Etikettarkiv: hjälp

Karlstad fimpar

Karlstad kommun har bestämt att anställda inom kommunen inte får röka på arbetstid – inkluderat på fikarasterna. Är detta bra för hälsan eller inkräktande på individens frihet?

Första januari 2012 skall kommunanställda fimpa på arbetstid. Detta menar kommunen som hoppas att det kommer att leda till att hälsan hos de anställda skall förbättras. Tillsammans med förbudet fortsätter erbjudandet om anställda får gå ett sluta-röka-program, Well-at-Work, som kommunen haft i tre års tid.

Rökning ger ökad risk för ohälsa, såsom KOL, kronisk obstruktiv lungsjukdom, lungcancer (24 gånger ökad risk jämfört med icke-rökare), försämrad blodcirkulation och kondition. Det är ohälsosamt för ofödda barn att ha en rökande mor och även icke-rökare kan utsättas för risker genom passiv rökning, något som lett till att man har rökförbud på restauranger för personalens skull.

Det finns hjälp att få

Det kan vara svårt att sluta röka eller snusa på egen hand, i synnerhet då tillsatser används i cigaretter för att öka beroendeegenskaperna, utöver nikotinet. Läkemedelsföretaget Pfizer har tagit fram ett program för att avvänja sig med tobak genom läkarbesök, gruppcoaching och individuell coachning och stöd via mail och Internet. Det finns även en dagbok att fylla i varje dag, samt eventuellt hjälp med läkemedel, som Previa AB och Karlstads kommun erbjuder kommunanställda. Programmet tar 12-16 veckor, varje grupp omfattar 12 personer, och programmet är evidensbaserat. Behöver personal ta ledigt för att gå på möten är detta okej.

Historik

Cigaretter kommer sannolikt ifrån Spanien, där de på 1800-talet använde cigaretter för att ta hand om den kvarvarande tobaken från cigarrer. Cigaretter användes av krutpapper av soldater i Krimkriget, där turkiska soldaters vattenpipor förstörts under kriget. På 1900-talet är cigaretter den vanligaste formen av tobaksanvändande och cigaretter innehåller rök med bland annat nikotin i.

Rökförbud vanligt

I Sverige finns det förbud mot rökning på de flesta allmänna platser, såsom till exempel inom sjukvården, allmänna transportmedel så som bussar och i lokaler för sådana transportmedel och på skolor.

75 procent av de 6000 miljarder cigaretter som röks varje år slängs på marken och utgör hälften av skräpet som slängs på marken i Sverige varje år, detta trots att bara 26 procent av svenskarna röker. I snitt slänger varje svensk rökare 1,7 fimpar på marken varje dag, trots att det tar upp till fem år före fimpen brutits ner.

Text & illustration: Maria Lundby Bohlin

Schizofreniförbundet

Under detta år, 2010, kommer vi i ASP bladet att ha en artikelserie som vi kallar ”Förening i fokus”. Här tittar vi närmare på olika föreningar, organisationer och nätverk, både stora som små, med den gemensamma nämnaren att man på olika sätt verkar för personer med erfarenhet av psykisk ohälsa. Denna gång är Schizofreniförbundet i fokus.


Förbundets fullständiga namn är ”Intresseförbundet för personer med schizofreni och liknande psykoser, Schizofreniförbundet”. Det bildades 1987 och har idag ca 5 000 medlemmar. Förbundet är rikstäckande och finns på ett 70-tal olika platser i landet.

Medlemmarna består av personer som själva drabbats av schizofreni eller liknande psykossjukdomar, samt anhöriga. Även andra personer som vill stödja förbundets verksamhet är välkomna som medlemmar.

Schizofreniförbundet i vår region
I Värmland finns en länsförening och tre lokala föreningar i Arvika, Karlstad och Kristinehamn. Karlstadsföreningen, vars namn är ”FPS – Föreningen för Psykiatriskt Samarbete”, bildades 31 januari 1995 och har 70 medlemmar, varav 7 stycken är icke-anhöriga. Föreningen FPS Karlstad kom till efter att en grupp anhöriga under en längre tid hade träffats för att ge varandra stöttning.

Anhörigarbete en viktig del
Att stödja anhöriga till personer med schizofreni eller liknande psykossjukdomar är en av Schizofreniförbundets uppgifter. Till de lokala föreningarna kommer anhöriga för att få hjälp och stöd med att gå vidare. Föreningarna fungerar också som en viktig mötesplats där människor kan träffas för att utbyta erfarenheter med varandra.

I Karlstad vill man försöka få igång samtalsgrupper där personer kan bli stöttade av de andra i gruppen.

Arbetar för ökad kunskap
Det är inte bara anhörigarbete som ingår i förbundets verksamhet, utan man strävar också efter ökad kunskap om schizofreni och liknande psykossjukdomar. I Sverige finns ca 35 000 personer som drabbats av schizofren psykossjukdom.

Man vill också öka kunnandet kring de problem som följer med dessa sjukdomar i form av funktionsnedsättningar och handikapp.

Ett mål som Schizofreniförbundet har, är att vården ska ha hög kvalité och att rehabiliteringen ska utgå ifrån varje persons egna behov och förutsättningar.

Påverkan och samarbete
Bland de uppgifter som de lokala föreningarna har är uppgiften att utöva påtryckning på, och att samarbeta med, kommunen samt landstinget. FPS Karlstad bedriver ett sådant utövande i olika forum och föreningen finns därför representerade i Handikappförbundens SamarbetsOrgan, Personligt Ombud och Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa. Föreningen har medverkat i Länsstyrelsens nätverksmöten och har regelbunden kontakt med ASP-ANA i Karlstad samt Landstinget i Värmland.

Vill du veta mer?
För ytterligare information kring Schizofreniförbundet, kan man gå till: www.schizofreniforbundet.se
Man kan också kontakta FPS Karlstad per telefon: 054-18 86 95 eller e-post: fps.hso@telia.com

Text: Karl-Peter Johansson

Pröva aldrig narkotika! En före detta missbrukare berättar om vägen ut ur drogtillvaron

Hur kul är det att få självmordstankar veckan innan löningen kommer? Det var vad som hände mig i slutet av min heroinkarriär. När jag var 16 år gammal dog min far, vilket innebar att jag kom att ärva cirka 50 000 kronor. Med lite hjälp från banken kunde jag genom fond- och aktieinvesteringar nästan tiodubbla värdet på dessa pengar – och med hjälp av dessa var det sedan tämligen lätt att knarka, för jag slapp att jobba eller stjäla ihop slantarna för att ha råd med narkotika. När det var som värst hade jag nästan en kostnad på 1000 kronor om dagen, och har man en kostnad på 1000 kronor per dag tar pengarna till slut slut.

Vad brukar de flesta som tar droger göra i en sådan situation? Valet brukar på något sätt leda till kriminalitet. Men där hade jag min inre spärr, och jag är mycket glad över att jag inte valde att börja stjäla, råna folk, med mera. Man har många valmöjligheter när det gäller att tjäna snabba pengar. Vad det var som gjorde att jag inte gick vidare vet jag inte till hundra procent, kanske klokhet, rätt uppfostran eller feghet … jag vet inte.

Jag är en person som alltid har försökt göra rätt för mig (om vi nu bortser från att jag tagit narkotika). Min inställning var att ”det sårar väl ingen annan än mig själv”. Idag vet jag bättre – min mor och yngre bror har lidit något så inåt helvete mycket! Så här med facit i hand förstår jag inte hur det kunde gå så långt. Visst, jag är inte utbildad psykolog, men tror mig ändå ha en relativt bra känsla för vad som är rätt eller fel, eller varför det gick som det gjorde.

Det hela började med att vi yngre, speciellt jag och ”M”, såg upp till de äldre – och många av dem rökte hasch. Själv har jag skrivit dagbok sedan jag var 15, och med hjälp av den kan jag se hur det hela utvecklade sig. Det hela började tämligen oskyldigt med att jag och ”M” köpte lite hasch en fredag – vilket snart utvecklades till en vana – och under första halvåret räckte haschet oftast så att vi även kunde röka på lördagen. I dagboken kan jag se att det hände att vi efter endast ett halvår ibland även rökte under veckorna. På det här viset fortsatte det under några år. Under denna tid jobbade jag mestadels på restauranger, jag tränade regelbundet, men fortsatte ta narkotika.

Det är svårt att se tillbaka i tiden och vara ärlig mot sig själv. Jag tror man är duktig på att försköna och förvränga sitt förflutna, att vi människor har förmågan att glömma det som varit jobbigt, vilket förmodligen är bra, annars hade man väl blivit tokig.

Ett bra exempel på detta är hur man minns lumpartiden. När jag berättar för någon om hur lumpen var så är det inte de tråkiga stunderna jag minns, utan snarare de roliga. Det jag försöker säga är att det givetvis fanns stunder med narkotikan som var positiva, men de överväger inte alla negativa saker som den förde med sig.

Jag skulle kunna skriva många negativa saker med att ta droger, men nöjer mig med att här endast berätta om vissa delar. En aspekt är att man får ett varierat mående: ibland tycker man sig vara bäst i världen – medan andra ser dig som en dåre. Ekonomin är permanent jobbig, du har alltid skuld och skam i kroppen, och tänderna blir bara sämre och sämre. Även överdoser ingår i missbruket. Att få ett beroende är väldigt kostsamt på många vis. Vänner dör.

Kanske tjatar jag nu, men allt jag försöker säga är att allt har två sidor, narkotika har en bitter eftersmak: efter solsken kommer regn.

Med facit i hand, var det förmodligen dumt att jag hade så mycket pengar. Jag önskar jag kunnat investera i något jag inte kommit åt, men … ingen ide att gråta över spilld mjölk.

Du som kanske varit i kontakt med, eller har vänner som håller på med någon form av narkotika, vill jag varna både en och två gånger. Pröva inte! Kanske är du killen som lyckas göra det bara någon gång, men hur vet man att man inte blir den som bara fortsätter och fortsätter? Hur vet man innan vem som blir körd i botten? Jag vet inte. Och jag tror ingen annan vet heller. Du kommer att ångra dig när du väl står där, utan bostad, utan jobb och dina riktiga vänner har försvunnit.

Förr eller senare blir man också fast för polisen, och när de väl fått upp ögonen för dig kan jag lova att de inte ger sig förrän du åkt fast. Vad det i sin tur leder till vet väl alla: fängelse. Har man tur, och det är första gången, kan man få behandlingshem.

Till slut befann jag mig vid ett vägskäl, ställd mot väggen av livet. Tanken att fortsätta droga, med alla dess konsekvenser, skrämde mig, dessutom var jag så trött på hela skiten att det blev lättare att bita ihop och motivera sig att ta fajten med avtändning och abstinens.

När man väl klarat av de här sakerna så väntar en kontroll som inte heller är så rolig. För att få lägenhet så krävs urinprover och hembesök under en längre tid.

För att få tillbaka sitt körkort krävs att man visar upp ett läkarintyg på att man varit nykter en längre tid, och det intyget är inte billigt. Med andra ord så kan det bli väldigt dyrt när man försöker återta det man en gång hade. Sedan har vi det här med skuld och skam. När jag ser tillbaka på tiden som drogaktiv, är det obegripligt för mig att jag inte tog mer hänsyn till hur min familj mådde. Hur mycket fick inte de lida och skämmas? De käraste jag har är min mor och bror. De två är de sista jag vill göra illa. Det måste ha varit ett helvete för dem att se sin son och bror gå ner sig i drogträsket. Idag, som drogfri, försöker jag gottgöra dem detta.

I början av min drogkarriär var allt mycket positivt, men med tiden, i och med att jag tog allt tyngre droger (heroin), blev allt bara dyrare och dyrare, värre och värre. Mina sparade pengar höll på att ta slut och det blev svårt att få eller behålla ett jobb, eftersom jag hela tiden var tvungen att ha heroin.

Heroin verkar på så sätt att när man har drogen i sig så fungerar man relativt bra, men tar man inget på runt åtta timmar så börjar man bli sjuk.

Det börjar som en förkylning, men blir bara värre och värre. Man blir plågsamt sängliggande i minst fem dagar. Det är med andra ord ett helvete att få avtändning. Efter att man upplevt en avtändning ett par gånger lovar man sig själv att det aldrig ska få hända igen. Jag minns att jag mådde så dåligt att självmord var ett alternativ för att slippa avtändningen, men som tur var är det långt från tanke till handling. Istället sökte jag hjälp och går sedan åtta år i ett program som heter ”Kurage”, där jag får en medicin som heter Subutex, som gör att det värsta heroinsuget försvinner.

Många tycker nog att det här är fel, att jag bara har bytt ut en sak mot en annan. Jag bryr mig inte speciellt mycket av vad andra tycker, utan är glad att denna lagliga medicin finns.

Meningen är att man ska försöka återskapa sådant man gått miste om eller blivit av med. Sådant som egen lägenhet, utbildning, körkort, med mera. Sedan är det meningen – om det går riktigt bra – att man ska trappa ner och helst klara sig utan medicin. Jag är väl inte där än, men hoppas en dag bli så stark att jag klarar mig utan Subutex.

Nå. Vad vill jag ha sagt med min text? Jo, att du ska tänka dig för både en och två gånger om du hamnar inför valet att prova droger. När jag väl testade fanns inte en tanke på att bli beroende och att det skulle leda till heroin. Nej, passa dig, hela ditt liv kan bli ödelagt.

/”C”

FAKTA: VÅLD MOT KVINNOR

Med våld mot kvinnor avses misshandel ( i alla dess former) våldtäkt och sexuellt utnyttjande. Med psykiskt våld avses bland annat sexuella trakasserier och sexuellt förödmjukande på arbetsplatser, i skolor, massmedia, press och reklam. Våld mot kvinnor är ett brott mot de mänskliga rättigheterna.

  • Hemmet är den farligaste platsen för en kvinna. Här begås den största delen av misshandelsbrotten.
  • 1997 anmäldes 19.046 misshandelsbrott mot kvinnor. 40% av dem ledde till åtal. Mörkertalet är mycket stort.
  • 78% av misshandelsbrotten begicks av en nära bekant till kvinnan.
  • Var 20:e minut misshandlas en kvinna av en närstående man.
  • Var 10: dag dödas en kvinna av en närstående man.
  • 1997 anmäldes 1297 våldtäktsbrott på kvinnor. På tio år har sexualbrotten ökat med 80 %
  • Minst 90% av alla offer för sexualbrott är kvinnor.

Råd till kvinnor som misshandlas:
*Kom ihåg att även örfilar, sparkar, hot ,tvång till sex, tilltal i form av fula ord är olika former av misshandel och därmed brottsliga handlingar!
* Du är inte ensam! Berätta för någon du litar på om det du blivit utsatt för. Kom ihåg att det aldrig kan vara ditt fel.
* För dagbok – anteckna varje hot och övergrepp du utsätts för.
* Dokumentera skadorna. Beskriv i text och försök att fotografera skadorna.
* Ta kontakt med en kvinnojour – där får du råd och stöd. Alla som arbetar på kvinnojouren har tystnadsplikt. Telefonnummer till närmaste kvinnojour hittar du i telefonkatalogen eller via polisen.
* Män som misshandlar är livsfarliga! Kvinnomisshandel är alltid ett brott. Gör en polisanmälan!

Vart vänder jag mig i Karlstad?
Annelie och Sara jobbar som kuratorer på Stödcentrum och Nyckeln i Karlstad. De vänder sig till dom som är över 18 år, skrivna i Karlstads kommun och blivit utsatta för våld i en nära relation. Med nära relation avses make/maka, registrerad partner, sambo, särbo, flick/pojkvän eller person som tidigare haft någon av dessa relationer. Dessutom: förälder/annan person i föräldraställning, barn/styvbarn och syskon. Det vanligaste våldet är mäns våld mot kvinnor, men våld förekommer även i samkönade realtioner, kvinnors våld mot män och mellan vuxna barn och äldre föräldrar. Det våld som utövas kan vara fysiskt, psykiskt, sexuellt, materiellt och ekonomiskt. Även hedersrelaterat våld tillhör Stödcentrums område.

De arbetar vardagar, måndag till fredag. Telefonnumret dit är 054-56 44 40. Under de tider de inte finns på kontoret finns det möjlighet att lämna meddelande på deras telefonsvarare. De lyssnar av telefonsvararen flera gånger om dagen (vardagar).
Det finns även möjlighet att e-posta till dem: stodcentrum@karlstad.se
På tisdagar mellan kl. 10-12 kan du träffa dom på Trygghetscenter, Drottninggatan i Karlstad

Se även: kvinnojour.com