Föreningarna fungerar också som en viktig mötesplats där människor kan träffas för att utbyta erfarenheter med varandra.

I Karlstad vill man försöka få igång samtalsgrupper där personer kan bli stöttade av de andra i gruppen.

Arbetar för ökad kunskap
Det är inte bara anhörigarbete som ingår i förbundets verksamhet, utan man strävar också efter ökad kunskap om schizofreni och liknande psykossjukdomar. I Sverige finns ca 35 000 personer som drabbats av schizofren psykossjukdom.

Man vill också öka kunnandet kring de problem som följer med dessa sjukdomar i form av funktionsnedsättningar och handikapp.

Ett mål som Schizofreniförbundet har, är att vården ska ha hög kvalité och att rehabiliteringen ska utgå ifrån varje persons egna behov och förutsättningar.

Påverkan och samarbete
Bland de uppgifter som de lokala föreningarna har är uppgiften att utöva påtryckning på, och att samarbeta med, kommunen samt landstinget. FPS Karlstad bedriver ett sådant utövande i olika forum och föreningen finns därför representerade i Handikappförbundens SamarbetsOrgan, Personligt Ombud och Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa. Föreningen har medverkat i Länsstyrelsens nätverksmöten och har regelbunden kontakt med ASP-ANA i Karlstad samt Landstinget i Värmland.

Vill du veta mer?
För ytterligare information kring Schizofreniförbundet, kan man gå till: www.schizofreniforbundet.se
Man kan också kontakta FPS Karlstad per telefon: 054-18 86 95 eller e-post: fps.hso@telia.com

Text: Karl-Peter Johansson

Pröva aldrig narkotika! En före detta missbrukare berättar om vägen ut ur drogtillvaron

Hur kul är det att få självmordstankar veckan innan löningen kommer? Det var vad som hände mig i slutet av min heroinkarriär. När jag var 16 år gammal dog min far, vilket innebar att jag kom att ärva cirka 50 000 kronor. Med lite hjälp från banken kunde jag genom fond- och aktieinvesteringar nästan tiodubbla värdet på dessa pengar – och med hjälp av dessa var det sedan tämligen lätt att knarka, för jag slapp att jobba eller stjäla ihop slantarna för att ha råd med narkotika. När det var som värst hade jag nästan en kostnad på 1000 kronor om dagen, och har man en kostnad på 1000 kronor per dag tar pengarna till slut slut.

Vad brukar de flesta som tar droger göra i en sådan situation? Valet brukar på något sätt leda till kriminalitet. Men där hade jag min inre spärr, och jag är mycket glad över att jag inte valde att börja stjäla, råna folk, med mera. Man har många valmöjligheter när det gäller att tjäna snabba pengar. Vad det var som gjorde att jag inte gick vidare vet jag inte till hundra procent, kanske klokhet, rätt uppfostran eller feghet … jag vet inte.

Jag är en person som alltid har försökt göra rätt för mig (om vi nu bortser från att jag tagit narkotika). Min inställning var att ”det sårar väl ingen annan än mig själv”. Idag vet jag bättre – min mor och yngre bror har lidit något så inåt helvete mycket! Så här med facit i hand förstår jag inte hur det kunde gå så långt. Visst, jag är inte utbildad psykolog, men tror mig ändå ha en relativt bra känsla för vad som är rätt eller fel, eller varför det gick som det gjorde.

Det hela började med att vi yngre, speciellt jag och ”M”, såg upp till de äldre – och många av dem rökte hasch. Själv har jag skrivit dagbok sedan jag var 15, och med hjälp av den kan jag se hur det hela utvecklade sig. Det hela började tämligen oskyldigt med att jag och ”M” köpte lite hasch en fredag – vilket snart utvecklades till en vana – och under första halvåret räckte haschet oftast så att vi även kunde röka på lördagen. I dagboken kan jag se att det hände att vi efter endast ett halvår ibland även rökte under veckorna. På det här viset fortsatte det under några år. Under denna tid jobbade jag mestadels på restauranger, jag tränade regelbundet, men fortsatte ta narkotika.

Det är svårt att se tillbaka i tiden och vara ärlig mot sig själv. Jag tror man är duktig på att försköna och förvränga sitt förflutna, att vi människor har förmågan att glömma det som varit jobbigt, vilket förmodligen är bra, annars hade man väl blivit tokig.

Ett bra exempel på detta är hur man minns lumpartiden. När jag berättar för någon om hur lumpen var så är det inte de tråkiga stunderna jag minns, utan snarare de roliga. Det jag försöker säga är att det givetvis fanns stunder med narkotikan som var positiva, men de överväger inte alla negativa saker som den förde med sig.

Jag skulle kunna skriva många negativa saker med att ta droger, men nöjer mig med att här endast berätta om vissa delar. En aspekt är att man får ett varierat mående: ibland tycker man sig vara bäst i världen – medan andra ser dig som en dåre. Ekonomin är permanent jobbig, du har alltid skuld och skam i kroppen, och tänderna blir bara sämre och sämre. Även överdoser ingår i missbruket. Att få ett beroende är väldigt kostsamt på många vis. Vänner dör.

Kanske tjatar jag nu, men allt jag försöker säga är att allt har två sidor, narkotika har en bitter eftersmak: efter solsken kommer regn.

Med facit i hand, var det förmodligen dumt att jag hade så mycket pengar. Jag önskar jag kunnat investera i något jag inte kommit åt, men … ingen ide att gråta över spilld mjölk.

Du som kanske varit i kontakt med, eller har vänner som håller på med någon form av narkotika, vill jag varna både en och två gånger. Pröva inte! Kanske är du killen som lyckas göra det bara någon gång, men hur vet man att man inte blir den som bara fortsätter och fortsätter? Hur vet man innan vem som blir körd i botten? Jag vet inte. Och jag tror ingen annan vet heller. Du kommer att ångra dig när du väl står där, utan bostad, utan jobb och dina riktiga vänner har försvunnit.

Förr eller senare blir man också fast för polisen, och när de väl fått upp ögonen för dig kan jag lova att de inte ger sig förrän du åkt fast. Vad det i sin tur leder till vet väl alla: fängelse. Har man tur, och det är första gången, kan man få behandlingshem.

Till slut befann jag mig vid ett vägskäl, ställd mot väggen av livet. Tanken att fortsätta droga, med alla dess konsekvenser, skrämde mig, dessutom var jag så trött på hela skiten att det blev lättare att bita ihop och motivera sig att ta fajten med avtändning och abstinens.

När man väl klarat av de här sakerna så väntar en kontroll som inte heller är så rolig. För att få lägenhet så krävs urinprover och hembesök under en längre tid.

För att få tillbaka sitt körkort krävs att man visar upp ett läkarintyg på att man varit nykter en längre tid, och det intyget är inte billigt. Med andra ord så kan det bli väldigt dyrt när man försöker återta det man en gång hade. Sedan har vi det här med skuld och skam. När jag ser tillbaka på tiden som drogaktiv, är det obegripligt för mig att jag inte tog mer hänsyn till hur min familj mådde. Hur mycket fick inte de lida och skämmas? De käraste jag har är min mor och bror. De två är de sista jag vill göra illa. Det måste ha varit ett helvete för dem att se sin son och bror gå ner sig i drogträsket. Idag, som drogfri, försöker jag gottgöra dem detta.

I början av min drogkarriär var allt mycket positivt, men med tiden, i och med att jag tog allt tyngre droger (heroin), blev allt bara dyrare och dyrare, värre och värre. Mina sparade pengar höll på att ta slut och det blev svårt att få eller behålla ett jobb, eftersom jag hela tiden var tvungen att ha heroin.

Heroin verkar på så sätt att när man har drogen i sig så fungerar man relativt bra, men tar man inget på runt åtta timmar så börjar man bli sjuk.

Det börjar som en förkylning, men blir bara värre och värre. Man blir plågsamt sängliggande i minst fem dagar. Det är med andra ord ett helvete att få avtändning. Efter att man upplevt en avtändning ett par gånger lovar man sig själv att det aldrig ska få hända igen. Jag minns att jag mådde så dåligt att självmord var ett alternativ för att slippa avtändningen, men som tur var är det långt från tanke till handling. Istället sökte jag hjälp och går sedan åtta år i ett program som heter ”Kurage”, där jag får en medicin som heter Subutex, som gör att det värsta heroinsuget försvinner.

Många tycker nog att det här är fel, att jag bara har bytt ut en sak mot en annan. Jag bryr mig inte speciellt mycket av vad andra tycker, utan är glad att denna lagliga medicin finns.

Meningen är att man ska försöka återskapa sådant man gått miste om eller blivit av med. Sådant som egen lägenhet, utbildning, körkort, med mera. Sedan är det meningen – om det går riktigt bra – att man ska trappa ner och helst klara sig utan medicin. Jag är väl inte där än, men hoppas en dag bli så stark att jag klarar mig utan Subutex.

Nå. Vad vill jag ha sagt med min text? Jo, att du ska tänka dig för både en och två gånger om du hamnar inför valet att prova droger. När jag väl testade fanns inte en tanke på att bli beroende och att det skulle leda till heroin. Nej, passa dig, hela ditt liv kan bli ödelagt.

/”C”