Etikettarkiv: (H)järnkoll

Hjärnkoll skapar dimridåer

11Projektet har desarmerat patientorganisationerna till tystnad. Nu är det dags att mobilisera och kräva en mänskligare vård, menar vårddebattören Torsten Kindström.

När jag engagerade mig inom psykhälsa i slutet av 90-talet var det sällsynt i Sverige att människor offentligt berättade om sina psykiska sjukdomar. Det krävdes mod av det fåtal som vågade. Så småningom lotsade till exempel RSMH, Riksförbundet för social och mental hälsa, ut patienter och anhöriga i media.

Det var viktigt att värna om oerfarna intervjupersoner. Efterhand har det blivit vanligare att ”komma ut”. År 2010 tog staten grepp över hanteringen av människor som ville berätta om sina sjukdomar och sin återhämtning. Det skedde genom att via myndigheten Handisam/ NSPH, Nationell Samverkan för psykisk hälsa, skapa Hjärnkollsprojektet. Patientföreningarna fick nu kreera rollen som leverantörer av ”attitydambassadörer” till Hjärnkoll.

Hjärnkoll såg till att hålla kvar på central nivå de statliga miljoner socialminister Hägglund flaggat med i valrörelsen 2010. Efter åratal av mest verkningslösa åtgärder för patienter och personal i psykiatrin från båda de politiska blocken. På det sättet undgick regeringen risken att de efter hand välformulerade ambassadörerna skulle börja använda sin plattform för att systematiskt analysera och kritisera vården i större utsträckning – och använda sina kontaktytor i landet för att föra ut iakttagelserna.

Eller att man skulle använda ambassadörsorganisationen för att mobilisera de hundratusentals drabbade av psykisk sjukdom – patienter och anhöriga – för en mänsklig vårdorganisation. Hjärnkollsprojektet har positiva inslag, fattas bara med så mycket skattepengar – men har i princip fungerat som ett led i desarmeringen av patientorganisationerna; en process som pågått sedan mitten av 2000-talet. Hur kan vi annars förklara att nedskärningarna inom psykiatrin fått fortgå i stor tysthet – till skillnad från protesterna mot nedskärningar av somatisk vård, förlossningsvård, äldrevård…?

Intresseorganisationerna har utan hörbara protester tillåtit den kräftgång för psykiatriskan som politiker och byråkrater ansvarar för. Projektet har fyllt funktionen att dra uppmärksamheten från den på många ställen underfungerande och ibland havererade vårdorganisationen.

Nyligen kom en rapport från Ersta Sköndals högskola som beskriver hur RSMH har förändrats från att bevaka medlemmarnas intressen till att bli serviceorgan för stat, kommuner och landsting, en konsultorganisation bland andra. Nya projekt som nu startar är ofta i tidsandan individuellt inriktade: juridisk rådgivning, kartläggning av diskriminering och så vidare – projekt som når ett fåtal och har marginell opinionsbildande effekt. De är i huvudsak plåster på en sårig vårdverklighet och ändrar ingenting, utom för enstaka individer.

Idag syns många patienter och anhöriga i media utan att många tycker det är konstigt. En del startar föreläsningsföretag och kan leva på sina livshistorier. Öppenheten är viktig av olika skäl. Men den växande frimodigheten ses inte som en möjlighet att mobilisera till gemensamma aktioner för bättre vård.

Hur blir det framöver? När fler och fler representanter för psykiatriska diagnoser och funktionsnedsättningar syns i och ibland utnyttjas av klickmedia? Kommer allmänheten att avtrubbas? Finns det en gräns där medborgarnas empati riskerar att gå förlorad? Kan man jämföra med de ambivalenta känslor många kämpar med inför explosionen av tiggare framför våra fötter? Eller kan de berättartekniker som ”ambassadörerna” använder för att förmedla personliga öden utvecklas, så att medkänslan lever vidare?

När nu Hjärnkoll organiseras om till ett riksförbund finns en chans att tänka över mål och medel.

För om inte patient- och anhörigorganisationerna kan och vill återta sin identitet i förhållande till de överlägset starka aktörerna stat, kommun och landsting kommer de psykiskt sjuka som snart sagt enda grupp att stå utan självständiga företrädare.

Text: Torsten Kindström

Artikeln är tidigare publicerad i tidningen SocialPolitik nr 1 2015. Torsten Kindström är vårddebattör och var tidigare ordförande i det som numera heter Riksföreningen Balans, där initierade han ett projekt med syfte att stötta patienter att berätta om sina psykiska sjukdomar i media.

Hjärnkoll på världsdag

monaDet finns många negativa föreställningar om psykiskt sjuka människor. Kan de jobba, är de mindre begåvade, blir de aldrig friska? Fördomar utestänger människor från vardagslivet och arbetslivet. Det har Hjärnkoll jobbat med för att stoppa.

ASP Bladet var på avslutningsfest på Karlstads stadshotell den 10 oktober, då Hjärnkoll hade en avslutning samtidigt som den årliga världsdagen för psykisk hälsa. Firandet av Världsdagen arrangerades i Värmland av Hjärnkoll i samarbete med Karlstads kommun och Värmlands läns landsting.

ASP Bladet passade på att ställa några frågor till Mona Noreklint, som var en av två kampanjledare.
– Hela grejen med Hjärnkoll är att vi vill gå ut och berätta och minska den negativa synen på psykisk hälsa. Du behöver inte alltid ha egna erfarenheter, du kan ha någon närstående som har eller har haft problem med psykisk ohälsa.

Mona Noreklint är även ambassadör med egen erfarenhet av psykisk ohälsa. Den andra kampanjledaren är Lotta Lagneryd.

Vilka står bakom kampanjen Hjärnkoll?
– NSPH, vilket står för Nationell samverkan för psykisk hälsa. Den drivs också med myndigheten Handisam, berättar Mona.

Du är ju själv en ambassadör, vad gör en sådan?
– Vi berättar om våra eller andras erfarenheter av att ha psykisk ohälsa. De berättar om sina upplevelser, erfarenheter av vården, omgivningens reaktioner och arbetet med att komma åter till ett vanligt, vänligt liv. Många av de 340 ambassadörer som finns utsprida i hela Sverige utgör ryggraden av Hjärnkoll. I Värmland finns det 14 stycken ambassadörer.

Har ni uppnått det ni ville med kampanjen?
– Vi har åstadkommit en hel del av det vi hade tänkt oss. Vi hoppas att människor våga prata i mycket större uträckning idag än förut. En stor anledning till kampanjen var att vi trots psykiska olikheter, ska ha samma mänskliga rättigheter. Vi får hoppas att den negativa synen har minskat. Den är förvisso kvar, men jag tror fler törs ta i frågorna.

Vad gör du idag och vad kommer du jobba med längre fram?
– Jag kommer förmodligen vara en del av kampanjen nästa år 2015. Jag har en tillsvidare anställning på landstinget och sen tror jag och hoppas att jag ska jobba med den nya patientlagen. Det är en lag som antogs av riksdagen 12 juni 2014, och börjar gälla den 1 januari 2015. Syftet är att stärka och tydliggöra patientens ställning samt att främja patientens inflytande av sin egen vård.

Några avslutande ord från Mona:
– Låt oss hoppas vi har rivit ett par murar och att fler kan prata om psykisk ohälsa tack vare kampanjen. Min egen erfarenhet är att många musiker och flera kändisar har gått ut och pratar både på tv och andra tillställningar. Ju fler som kan prata om detta ämne desto mindre krystat blir det. Med mer kunskap så motverkar vi fördomarna. Det finns många förställningar om sånt vi inte vet så mycket om. Man behöver inte vara expert på området för att göra skillnad. Öppenhet är en bra medicin mot mycket. Låt oss börja där.

Text: Christer Adrian
Foto: Per Rhönnstad

Hur bokar du en ambassadör? – Mona Noreklint berättar:
– Vill man boka en ambassadör för att få reda på mer om psykisk hälsa så går man ut på nätet: www.nsph.se och klickar på Hjärnkoll.
Där hittar man information så att man kan direkt boka en ambassadör.

Med koll på din rätt

3565535353hhhNyligen kom Sensus, (H)järnkoll och NSPH (Nationell samverkan för psykisk hälsa) ut med ett studiematerial som riktar sig till personer med psykisk ohälsa. Idén? Att stärka deras roll som rättighetstagare i samhället. Två huvudpersoner bakom materialet är Kerstin Selén och Madelene Persson.

– Alla människor är bärare av rättigheter. Vi vill stärka individerna. Man ska bli lite arg, få mod och samtidigt känna att man har hela FN på sin sida, säger Kerstin Selén för ASP Bladet.

Kerstin arbetar för Sensus studieförbund, och har under lång tid jobbat med rättighetsfrågor, i detta har hon specifikt fokuserat på folkbildning. I fallet med den nya skriften Din rätt har hon ”pedagogiserat” det material som hon och Madelene har skapat.

– Madelene och jag har kompisskrivit materialet, hon har fackkunskaperna kring mänskliga rättigheter och jag är folkbildare, och har strukturerat det hela. Vi har jobbat jättetight ihop, berättar Kerstin.

Inom ramen för det nationella psykiatrinätverket NSPH hittar vi Madelene Persson. Hon jobbar även som projektledare för en antidiskrimineringssatsning i Hjärnkoll.

Madelene ser Din rätt som en del av en större materialsamling för att stärka människor med psykisk ohälsa, som tidigare har skapats inom ramen för NSPH och Hjärnkoll. Rättighetsperspektivet som just denna skrift utgår ifrån, är en av flera utgångspunkter som man har valt att jobba med.

– Det är ett ganska grundläggande material, utgångspunkten har varit att personerna som läser det kan lära sig om alla diskrimeringsgrunder. Exempelvis kan du ju både vara kvinna och ha psykisk ohälsa, berättar Madelene. Få anmäler

Någonting som både Madelene Persson samt Kerstin Selén återkommer till är att det sker få anmälningar av diskriminering från personer som har psykisk ohälsa. Detta ger möjligtvis en missvisande bild om man väljer att studera anmälningsstatistiken, för att jämföra olika diskrimeringsgrunder mot varandra. Psykiskt funktionshindrade som möter diskriminering flyger så att säga under samhällets radar.

– Det här materialet har kommit till utifrån att det är så få som anmäler diskriminering utifrån psykisk funktionsnedsättning, det är många fler som anmäler utifrån kön eller etnicitet. Vi vill sprida kunskap och stärka människor så att de kan kräva sin rätt, så att man inte är en individ utelämnad på nåder till ett hjälpande samhälle, säger Kerstin.
– Det finns normer som gör att det finns en ovana att relatera diskrimineringslagstiftning till psykisk ohälsa, hävdar Madelene.

I skrivande ögonblick pågår redan studiecirklar för fullt, kring det nyligen utgivna materialet, inom ramen för studieförbundens verksamheter. Ännu har Kerstin inte fått någon respons på vad man tycker om den, av cirkelledare eller cirkeldeltagare, men den kommer nog snart in, tror hon.

Och arbetet slutar inte där. I Sensus fall kommer de att samarbeta med självskadeföreningen SHEDO framigenom. För Madelene och NSPH fortsätter arbetet mot diskriminering i andra former.

Målet har i detta samarbete varit att få ut grundläggande kunskaper till berörda parter. Men också att skapa grogrund för människor att kanalisera sitt engagemang.

– Vi vill få människor att gå med i föreningar, för att driva dessa frågor inom respektive förening. För lagen skyddar dig bara som individ, men det är viktigt att lyfta frågor om strukturerna, avslutar Madelene.

Text: Robert Halvarsson
Foto: Kid Overgaard

Beställ Din rätt
Boken går att beställa i tryckt form, kontakta NSPH via mejl: info@nsph.se eller ring NSPH-kansliet 08-120 488 40, växel 08-120 488 00.
Pris: 50 kronor. Kostnad för porto/frakt tillkommer.