Etikettarkiv: Hothouse Flowers

Armadillo, Utrota varenda jävel & Hothouse Flowers ”People”

ARMADILLO

(DVD & BLURAY)

Den danske filmaren Janus Metz och fotografen Lars Skree följde i ett halvår en dansk infanteripluton under deras tjänstgöringsmission i den talibandominerade Helmandprovinsen i Afghanistans södra delar. Resultatet blev den hyllade dokumentären ”Armadillo”, som vann Stora kritikerpriset vid 2010-års Cannesfestival.

I filmen hittar man inte mycket som är nobelt eller glansfullt; krig är aldrig vackert, inte ens i motljus. Åskådaren känner och förstår soldaternas frustration, och sympatiserar med den plågade civilbefolkningen, som fungerar som krigets gisslan – de är bokstavligen bönder som offras i ett dödligt schackparti.

Man drabbas tidigt av känslan av hur ovinnbart detta krig är, och att soldaternas ouppskattade uppoffringar därmed görs förgäves. Om kriget inte byter strategi kommer det utan tvivel att vara förlorat.

Det här är en stark och viktig film där jag antar att sanningen ofta ligger i betraktarens öga. Se den och försök förstå varför människor offras, och vad människor offrar sig för.

Text: Christer Jansson

 

UTROTA VARENDA JÄVEL

(Sven Lindqvist, pocket)

Boken gavs ut 1992 och är ett hopkok av tankar och reflektioner, privata såväl som idéhistoriska och litterära och Lindqvist söker ge sin bild av, främst, den Europeiska rasismens historia. Utrota varenda jävel väckte stort rabalder och mycket motvilja i kulturpressen. Vi möter en inte helt okontroversiell författare som här tar ut svängarna ordentligt.

Sven Lindqvists berättelse är en förmodligen fingerad resa genom öknen och beskriver en rasistisk idé som genomsyrar och bryter ner allt och alla. Alla är förlorare i ett system som bygger på rastänkande och den europeiska imperialismen, kolonialismen, är det som bär skulden för nazismen när ideologin vänds inåt mot den egna kontinenten. Han skriver att vi alla innerst inne vet vad vi behöver veta om de idéer som genomsyrar en betydande del av de samhälleliga institutioner under vilka vi lever och organiserar våra samhällen. Han tecknar en bild av främlingsskap och förtryck där ett liv inte har något värde.

Detta är en mycket tänkvärd, om än kaotisk, bok som inte lämnar läsaren oberörd. Det är en mycket viktig bok, närmast ett mästerverk.

Text: Helene Westling Brautigam

HOTHOUSE FLOWERS – PEOPLE

(CD)

Jag minns det tydligt. Melodifestivalen 1988 på Irland. Inte för det svenska bidraget skull med Tommy Körberg och vinnaren har jag glömt för länge sedan. Det jag minns var pausmusiken. Den irländska gruppen Hothouse Flowers spelade singeln Don´t Go.

Studerar man vad som snurrade på skivspelarna 1988 var People nog inte det första valet. Hothouse Flowers var inte Bros, Kylie Minouge eller Wet, Wet, Wet utan något helt annourlunda. Trots detta var det många som föll för det chamriga irländska bandet.

Hothouse Flowers People är soulmusik i en irländsk förpackning med stänk av gospel och ibland ett rastlöst tempo a´la U2 eller Bruce Springsteen. Man kan även skjönja Van Morrison och Waterboys mellan raderna. Just Springsteens ande svävar över många låtar från den desperata saxofonen till sångaren Liam O’Maonlais´ röst.

Mina tre favoritlåtar är Don´t go, If you go och I´m Sorry. Om man ska hitta någon liten plump i prokollet, för en recension ska ju inte enbart höja till skyarna, är det Feet on the Ground som känns som ett försök att efterlikna ett U2-sound de inte riktigt klarar av.

Text: Henrik Sjöberg