App mot psykisk ohälsa

Att söka hjälp mot ångest, stress och depression är fortfarande skambelagt för många. Nyhetssajten Breakit rapporterar om Sveriges första app mot psykisk ohälsa som erbjuder anonymt samtalsstöd utan väntetid.

Bluecall heter appen som tagits fram av de tre kompisarna Caroline Röden, Lisa Löfgren och Charlotte Sparre. Tjejerna upplevde under sin studietid, som många andra i deras omgivning, ångest, stress och annan psykisk ohälsa.

– Problemet finns inte bara bland studenter utan även i arbetslivet. Psykisk ohälsa leder många gånger till utbrändhet för att det är så krångligt, tidskrävande samt fortfarande lite tabustämplat att söka hjälp, säger Caroline Röden till nyhetssajten breakit.se.

Två nivåer
Appen Bluecall finns tillgänglig i två nivåer. I den första kostnadsfria nivån kan man ringa och prata med en volontär. Det är en person som har livserfarenhet och frivilligt ställer upp för att hjälpa och stötta andra. Appens andra nivå erbjuder, mot en avgift, samtal med en mentor som har utbildning i psykologi och samtalsstöd.

Fördelen med appen är bland annat tillgängligheten och den korta väntetiden.

– På många ställen är vårdköerna otroligt långa och att gå till en privat psykolog kan kosta hur mycket som helst. Med vår app får man hjälp direkt och prissättningen gör att fler får råd, förklarar Carolina Röden.

Vill växa globalt
Idag har appen cirka 400 registrerade användare och 300 förtecknade stödpersoner. Bluecall har målet att växa, främst i Sverige men även utomlands eftersom psykisk ohälsa är ett globalt problem.

– Att söka hjälp för psykisk ohälsa är fortfarande tabubelagt för många. Det vill vi ta bort genom appen och istället känna sig stolt som användare med viljan att bli sitt bästa jag, avslutar Carolina.

Text: Ylva Alsterlind
Illustration: Maria Lundby-Bohlin

Livet är större än skolan

Barndomens upplevelser bär man med sig hela livet. Utan rätt bemötande och hjälp kan man råka illa ut. Skolgången kan bli en jobbig transportsträcka. Särskilt utsatta är de barn som har olika diagnoser. ASP Bladet har träffat två föräldrar från olika familjer, vars barn är diagnostiserade med ADHD och ADD.

– Till ett barn med synfel säger du inte ”Du får väl se dig för!”, men till ett barn med ADHD, eller med ADD för den delen, är det lättare att säga ”Du får väl skärpa till dig!”, säger mamman till barnet med ADHD.

Familjernas barn – som båda snart är vuxna – har levt med sina diagnoser sedan de var små. I långa perioder uteblev det viktiga stödet. Föräldrarna har ofta känt sig besvikna och uppgivna när vardagen i såväl hemmiljön som i skolmiljön inte fungerat. Barnen fick sämre självkänsla och blev emellanåt utåtagerande och fick svårt att tillgodogöra sig skolundervisningen.

Skolan – en lång transportsträcka
Hos barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar förekommer problem med finmotoriken. Det är lättare för barnen att riva ett legobygge snarare än bygga det. En susande köksfläkt eller den ofta bullriga miljön i skolans matsal, är exempel på situationer som stör deras koncentrationsförmåga.

– Min son har extremt bra minne. Han ser allt i svart eller vitt, men har svårare att se nyanserna. För honom kan det också vara svårt att tolka uttryck som ”kaffe på maten” eller ”lägga benen på ryggen”, säger pappan till barnet med ADD.

Frånvaron av fungerande rutiner och strategier gjorde att barnens skolgång blev en enda lång och jobbig transportsträcka, ända fram till högstadiet. Det var först när det stod klart att eleverna inte skulle kunna tillgodogöra sig skolutbildningen och inte få några slutbetyg, som de efterlängtade insatserna kom.

Föräldrarna menar att skolans personal behöver mer stöd, att det bör läggas mer fokus på pedagogiken i lärarutbildningen vad gäller att bemöta eleven och anpassa skolmiljön efter elevens olika förutsättningar.

– Men det kanske inte alltid krävs adekvat utbildning. Det kan säkert – många gånger – räcka väldigt långt med ett team som – med stöd från elevhälsan – kan skruva på sin verksamhet utan att det tillkommer extra kostnader, säger mamman.

Tidig diagnos hjälper alla inblandade
Föräldrarna menar att tidigt ställda diagnoser hjälper alla inblandade. Man får då svaren på vilken medicinering och vilket stöd som barnet bäst behöver. Rätt insatser minskar troligen även de kostnader som samhället kan komma att betala på ett eller annat sätt.

Men barn blir ju så småningom vuxna, och en del skaffar barn. Eftersom ADHD är ärftligt, kan man tänka sig ett scenario där både förälder och barn är diagnostiserade.
– För en förälder som själv bär på diagnosen men saknar stöd… hur ska den klara av att sätta upp tydliga strukturer och rutiner för sina barn?

Låt inte barnet misslyckas
Föräldrarna anser att anpassade rutiner och strategier är viktiga och måste byggas utifrån respekt utan att kränka barnen. Det är viktigt att inte låta barnen misslyckas! Deras självkänsla måste stärkas. Att på förhand veta hur man möter en situation innan den uppstår, har stor betydelse. Föräldrarnas önskemål är att skolan engagerar sig mer. Men allt handlar givetvis inte om skolan, föräldrarnas roll är också viktig.
– Det gäller att hitta barnets stoppknappar, sammanfattar mamman.

Text: Ulf Puhls
Foto: Stefan Ek

Vägen till en matkasse – med Julänglarna

ASP Bladet fick en pratstund med Julänglarnas grundare i Karlstad, Andreas Kullberg. Vi fick ta del av hur verksamheten grundades, och hur den har utvecklats. Hur kan gemene man dra ett strå till stacken, och hjälpa en familj i behov, till en riktigt god jul?

– Jag gick runt och tänkte på vad jag kunde göra för människor som inte har det så bra. Då det finns Thanksgiving i USA, borde det gå att få till något liknande i Karlstad. Jag köpte själv in mat och fyllde upp fem kassar. Julskinkan i varje kasse skänktes av en butik. Sedan tog jag kontakt med Lasse Söderberg vid Svenska kyrkan, och frågade om han visste var det fanns behov. Det visste han, säger Andreas Kullberg.

Gåvor och insamlingar
Familjerna som får Julänglarnas hjälp, har Andreas ingen aning om vilka de är. Det sköter de som är proffs på socialt arbete. För att kunna få ta del av Julänglarna, krävs att det finns en kontakt med frivilligorganisationer likt Bryggan, Svenska kyrkans diakoner eller den kommunala socialtjänsten. De vet vilka som är i behov, och garanterar att hjälpen framkommer till rätt familjer. Julänglarna ser till att samla ihop pengar som de sedan fördelar.

På Facebook har Julänglarna sin egen sida där det finns information om hur man kan gå till väga för att skänka gåvor och presenter. Bland annat finns det möjlighet att skänka pengar via Swish. Där kan man också få information om var man kan lämna in saker på olika platser i Karlstad.

– De senaste fem åren har utvecklingen varit enorm. Vi hoppas kunna hjälpa 150 familjer att få en bra jul år 2015! Förra året hjälpte vi 130 familjer, varav drygt 270 barn. Naturligtvis hade vi i den bästa av världar inte varit behövda. Men när det finns behov är det bra att vi finns, berättar Andreas vidare.

Inte bara pengar önskas. Även upplevelser tas tacksamt emot. Sådant som för en familj i behov kan vara svårt att få uppleva, såsom ett besök hos frisören, badhuset eller bowlinghallen.

– De behövande kommer få presentkort, så de kan köpa sin egen julmat. Det är mycket lättare om de själva får välja mat de tycker om, och hur stor julskinkan ska vara till exempel, säger Andreas.

Julkonsert
Den 19 December anordnas en julkonsert i Tingvallakyrkan. Det är gratis inträde och Gospelkören framför där sina toner. Andreas är själv en av deltagarna i kören. Det är en viktig konsert för insamlingen, eftersom alla pengar som skänkes går oavkortat till Julänglarna. De senaste två årens julkonserter, har inbringat runt 20 000 kr vardera!

Det finns även möjlighet att i Tingvallakyrkans café köpa gåvokort på valfritt belopp. Något som fallit väl ut.

Framtiden
Julänglarna är ett korttidsprojekt som startar på hösten och pågår fram till jul. Varje år görs nya överläggningar om projektets fortsatta existens. Karlstadsbon är givmild; ungefär 2000 personer bidrar, med allt från 20 kr och uppåt. Även företagen har börjat visa intresse för välgörenheten och hjälper till med att skänka pengar, vilket borgar för en fortsättning.

http://www.facebook.com/julanglarna, SWISH: 123 421 98 53,
Bankgiro: 5654-9819

Text: Tony Lövgren
Foto: Lotta Tammi

Uppsökande och informerande verksamhet

Att söka relevant hjälp kan vara svårt för personer med en allvarlig psykisk sjukdom. Nationell psykiatrisamordning gav Socialstyrelsen i uppdrag att driva det nationella projektet – Inventeringar, uppsökande och informerande verksamhet.  Ett projekt som pågick 2007-2009 och utmynnade i en rapport: Att nå personer med psykisk ohälsa – Uppsökande och informerande verksamhet.

Uppsökande verksamheter finns i många kommuner i Sverige. I praktiken fungerar det som ett stöd utanför reguljära vårdinrättningar. Tanken är att nå patienter som inte själva kommer till besök.  Kommunerna har inrättat uppsökarteam som exempelvis vid hembesök försöker nå ut med information och stöttning.

I Socialstyrelsens rapport kan man läsa att det uppsökande och informerande arbetet är av stor betydelse, för att människor med psykisk ohälsa ska få en ökad delaktighet i samhället och nås av samhällets insatser. Uppsökande arbete kan vara till stor hjälp för att förhindra ungdomar att hamna i längre perioder av psykisk sjukdom. Det är av stor vikt att man tidigt upptäcker psykiska problem .

 

Kommunernas insatser bör intensifieras och utvecklas mer anser Socialstyrelsen. De uppsökande och informerande åtgärderna ska medföra att fler personer med psykisk ohälsa ska få den hjälp de behöver. Det gäller också att hjälpen kommer i ett så tidigt läge som möjligt. Enligt rapporten ska detta ske genom att samarbetet mellan kommunen och psykiatrin ökar.

Främja goda levnadsförhållanden

Kommunerna har enligt socialtjänstlagen skyldigheter som de måste rätta sig. De ska informera om den uppsökande verksamheten samt erbjuda grupper och enskilda hjälp. När psykiatrinreformen genomfördes 1995 sattes fokus på kommunernas åligganden, att främja goda levnadsförhållanden för personer med psykiskfunktionsnedsättning.

Trots tydliga skyldigheter för socialtjänsten att bedriva uppsökande och informerande verksamhet, saknas dessa insatser i många kommuner, säger Socialstyrelsen.

Situationen ser annorlunda ut inom hälso- sjukvården. Där finns inte samma skyldighet vad gäller uppsökande och informerande verksamhet. Lagen säger däremot att vården ska vara lättillgänglig för de som behöver den.

Socialtjänsten och den psykiatriska vården har uttryckt behov av modeller och metoder för den uppsökande verksamheten. Socialstyrelsen menar att sammanställningen av de arbetssätt som används ska fortsätta. Det behövs även en systematisk utvärdering och utbildning riktat mot det praktiska arbetet.

Viktigt med tydlighet

Eftersom det finns många olika modeller och arbetssätt i det uppsökande arbetet behövs det ett tydliggörande av verksamhetsområdet. Strategier behövs i form av informations- och utbildningsinsatser, och riktat uppsökande arbete till personer som har och saknar kontakt med vård- och stödsystemet.

Enligt en rekommendation formulerad i regeringens handlingsplan gällande detta område, ska personer med stora eller komplicerad psykiatrisk problematik prioriteras i utbildningsinsatserna.  Denna uppmaning har Socialstyrelsen tagit fasta på och föreslagit att verksamhetsområdet ska begränsas till individer med svåra psykiatriska problem.

– För fortsatt kunskapsutveckling är det angeläget att ge stöd till hur det uppsökande och informerande arbetet kan följas upp på ett systematiskt sätt, fastslår Socialstyrelsen.

Text: Henrik Sjöberg

Källa:

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18810/2012-8-14.pdf